det är tur jag har vänner...

Ni vet när jag skrev om mitt jä**a luktsinne som nästan gör mig tokig (<--länk)  och om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid igen? Jag har vid varje graviditet fått extremt bra luktsinne vilket har gett mig ganska stora problem kan jag säga. Verkligen då jag även under denna tid arbetade som undersköterska och ja vissa dofter inom vården luktar inte alltid gott, om jag säger så. Även människor inom kollektivtrafiken kan lukta allt annat än gott och jag kan inte räkna hur många gånger som jag under mina graviditeter fick lov att helt enkelt hoppa av tunnelbanan eller bussen trots att jag var långt ifrån framme dit jag skulle bara för att någon medresenär luktade så vedervärdigt... Ja nu har iaf detta hemska luktsinne kommit tillbaka och jag känner typ ALLA dofter gånger 100, vilket är hemskt ibland. 
 
Jag har i vissa stunder tänkt att jag måste blivit allvarligt sjuk och jag har som sagt googlat symptomen, för det är inte bara luktsinnet som spelar mig ett spratt - nej det är ömmande svullna bröst också (lite för likt en graviditet liksom). Men eftersom jag har opererat bort min livmoder så vet jag ju med bestämdhet att jag INTE är gravid så då har en annan sorts oro tilltagit. Har jag blivit allvarligt sjuk? Ja det är ju den tanken som kommit. 
 
Men så skrev jag med två av mina bästa vänner idag och beklagade mig lite och fick då ett svar "du har inte kommit i klimakteriet då?" "Haha jag, så gammal är jag väl inte", svarade jag... Men jo precis så gammal är jag ju kom jag på. Så när jag kom hem så googlade jag på "klimakteriet" och jo det är nog så om jag måste vara ärlig. Så sagt och gjort så loggade jag in på 1177 och bokade en läkartid för att få ta blodprover för att kolla om jag har hamnat där i klimakterielandet och döm om min förvåning när jag inom en timme fått svar och har en läkartid inbokad i september. Så nu ska jag lugna ner mig och inte tänka på sjukdomar och så får vi se vad blodprovet sen visar. Men detta hemska luktsinne lär jag ju få stå ut med ett tag till. 
 
Tack Linda och Martina vad hade jag varit utan er - jag älskar er mina fina vänner som så enkelt tar ner mig på jorden när oron blir för stark. 
Barnen, Sjukdom, livet | åldrandet | | Kommentera |

det här med sociala medier...

Alla har vi väl någon gång suttit och kollat igenom våra sociala medier - instagram, FB, snapchat mm - och känt hur den där avundsjukan kommer krypande. Alla ser ut att ha det så trevligt, "alla" tycks ha råd med den där semestern utomlands varje år (vissa flera gånger per år) och allt är (nästan) alltid så där välstädat och fint. Men så tänker jag, stämmer verkligen dessa bilder med verkligheten egentligen? Vad döljer sig bakom all yta funderar jag ibland. De där som åker på semester (ibland flera gånger per år) kanske betalar sin semesterresa på kredit, det välstädade kanske bara ser så där välstädat ut för att vinkeln på fotot är rätt och bakom lyckan kanske det döljer sig något annat. Ja men ni förstår hur jag funderar ibland.
 
Vi (mannen och jag) har två gånger åkt iväg på semester utomlands som vi då valde att betala med en kredit genom resebolaget och vet ni vi tycker inte att det är riktigt värt det längre. De där två resorna betalade vi under en lång tid, långt efter att vi kommit hem och solbrännan flagnat bort. Visst hade vi det mysigt och skönt på dessa resor - den ena till Cypern med hela familjen och barnen älskade det och den andra en försenad bröllopsresa som vi absolut njöt av och har fina minnen från. Men var det värt att sen betala resa under en lång tid? Nja vi tyckte kanske inte riktigt det faktiskt. Men när man ser alla dessa bilder och uppdateringar så kan jag ibland känna att jag verkligen skulle vilja ha det så där fint, välstädat och underbart som bilderna visar. Men jag har försökt och det fungerar inte riktigt så i mitt liv i alla fall. Jag kan städa som en tok och ändå ha massa saker liggande framme tex. och visst det ser fint och välstädat ut ur rätt vinkel i alla fall en stund, men sen kommer det där stöket smygande igen. Ja jag ska ta en storstädning av hela lägenheten när min semester börjar för det är endå väldigt skönt med ett nystädat hem - men vad jag vill få fram är att kanske är inte alla dessa bilder och uppdateringar så "underbara" ändå...
 
Och alla dyra resor, fester och inredningar - kanske betalas dessa av under en lång tid det vet ju vi som följare ingenting om.
 
Jag känner ett par som när de gifte sig tog ett stort lån för att få det där bröllopet så där perfekt. Och vet ni - de betalar av bröllopet än fast de nu skilt sig. Det är väl kanske inte riktigt så man tänkt det hela va? Att sitta och betala tillbaka på något som inte längre finns? Det måste svida rejält varje månad när den där räkningen ska betalas.
 
Jag skulle väldigt gärna åka iväg på semester utomlands med min man men vi tar det när vi sparat ihop till den. När pengarna finns och resan kan betalas av direkt för nej vi vill inte sitta och betala en resa som redan är gjord...
 
 
  
 
  
 
I september så ska jag åka iväg på en klimatvårdresa igen (det blir min 6:e rehabresa på 12 år), en sån där rehabiliteringsresa för att min reumatism ska hålla sig i chack och den resan sparar jag till så att jag har råd att betala allt på engång. Och nej det är faktiskt ingen semesteresa som så många tror utan det är hård träning måndag - fredag 9-17 (ungefärliga tider). Men jag vet att många av mina följare kommer titta på mina bilder därifrån och ja kanske känna avundsjuka. Avundsjuka på solen, värmen, stranden och ja kanske även på all träning som jag kommer genomföra där nere i Spanien under 4 veckor. Men då blir frågan - är folk sedan avundsjuka på baksidan till varför jag "får" dessa resor? På den ständiga värken i kroppen som min reumatism ger mig? På tröttheten som ibland är förlamande och gör att jag endast orkar med mitt arbete på 75% och ingenting annat efter jobbet? På biverkningarna som kommer av alla mediciner som jag måste ta så att värken och inflammationerna hålls inom en relativt rimlig gräns? Nej det är ingen avundsjuk över (tror jag) men resan jag får göra ungefär vartannat år för att hålla min reumatisk i chack den kommer vissa vara avundsjuka över...
 
Barnen, känslor, livet, sommar | | Kommentera |

för 22 år sedan kom hon...

Idag fyller min älskade Erika 22 år. 
 
Tänk att just hon valde att komma till oss <3 
eller okej valde och valde...
Men jag är så glad över att just hon är den hon är <3
 
Barnen, Familj, livet | | Kommentera |
Upp