dikter....
Det sägs om mig .
Det sägs om mig att jag är idel leende.
Alltid så possitiv och glad.
En som alltid skrattar och muntrar upp.
Men ingen ser mig.
Mitt sanna jag.
Bakom den leende masken.
Bakom den glada fasaden.
Sitter jag ensam.
En gråtande liten flicka.
Rädd och ensam i mörkret.
Ingen hör mina förtvivlade rop på hjälp.
Det hörs inte ut genom skalet, till er där ute.
1990-01-11
Ögonblick av svaghet.
Trösta mig .
Torka varsamt bort mina tårar .
Håll om mig .
Tyck om mig en liten stund .
Ett ögonblick av svaghet .
Snart är allt bra igen .
Snart är jag skärpt igen .
Snart har jag masken på igen .
Trösta mig .
Tyck om mig .
Bara en liten stund .
1990
att ta ställning....
Just nu är det lite mycket i mitt liv. Jag vet att många vill att jag ska ta ställning om olika frågor här i livet, men jag orkar inte, jag vill inte. Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om här men det går inte, det är fel plats att berätta allt på. Alltför många skulle bli ledsna eller arga om jag vräkte ur mig allt. Men jag har mycket att tänka på och livet är inte lätt just nu. Just när jag tror att det börjat lugna ner sig lite smått så kommer det något nytt och skakar om allt igen. Jag satt igår och letade igenom min dator efter gamla dikter som jag visste skulle finnas där och jo jag hittade dom.
Jag känner mig trasig inombords och jag vet inte vad jag ska göra för att bli hel.
Jag känner mig trasig inombords och jag vet inte vad jag ska göra för att bli hel.
