vem är viktigast...

Ibland funderar jag på allt detta prat om att "du är viktigast i ditt liv" "den viktigaste i ditt liv? titta i spegeln och du får svaret"... Ja självklart är jag viktig men viktigast - jag vet inte.
 
Som mamma, maka, syster, dotter, moster, vän (och ja säkert en hela massa annat också som man är i livet) och yrkesarbetande kvinna så är det ibland svårt att vara det viktigaste i mitt liv. Det viktigaste i mitt liv är oftast att min familj mår bra. Men om inte DU mår bra så mår inte din familj bra får jag läsa och höra ibland. Men är det verkligen så? Är det alltid JAG som är viktigast? Jag har svårt för detta det ska jag erkänna för i mitt liv så är VI alla viktiga. Om en av oss mår dåligt så mår även jag dåligt och då spelar det väl ingen roll om JAG är det viktigaste i mitt liv? Jag tycker det har blivit vanligare och vanligare på senare tid att alltid framhålla sin egna "viktighet" och jag är inte helt överens med den linjen. Jag kan inte alltid vara lycklig och viktig för jag har ett ansvar om fler än mig själv... 
 
Kanske har detta att göra med att jag har ganska mycket att ordna och fixa för andra i min omgivning? Kanske är jag helt enkelt inte den viktigaste i mitt liv för mig? Kanske är det så att min lycka hänger på andras lycka? 
 
Men är man alltid viktigast i sitt egna liv? Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Om jag alltid skulle se till att jag var lyckligast och viktigast i mitt liv så skulle jag behöva försaka andra i min omgivning och det är jag inte beredd att göra faktiskt. Kanske är jag dum som tänker så här. Kanske är jag helt ute och "cyklar" i mina tankar om andras viktighet och mitt egna ansvar om min lycka. Men måste man alltid sätta sig själv först i livet? På flygplan och så blir man alltid informerad om att rädda sig själv först och sen kan man rädda andra och ja det låter ju så självklart. Självklart behöver jag syrgasen först om jag sedan ska kunna sätta på syrgas på någon annan - men har det samma symbolik i det verkliga livet. Jag vet inte om jag ska vara ärlig... Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens om jag mitt i den paniken som skulle uppstå skulle sätta syrgasmasken på mig själv först eller om jag i allt kaos faktiskt skulle se till att mitt/mina barn fick syrgas först - jag så är det faktiskt. I mitt liv är vi alla i familjen viktiga och ingen av oss är viktigare än någon annan - vi är alla LIKA viktiga. 
 
Så alla dessa texter om att DU är viktigast i DITT liv - nej jag "köper" inte det rakt av...
 
 
 
Familj, livet | | Kommentera |

böcker kan ta mig till en helt värld...

Som många av mina vänner vet så älskar jag att läsa böcker - jag har nästan alltid en bok på gång. Böckerna kan ta mig runt i hela världen på ett kick och handlingarna kan skilja sig åt helt.
Nyss läste jag hela P-A Fogelströms stadserie i ett svep och där fick jag följa en familj genom Stockholms historia. Detta är en bokserie som jag återkommer till med jämna mellanrum. Det är något visst med hela serien. I denna serie får man följa utvecklingen av Stockholm från en lite stad till den storstad jag lever i idag. Fattigdomen visas upp helt ocensurerad och det hårda arbete som människorna utstod skildras utan "filter" - man får verkligen läsa och lära sig om hur en stad kan växa upp under 100 år...
 
Nyss läste jag Jag utan dig och jag måste säga att det var en av de vackraste böcker som jag någonsin läst. En riktigt fin kärlekshistoria som utspelas i Australien (så denna helg har jag färdats från Stockholms historia till en kärlekshistoria i Sidney). Det finns några liknande böcker som jag har läst relativt nyligen som är i samma genre som denna och det är verkligen vackra och insiktsfulla böcker. Oftast handlar det om att någon har en obotlig allvarlig sjukdom som de vet att personen kommer att dö av (ofta relativt ung) och kärleken som växt fram mellan paret har inte all tid i världen att få blomstra. I dessa böcker finns oftast gott om pengar så att resor och upplevelser går att genomföra innan det liksom är försent och dessa kärlekspar fyller på livet med vackra minnen. 
 
Toner i natten - Arvet efter dig - Hjärtats innersta röst  - Konsten att höra hjärtslag -  detta är några av de vackraste böcker som läst och alla dessa böcker har väckt en längtan inom mig. En längtan att fylla livet med minnen som verkligen betyder något. 
 
Min älskade man och jag har varit ett par i 25 år nu i vår - det är stort och ja det är kärlek. Men ibland känner jag att vi har fyllt på vår minnesbank lite för lite. Vi skulle behöva fylla på vår minnesbank och vårt kärlekskonto oftare. Alltså skulle vi behöva göra mer saker bara vi två. Helst skulle jag vilja kunna åka på en fin resa där vi skulle kunna fylla på minnen - men med en ekonomi som liksom går på ett ut så finns inte alltid det där extra. Vi har såklart många fina minnen ihop redan nu - våra tre älskade döttrar är alla fina minnen som vi upplevt och deras förlossning är ju tre häftiga och innerliga minnen som vi bär med oss i våra hjärtan. Men jag tror att man som par behöver uppleva saker bara som par.
 
Vi åkte på en väldigt sen bröllopsresa för 10 år sedan och då åkte vi till Egypten bara mannen och jag och det är en resa som jag minns med värme och kärlek. Främst minns jag när vi en kväll/natt gick ner till stranden och satte oss ner i sanden och tittade på stjärnorna - det är ett av mina vackraste minnen. Där satt vi hand i hand under en helt underbar natthimmel - tyvärr var jag lite för mörkrädd för att kunna njuta fullt ut men nu så här 10 år senare så minns jag iaf minnet med stor lycka och kärlek.
 
Just sådana här funderingar och tankar väcker dessa vackra böcker inom mig. Jag vill fylla på minnesbanken och kärlekskontot för jag tror att vi verkligen behöver det. Vi skulle behöva få vara bara vi två i några dagar och bara få njuta av varandras sällskap.
 
Jag inser att jag ofta hamnar i det där vardagshjulet och allt bara rullar på och vi tar varandra för givet - mannen och jag - och sånt är aldrig bra i ett förhållande. Man måste fylla på minnen för att hålla kärleken vid liv tror jag. Och när jag läser dessa vackra böcker så inser jag just detta ännu mer - hur viktigt det är att ta hand om sina relationer och vattna dom ibland (helst ganska ofta) och att det inte är bra när en relation liksom hamnar i stå... En relation är något man alltid måste arbeta på/för annars finns risken att vardagslunken tar över och man tappar bort varandra i allt det vardagliga.
 
Ja sådana här minnen och känslor kan väckas inom mig bara för att jag har läst en bok... 
 
      
 
  
 
Sen finns det andra relationer i livet som man behöver vårda ömt och ordentligt. Relationen till ens barn, syskon (min älskade storasyster), föräldrar och andra släktingar. Man måste visa att människorna i ens närhet betyder något för en och inte alltid ta de närmsta för givet... Detta är något som jag absolut vill arbeta på att bygga upp ordentligt. INte för att jag har någon dålig relation med banrn, systern, mamma eller någon annan släkting - men alla relationer kan bli bättre och man bygger på dom. 
 
 
Familj, känslor, livet | | Kommentera |

för 22 år sedan kom hon...

Idag fyller min älskade Erika 22 år. 
 
Tänk att just hon valde att komma till oss <3 
eller okej valde och valde...
Men jag är så glad över att just hon är den hon är <3
 
Barnen, Familj, livet | | Kommentera |
Upp