"alla kvinnor kan föda naturligt"...

Läser en artikel i Aftonbladet och blir så förbannad, ledsen och rädd. Har inte förlossningsvården kommit längre? Vet inte förlossningsläkare att vissa kvinnor och barn dör i barnsäng på grund av för trånga bäcken och liknande. Det är år 2013 och ibland tycks inte förlossningsvården kommit längre än 1813 (som en vän till mig skrev på FB).Och att förlossningsläkaren har sagt: "alla kvinnor kan föda naturligt" är skitsnack! Jag är tyvärr ett levande exempel på att så ej är fallet, tyvärr!
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16634955.ab
 
När jag/vi 1993 skulle få vår första dotter så trodde vi så klart (som alla andra) att en förlossning det fixar alla, det kommer gå bra... 14 dagar över tiden bestämdes det att jag skulle bli igångsatt eftersom jag visade tecken på att ha havandeskapsförgiftning. Den 17 augusti 1993 kom vi lyckligt ovetande in på SÖS och påbörjade allt - den 20 augusti 1993 är hon född vår högt älskade dotter (det tog alltså 3,5 dygn). Vill ni läsa mer om förlossningen/förlossningarna så kikar ni in här, här och här (<--länkar). Vid min sista (tredje) förlossning/kejsarsnitt så upptäcks det att mitt bäcken är alltför trångt för att ett barn ska kunna komma ut - det är något med det yttre bäckenmåttet som är för trångt. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som är fel/för trångt. Kanske skulle jag försöka ta reda på det...
Det mest skrämmande i detta är att jag på sommaren 1993 röntgade mitt bäcken eftersom jag endast är 150 cm lång och då görs/gjordes alltid denna sorts röntgen. Allt såg bra ut blev svaret från röntgenläkaren. Men när min sista förlossningsläkare (som upptäckte att det var för trångt) började kolla lite mer noga på mina röntgenplåtar och dess svar så märker hon att måtten är hopräknade fel, dom har typ vänt på siffrorna/räknat helt fel. Detta hade kunnat kostat oss (mig och dottern/döttrarna) livet! Och nej jag har inte anmält detta, har inte orkat - ni vet allt gick ju bra...
 
Men när jag läser artiklar om sånt här så kommer allt tillbaka till mig, som en kalldusch. Och jag blir så förbannad, ledsen och rädd att detta fortfarande händer i vårt land, 2013! Det anser jag är skandal.
 
 
Min älskade familj <3
förlossningar | | 3 kommentarer |

förlossningar i slutet av 1990-talet...

Ibland när jag tänker på min första förlossning och de nästkommande så känns det som om det hade kunnat utspela sig på typ 1800-talet eller något liknande, men det utspelade sig i mitten av 1990-talet. Att det i mitten av 1990-talet fungerar så på en förlossning är helt otroligt. De lyssnade inte på mig alls, den födande kvinnan. Nu kan ni läsa om en liknande berättelse inne på min väns nya blogg. Det är f*n helt otroligt hur slarvigt de (personalen på förlossningen) har betett sig, i våra fall.

Nu kan man ju se det som att vi ska vara glada för att vi fick friska barn och det lovar jag er att det är vi, men det ska inte gå till så här i vår tid. I min väns fall slutade det med en stroke, i mitt fall slutade det med ett katastrofsnitt och en rejäl infektion för både mig och min dotter.

Snart kanske jag skriver om min 3:e och sista förlossning, ska bara få tid att skriva ner det.


Jag och mina underbara döttrar, dagen efter min sista/3:e förlossning.
förlossningar | | 13 kommentarer |

lite mer än 15 år sedan....

April för 15 år sedan, då väntade jag mitt andra barn. Jag var orolig inför förlossningen eftersom den första inte riktigt blev som jag hade trott. Jag tog upp min oro med min barnmorska på MVC och hon ordnade så att jag fick träffa en förlossningsläkare på SÖS. Hon tyckte inte att jag behövde oroa mig eftersom hon verkligen inte trodde att det skulle upprepa sig med min komplicerade förlossning. Men jag var orolig, jag var 22,5 år och hade 20 månader innan genomgått en oerhörd prövande förlossning som slutade i ett akut kejsarsnitt. Jag ville ha garantier för att denna förlossning skulle bli "normal" annars ville jag ha ett planerat snitt. Men jag skulle inte tro att jag kunde komma och kräva något sådant, det var inte riktigt så läkaren uttryckte sig men undertonen fanns där. Hon tyckte jag skulle ta det lugnt och vara glad över att storasyster mådde så bra. Jag fick träffa henne 2 gånger och sista gången gick hon med på att jag skulle få ett datum för ett planerat kejsarsnitt. Men jag skulle inte få det 10 dagar före beräknad förlossning som är det vanliga, nej jag fick ett datum som låg 3 dagar efter mitt beräknade förlossningsdatum. Hon tyckte som så att om min förlossning inte hade startat spontant innan jag hade gått 3 dagar över tiden så kunde dom bjuda på ett kejsarsnitt. Och ja så klart startade det ingen förlossning, jag hade knappt förvärkar. Men jag gick och var orolig i närmare 2 veckor att det skulle sätta igång och att vi skulle få hålla på i 4 dygn även denna gång.

Den 11 april kl:6.30 åker vi in till SÖS. Vi ska vara där kl:7.00 för att bli iordninggjorda inför operationen. Kl.09.06 föds då vår andra flicka, 48 cm lång och 3695 gr tung. Hon hade navelsträngen runt halsen 3 varv, så dom får skjuta tillbaka henne lite grand och lirka loss navelsträngen innan dom kan ta ut henne ordentligt. Jag får ha henne en liten stund på mitt bröst innan hon bärs iväg av sin pappa och en barnmorska följer  med för den första vägningen, mätningen och påklädningen. Kvar ligger jag och känner mig lycklig. Vilken skillnad på att få ett planerat kejsarsnitt och ett akut kejsarsnitt. Den här gången hann jag få se henne ordentligt innan dom gick iväg med henne. Redan på kvällen den 11 april var jag uppe ur sängen och den 12 april så fixade jag att få upp henne själv ur "baljan", vilken skillnad mot förra gången då jag var helt mörbultad och så trött.
förlossningar | | 3 kommentarer |
Upp