åren 1991-1992...

Jag minns hur jag satt i min lägenhet i Örby och bara längtade efter livet. Livet som skulle ge mig allt det där som jag ville ha. I högtalarna hade jag Peter Le Marc, Mauro Scocco, Lisa Nilsson mm och jag var deppig. Jag trodde aldrig att jag skulle träffa den rätta. Jag trodde att jag alltid skulle leva ensam i min 2:a i Örby - haha bara 19 år gammal gammal och redan "trött" på livet. 
 
Våren 1992 så var jag bjuden på stor fest och jag hade verkligen inte tänkt att gå eftersom jag skulle jobba hela helgen. Men Bella (min bästa kompis) tjatade som bara den och efter ett tag gav jag efter. Okej jag kunde väl komma på middagen och sen åka hem. Festen var på et hotell i Näsby Park så det var ganska långt hem till Örby och jag hade redan gjort upp mina resplaner. Väl på plats så såg vi (Bella och jag) två snygga yngre män och vi tingade dom, haha, hur låter detta liksom. Som tur var tingade vi inte samma, vilket vi iofs aldrig gjort då vi alltid haft olika smak på män.
 
Efter middagen så var det dans och jag gillar att dansa så jag blev kvar, trots mina resplaner hem och vetskapen att jag skulle jobba kväll dagen efter. Men jobba kväll oj det var många timmar kvar tänkte jag. En man, inte alls i min smak bjöd upp och vi dansade tryckare. Och helt plötsligt blir hela dansgolvet svart! Allt bara slocknade. Jag minns att jag tittade mig omkring men förstod ingenting så vi fortsatte dansa för musiken fortsatte. Efter ett tag lyser den starkaste lampan på mig och jag blir bländad och min danspartner försvinner och lämnar mig ensam där på dansgolvet. Jag tittar upp för jag vet vart lamporna varit förut så jag försöker orientera mig lite och möts av Bellas asgarv, hon står upp på en "balkong" och asgarvar åt mig. Jag som står där som bländad av ljuset och hon bara garvar.
 
Den som släkt ner allt och låter en spotlight lysa på mig är min blivande make, men det visste jag inte då. Jag lämnar dansgolvet snabbt, ganska röd om kinderna och springer upp mot denna balkong där Bella och alltså min blivande make med vän står och dom asgarvar alla tre. Dom har så roligt. Jag blir förbannad vilket jag vet att jag ofta blir och alltså även denna gång. Jag skäller om att de skämmer ut mig men de bara fortsätter att garva. Till slut får jag med mig Bella ut för en cigarett och jag tänker att nu jäklar, nu ska jag skälla på henne. Men jag kommer av mig mitt i allt då när jag plötsligt inser att någon för mig okänd man har släckt allt lyse för att rikta en strålkastare på bara mig, lilla mig liksom. Vem gör ens så? Ilskan fastnade i halsen och jag var nog mest fundersam. 
 
Kvällen fortsätter och jag tror att baren var fri för jag lyckades bli ganska rejält onykter och när det är dags att åka hem så stoppas jag. Jag får inte åka hem själv mitt i natten till Örby, jösses vad trodde jag egentligen. Jag ville ju bara hem till min säng och sova inför morgondagens jobbkväll. 
 
Natten slutar i ett hotellrum som denna okända man har till sitt förfogande och det händer absolut ingenting oanständigt där. Jag hamnar där eftersom jag vägrar att dela sovrum med Bella och hennes flört (även det hennes man nu) eftersom jag vet vad de har tänkt göra och jag vill bara hem och sova. Tror faktiskt att det var Bellas mamma som tjatade på mig om att stanna och sa att det fanns ett hotellrum att sova på och kände Jens (hon visste att han var snäll och inte skulle göra mig illa) vilket absolut stämmer. Jag blir nedbäddad och jag får sova ytterst eftersom jag kanske måste upp och kräkas sen på natten... Vilket jag inte ens minns om jag behövde men jag tror att jag lyckades hålla mig. Jag lyckades iaf bete mig så bra att denna okända man senare blir min make och pappa till mina 3 barn. Tänk om jag hade tackat nej till denna fest? Vad hade hänt då? Hade jag fortsatt sitta i mitt vardagsrum i Örby och lyssnat på sorgliga ballader? Det är det ingen som vet - vad vi vet är att nu i januari 2019 så firar jag och denna man 25-årig bröllopsdag och vi har 3 underbara döttrar ihop. 
 
Vad är oddsen för detta egentligen? 
 
våren/sommaren 1992
 
  
 
haha inte trodde han då att vi skulle sitta här med 3 döttrar <3 eller?
 

 
sommaren 2018 på Kreta <3 
 
Vi har åldrats och vi har vuxit. Nu efter 27 år tillsammans så är jag lyckligare än någonsin. Han är verkligen mannen i mitt liv och det är honom som jag vill bli gammal med, på riktigt. Ett äktenskap är som en bergochdalbana, det går upp och det går ner och ibland snurrar det rejält. Men vi har nog kommit ut i en lugnare sektion av bergochdalbanan nu  - och vi njuter av varandra. Vi njuter av att ha varnadra och jag älskar denna mannen. Tänk att han, just han, står ut med mig och mina bergochdalbanor...
Familj, känslor, livet | | Kommentera |

sommaren 2018

Sommaren 2018 är inte slut än men den här semestern i år känns längre och mer innehållsrik än vad någon semester någonsin gjort. Det kan bero på att mannen min och jag har haft 4 veckor ihop vilket vi nog faktiskt aldrig haft innan - när barnen var små så delade vi upp vår semester så att barnen skulle få vara lediga längre och sedan när de blev äldre så har det varit jag som sommarjobbat i några år då när jag försökte läsa till Arkeolog och förra året så kunde vi inte ta samma veckor för våra arbetsgivare. Men i år har vi haft 4 veckor ihop och vi har fyllt dom med kvalitetstid. 
 
Vi har tex varit 1 vecka på Kreta, en resa som vi har pratat om i flera år men aldrig fått till. Vi hae det så bra så att vi redan planerar nästa sommar men då måste vi ha 2 veckor så att vi hinner med iaf hälften av vad vi vill se på Kreta. 
 
      
   
lite småbilder på vår Kretaresa, ett längre inlägg om Kreta måste komma snart.
 
Vi har även hunnit med museum på hemmaplan i Stockholm. Det är trevligt att turista i sin egna stad också. 
 
      
    
ett litet urval på vår museetur. Först Vikinga Liv, sen Vasamuseét och sist Aquaria. 
Alla tre ligger på Djurgården i Stockholm. 
 
Och igårkväll var vi och såg Lisa Nilsson på Mosebacke. Hon firade "Himlen runt hörnet" 25 år - vi firar 26 år i sommar. 
 
      
Ett litet urval från konserten med Lisa Nilsson. 
 
På måndag börjar jag jobba igen efter semestern och det känns verkligen helt okej. Det var länge sedan som jag kände mig så nöjd med en semester. 
Familj, känslor, livet | | En kommentar |

när livet rullar på...

Ett tag efter rehabresan till Spanien blev livet lite svajigt. Men det ordnade upp sig och livet rullar på. Vardagen är här och det känns faktiskt riktigt bra igen. Jag vet att jag alltid tycker det är lite svårt så där i början när jag varit borta i 4 veckor. Mycket hinner hända i huvudet under 4 veckor och vardagen känns alltid långt borta då när man är iväg. Men som alltid så återgår livet så smått och vardagen känns helt okej och trygg. Kanske är det ändå trygghet som är det viktigaste i livet? Kanske är det inget fel i vardagen och tryggheten som följer. Vardag har vi alla - hur vi än förändrar livet så kommer vardagen ikapp till slut - det vet vi alla. 
 
Just nu försöker jag bara sköta mitt arbete på bästa sätt och även hemmet. Jag måste få mer ordning i mitt hem, det känner jag verkligen. Så idag blir det nog städning och tvätt som får fylla min ledigadag - men även läsning. Jag är en riktig bokmal och jag älskar att läsa böcker. Antagligen anser min familj att jag ofta läser för mycket men just nu är det vad min kropp orkar med. Jag har rejält ont i rygg och nacke vilket även ger mig huvudvärk så kroppen vill helt enkelt inte göra allt det som jag vill att den ska göra. Jag skulle önska att jag orkade träna mer än jag gör idag och ja jag önskar att jag även skulle orka städa mer här hemma - men kroppen säger liksom ifrån. Jag får städa lite då och då och sedan vila mellan varven. Och ja det är så livet är ibland. När man lever med ständig värk som följeslagar så får man liksom lära sig att ta det lugnt och lyssna på kroppen. Det jag önskar mest just nu är att jag skulle kunna få sova ordentligt på nätterna. Just nu varknar jag varje natt och är vaken i flera timmar utan att kunna somna om och så har det varit i många år nu - så många år att jag inte ens minns hur det är att sova en hel natt. Så även dålig sömn gör ju att livet svajar. Är man utvilad och mår bra så orkar man så mycket mer av allt. 
 
Men just nu mår jag ändå bra så här mitt i livet. Och Jens och jag ska försöka komma iväg på en utlandssemester bara vi två i sommar - det är nog vad vi behöver. 
 
      
Allmänt, klimatvård, känslor, livet | | En kommentar |
Upp