musik som väcker minnen...

Som de flesta av er vet så arbetar jag inom äldreomsorgen, närmare bestämt inom demensvården. Igår var det fredag vilket på mitt jobb betyder fredagsunderhållning med musik och dans för de boende. Så igår var jag med ner på dansen och tänkte på det här med vad musik väcker för minnen och känslor inom oss. Jag tror nog att alla har sina egna speciella minnen/tankar/ känslor till musik och vissa låtar väcker extra mycket känslor inom oss alla (tror jag). Igår såg jag detta så tydligt hos vissa av våra boende. Vissa låtar väckte glädje och vissa väckte vemod hos en del och precis så är det med musik - olika känslor väcks inom oss alla till olika låtar. 
 
Själv har jag vissa låtar som verkligen väcker minnen och jag började då att fundera på hur jag själv kanske kommer att "må" om jag om sisådär 40 år bor på ett ålderdomshem och jag får gå på fredagsdans. Tänk om de spelar "Nothing compares to you"  "Himlen runt hörnet"  "Welcome to the jungel" "Utan dina andetag" "I was made for loving you" och många många fler - dessa låtar väcker ju massor av minnen och känslor inom mig. Och fler låtar lär det bli eftersom livet till viss del består av musik och minnen. Vissa låtar kanske kommer väcka oerhört smärtsamma minnen till liv och då står jag där mitt i en underhållning och kanske gråter. Ingen kommer kunna förstå varför (om nu inte någon av mina döttrar är med just den gången och kanske vet att just den låten väcker vissa minnen till liv inom mig - deras mamma). 
 
Hur "möter" man någon som mitt i en dans börjar gråta? Jag var med om precis detta igår nämligen. Vi fortsatte att dansa medan tårarna rann på den jag dansade med och jag lät det bara vara så. Det är väl inte alltid man måste fråga om varför någon gråter? Ibland kanske man till och med gråter utan att riktigt veta varför och då är det inte lätt att sätta ord på varför tårarna rinner och jag tycker inte att man alltid måste behöva sätta ord på det heller. Ibland räcker det nog med att få hålla hårt i någon och låta tårarna rinna...
 
Jag märker mer och mer (det har säkert med åldern att göra) att jag börjar fundera över vilka känslor och tankar som gömmer sig inom de boende som jag hjälper nästan dagligen. Demens är en ganska hemsk sjukdom eftersom det påverkar minnet så mycket och ofta även talförmågan blir påverkad. Tänk er att ha en massa tankar och känslor inom er som ni inte riktigt kan få fatt på, ni kan inte sortera ut dessa ordentligt men de finns där inom er och ni kan inte förmedla dessa tankar i tal. Det måste vara en ganska jobbig känsla tror jag. Dessa funderingar går jag och bär på när jag arbetar...
 
 
 
 
Och varken som personal eller anhörig behöver man veta vilka sorts känslor som väcks - man behöver bara "finnas" där. Hålla en hand, ge en kram och bara vara med i känslan. 
 
känslor, livet | | Kommentera |

idag är en bättre dag...

Som alltid går livet upp och ner, känslorna likaså. För några dagar sedan skrev jag om att dagen var dålig och att jag oroade mig över vissa saker. Idag är alltså en bättre dag och jag har bestämt mig för att vissa saker måste bara gå att lösa! Jag vet att jag mår bättre om jag får komma iväg på en klimatvårdresa så att ringa och tacka nej till den är uteslutet - ekonomin får lov att lösa sig på ett eller annat sätt. I värsta fall får jag väl låna pengar känner jag...
 
Skulle jag ringa och tacka nej på grund av ekonomin så vet jag att jag skulle ångra mig rejält och jag skulle få svårt att få åka snart igen på en klimatvårdresa. Har man väl fått den beviljad via landstinget så är det ingenting som man tackar nej till om det absolut inte är nödvändigt. Jag vet också att "resan" upplevs som billig av många och ja det är den om man jämför och vad man får ut av den. Kan jag få 4 veckors klimatvård och slippa en sjukskrivning i höst/vinter så har jag tjänat in de där pengarna som den kostar nästan direkt... Det är så jag får tänka!
 
Så ja den 17/9 åker jag iväg på klimatvård och hoppas på att få bra träning och värme och sol, för jo jag behöver det! Min kropp behöver det! Jag tror till och med att min familj behöver det hahaha.. Min familj behöver en piggare, gladare och en mer mentalt utvilad mamma/fru här hemma. 
 
   
 
kan man hoppas på en lika snygg badmössa i år tro...
 
klimatvård, känslor, livet, reumatism | | 2 kommentarer |

jag börjar redan planera...

OM drygt 1,5 månad så åker jag iväg på min klimatvård på 4 veckor. Det blir mycket träning och det kommer vara ganska varmt, så jag har redan börjat planera min packning. Jag vet att jag är lite knäpp men så här gör jag alltid när jag ska iväg en längre stund. Sen börjar jag packa snart (jag vet hur jag själv fungerar) och så kommer jag hinna packa om och packa upp några gånger innan jag reser iväg. 
 
Det är lika bra att börja skriva en lista redan nu...
 
Länk till senaste klimatvårdsresan (<--länk) och inför resan hade jag resfeber även då (<--länk)
 
Men man ska ha med sig kläder som ska fungera vardag och helg och vara lagom svala och sen tillkommer träningskläder - flera par behövs eftersom man tränar flera pass per dag och blir rejält svettig i värmen (det blir ganska mycket tvättande hur man än gör - och badkläder gånger fler måste också packas ner eftersom det ofta är 2 bassängpass per dag och att sätta på sig blöta badkläder är ingen hit direkt. Så det ska packas för en resa på 4 veckor som inte är en semesterresa utan så mycket mer. På helgen då vi är lediga så åker man ibland på en utflykt eller så kanske man går iväg och äter ute ett gäng och då vill man ha kläder som passar för det. Ja men ni hör ju - resfebern har nog börjat smyga sig på. Jag brukar alltid lyckas packa något plagg för mycket men oftast så är packningen ganska bra faktiskt. Och ja jag vet att man kan handla allt vid resmålet men pengar kan man ha till roligare saker än att inhandla sådant som man glömt packa ner...
 
Resan denna gång går till Spanien men jag har några gånger fått resa till Teneriffa (<--länk) 
Upp