har gjort en lista nu...

Som sagt den 23/1-17 så ska jag till läkaren och nu måste jag försöka få den här hostan och allt det andra med mina luftrör att undersökas ordentligt. Jag fick ett svar på fb angående mitt förra inlägg angående Twar och ja det var intressant läsning och något som jag måste försöka få utrett. Men faktum är att jag nog faktiskt även måste be om en allergiutredning då mina luftrörsbesvär faktiskt blivit värre de sista åren och ja vi blev ju med hund för några år sedan. Jag vill inte - och har inte alls velat - se ett samband med detta men jag måste nog faktiskt erkänna för mig själv att risken finns. Att jag kanske är allergisk mot våra älskade husdjur. Det känns hemskt men jag måste utreda det och se hur det blir. 
 
Men ja det är med Twar vet jag att jag och kollegan som länkade under mitt förra inlägg faktiskt pratade om för över något år sedan redan - men jag hade helt glömt bort det. 
 
Och ja allergi mot djur är inte helt osannolikt - jag har aldrig förut levt med en hund så jag har aldrig vetat om jag kanske är allergisk. Detta måste iaf kollas upp. 
 
Men så nu har jag en lista där jag skriver upp allt som jag kommer på att jag måste ta upp med läkaren då när jag ska dit. För har jag ingen lista då lär jag glömma hälften av allt det jag funderar på...
 
 
Gosiga Java <3
 
    
 
  
 
 

vad tusan ska jag göra...

Symtomen från mina luftrör (lungor) blir värre och värre och jag upplever att ingen läkare riktigt tar mig på allvar. Nu senast så fick jag ju inte komma till en lungläkare trots remiss för han ansåg att jag skulle testa en inhalationsmedicin som används mot KOL först och sedan efter att jag använt den en tid så kanske jag skulle få komma till lungmottagningen. Läkaren som jag har på VC är faktiskt riktigt bra och han försöker verkligen att utreda varför min hosta och andning verkar bli värre - men sen tar det stopp där. Min reumatolog upplever jag tar inte mina besvär från luftrören och lungorna på allvar utan säger bara att jag ska diskutera detta med min läkare på VC. Så vad tusan ska jag göra?
 
Jag har nu börjat fundera på om mina reumatiska sjukdomar kanske även ger besvär från luftrören/lungorna - jag vet att vissa reuamtiska sjukdomar sätter sig på inre organ. Eller kanske är det läkemedlena mot/för mina reumatiska sjukdomar som ställer till besvär. Alltså jag vet inte. Men jag känner att jag kan inte ha det så här mycket längre. Vid varje liten förkylning så blir min andning väldigt ansträngd (ja jag vet den är alltid ansträngd men den blir värre vid förkylningar) och hostan som kommer är hemsk, den ger mig andnöd och jag kan knappt sova när hostan kommer. Hur tusan ska man kunna sköta ett jobb när hostan nästan tar kål på en liksom? 
 
Jag har läkemedel mot luftrören och hostan som hjälper hjälpligt. Den nya medicinen jag fick mot KOL gör varken till eller från känns det som - jag har haft nu i snart 1,5 månaden tror jag och då borde jag väl kännt skillnad tycker jag. 
 
Jag ska till min läkare på VC den 23/1 och ska då verkligen försöka komma ihåg att fråga om allt detta. Ska väl skriva ner alla frågor på en lapp kanske. Jag kan inte ha det så här längre. Jag orkar inte med denna hosta och jag orkar inte tappa andan bara jag ska ut med hunden. När jag har ett nytt besök med min reumatolg vet jag inte för hon har precis bytt arbetsplats så en kallelse kommer väl senare i år.
 
Just nu mår jag bättre och medicinerna som jag har hjälper ganska bra och jag hämtade ut nya mediciner senast i förmiddags. Men jag är så satans less på detta...
 
 

att ha en åkomma som hörs...

De som känner mig vet ju att min andning hörs och att jag är väldigt hes - men jag tror att väldigt få egentligen vet varför jag låter så här. Jag har i hela mitt liv fått "försvara" min andning för både okända, vänner och framförallt för läkare och sjukvårdspersonal. De flesta tror att jag har astma och nu på senare tid tycks - i alla fall läkare tro att jag har KOL - vilket jag alltså inte har. Jag vet att de flesta som råder mig till olika saker pga min andning gör det av ren välvilja men det blir i längden lite jobbigt iaf. Jag vet varför jag andas så som jag gör och jag vet varför min lungkapacitet är nedsatt - då blir alla råd även i all välmening ganska jobbiga att lyssna till år ut och år in. Jag har biverkningar kan man kanske säga efter felbehandling av mig när jag var precis nyfödd. Jag insåg idag när jag chattade med en kollega att jag behöver få ur mig detta, om varför jag andas som jag gör och vad som verkligen hände mig då jag var nyfödd.
 
Jag föddes 2 veckor för tidigt vilket idag inte ens anses som förtidigt - detta har flertalet inom sjukvården kommenterat - men min mamma blev igångsatt pga vissa omständigheter och mina lungor var långt ifrån färdigutvecklade. Jag har skrivit om detta förut så läs här om ni vill (meningen är en länk). Jag har även skrivit om min annorlunda barndom (även här en länk). 
 
"Barn som föds för tidigt får ofta andningssvårigheter vid födseln. Många får diagnosen IRDS, vilket betyder omogna lungor. IRDS uppkommer då de små blåsorna i lungorna, alveolerna, inte kan hållas utspända utan faller ihop. Det är först in den 32:a graviditetsveckan som kroppen har tillräckligt med surfaktant, ett ytspänningsnedsättande ämne som skall hålla alveolerna utspända. En del underburna barn vårdas därför i respirator eller CPAP (Continuous Positive Airway Pressure). CPAP är en maskin som skapar ett högre atmosfäriskt tryck i lungorna, vilket gör att alveolerna inte faller ihop under utandning. Saturationsmätare används för att hela tiden kontrollera hur bra barnet syresätter sig". Men jag föddes 1972 och då var inte vården för förtidigt födda barn lika utvecklad som den är nu. Faktum är att jag är ett av de barn som har gjort så att vården av förtidigt födda barn är så som den är idag eftersom en ny metod testades på mig (med godkännande såklart av mina föräldrar) och det finns lite utbildningsfilmer som läkare och annan vårdpersonal får se under sin utbildning (eller ja de fick de förut iallafall nu har det säkert kommit nytt undervisningsmaterial - men läkaren som vårdade mig Hans Feysting var lite av en pionjär inom akutsjukvården av förtidigt födda barn. "Hans Feychting var en av de medicinska pionjärerna och lärarna vad gäller behandling av svårt sjuka barn och skapade en av de första intensivvårdsavdelningarna för barn i världen. Efter medicine licentiatexamen 1952 började han som kirurg men kom efter en tid i Lund att arbeta inom den då nybildade specialiteten anestesiologi. 1958 blev han överläkare vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Under 30 år var han engagerad i utveckling och undervisning inom bland annat barnintensivvård och barnanestesi. 1990 såg han till att öppna långtidsintensivvårdsavdelningen (Liva) på S:t Görans barnsjukhus som första och enda i sitt slag i norra Europa. Han fick också många nationella och internationella utmärkelser för sitt arbete inom pediatrisk intensivvård. 1989 blev han hedersdoktor vid Karolinska institutet. År 2000 erhöll han Gold medical award av World federation of paediatric intensive and critical care societies."
 
Jag föddes alltså med en sorts lungsjukdom som drabbar just förtidigt födda barn, IRDS är förkortningen och ni kan läsa mer om den här (<--länk) När jag idag chattade med en kollega så ramlade jag över någon länk om KOL (<--länk) och insåg att mina besvär i lungorna och luftrören säkert kan få många - framförallt läkare - att tro att jag har just KOL vilket jag alltså inte har. 
 
"Symtomen vid KOL kan skilja sig åt mellan individer. Vid KOL blir luftvägarna trånga, svullna och delvis blockerade av slem. Inandningen brukar vara lättare än utandningen.

Personer med lindrig KOL kan vara helt fria från besvär. Andra kan ha problem med andnöd vid ansträngning, pip i bröstet, trånghetskänsla i bröstet och/eller besvärande hosta i samband med förkylningar. Personer som har medelsvår KOL har ofta besvär även när de inte är förkylda. Besvären märks tydligast vid fysisk ansträngning."

Jag har alltid så länge jag kan minnas - och ändå längre tillbaka eftersom detta skedde då jag precis var nyfödd - blivit lätt andfådd, flåsar då jag andas, får lätt hosta och jag har haft otaliga lunginflammationer i mitt liv (främst då jag var barn men även några som vuxen). Dessa återkommande lungiflammationer i kombination av IRDS så har jag infiltrat på mina lungor vilket syns då jag lungröntgas. Detta tolkas då tydligen av flertalet läkare att jag har KOL, läkarna lyssnar inte då jag försöker berätta om mina tidigare sjukdomar. Nu har jag precis för någon vecka sedan blivit insatt på ett läkemedel mot just KOL som är en inhalation. Min vc skrev nämligen en remiss till en lungläkare efter min spirometri då de ansåg att jag skulle behöva bli utredd, lungläkaren skickade tillbaka remissen och skev att jag skulle testa läkemedel mot KOL under tid och sedan göra om Spirometrin (<--länk). Om Spirometrin inte är bättre då så skulle jag få komma till lungläkaren, jag har alltså inte träffat en lungläkare än trots remissen...

 Ni som orkat läsa ända hit vet nu lite mer om min andning och varför min andning låter så som den gör. 

 
 
Mina 2 första år i livet bodde jag nästan konstant på sjukhus.
Jag var endast hemma hos min mamma, pappa

är så trött...

Just nu är jag så trött på denna värk som jag ständigt har i kroppen. Att ligga kvar i sängen på natten/morgonen gör ont, att gå upp gör ont, att jobba gör ont, att träna gör ändå ondare, att ta en promenad i det fina vädret gör ont till och med att kramas gör ont. Jag är så trött på detta nu! Jag vet att det är en värk som jag får leva med och oftast lyckas jag ganska bra med att just "leva med" det men ibland rinner liksom bägaren över och jag blir bara så trött på detta. Att aldrig få vara helt värkfri. Jag minns inte ens längre hur det känns att vara värkfri och det gör mig faktiskt lite ledsen. 
 
Denna ständiga värk gör att jag väljer bort saker i mitt liv vilket jag helst inte vill välja bort. Men just nu går tex. jobbet före allt annat. Jag orkar jobba men sen är det inte så mycket mer jag orkar tyvärr. När jag inte jobbar vill jag helst slippa göra någonting, helst vill jag ligga i soffan och då väljer jag att läsa någon bok. Böcker har blivit en stor del av mitt liv för jag orkar inte så mycket annat just nu än att läsa just böcker. Skönt iaf att jag orkar det känner jag. Men när värken tar över livet så känns det ganska jobbigt. Jag vet att jag ofta är sur, grinig, gnällig och irriterad - detta märker främst min familj av tyvärr eftersom jag håller dessa känslor inom mig (oftast) när jag är ute bland folk eller på jobbet. Jag vill inte vara grinig och gnällig det är liksom inte jag men ibland är det svårt att låta bli när kroppen värker dygnet runt. 
 
En annan sak som är väldigt jobbigt med denna ständiga värk är att närhet blir en jobbig sak. Jag får ont av kramar, jag får ont av att ligga för nära min man i sängen, jag får ont av beröring helt enkelt och det är väldigt trist... 
 
Så nu har jag gnällt av mig lite - tack...
 
 
 
 
 Bilderna har egentligen ingenting med inlägget att göra.
Bara vackra bilder på olka portar och valv som jag fotade senast när jag var i Spanien. 
 
 
 
 
 

klimatvård för min reumatism...

I fredags så kom då svaret angående den sökta klimatvården för min reumatism. Jag fick avslag med motiveringen "medicinsk prioritering" och ja jag förstår verkligen att det finns reumatiker där ute i landet som är sämre i sin sjukdom än vad jag är men det betyder ju inte att jag inte är dålig i min reumatism. Ingenstans på pappret står det om/hur jag kan överklaga så jag får lov att ringa imorgon måndag och fråga. 
 
Som ni kanske läst så har jag problem med min rygg/höft/ben det är som om en nerv har kommit i kläm och jag har som tandvärk från ryggen ner till foten och nu har min reumatolog skickat en remiss på magnetkameraröntgen av ländryggen för hon misstänker att jag kan ha fått ett diskbråck eftersom smärtan strålar ner i foten. En magnetkameraröntgen ska även göras på bröstryggen eftersom jag alltid har sådana smärtor i just bröstryggen och skulderbladen. Även denna smärta börjar stråla ut/upp mot axlarna som om en nerv var i kläm. Jag gjorde en operation av båda mina axlar för några år sedan just för att nerverna kom i kläm i axelleden som var inflammerad och svullen och nu känns det som om problemet är tillbaka, jag vaknar ofta på nätterna av att främst höger arm har domnat bort och en strålande smärta går genom hela armen ner i handen (och nej en hjärtinfarkt är det inte). Men smärtan kommer även från bröstryggen och skulderbladen, smärtan i bröstryggen gör ibland att jag får svårt att ta djupa andetag eftersom det liksom som tar emot i bröstryggen, jag vet att just detta är ett symptom på min reumatiska sjukdom Bechterewe  (eller ankyloserande spondylit som det också heter) men även symptom på min reumatiskasjukdom psoriasisartrit - för det är väl klart att jag inte bara kan ha en reumatiska sjukdom. Och ja nu kanske jag kan lägga till ett diskbråck på listan också - inte roligt alls. Nästa lördag har jag fått en röntgentid så sen får vi avvakta och se vad svaret blir. Magnetkameraröntgen blir på både ländrygg och bröstrygg.
Problemet med smärtan från höften/ländryggen är att varje steg som jag tar smärtar och som det känns just nu så vet jag faktiskt inte hur länge jag kommer att stå ut med denna smärta när jag måste stå och gå på mitt arbete varje dag. Så avslaget på rehabilitering kanske blir till en sjukskrivning eftersom smärtan är så stark just nu - men jag försöker verkligen in i det längsta att inte vara hemma från jobbet på grund av min reumatiska sjukdom. Jag vill inte behöva bli sjukskriven och en rehabilitering i klimatvård skulle kunna göra så att en sjukskrivning inte skulle behövas, men jag får ringa imorgon och se om jag kan överklaga beslutet.
 
 
 
rehabilitering 2014
 
rehabilitering 2014.
 
Och ja jag vet att jag säkert har fått åkt relativt ofta på rehabilitering/klimatvård och det finns många runt om i landet som inte fått åka så ofta, men jag kan säga att det har varit välbehövligt och jag har inte behövt vara sjukskriven för min reumatism alls de senaste åren vilket väl måste anses som väldigt bra och ekonomiskt för landstinget...
 
Det är hård träning och bra behandlingar på dessa resor.
Måndag - fredag är det träning och behandlingar! 
Så någon semester är det faktiskt inte...
 
 
 
 

operationen igår...

Operationen igår gick bra och jag fick ju komma in tidigare för att få dropp snabbt på morgonen. Som GBP-opererad så har man inte så stora reserver i kroppen så en fasta kan bli väldigt jobbig med yrsel och i värsta fall svimningar som följd. Nålen var ju som vanligt svår att sätta på mig så det slutade med att dom ringde ner narkospersonal för att sätta nålen så droppet kunde kopplas på. 
 
 
Jag rullades in på operationsrummet kl:12.45 och gick hem från sjukhuset vid kl:15.45. Men jag blev väldigt yr när jag satt på tunnelbanan - för jo jag åkte kommunalt hem efteråt - så mannen min fick komma och "hämta" mig nere på tunnelbanestationen. Operationen jag gjorde heter Thermachoice behandling och går ut på att man bränner slemhinnan i livmodern så att de rikliga menstruationerna ska sluta. 4 av 5 kvinnor blir hjälpta av denna metod men 1 av 5 blir det alltså inte så det återstår att se hur det kommer fungera för mig. Om jag inte blir nöjd ska jag ringa avdelningen så görs operationen om. 
 
 
Men sen när jag kom hem så kom smärtan. Och fasiken vilken smärta kändes som efter man fött barn ungefär och alvedon hjälpte inte ett dugg. Jag svimmade här hemma minst 3 gånger - både på grund av smärtan men också på grund av narkosen och de andra tunga medicinerna man får under en operation tror jag. Min kropp tål inte sån där skit verkar det som. Så jag skrämde slag på mannen och barnen genom att svimma inne på toaletten och sen i hallen... Men nu idag mår jag bättre och Alvedonen hjälper. Så nu kan det ju bara bli bättre.
 

imorgon är det dags...

Imorgon vid lunchtid är det dags, då ska jag "bränna" slemhinnan i livmodern för att förhoppningsvis slippa min rikliga månadsblödningar. Behandlingen kallas ballongmetoden/ballongbehandling. <--länk
 
"Ballongbehandling

När inte läkemedel hjälper finns en relativt skonsam kirurgisk behandling som kallas ballongbehandling. Den här metoden har funnits i över 10 år i Sverige och kan genomföras på de flesta sjukhus runt om i landet. Metoden har en relativt hög engångskostnad, vilket gör att vissa sjukhus inte erbjuder den.

En ballongbehandling sker under lokalbedövning eller lätt narkos. Man för in ett tunt rör med en uppblåsbar ballong längst fram i livmodern genom slidan. Ballongen fylls med en vätska och expanderar till livmoderns fulla storlek och form. Vätskan hettas upp till 87 grader vilket gör att slemhinnan i livmodern försvinner. Någon timme efter ingreppet kan man få lite ont varför man ligger kvar på sjukhuset i några timmar innan man går hem. Redan nästa dag är man besvärsfri.

Behandlingen innebär att de flesta antingen blir helt blödningsfria eller får kraftigt minskad menstruation."

Jag kommer att bli sövd med narkos och eftersom jag gjort en GBP och alltså inte kan fasta allt för länge utan att bli yr, få svimningskänslor (har svimmat en gång) och mår allmänt svindåligt av att fasta så får jag komma in tidigare till SÖS för att få dropp. Så imorgonbitti vid kl: 8-9 ska jag vara på avd 62 och då sätts dropp ganska direkt så får jag ligga och vänta på min tur in till operation men lite näring in i blodet. Det känns bra att de lyssnade på mig och förstod mitt "problem" med det här att fasta. 


att lyssna på kroppen och att känna sig nöjd...

Trots att jag nyligen var iväg på utlandsvård för min reumatism så värker kroppen just nu. Det är nog hösten och kylan som ställer till det, det brukar vara det. Egentligen skulle jag behöva komma iväg och träna för jag vet att det är bra för min kropp. Men när kroppen värker och tröttheten är ett faktum så finns inte träningslusten där. Det tar emot att gå iväg att träna. De senaste dagarna har jag även allt oftare haft yrsel och det stör mig otroligt mycket. På fredag ska jag på återbesök 2-års besöket efter min GBP och då ska jag ta upp det här med yrseln, för det känns som om det kanske finns ett samband mellan operationen och min yrsel. Kanske har jag järnbrist eller något annat. En sak som stör mig - och som egentligen inte borde störa mig alls eftersom jag faktiskt egentligen är nöjd med min vikt nu - är att jag knappt gått ner någonting det senaste året. Tyvärr är det så här att har man en gång haft en ätstörning och viktproblem (viktfixering) så lever det kvar inom en typ hela tiden och just nu känner jag en lätt ångest över att ha stått still i vikt i över ett år. Självklart är det bra att stå still i vikt, att vara viktstabil, men just nu känner jag att jag skulle velat gått ner några kilo till tills återbesöket. Jag vet att känslan inte är helt rimlig och jag försöker verkligen intala mig att min vikt är precis där den ska vara, men just nu har jag det svårt att känna mig nöjd. Kanske har det med tröttheten, värken och det allmänna "kaoset" att göra. Jag har några "före" och "efter" bilder som jag tittar på ibland. Jag behöver dessa bilder ibland för att verkligen "se" att jag nuförtiden faktiskt är normalviktig och inte längre tjock... Jag brukar inte skriva inlägg där jag klagar på min vikt och kropp men idag kände jag att jag behövde få ur mig dessa tankar. Genom att få ner tankarna i skrift kanske jag kan komma underfund med vad de egentligen bottnar i nämligen. Ibland måste man "blotta" sig för att komma ett steg närmare svaret... Jag menar jag är ju inte korkad och jag ser ju att det hänt massor med min kropp och vikt. Men inom mig känner jag mig inte nöjd just nu! Men som sagt jag tror att min känsla egentligen bottnar sig i något annat och det är den orsaken jag måste finna nu. Varför känner jag mig inte nöjd med mig själv? Och varför tror jag att skulle känna mig bättre om vågen visade några andra siffror?

det finns så mycket jag vill berätta...

Det finns så mycket som jag vill berätta för er som jag vart med om under mina 4 veckor i Spanien. Jag vill berätta om all rolig och bra träning, alla bra behandlingar jag fått av sjukgymnasten, alla härliga långpromenader vi tog, utflykterna vi gjorde och alla andra trevliga upplevelser jag vart med om - men jag finner inte orden. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hur förklarar man en känsla i ord? Hur ska ni kunna förstå det "bra" i en akupunkturbehandling av rygg och nacke? Hur ska ni kunna förstå känslan av att orka gå långpromenader på kvällarna trots intensiv träning under dagen? Så istället för att försöka "klä" känslor och upplevelser i ord så ger jag er bilder istället. Det förklarar nog min vistelse bättre.
resan dit och hem...
solnedgång på havet.
jag på bilderna ovan våren 2005 och nu på bilderna nedan hösten 2014. Så mycket har hänt i mitt liv på dessa nästan 10 år, men det syns inte så mycket utanpå allt som hänt inom mig.
En dagsutflykt upp i bergen med ett gäng goda vänner.
Vi var fyra nyfunna vänner som hyrde bil och tog oss upp i bergen och såg Ronda, Mijjas, Coin, Fuengirola och många fler.
alla dessa små mysiga kvartersaffärer och små krogar som var som ett hål i väggen. Fler bilder kommer det kan jag redan lova.

hur sammanfattar man en resa?

Ja hur ska man kunna sammanfatta en resa på fyra veckor i ett blogginlägg. Nja det går nog inte riktigt. Eventuellt blir det fler blogginlägg om min rehabresa, eventuellt bara detta - det återstår att se. Fyra veckor det är en ganska lång tid att vara bortrest, iaf när det är utan familjen, men dessa fyra veckor rusade iväg. Jag träffade ett gäng nya vänner och vi hade mycket trevligt. Allt prat och all samvaro runt måltiderna och träningen är nog det som jag saknar mest. Jag har tränat upp min reumatiska kropp så den mår ganska så mycket bättre nu (fast efter denna jobbhelg är den ganska så trött just nu) och solen och värmen har gjort underverk med kropp och själ. Att få börja dagen med träning i varmvattenbassäng är verkligen underbart, hela kroppen kommer igång och träningen som fortsatte sen under dagen flöt på bra. Jag fick ett flertal behandlingar med akupunktur runt nacke och skulderblad som var så välbehövligt.
Fler bilder och mer text kommer inom kort...

Tiden rusar iväg...

Nu har mer än halva tiden gått av min rehabresa. Kroppen (och själen) mår mycket bättre redan nu. Rörligheten i hela kroppen har ökat markant, smärtan är lugnare - om jag inte räknar in träningsvärken alltså - och energin börjar öka. Men det är hårdträning varje dag och sen långpromenad varje kväll, så skönt och välbehövligt. 



Man är så fin i sin badmössa på bassängpassen 😂❤️



nu är jag på plats.

Ja nu är jag på plats, fick eget rum vilket känns så skönt och trivs bra. Alla inskrivningar är klara och nästa vecka drar träningen och behandlingarna igång på riktigt. Schemat för nästa vecka ser bra ut. Träningsvärken brinner i kroppen efter gårdagens träningspass men det gör ont liksom på ett skönt sätt. Inte den där jobbiga reumatiskavärken som känns som tandvärk i kroppen utan träningsvärk som man liksom kan godta för man vet att man gjort något bra för att få den, tror ni kanske förstår hur jag menar. Idag är vädret rejält ostadigt, molnigt och regn om vartannat och i natt vaknade jag av blixtar, dunder och ett rejält skyfall. Men det ska lätta upp till nästa vecka.

resfeber - ja visst!

Ja nu har jag resfeber så det räcker och blir över. Jag vet att jag blir lugn imorgon bara bagaget är incheckat och passkontrollen överstökad - sen kan jag sätta mig i lugn och ro och fika. Men att åka bort 4 veckor utan sin familj med en grupp människor som man inte känner - jo det känns pirrigt och nervöst. Sen är det ju packningen som alltid spelar mig ett spratt. Man måste ju ha med sig vissa saker, vissa saker vill man ha med sig och vissa saker blir ju alltid onödigt nedpackade - men det där vet man (jag) inte riktigt innan. Självklart ska medicinen med och den ska räcka i 4 veckor (och lite till för man inte stå utan medicin om något skulle hända), träningskläder gånger fler måste ner för det blir mycket träning där nere och jag vill inte behöva byta om till svettiga och blöta kläder, badkläder gånger fler av samma orsak, gympaskor för utomhus och inomhusbruk m.m. Listan kan göras riktigt lång. Sen vill jag ju ha med mig något lite snyggare som jag kan ha på helgen, några klänningar och ja en del annat... Så det här med packningen är nog min akilleshäl... Men imorgon vid den här tiden borde jag ha landat på Spansk mark. Vi hörs senare.

om 14 dagar...

Om 14 dagar är jag i Spanien och påbörjar min vårdresa/rehabilitering för min reumatism. Jag är så sjukt taggad på denna resa och hoppas verkligen att jag kommer att komma hem nöjd och i bättre form fysiskt. Jag har fått en resa beviljad ner till Marbella ( Centro Forestal Sueco) - jag var där på min första vårdresa 2005 och jag sticker inte under stol med att jag då inte var helt nöjd när jag kom hem. Jag var helt slutkörd, trött psykiskt och fysiskt - men jag tänker ge det en chans till och åka ner med en positiv attityd. Då 2005 var det mycket "kaos" i mitt liv. Min älskade (styv) pappa hade precis blivit transplanterad med två nya lungor och han mådde inte alls bra när jag åkte ner. Detta gav mig en ständig oro och stress! Så jag åkte ner med en stor oro i kroppen. Mina älskade barn var relativt små och jag kände mig lite som en svikare som skulle lämna min älskade man med allt ansvar i 4 veckor - ansvar om all vardag med 3 små barn med allt vad det innebär. Jag lyssnade inte heller på min kropp, jag körde på i 110% (om inte mer) och gjorde allt som jag blev ombedd att göra. Jag har sedan vart 3 gånger på vårdresa nere på Teneriffa och där har jag tyckt att jag verkligen mått bättre. Men jag tror att denna resa kan ge mig lika mycket som de resorna jag fått ner till Teneriffa, för nu vet jag att lyssna på min kropp (och på mitt psyke). Nu har jag fler vårdresor i "bagaget" och jag vet vad min kropp orkar och klarar av. jag vågar säga ifrån om det inte känns rätt och jag vet att jag behöver en dag när jag bara går ner till stranden och sitter och tar det lugnt och tänker. Jag vet nu hur jag själv fungerar när jag åker ifrån min familj i 4 veckor. Så den här gången hoppas jag på att jag kommer hem med ny energi och ny styrka i kroppen.
Här ovanför är lite bilder från min resa 2005.

hade det inte varit för...

Den här värmen är underbar för min onda kropp om det inte vore för att mina ben värker hela tiden just nu. Mina reumatiska sjukdomar - lyckas ju tyvärr ha två diagnoser (psoriasisartrit och Bechterew)<--länkar - yttrar sig nämligen bland annat med inflammation i muskelfästen vilket jag just nu alltså har i benen. Varje steg värker - men det är bara att bita ihop och klara dagen iaf. Hunden måste ut och jobbet måste skötas. Men idag kapitulerade jag och tog en extra värktablett som jag har att ta vid behov, så nu hoppas jag att kvällspasset på jobbet ska gå bra...
 
Det känns så typiskt att inflammationen i muskelfästena ska ställa till det just nu när värmen är här, eftersom jag i övrigt mår så bra i kroppen av värmen. Till på köpet känner jag mig ju allmänt sjuk också när inflammationen härjar i kroppen, så det är inte "bara" muskelfästena i benen som värker utan kroppen reagerar på andra sätt också när den försöker bekämpa inflammationen som härjar i kroppen. Ska försöka ta mig ner till apoteket och inhandla liniment att testa ikväll när jag går och lägger mig. Jäkla skitsjukdom det här! 
 
 

i höst reser jag bort...

När det där beslutet om att man får utlandsrehab beviljat dimper ner i brevlådan så blir man (jag) lika glad varje gång. I höst har jag fått en resa beviljad till Marbella i Spanien. Jag var där på min absolut första rehabresa 2005 och om jag ska vara ärlig var jag då inte helt nöjd. Men det var så mycket annat i livet som "spökade" då så när jag kom hem efter mina 4 veckors intensiva träning blev jag sämre i kroppen och psyket, jag var helt slutkörd. De andra rehabresorna har gått till Teneriffa och efter dessa veckor med intensiv träning har jag känt mig pigg, glad och utvilad trots all träning. Men man ska ju inte haka upp sig på allt det negativa så jag har bestämt mig för att ge Marbella en chans till. Bara för att det inte var helt bra för mig och min kropp 2005 så betyder ju inte det att det inte ska fungera nu i år. Det ska heller inte glömmas bort att jag 2005 var nere mars/april och det var kallt då, det hade inte vart så kallt på länge i Spanien. Så värmen och solen gav inte den energi som den brukar ge. Men nu åker jag i sep/okt och då är det varmt och skönt där nere på den spanska solkusten. 
 
Så den 23 september till 21 oktober åker jag iväg för att få träning, behandlingar och ja vila och sol. Det kunde nästan inte komma lägligare om man tänker på att jag nu jobbar hela sommaren. Ingen semester alls i sikte för min del i sommar. 
 
staden Ronda vill jag besöka igen. En helt underbar stad som bär på mycket historia. 
 
det var faktiskt så kallt att vi kunde inte bada i utomhuspoolen förrns den sista veckan...
 
men vi hade trevligt.
 
Ronda en så häftig stad som ligger långt upp i bergen.

en liten utvärdering...

Nu har jag använt parfymfritt och ekologisk hudvård i 10 dagar och jag tänkte ge er en liten snabb utvärdering. Min hud mår mycket bättre - när jag får råd att köpa parfymfritt tvätt- och sköljmedel lär den må ännu bättre - och klådan är inte alls lika illa som förut. Jag har faktiskt inte tagit en enda Tavegyl tablett sedan jag började detta experiment och det måste ju anses riktigt bra. Men jag saknar doften av "renhet" det ska jag inte sticka under stol med. Jag har nog (nästan) aldrig i hela mitt liv bara doftat "jag" - jag har alltid haft parfymerad tvål, schampo, balsam, hudlotion mm och jag gillar doften av parfym det gör jag faktiskt. Men jag tror att jag kanske börjar vänja mig lite med att liksom inte dofta något alls... Att dofta jag. Men jag tycker att jag luktar svett snabbare och det gillar jag inte alls, så jag måste leta efter en bättre parfymfri och ekologisk deodorant än den jag har nu. Någon av er som har något bra tips på deo? Som ligger i en bra prisklass?
 
de produkter som jag använt nu i 10 dagar.
har även en parfymfri olja som jag smörjer kroppen med.
 
Trots det billiga priset på schampot och balsamet så gillar jag det. Mitt hår håller sig nytvättat längre och det känns faktiskt - konstigt nog - tjockare. Jag tvättar nu håret drygt 2 gånger per vecka förut tvättade jag håret nästan varje dag. Huden känns också mycket bättre vilket jag skrev här ovanför. Klådan har lindrats avsevärt och jag är inte alls så torr i huden som förut. 
 
Nästa utvärdering kommer senare -
kanske om 10 dagar så där....

bättre sent än aldrig - eller....

I tisdags var jag inbjuden på ett lunchevent om ekologiskhudvård som Stockholm Beauty Week anordnade ihop med bland annat Weleda. Och ja jag kan nog säga bättre sent än aldrig - nu ska även jag testa ekologisk och parfymfri hudvård. Min psoriasisartrit gör att jag ständigt har klåda (som om inte värken räcker liksom) på kroppen och i hårbotten - och detta gör mig halvt tokig ibland. Det gör att jag inte kan sova ordentligt eller att jag vaknar av klådan. Jag har Tavegyltabletter för detta som jag tar ibland men dessa tabletter gör mig mest trött - klådan stillas bara lite.
 
Men om jag ska återkomma till ekologiskhudvård. Jo jag fick mig en tankeställare där på eventet - vad använder jag egentligen för produkter när jag tvättar och smörjer min hud? Jo eftersom ekonomin just nu är ansträngd så har det blivit billiga produkter och dessa billiga produkter doftar mycket och innehåller mycket parfym - vilket jag i och för sig alltid använt. Alltså parfymerade produkter för man vill ju lukta gott. Eller hur? Men jag kan inte endast "skylla" på ekonomin för vi har nästan alltid haft hudvårdsprodukter som haft parfym i sig - förutom till döttrarna när de vart riktigt små för då har vi använt parfymfritt till dom. Jag "hör" ju själv hur knasigt detta låter men vissa saker är en vanesak och just detta med att handla hem vardagsprodukter är en vanesak märker jag.
 
 
Men så städade jag upp i badrummet för någon dag sedan och inser att jag har lite ekologiska och parfymfria produkter hemma. Dels schampo och balsam som Erika har lämnat kvar (av märket SåKlart från Garant) och dels en dusch och bad tvål som jag fått i någon goodiebag. Och ja nu kommer Erika skratta och säga: vad var det jag sa, för jo hon har sagt till mig länge att jag borde testa ekologisk och parfymfri hudvård. Tack Erika du fick rätt tillslut för nu ska jag testa detta. Jag ger det en månad först så ska jag utvärdera det sen. Ska även ner och inhandla lite parfymfritt tvätt- och sköljmedel imorgon. För nu vill jag bli av med denna evinnerliga klåda. 
 
Jag har även ganska många Weleda produkter hemma som jag ska plocka fram och testa. men det gör jag om en månad för nu ska jag testa helt doftfria produkter och Weledas produkter doftar ganska mycket även fast de är parfymfria och ekologiska. Men jag tänker att jag ska försöka vänja mig av med att ha doft på allt... 

lågt blodtryck...

Jag har till och från haft problem med yrsel och svimningar. Minns att jag svimmade ofta som barn men att läkarna aldrig hittade orsaken till varför jag svimmade. Men nu var det länge sedan som jag kände av detta. Jag har försökt koppla ihop svimningsattackerna med om det vart något speciellt just då och oftast har det vart som så att jag haft extra ont i kroppen - främst ryggen, skulderbladen och nacken när det blivit så där med yrsel och svimningar. 
 
Men i morse hade jag inte extra ont. Jag kände nästan direkt när klev upp i morse för att göra mig i ordning för att åka och jobba att jag kände mig konstig. Jag var trött på ett annat sätt än jag brukar och kände mig liksom matt. 
Men envis som jag är så "kämpade" jag på och klädde på mig, åt lite frukost och borstade tänderna. Men så när jag skulle gå ut genom ytterdörren - ytterkläder och allt var på så bara kände jag att jag fixar inte detta. Jag svimmar nu! Så jag skyndade mig in och la mig på soffan och svimmade nog där en stund tror jag. Inser att jag måste ringa jobbet och sjukskriva mig för jag skulle inte kunna ta mig dit. Och jag vet att en lördagsmorgon är det inte så jättelätt att få in någon ny personal om någon blir sjuk. Så jag ringde och sjukanmälde mig och jag lät nog mer död än levande när jag ringde. Jag kände mig verkligen super dålig. 
 
Så kommer min älskade man upp och undrar lite stilla vad som händer. Jag berättar att jag inte mår bra och han blir ganska arg på mig att jag ringer jobbet först och sen tänker ropa på honom. Självklart skulle jag ropat på honom först men ibland tänker man inte klart... 
Nu har blodtrycket börjat hämta sig lite så nu mår jag mycket bättre. Men när jag hade "repat" mig lite i morse och tog blodtrycket så låg det på 74/46 alltså väldigt lågt. Inte alls konstigt att jag svimmade alltså! Undrar lite stilla hur lågt det var innan jag "repat" mig lite.
 
Mannen köpte lakrits (som ska vara bra för blodtrycket) och en tidning om odling <3

bloggevent hos Militus Medical...

Ikväll blir det bloggevent hos Militus Medical. Hoppas kunna få hjälp med min knepiga vintertorra hud i ansiktet och den torra kliande vinter/psoriasis huden på kroppen. Det ska bli trevligt med lite julmys, hudvård och eventuella tips och råd. Militus Medical har en egen blogg där man kan få bra tips och idéer. 
 
eventjulmingel1-1Bild lånad från Militusbloggen
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0