när man inte "blir" något...

Idag var jag hem till min äldsta dotter och fikade - alltid lika trevligt att träffa sina barn.
 
Vi började prata studier och livet i övrigt och jag kom in på det där att jag inte "blev" något efter mina studier på högskola - det blev liksom inget yrke av de 3,5 år som jag läste där. Men var det bortkastade 3,5 år? Nej verkligen inte! Jag fick ändå chansen att läsa kurser som jag drömt om länge och jag fick chansen att läsa på högskola - en sak som jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag trodde inte som ung att jag ens skulle kunna komma in på en högskola så bara det var faktiskt en vinst. Och inte kan man tycka att 3,5 års utbildning är bortkastade bara för att det i slutänden inte blev ett verkligt yrke för jag växte som människa och började tro på mig själv på ett helt nytt sätt. Självklart vore det rena drömmen att få kunna arbeta som arkeolog på riktigt, den drömmen kommer jag nog alltid att ha. Men man ska ju kunna försörja sig också och ibland "kommer livet emellan" som det så fint heter (när det skiter sig). Ja jag har fortfarande min C-uppsats kvar att skriva innan jag ens kan/får kalla mig arkeolog och jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att skriva färdigt den - eller påbörja en ny om jag nu inte skriver färdigt den jag påbörjade. Men att få läsa på högskola var ändå en vinst även om jag nu fortfarande (igen) arbetar som undersköterska - ett yrke som jag faktiskt är stolt över och som jag vet att gör bra. 
 
Vi pratade lite om det här ifall man är misslyckad om man inte slutför något och nej jag tycker inte att man är det. jag tycker inte att jag misslyckades bara för att jag inte blev helt färdig arkeolog. Jag satsade, läste, gjorde mitt bästa men föll så att säga på målsnöret. Att studera på högskola var något helt nytt och det var svårt. Jag har aldrig haft det akademiskaspråket och jag kämpade hårt! Jag kämpade med tentor, B-uppsatsen (som faktiskt blev godkänd) och jag kämpade med detta hemska akademiska språk som jag aldrig faktiskt kom in i - det är väldigt speciellt och det är inget som jag är uppvuxen med. Många som läser på högskola och universitet har det akademiskaspråket med sig liksom hemifrån - jag hade aldrig det. Jag är uppvuxen i en helt vanlig förort med en ensamstående mamma - som i och för sig även hon läste på universitet som vuxen - men det där finare språket det där akademiska skriftspråket var aldrig något som jag växte upp med. Men jag kommer aldrig att ångra mina 3,5 år inom högskolan! Aldrig. Men jag kommer heller aldrig att ångra att jag återgick till att arbeta som undersköterska när livet krävde det. Det var vad som behövdes då och jag gjorde mitt val. Ett val som jag får leva med och som jag inte kommer ångra. 
 
Är jag orolig över att omgivningen ska tycka att jag misslyckats? Är jag orolig att omgivningen ska tycka att jag gav upp? Att jag inte kämpa nog? Nej jag är faktiskt inte det. Jag läste inte på högskolan för att min omgivning skulle bli nöjd - jag läste på högskola för att jag ville det och det var jag som tog steget och sökte mig ut på nya okända vägar och som vågade söka en utbildning som jag hade drömt om länge. Att det sedan inte blev ett färdigt yrke ja det är inget som jag nu i efterhand kan ångra och vad omgivningen anser det struntar jag faktiskt i, jag läste de kurser jag läste för min egna skull och inte för att imponera på min omgivning. 
 
Jag får ibland frågan om jag inte ska skriva färdigt min C-uppsats och bli färdig arkeolog. Kanske gör jag det någon gång just nu vet jag inte, just nu känns studier på högskola som ett avslutat kapitel för mig - men man vet aldrig vad livet har att ge i framtiden. Kanske kommer det en dag när jag verkligen känner att jag vill göra detta färdigt. Kanske kommer det en dag när "livet" tillåter det igen. Det vet jag ingenting om nu men vad som sker sen det vet ingen...
 
Drömmar kan ta dig långt men de kan inte betala din mat på bordet!
Allmänt, livet, utbildning | | Kommentera |

att stå i valet och kvalet...

Som de flesta vet har jag studerat vid Södertörns högskola i snart 3,5 år och nu är jag fruktansvärt skoltrött. Så just nu är jag i valet och kvalet, ska jag studera lite till eller ska avsluta mina studier och helt enkelt börja försöka söka jobb. Skriva in mig på arbetsförmedlingen och kanske få lite hjälp med jobbsökandet och samtidigt jobba som timanställd på Stortorps äldrecenter. Just nu lutar det åt att jag faktiskt bara läser färdigt den här sista kursen som jag läser nu och jag just nu ska slutföra en hemtenta i och jag sen slutar studera. 
 
Jag vill väl helst inte hamna inom vården igen men man kan ju faktiskt inte studera bara för att studera och man kan inte bara studera för att slippa bli arbetslös. Studierna kostar pengar i form av studiemedel och det är pengar som ska betalas tillbaka. Så just nu är jag i valet och kvalet. Jag tror nog att vi ekonomiskt skulle klara oss om jag slutade studera och faktiskt började söka jobb, jag tror nästan faktiskt att jag skulle få ut lite mer pengar på det. Att leva på studiemedel kommer man inte så långt på nämligen det är inte mycket pengar per månad nämligen. Det är inte arbetslöshetskassan heller men jag kan inte studera hur länge som helst och någon gång måste man nog bestämma sig för att det får vara nog. Jag har läst så länge nu att jag kan nog inte komma särskilt mycket längre just nu. 
 
Så 2014 blir verkligen en ny start för min del. Det är mycket jag ska tänka igenom och fundera på. 
Nu hoppas jag bara att mina funderingar leder fram till rätt beslut...
 
fotot på katten är taget förra vintern, den här vintern lyser snön med sin frånvaro.
livet, utbildning | | 3 kommentarer |

studierna tar nästan all min tid...

Just nu tar mina studier nästan all min tid. Det är mycket att läsa och tänka på - men det är så roligt och intressant. Jag har på dessa veckor lärt mig så oerhört mycket nytt angående genus, jämställdhet, feminism m.m. 
Snart är det tentadags igen och vi har inte ens hunnit få tillbaka den senaste tentan än... Men ja det ska väl gå det också.
 
Det är ju historia/arkeologi som jag vill hålla på / arbeta med men jag vill gärna ha en genusaspekt på det hela.
Jag kände när jag läste arkeologi att det blev lite väl mycket "mansnormen" som man höll sig till och jag är inte helt bekväm i det.
Jag tror t. ex inte automatiskt att en rikt smyckad kvinnorgrav från Vikingatiden med t. ex vågar och viktenheter promt måste tillhöra en kvinna vars man var handelsman - jag tror nog mer på att kvinnan själv var handelskvinna.
 
När jag går på museum så vill jag gärna lära mig mer om kvinnor och barns historia.
en vikingatida kvinna - avporträterad utifrån vilka föremål som fanns i hennes grav.
och i tidstypiska kläder.
 
  
Kvinnor och barn från vår historia...
 
Fattiga barn med sin mamma - där barnen tigger...
en annan sak som intresserar mig är hur människor levt och bott förr i tiden -
främst arbetare och fattiga tänker jag på.
De människor som sällan visas och syns i den "vanliga" histrien - där vi får lära oss om kungar och drottningar, präster, borgare och bönder...
 
 
här är en gruppbild från när jag var på den arkeologiskautgrävningen -
våren 2012. 
Nu är det nya kurskamrater och nya kurser - men samma skola...
 
Och Genusvetenskap är så spännande!
 
Genus, Genusvetenskap, arkeologi, utbildning | | En kommentar |
Upp