Vita Arkivet - Fonus...

Just nu är det mycket död runt oss och jag har tänkt på det länge men liksom inte kommit mig för, men nu ikväll tog jag äntligen tag i det. Jag har fyllt i Vita Arkivet hos Fonus digitalt. Det är tydligen inte juridiskt bindande men jag känner att det spelar inte så stor roll faktiskt. Jag har inte någon förmögenhet, äger inget hus eller annat värdefullt utan jag vill endast använda mig av Vita Arkivet så att mina nära och kära ska ha ett litet hum om hur jag vill bli begravd.
 
Jag vill t. ex inte bli bränd och begravas i urna jag vill bli begravd liksom hel i kista, ja många tycker säkert att detta är väldigt konstigt men jag har alltid känt att det är så jag vill bli begravd. Så nu har jag skrivit ner det. Kanske låter det ännu konstigare detta att jag vill begravas hel i kista när jag står med i donationsregistret. Jag hör själv hur knasigt det låter nu när jag skriver det, men nej jag vill inte brännas. Jag vill verkligen inte det.
Sen finns det vissa låtar som jag gärna skulle vilja att de spelades på min begravning sen så får såklart mina nära och kära fylla på med vad de vill ha. Men jag har några låtar som jag gärna vill ha. 
 
Så mitt Vita Arkiv är mest som en lite guide för mina närmsta att kunna kika i om det värsta skulle ske och dom skulle behöva stå där helt oförberedda. Kanske låter det hemskt och lite makabert - men jag skulle gärna ha ett Vita Arkivet ifyllt för/av alla mina kära så jag hade ett litet hum ifall det värsta skulle ske... För jag vet att när man står där med döden och ska planera en begravning så är det svårt! Det är till och med svårt om döden kommit efter en tids sjukdom och man kanske vore mer förberedd - då kan jag bara tänka mig hur svårt det skulle vara att stå där om det ofattbara skedde helt oförberett.
 
 
 
 

Äntligen vår

Så underbart att solen och vårvärmen kommit. Tänk vad lite sol kan göra med humöret. 




Hundpromenaderna blir så mycket skönare nu när solen visar sig igen. 


En lista om böcker och läsning - passar mig perfekt!

Snabbläsare eller långsamläsare?
Beror helt på bok och om tid finns. Fastnar jag i en bok så läser jag väldigt fort.

Tegelstenar eller tunnisar?
Både och - gärna en tunnis efter en tegelsten så man hinner "hämta andan" lite.
 
Bibliotek eller bokhandel?
Bokhandel helt klart. Jag är en riktig slarver som alltid glömmer att lämna tillbaka böcker i tid så det blir minst lika dyrt (om inte dyrare) för mig att låna på biblioteket som att inhandla böckerna i bokaffären. 
 
Ljudbok eller e-bok?
Ingetdera, jag vill läsa böckerna själv. 
 
Inbunden eller pocket?
Spelar ingen roll. Förut ville jag bara ha inbundna men på senare år köper och läser jag mer än gärna pocket då de är lättare att ta med sig, lättare (i vikt) att läsa och billigare att köpa.
 
Vampyrer eller spöken?
Måste jag välja tar jag spöken. 
 
En i taget eller slalommässigt?
En i taget. Jag kan inte ha fler böcker i huvudet samtidigt. Detta var ett dilemma när jag studerade för jag älskar att läsa, men eftersom jag bara läser en bok i taget så blev det nästan bara kurslitteratur under några år och det var jobbigt och trist. 
 
Nytt eller gammalt?
Måste man välja? Jag läser gärna både gammalt och nytt. 
 
Bokmärke eller hundöra?
Hundöron! Jag har försökt mig på bokmärken - har köpt ett flertal snygga - men dom försvinner och läggs bort, jag är hopplös på att hålla reda på dom helt enkelt så hundöron blir det.
 
Snacks eller godis?
Om jag måste välja tar jag godis alla dagar i veckan.
 
Biografier eller memoarer?
Biografi tror jag. Men är inte memoarer en sorts biografi eller tänker jag kanske helt fel...
 
Skräck eller chicklit?
Skräck. Fast helst deckare med samhällskritik.
 
Soffan eller sängen?
Soffan.
 
Inne eller ute?
Beror väl helt på vädret. Men ute på balkongen en varm sommarkväll det slår det mesta.
 
Originalspråk (engelska) eller översättning till svenska?
Eftersom jag inte är en hejare på engelska så väljer jag svenska. 
 
Poesi eller prosa?
Egentligen inget av det. Jag är inte förtjust i något av det. Men jag läser väldigt gärna låttexter! Det älskar jag.
 
Kvinnliga författare eller manliga författare?
Spelar absolut ingen roll anser jag. Författarskapet sitter väl inte i könet!
 
Boken eller filmen?
Oftast boken måste jag nog säga. Jag läser oftast boken först och sen blir jag besviken på filmen för karaktärernas utseende stämmer oftast inte alls med hur jag "sett" dom när jag läst boken.
 
Kokbok eller bakbok?
Kokbok. Jag älskar kokböcker. Men visst äger jag en och annan bakbok, fast säkert fem gånger fler kokböcker.
 
Kärlek eller spänning?
Både och, gärna i samma bok. 
 
Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade:
Mina drömmars stad av P A Fågelström. Jag älskade den från första sidan. Tror jag fick den av min mamma när jag skulle fylla 13 år och jag fastnade direkt. Att få läsa om sin "hemstad" och om hur min mormorsmor och mormorsfar hade haft det väckte så många känslor i min kropp. Jag gick (och gör fortfarande ofta) gata upp och gata ner i Fågelströms fotspår. Att gå upp för sista styverns trappor  och tänka sig hur de slet och bar upp för de trapporna gör mig ödmjuk inför mitt egna liv...
 
Klassiker jag hävdat att jag läst men aldrig tagit mig igenom:
Klockan klämtar för dig med Ernest Hemingway. Jag har påbörjat den men inte läst färdigt hela. Kanske skulle ta tag i den igen...
 
Jobbigaste bok jag läst:
Min mammas biografi (<--länk) . Den var både jobbig, vacker, viktig och underbar att få läsa.
 
Bästa barndomsförfattaren:
Maria Gripe. Hennes böcker grep verkligen tag om mig. Minns främst Agnes Cecilia, Hugo och Josefin, Elvis Elvis och Tordyveln flyger i skymningen. 
 
Bok som berört mig mest:
Min mammas biografi och alla böcker med Torey Hayden . Torey Haydens berör så oerhört då hon skriver om utsatta barn. Hennes böcker är viktiga, insiktsfulla, jobbiga och de berör. Jag tror nästan ingen skulle kunna läsa hennes böcker utan att beröras på ett eller annat sätt.
 
Recensera din senaste bok:
Det kommer i ett annat inlägg har jag tänkt mig.
 
 
 
 
 
 
 

livet med hund...

Nu har vi haft Java i drygt 9 månader och nu börjar vi nog bli lite vana hundägare tror jag. Många promenader har det blivit i både vått, torrt och snö och jag kan väl bara säga att Java älskar snö. Eller ja hon älskar nog alla årstider och alla väder (förutom ösregn då kanske) men när snön kom så blev Java helt överlycklig. Hon hoppade i snön, hon bökade i snön och hon lekte verkligen i snön och att jaga snöbollar som man kastar är superskoj tycker Java. 
 
det är inte alltid helt eneklt att fånga denna vackra dam på bild...
 
det blir många speciella bilder för att få en riktigt bra...
 
 
att jaga, hämta och bita på pinnar (ju större desto bättre) har blivit en ny favorit när jag är ute med Java, när Java är ute med husse duger visst inga pinnar alls...
 
och ja Java är drottning över sin förort - bara så ni vet.
Här blickar hon ut över sina nya ägor!

loppiblogbag.

Jag fick en helt underbar Loppiblogbag för någon vecka sedan och nu har jag hunnit testa nästan alla produkter. Nystart var loppiblogbagen döpt till och det fanns alltifrån te, musli, riskakor till vitaminer och blutsaft. En riktigt trevlig blandning av produkter. 
 
härligt välfyllt paket. 
 
 
några av mina favoriter i paketet.
te med superfrukter utan koffein, riskakor och fruktpinnar (perfekt som mellanmål)
 
Tack Loppi för att jag fick testa denna loppiblogbag. 
Innehållet föll även mina barn i smaken kan jag lova. 
 

Gala på Berns igår...

Igår var jag medbjuden som gäst till Berns. "Glöm aldrig Pela och Fadime" (gapf) höll i det hela och min mamma blir nu 2015 en av fjorton ambassadörer i denna förening/organisation. Ett längre inlägg kommer senare. 
 
Men jag måste skriva av mig över en tanke som väcktes igår när vi kom till Berns. Vi - mamma och jag - kunde bara utan problem kliva in på Berns, visst vi var ju inbjudna men nej vi blev inte avprickade. Inget säkerhetstänk alls kändes det som. Detta är ändå en organisation som "sticker många i ögonen" och som får motta hot på olika sätt. Statsministern Stefan Löven och M's partiledare var inbjudna gäster och många fler gäster som arbetar med viktiga frågor. Ändå kändes säkerhetstänket som bortblåst - konstigt nog... 
 
 
 

Jag hoppas ju att säkerheten fanns där men att vi inte "såg" den. Men faktum är iaf att vi inte blev avprickade trots att vi blev ombedda att gå till ett speciellt bord och bli avprickade, vi gick så klart dit (till rätt bord) men blev tydligen inte avprickade som vi borde blivit. Att vi ej blev avprickade vet vi för när ambassadörerna för 2015 ropades upp så ropades inte min mammas namn upp, fast vi ju faktiskt var på plats (detta hände flera av ambassadörerna). Alltså fanns inte ens en riktig kontroll på hur många som fanns på Berns igår och inte heller alltså vilka alla var som befann sig där... 

bröllopsdag...

Idag firar mannen och jag bröllopsdag, 21 år har vi varit gifta. Vi firar med att jag snart går iväg och jobbar kväll - så blir det ibland. Vi får väl ta igen firandet en annan dag...
Hade vi bara haft råd hade det suttit fint med en resa tillsammans nu - men det får vänta.
 
bröllopsbild och första bilden med varje dotter <3
 
ja 21 år sedan...
 

nyårskavalkad...

Ja egentligen ska man väl som en äkta bloggare göra en nyårskavalkad och berätta om året som gått - men jag vet inte om jag orkar göra det (eller ens vill göra det).
 
Men om vi tar året i korta drag så hände detta:
 
- vi blev med hund och älskade Java flyttade hem till oss. En högt älskad hund som fångade våra hjärtan redan förra sommaren då vi var hundvakt åt henne. 
 
- jag "fick" en rehabresa till Spanien för mina reumatiska besvär. Så skönt och välbehövligt.
 
- jag blev fast anställd på Stortorps äldreboende. Ett jobb som jag verkligen gillar även om det ibland är riktigt slitit och tungt. Men att arbeta som Undersköterska ger så otroligt mycket. jag har verkligen saknat att arbeta som Undersköterska de år som jag vart ifrån yrket. Vissa saker tror man kanske att man vill ifrån men när man sen är ifrån det så märker man att det var kanske inte så fel iaf...
 
- jag och min älskade make firade 20-årig bröllopsdag.
 
- min äldsta dotter flyttade hemifrån och blev vuxen på riktigt.
 
- min mellandotter testade sina vingar under 6 månader när hon bodde i sin mormors lägenhet (och jag tror hon fick mersmak för att få bo ensam)...
 
Sen har det hänt massor av både bra och mindre bra saker i mitt liv det gångna året precis så som det alltid är. Det är ju själva livet liksom. Sött och salt blandas och bildar själva livet.
 
Jag ska försöka ta till mig min mammas kloka ord: 
"Ta vara på livet mina älsklingar!
Lev väl, lär av era erfarenheter och ångra ingenting.
Allt sammantaget är själva livet!"
 

Jag ska försöka att inte ångra något i livet för det som händer i mitt liv gör mig ju till den jag är.
Livet formar mig och jag försöker forma livet...
 
    
mina fina, knasiga, underbara, älskade döttrar som gör mitt liv helt -
vad gjorde jag utan er tro...
 
    
min fina, tokiga och älskade make -
vad vore livet utan dig...
 
 
 

nyårskavalkad...

Kanske kommer det en nyårskavalkad imorgon, kanske. Ska bara se om jag lyckas få ihop någon...
 
Och ja angående operationen jag gjorde för en månad sen (<--länk).  Jo men visst gick jag på den lätta liksom. Det kom ju som ett brev på posten även denna månad...Jag vet att jag får göra om den om jag vill om jag inte blir nöjd. 4 av 5 blir visst hjälpta av operationen, jag kanske är den där 5:e. Men vill jag göra om den? Jag hade ju så ont efteråt. Återstår att se, får ge det några månader tror jag. 
"Hahaha gick jag på den lätta... Att en operation skulle göra slut på mina månatligabesvär. Tji fick jag liksom  kom ju som ett brev på posten även denna månad liksom!" - min uppdatering på FB idag...
"Det "roliga" var ju att min dotter Emelie skojade om detta och sa att "det lär ju inte hjälpa på dig som blir med barn så lätt. Din livmoder lever väl sitt egna liv" haha liksom" ja men så var det ju...
 

jag tror inte riktigt...

Alltså jag tror inte riktigt jag fattat detta än. Innan jul så hade jag en tid till plastikkirurgen på Karolinska sjukhuset. Jag skulle få veta om jag kunde få en beviljad bukplastik. Läkaren frågade, mätte, pratade, berättade och informerade en massa och sa sen till slut att jag fick en operation beviljad. Inom 3-6 månader så ska jag få min bukplastik och jag kan inte riktigt fatta det än. Jag vet att det är en stor operation, jag vet att det kan tillstöta komplikationer (som med alla operationer), jag vet att jag kommer få ett stort/långt ärr på magen - ja jag vet allt detta men jag vill iaf göra operationen. Jag har i flera år (skulle kunna säga 20 år men ska väl inte överdriva kanske) faktiskt lidit över min mage och då inte främst det estetiska med magen utan alla de jobbiga saker en hängande buk faktiskt medför. Jag vill inte behöva "pula" ner magen i byxorna, jag vill slippa bli svettig under magen, jag vill slippa besvär vid varmt väder (och kallt), jag vill slippa många saker som jag inte ens tänker skriva om här... Främst vill jag slippa mitt navelbråck som bråkar med mig dagligen...
 
Efter 3 kejsarsnitt och en ganska stor viktnedgång så är magen inte riktigt min bästa vän om jag säger så. Den hänger och den är sned, men som jag skrev innan så är det estetiska inte det viktigaste. Min mage vittnar om att jag varit gravid och fått 3 underbara döttrar vilket jag är oerhört stolt över, så estetiskt har jag egentligen inga problem med magen. Men de där fysiska besvären som kommer med hänget stör mig enormt. Jag har även ett ganska stort navelbråck som kommer att åtgärdas samtidigt och det är nog kanske egentligen det viktigaste. För det där satans bråcket ställer till många problem. Nu kanske fler av er anser att jag då borde "nöja" mig med en operation av navelbråcket, men nej det kommer jag inte alls nöja mig med. Och jag vet att jag inte kommer få en mage som en 16-åring igen - det handlar inte om det. 
 
Självklart förstår jag att många kommer tycka att det här är helt fel av mig att göra. Men jag tänker strunta i det och faktiskt för en gångs skull göra något som gynnar endast mig! Jag tänker vara egoistisk och genomgå denna bukplastik endast för att jag ska få må bra. För att jag ska få slippa lida av mitt bukhäng och mitt navelbråck! 

att få en bok...

Många av er har säkert redan sett på FB att jag (och min syster och alla 8 barnbarnen) fick en bok av min mamma (<--länk) som hon skrivit själv. Den handlar om hennes liv, hennes livshistoria. En sån underbar julklapp och gåva att få. Att få en inblick i sin mammas liv som man aldrig trodde man skulle kunna få. Kapitlet om Maria (min storasyster som dog när hon endast var 6 dagar gammal) och mig (som hade samma sjukdom när jag föddes som Maria) är nog det kapitel som griper tag i mig starkast. (ett blogginlägg om min förtsa tid i livet finns här) (<--länk)  Att få läsa om sin mammas sorg och kämpande under mina första två år i livet då jag faktiskt bodde på sjukhus med några få permissioner gör ont men på samma gång gör det mig stärkt och faktiskt lycklig. Att få läsa hur ens mamma kämpade för att jag och min storsyster (som lever) skulle få det bästa livet som bara gick under de förutsättningar som fanns just då gör mig lycklig. Mamma kämpade något enormt och hon gav oss verkligen allt! 
 
Min livshistoria av Inger Stark. 
 
Två av mina döttrar har redan läst ut boken, jag hoppar mellan kapitlena och läser inte boken rakt upp ner (som jag kanske borde göra) men har snart läst ut den, och kommer nog börja läsa den från början igen sen snart. 
 
Slutet på boken kan nog vara den finaste kärleksförklaring man kan få av sin mamma (och mormor). 
 
"Jag är så lycklig för att jag har er, mina älskade döttrar och mina åtta underbara, högt älskade barnbarn. Ni tar hand om mig, stöttar mig och i finns alltid om jag behöver er. 
Ta vara på livet mina älsklingar!
Lev väl, lär av era erfarenheter och ångra ingenting.
Allt sammantaget är själva livet!"
 
Jag tror att just "ångra ingenting" är det som griper tag i mig mest. För visst har jag gjort en del saker i livet som jag ångrar - men som mamma skriver det är ju det som är själva livet. Allt man gör i livet formar ju en till den man är. Så jag ska verkligen försöka att låta bli att ångra saker och istället se dessa saker som erfarenheter som gjort mig till den jag är jag är idag - vissa saker har även gjort mig starkare än vad jag varit om jag inte gjort dessa saker, så är det ju med livet. Tack mamma för den fina gåvan du gett oss, jag älskar dig <3
 

vegetariskt på julbordet...

I år blir det en lite nyttigare jul här hemma - blandat med den vanliga julmaten kommer vi ha många vegetariska alternativ. Äldsta dottern är vegetarian och självklart fixar jag så hon får ett gott julbord. Så idag har jag gjort en rotsakslåda, en Jansson med tångkaviar istället för ansjovis, "sill" på aubergine med två olika såser och auberginerullader. Sen blir det även brysselkål och rödkål - eventuellt falafel också får se om jag orkar fixa det. 
 
Lite bilder på det vegetariska. 
 
Den falska sillen gjorde jag så här: jag skar auberginen i lagom stora "sillbitar" och kokade den i lättsaltat vatten i 4-5 minuter (den ska bli mjuk men inte sladdrig) sen fick den rinna av i ett durkslag och svalna. Under tiden blandade jag såserna.
Sås med tångkaviar: Crème fraiche, majonnäs, en skvätt vitvinsvinäger, svartpeppar, tångkaviar, kapris, rödlök lite salt - rör ihop och vänd ner den kalla auberginen. 
Sås med vitlök: Crème fraiche, majonnäs, en skvätt vitvinsvinäger, svartpeppar, pressad vitlök, rödlök, dill och lite salt - rör ihop och vänd ner den kalla auberginen. 
 
Den vegetariska Jansson gjorde jag så här: Strimla skalad potatis, fräs lite gul lök i smör. Blanda grädde, mjölk, tångkaviar, vitpeppar och salt. Varva potatisen och löken i en smord form häll över gräddmjölkblandningen. In i ugnen 175/200 grader 45 minuter (ungefär). 
 
Rotsakslådan: Strimla morötter, kålrot och potatis, fräs gul lök i smör. Blanda grädde, mjölk, pressad vitlök, svartpeppar och salt. Varva de strimlade rotfrukterna och häll över gräddmjölkblandningen. In i ugnen 175/200 grader i 45 minuter (ungefär). 
 
Auberginerulladerna: Skiva auberginen och salta den lätt, låt dra ett tag så vätskan "släpper". torka av aubergineskivorna och grilla dom i en grillpanna. Skiva fetaost, tomat, gul lök och vitlök. Grilla den gula löken lite så den blir mjuk. Låt auberginerna svalna gör sedan som rullader - där du lägger lite lök, fetaost, tomat och vitlök i varje rulle. strimla över lite fetaost. Nu satte jag bara in min form i kylen så värmer vi den på julafton annars ska den in i ugnen i kanske 15/20 minuter på 175 grader. 
 

En tur till Skansen

Idag tog jag och en kollega med oss två boende till Skansen. Jag tog med mig min boende sim jag är kontaktperson till. 

Det började med strul med förtjänsten (tyvärr inget ovanligt) men slutade med en bra och mycket trevlig dag. 

Vi började med att gå bort till några av de gamla husen och gick in i ett av dom. Över en decimeter hög tröskel - svårt men det gick. Där inne fick vi sitta vid brasan vilket var mycket uppskattat och så pratade vi med de två som jobbade där inne i huset. 
Sen gick vi bort till Solliden och tog en gofika. Så mysigt! 









snön som föll och en glad hund...

Igår fick vi snö (fast idag har den töat bort) och Java verkligen älskar snö. Vi har ju aldrig haft henne under vintern så vi visste ju inte hur hon skulle reagera på snön men hon älskade den och åt den mer än gärna. 
 
igårkväll när snön precis fallit 
 
vadå om jag äter snö? Jo kanske lite... 
Javas blick där på sista fotot är så härligt.
 
att leka i snön var verkligen roligt tyckte Java. 

julmarknad och fika i gamla fängelsehålor.

Idag mötte jag upp min yngsta dotter inne i gamla stan. Vi skulle gå på julmarknad och fika - det har blivit en tradition för oss och vi går alltid på samma kafé nämligen till Sten Sture. Där sitter man och fikar i gamla fängelsehålor, mysigt och spännande. 
 
 jag gilla detaljerna som finns på kafét.
 
 man känner historiens vingslag där nere. 
 
Nu sitter man där nere i värmen och myser med en gofika - värre var det helt klart när man satt där på 1300-talet och framåt. Då var det kallt, mörkt och ytterst omysigt kan jag tänka mig. 
"- Jag: tänk vad många som suttit här fångna och frusit, gråtit, blivit torterade. - Elin: mamma tyst jag försöker faktiskt äta!" detta är en ganska typiskt konversation mellan mig och min yngsta. Men jag är van och det är helt okej, jag vet ju att hon inte vill prata (och filosofera) när hon äter inte ens när hon sitter i en gammal fängelsehåla. 
 
Vi gick på gamla stans julmarknad också. Hittade lite brändamandlar och lite julklappar. 
 
mysigt fast all snö redan försvunnit. 
 
 

free counters
RSS 2.0