som ni vet älskar jag att läsa...
Jag älsakr att läsa böcker - det vet nog de flesta. Nu har jag precis läst ut bokserien om vänninorna från Neapel och jag kan ärligt säga att jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna bokserie.
Jag tycker att språket var bristfälligt på lite för många ställen jag fick inget flyt i språket när jag läste. Vissa meningar var liksom bara ord kändes det som, ord utan riktigt innehåll och jag fick ibland läsa om meningarna för att förstå vad hon ville säga mig. Jag gillar inte när skriftspråket är svajigt - eller när jag tycker att det är svajigt. Ibland har jag till och med slutat läsa en bok eftersom jag ogillat skriftspråket så mycket - men så illa var det inte i dessa böcker i alla fall. Och historien ja vad ska jag säga om den. Historien var rörig, ibland osamanhängande men ändå fängslande. Jag hon lyckades ju få mig att läsa alla 4 böckerna inom en relativt kort tid. Alla viktiga personer i boken väckte väl någon sorts känsla inom mig, vissa personer mer (mycket mer) andra mindre. Och ja när man läst ut alla 4 böckerna blev det lite: jaha det var det... Ett visst antiklimax inställde sig tyckte jag. Nu ska jag inte avslöja något om slutet men jag kan säga så mycket som att jag både gillade och inte gillade slutet. Men jag fick en sak bekräftad som jag började misstänka redan från början, så mycket kan jag avslöja.
Så nej det är nog inga böcker som blir några favoriter hos mig men jag gillade de nog i stort. Jag gillade historien till slut men det tog en stund för mig att komma dit faktiskt. Första delen fick jag verkligen käpa mig igenom och ja jag är glad att jag kom igenom den och att jag höll ut för jo det blev bättre. Men jag tror att hade lite väl stora förväntningar på dessa böcker då de fått så otroligt bra kritik av alla - så gå inte in i denna läsupplevelse med för stora förväntningar säger jag.