när värken släpper...

Min högra höft och ner i höger ben har gjort ont dagligen i flera år. I vissa perioder har det känts sämre andra perioder bättre men värken har aldrig helt försvunnit. Jag har röntgat höften (och ryggen) för att se så problemet inte var någon förslitning eller liknande (vilket iaf inte röntgen visade på), jag har fått sjukgymnastik, träningsprogram, massage, akupunktur, kortisonsprutor och annat men utan resultat. Värktabletter har jag haft men inte tillräckligt vad jag känt. Trots allt detta så har värken hela tiden funnits där. Vissa perioder har jag haltat och haft riktigt ont. Promenader har jag tagit trots värken men jag har haft ont i varje steg, att gå i trappor har varit otroligt jobbigt emellanåt (jättekul då att bo 3 trappor upp utan hiss).
 
I förrgår var jag till min läkare på vårdcentralen och vi talade då om min värk - både rent generellt i kroppen pga min reumatism som min läkare på vc vet om (såklart) och även värken i höften som liksom strålar ner i benet. Han (min läkare) var fundersam eftersom röntgen inte visade någon förslitning och han kunde inte riktigt få ihop mina besvär med att en nerv eventuellt var i kläm. Jag frågade om kortisonspruta eftersom jag förut har fått det utav min reumatolog för just detta besvär i höften/benet (iofs har den inte riktigt hjälpt men iaf). Han tyckte då att vi först skulle testa en variant av smärtstillande, antiinflammatoriskt och muskelavslappnande. Jag har aldrig testat muskelavslappnande så jag blev faktiskt lite förvånad när han tog upp detta läkemedel men jag tänkte att visst jag testar. Han sa också att om jag inte känner mig märkbart bättre inom 14 dagar så skulle jag höra av mig så skulle vi fundera på det där med kortisonspruta också. Han ansåg att eftersom jag har haft ont så länge och även har en reumatisk sjukdom så ville han testa muskelavslappnande ihop med värktabletter för att se om värken kunde minska. Han förklarade att eftersom jag har haft ont så länge så är musklerna runt höften/skinkan/benet väldigt spända och antagligen också inflammerade - detta vet jag ju iofs redan om eftersom min reumatism ger just dessa symptom - så att ta dessa läkemedel ihop trodde han kunde hjälpa mig.
 
Jag testade då i förrgår kväll att ta dessa läkemedel innan jag gick och sov och redan igår morse så kände jag att jag mådde så mycket bättre. Jag gick till bussen utan att ha ont, jag jobbade hela dagen utan att ha ont och först när jag kom hem på eftermiddagen så kom värken smygande och då tog jag ytterligare en dos läkemedel. 
 
Idag är jag ledig från jobbet och passade på att ta en promenad. Jag kände en enorm skillnad i höften/benet när jag promenerade och jag märkte att jag liksom gick och väntade på att det skulle börja göra ont. Jag gick i en lång uppförsbacke och "väntade" på värken, jag gick i trappor och "väntade" på värken men värken kom inte. Väl hemma nu efter promenaden känner jag att det molar lite i höften men det gör inte ont. Det känns helt otroligt och väldigt konstigt att den ständiga värken är borta.
 
Nu hoppas jag bara att det kommer att hålla i sig.
 
 
Sjukdom, reumatism | | En kommentar |

sommaren 2018

Sommaren 2018 är inte slut än men den här semestern i år känns längre och mer innehållsrik än vad någon semester någonsin gjort. Det kan bero på att mannen min och jag har haft 4 veckor ihop vilket vi nog faktiskt aldrig haft innan - när barnen var små så delade vi upp vår semester så att barnen skulle få vara lediga längre och sedan när de blev äldre så har det varit jag som sommarjobbat i några år då när jag försökte läsa till Arkeolog och förra året så kunde vi inte ta samma veckor för våra arbetsgivare. Men i år har vi haft 4 veckor ihop och vi har fyllt dom med kvalitetstid. 
 
Vi har tex varit 1 vecka på Kreta, en resa som vi har pratat om i flera år men aldrig fått till. Vi hae det så bra så att vi redan planerar nästa sommar men då måste vi ha 2 veckor så att vi hinner med iaf hälften av vad vi vill se på Kreta. 
 
      
   
lite småbilder på vår Kretaresa, ett längre inlägg om Kreta måste komma snart.
 
Vi har även hunnit med museum på hemmaplan i Stockholm. Det är trevligt att turista i sin egna stad också. 
 
      
    
ett litet urval på vår museetur. Först Vikinga Liv, sen Vasamuseét och sist Aquaria. 
Alla tre ligger på Djurgården i Stockholm. 
 
Och igårkväll var vi och såg Lisa Nilsson på Mosebacke. Hon firade "Himlen runt hörnet" 25 år - vi firar 26 år i sommar. 
 
      
Ett litet urval från konserten med Lisa Nilsson. 
 
På måndag börjar jag jobba igen efter semestern och det känns verkligen helt okej. Det var länge sedan som jag kände mig så nöjd med en semester. 
Familj, känslor, livet | | En kommentar |

när livet rullar på...

Ett tag efter rehabresan till Spanien blev livet lite svajigt. Men det ordnade upp sig och livet rullar på. Vardagen är här och det känns faktiskt riktigt bra igen. Jag vet att jag alltid tycker det är lite svårt så där i början när jag varit borta i 4 veckor. Mycket hinner hända i huvudet under 4 veckor och vardagen känns alltid långt borta då när man är iväg. Men som alltid så återgår livet så smått och vardagen känns helt okej och trygg. Kanske är det ändå trygghet som är det viktigaste i livet? Kanske är det inget fel i vardagen och tryggheten som följer. Vardag har vi alla - hur vi än förändrar livet så kommer vardagen ikapp till slut - det vet vi alla. 
 
Just nu försöker jag bara sköta mitt arbete på bästa sätt och även hemmet. Jag måste få mer ordning i mitt hem, det känner jag verkligen. Så idag blir det nog städning och tvätt som får fylla min ledigadag - men även läsning. Jag är en riktig bokmal och jag älskar att läsa böcker. Antagligen anser min familj att jag ofta läser för mycket men just nu är det vad min kropp orkar med. Jag har rejält ont i rygg och nacke vilket även ger mig huvudvärk så kroppen vill helt enkelt inte göra allt det som jag vill att den ska göra. Jag skulle önska att jag orkade träna mer än jag gör idag och ja jag önskar att jag även skulle orka städa mer här hemma - men kroppen säger liksom ifrån. Jag får städa lite då och då och sedan vila mellan varven. Och ja det är så livet är ibland. När man lever med ständig värk som följeslagar så får man liksom lära sig att ta det lugnt och lyssna på kroppen. Det jag önskar mest just nu är att jag skulle kunna få sova ordentligt på nätterna. Just nu varknar jag varje natt och är vaken i flera timmar utan att kunna somna om och så har det varit i många år nu - så många år att jag inte ens minns hur det är att sova en hel natt. Så även dålig sömn gör ju att livet svajar. Är man utvilad och mår bra så orkar man så mycket mer av allt. 
 
Men just nu mår jag ändå bra så här mitt i livet. Och Jens och jag ska försöka komma iväg på en utlandssemester bara vi två i sommar - det är nog vad vi behöver. 
 
      
Allmänt, klimatvård, känslor, livet | | En kommentar |
Upp