madredetres

Ja imorgon lär kroppen skrika av träningsvärk, som tur är så är den smärtan "skönare" än den reumatiska värken så det brukar gå att stå ut ganska bra.

Jag påbörjade min träning igår. Körde på ett gymkort nere på Sats och var ner och tog ett konditionspass redan igår kväll och idag hade jag introduktion inbokad. Träffade en trevlig tränare som la upp ett personligt program till mig och visade mig runt och hjälpte mig ställa in maskinerna så att de passar mig. Innan mötet med min PT (kändes nästan som ha en iaf) så promenerade jag snabbt på löpbandet i 30 minuter och medan han skrev ner ett träningsschema till mig så cyklade jag i 10 minuter. Sen körde vi igenom alla maskiner men inte hela programmet, jag ska köra 15 repetitioner * 3 på varje maskin två gånger i veckan tyckte han var lagom att börja med och gärna sedan två gånger endast kondition per vecka. Jag har tänk försöka komma ner till gymmet ungefär varannan dag så det blir ju träning 3 dagar ena veckan och 4 dagar andra veckan.

Jag är ju så där att när jag väl börjar med en sak så kör jag 120% jag kan inte börja lagom, så det är bara att köra på. Jag har lärt mig att leva med det. Ska försöka inhandla en bra träningskalender i veckan som kommer så att jag får lite koll på träningen och även motivation när orken tryter.

Sen ska jag leta fram vårt måttband och köra en genommätning av kroppen idag eller senast imorgon (beror på när jag hittar måttbandet) så att jag vet utgångsläget på min kropp. Även en vikt ska tas såklart.

Nu har jag köpt ett träningskort på SATS i Farsta - måste investera i mig själv. Måste faktiskt ta mig råd med det. Så igår bestämde jag mig och idag tecknade jag avtalet - första månaden gratis, billigare medlemsavgift just nu och 20% rabatt eftersom jag är student. Snabbt ska det gå. Nej men jag har velat börja träna enda sedan jag slutade på Friskis&Svettis men inte tyckt mig ha råd med det. Men om jag ska orka vara med på en hel utgrävning i maj så gäller det att jag tränar upp mig och går ner några kilo i vikt. Så imorgon kl:14.30 har jag mitt första inbokade pass och vem vet - kanske smyger jag ner för en runda ikväll det är ju öppet ända till kl:21.00 ikväll.

Igår damp det ner ett brev från FK (Försäkringskassan) angående vår ansökan om vårdbidrag. Alla läkarintyg, bifogade meddelanden och annat var nu registrerade och vi kunde vänta oss ett svar inom sex månader. Alltså allvarligt, FK har som policy att svara - ha utrett färdigt - ansökan om vårdbidrag inom ett halvår står det. Hur kan det vara möjligt att det kan få ta så lång tid? Visst jag vet att man får pengarna retroaktivt om man får det beviljat men endå, sex månader. Det kan hinna hända mycket under sex månader. Ja men det är väl bara att hoppas på att det INTE ska ta sex månader innan vi får svar då. Jag får väl vänta några veckor och sedan ringa upp handläggaren och kolla. Eller hur hade ni gjort? Ringt typ nu direkt? Väntat tills det kom av sig självt? Eller ringt om några veckor?

När jag var in och läste hos Phantazia/Celine igår så såg jag att hon hade vart och fyndat billiga sängkläder på Jysk, Jysk hade visst en kampanj nu den här veckan på sängkläder vilket jag helt hade missat. Så idag hoppade jag av bussen i Högdalen och tog en tur in på Jysk och hittade lakan till halva priset. Sex stycken lakan blev det, underlakan. Eftersom min två äldsta döttrar har varsin bred säng (120 cm) så har det blivit så att dom har tagit våra (makens och mina) lakan till sina sängar så när vi då ska bädda rent så har vi helt plötsligt inga lakan till vår 160 cm säng. Men nu kommer vi ha det. jag köpte nämligen fyra lakan som kommer passa döttrarnas sängar och dom blev hel vita och så köpte jag två lakan till vår säng som är mer "off white" i färgen så kanske det går att hålla i sär dom...

Nu har vintern och kylan kommit och det känns i kroppen. Om nu bara vintern kunde stanna en stund så att kroppen kan hinna få vänja sig. Visst gör det ont nu när det är kallt och snöigt men det är bättre för min kropp att ha det så här än att ha det kallt och vintrigt ena dagen blaskigt och blött andra dagen...

Just det, jag pratade med min lärare igår om att kunna åka i väg fyra veckor på vårdresa under tiden man studerar på högskolan. Hon tyckte att hösten som kommer borde fungera bäst eftersom det är då vi har C-uppsats. Har man bara valt "ämne", fått till sin frågeställning, hittat den litteratur som man behöver och har gjort en första genomgång med sin mentor/handledare så kan man egentligen sitta vart som helst och skriva eller läsa. Så hon tyckte absolut jag skulle söka vårdresa till hösten. Så det ska jag göra. Känner att jag och min onda kropp skulle kunna behöva det. Så då är det bara att hoppas på att jag får det beviljat.

Igår började Arkeologi B och om fem veckor ska B-uppsatsen påbörjas. Jag hoppas att vi får förslag på ämnen redan imorgon, vår lärare skulle försöka få fram lite olika ämnen/frågor vi kan skriva om. Jag vill ju vinkla det från ett genusperspektiv men jag får se om det kan gå. Det borde fungera om man har en frågeställning som är ungefär: vad gjorde att vissa mänskliga lämningar blev klassade som män när vi idag vet att det var kvinnor som hittats? Eller ja typ så. Främst tänker jag på Bäckaskogskvinnan som man länge trodde var en pojke eftersom det fanns fiske- och jaktredskap i graven, eller de rikt utsmyckade vikingagravarna som man fann på Island och sa var fynd från rika vikingamän men som man nu har upptäckt var kvinnor (hittar tyvärr ingen bra länk till detta - letar vidare).

Och så har vi fått ett datum på när vi ska ut på fältarbete - alltså arkeologisk utgrävning. Den 19/5 - 27/5 ska vi vara ute, nio dagar i streck. Vi ska få vara med och gräva i Nyköping. Jag återkommer såklart om detta!

Men nu ska jag sätta mig i soffan igen och läsa om genus inom arkeologin, en väldigt intressant bok som vi har till den här delkursen.

Senast imorgon kväll ska tentan vara inskickad men jag är egentligen färdig redan nu - så jag borde skicka in den nu. Men det finns alltid en liten risk att man vill lägga till något och när man väl skickat in den så går ju inte det. En annan risk med att ha den "liggande" är att man/jag lätt kan få för mig att gå in och ändra i en redan bra text och på det sättet ta bort bra saker. Att det alltid ska vara så svårt att bestämma sig för när tentan är färdig och det är dags att skicka in den....

Jag har fortfarande tentaskrivning här hemma och just nu flyter det på ganska bra. Jag har snart svarat på alla frågorna så då ska jag sammanställa allt, lägga till eller dra i från och fixa in alla referenser där de ska vara. Så just nu känns det ganska bra.

Ska försöka ta en promenad senare och även titta in på centrum för att handla lite. Vi hörs väl senare...

Just nu så cirkulerar det runt en gammal artikel på FB - den är väl drygt fem år gammal - och den gör mig så förbannad. Det spelar ingen roll att den är fem år gammal anser jag om människan som har skrivit den fortfarande anser att det hon säger i den stämmer.

Det är proffesorn Annica Dahlström som anser att pappor inte ska ha hand om sina barn innan barnen är 3-4 år gamla eftersom män inte har samma mjuka handlag med spädbarn som mammor. Det kan skada barnet anser hon ifall pappor tar huvudansvaret för de små barnen och t. ex är papplediga. Hon anser att självmorden som hon säger har ökat lavinartat bland tonåringar beror på att mammorna har lämnat ifrån sig sina barn förtidigt - till papporna.  Och vet ni jag blir helt rasande när jag läser det här. Nu vet jag att hon har yttrat sig om andra helt horribla saker också som en del anser vara värre, men vad hon egentligen menar är ju att män är som djur och att män inte har några känslor.

Mina döttrar har den finaste och mest känslosamma pappa som finns, han har haft den absolut första kontakten med alla tre döttrarna eftersom dom alla tre är födda med kejsarsnitt. Han har satt på den första blöjan på alla tre, han har burit, vaggat och tagit hand om dessa små helt nyfödda flickor med en varm och varsam hand medan jag låg på operationsbordet och han har med mjuk och fin hand sedan lagt dom hos mig när jag varit sängbunden. Han har aldrig varit hårdhänt eller slarvig med våra döttrar. Han har varit pappaledig med alla tre döttrarna och detta har gjort att dom lika väl kan vända sig till honom vid problem som till mig, han har alltså ALLTID varit en helt underbart närvarande pappa.

Och jag undrar bara: vilka män är det som den här professorn menar? Vilka män har hon träffat på i sina dagar? Hur är papporna till hennes barn (för visst har hon väl barn) och vad tycker dom i så fall om hennes forskning?

Och tänk den hemska tanken om en mamma skulle bli allvarligt sjuk eller dö när barnet/barnen var små - alltså under 3 år, vad ska pappan göra då anser Annica Dahlström? Anser hon att den pappan ska ge ifrån sig sitt/sina barn då bara för att mamman inte kan ta hand om barnet? Skulle inte det vara med traumatiskt för barnet?

Alltså jag fattar inte hur denna människa tänker och önskar verkligen att jag kunde fråga henne....

Ja då är det dags för A kursens sista hemtenta och för tillfället så flyter det på ganska bra. Imorse när jag skulle börja så gick det inte alls, jag bara började göra andra saker hela tiden - som att glo på tv och plocka disk/tvätt. Men den tog jag mig i kragen och nu har jag faktiskt svarat lite löst på fyra av sju frågor så det går framåt. Men sen ska ju allt renskrivas och fyllas på men det finns en förhoppning att jag kanske slipper sitta hela helgen i alla fall. På måndag kväll ska tentan in, samma dag som B kursen börjar. Så nu återgår jag till min tenta, jag kanske inte är så synlig på några dagar - eller så blir jag väldigt synlig bara för att jag inte ids skriva tenta...

Idag var jag in till skolan för registrering på Arkeologi B kursen som startar på måndag. Imorgon ska vi ha en muntlig redovisning om ett ting, en byggnad eller en företeelse som vi tycker borde kulturminnesklassas sedan får vi hemtentan också imorgon. Jag har valt kassettbandet som det ting som jag tycker att vi borde kulturminnesklassa - det ska bli spännande imorgon att höra vad alla andra har valt. Idag slog det mig att jag snart har läst 90 poäng på högskolan och jag som alltid har gått runt och trott att jag INTE skulle fixa att plugga på högskola. Men så bestämde jag mig - om man ska pusha sina döttrar i att dom kan allt bara dom vill så måste ju man själv kunna allt bara man vill, eller hur. Vill man att ens döttrar ska tro på sig själva och få bra självförtroende så kan man inte gå runt och inte tro på sig själv för vad ger det för bild egentligen. Barnen gör ju som vi gör och inte som vi säger....

Sen bar det iväg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus igen. Min äldsta dotter går även hon hos barnreumatologen där (min mellan dotter också) och nu eftersom hon är 18 år så måste hon bli remitterad till en vuxen reumatolog. Men innan dom ville skicka remissen så ville dom kolla dotterns höfter eftersom hon har besvär ifrån dom i form av värk och klickande känsla. Så idag var vi på ultraljud av höfterna och de såg att det fanns vätska runt ledkapseln. En magnetkameraröntgen är också beställd så den hoppas vi att vi får tid för ganska snart. Och ja även fast hon nu är vuxen och 18 år så följer jag med henne om hon vill och det ville hon.

Nu är bilagorna skrivna till ansökan om vårdbidrag, drygt fyra A4 sidor fick vi ner. Så nu idag är alla papper inskickade. Som Marlene skrev i en kommentar så betyder intyget från läkaren mest så jag hoppas på att intyget därifrån är helt okej, det vet ju inte jag för jag har aldrig behövt söka sånt här förut. Men läkaren hade skrivit utförligt vilka "problem" vi har och vilka merkostnader vi har - så jag får ju hoppas på att det räcker.

Sen var jag iväg imorse och tog ett gäng blodprover - 9 rör tog dom. Det var många tester som min reumatolog ville skulle göras. Det var de gamla "vanliga" proverna, sedan tillkom glutenprov, vitaminer och mineraler prov - typ B12 och liknande, och sedan var det något mer som jag har glömt. Men jag skulle vara fastande inför provet så nu när det är taget och jag är hemma igen så ska jag äta frukost och dricka kaffe.

Sen ska jag snart ge mig iväg igen - läkarbesök med yngsta dottern står på schemat. Vi ska diskutera hennes sömnproblem och kanske kan vi få hjälp med den via någon medicin, det återkommer jag med ikväll. Sedan efter läkarbesöket så ska jag iväg till skolan och ha seminarium, ett obligatoriskt seminarium som vi har fått ett gäng frågor till som vi skulle besvara men som jag inte har besvarat ordentligt, usch skäms på mig. Förhoppningsvis så kommer jag för tidigt till skolan så att jag kan sitta där och gå igenom frågorna.

Så var det dags för real-life hos Yohanna igen, den här gången handlar det om matlagning.

Hemma hos oss så är det oftast jag som planerar, inhandlar och lagar maten. Men ibland, någon gång per vecka, så lagar någon av de äldsta döttrarna maten och ibland mannen min. Ju äldre barnen blir desto oftare lagar mannen min maten, kanske beror det främst på att maten inte behöver färdig lagad och uppäten innan Bollibompa längre - utan vi äter något senare nu när barnen är större och då hinner mannen laga maten även om det är vardag. Annars är det jag som oftast är hemma först och därför påbörjar maten i lagom tid.

Men det är nog jag som lagar onyttigast mat här hemma, jag är en sån där som gärna skvätter i lite grädda bara för att liksom, eller tar extra mycket smör bara för att det är gott - medan mannen och barnen är snålare med kalorierna när de lagar mat. De anser att lagar man i teflonpanna så behövs knappt inget fett och grädde behövs inte utan en skvätt mjölk går lika bra. Så egentligen tror jag att vi alla här hemma skulle må bättre om jag INTE stod för den mesta matlagningen - eller så får jag helt enkelt försöka skärpa till mig.

Disken turas vi om med. Ibland tar jag allt, ibland tar mannen allt, ibland tar döttrarna allt - en mycket bra fördelning tycker jag.

Men jag provar gärna nya recept och nu har jag samlat på mig en massa häften med typ viktväktarmat från tidningen MåBra så nu tänkte jag börja experimentera med dom recepten. Jag ska försöka skriva veckomatsedel och planera inköpen lite bättre så kanske även jag kan börja laga lite nyttigare mat.