musik som väcker minnen...

Som de flesta av er vet så arbetar jag inom äldreomsorgen, närmare bestämt inom demensvården. Igår var det fredag vilket på mitt jobb betyder fredagsunderhållning med musik och dans för de boende. Så igår var jag med ner på dansen och tänkte på det här med vad musik väcker för minnen och känslor inom oss. Jag tror nog att alla har sina egna speciella minnen/tankar/ känslor till musik och vissa låtar väcker extra mycket känslor inom oss alla (tror jag). Igår såg jag detta så tydligt hos vissa av våra boende. Vissa låtar väckte glädje och vissa väckte vemod hos en del och precis så är det med musik - olika känslor väcks inom oss alla till olika låtar. 
 
Själv har jag vissa låtar som verkligen väcker minnen och jag började då att fundera på hur jag själv kanske kommer att "må" om jag om sisådär 40 år bor på ett ålderdomshem och jag får gå på fredagsdans. Tänk om de spelar "Nothing compares to you"  "Himlen runt hörnet"  "Welcome to the jungel" "Utan dina andetag" "I was made for loving you" och många många fler - dessa låtar väcker ju massor av minnen och känslor inom mig. Och fler låtar lär det bli eftersom livet till viss del består av musik och minnen. Vissa låtar kanske kommer väcka oerhört smärtsamma minnen till liv och då står jag där mitt i en underhållning och kanske gråter. Ingen kommer kunna förstå varför (om nu inte någon av mina döttrar är med just den gången och kanske vet att just den låten väcker vissa minnen till liv inom mig - deras mamma). 
 
Hur "möter" man någon som mitt i en dans börjar gråta? Jag var med om precis detta igår nämligen. Vi fortsatte att dansa medan tårarna rann på den jag dansade med och jag lät det bara vara så. Det är väl inte alltid man måste fråga om varför någon gråter? Ibland kanske man till och med gråter utan att riktigt veta varför och då är det inte lätt att sätta ord på varför tårarna rinner och jag tycker inte att man alltid måste behöva sätta ord på det heller. Ibland räcker det nog med att få hålla hårt i någon och låta tårarna rinna...
 
Jag märker mer och mer (det har säkert med åldern att göra) att jag börjar fundera över vilka känslor och tankar som gömmer sig inom de boende som jag hjälper nästan dagligen. Demens är en ganska hemsk sjukdom eftersom det påverkar minnet så mycket och ofta även talförmågan blir påverkad. Tänk er att ha en massa tankar och känslor inom er som ni inte riktigt kan få fatt på, ni kan inte sortera ut dessa ordentligt men de finns där inom er och ni kan inte förmedla dessa tankar i tal. Det måste vara en ganska jobbig känsla tror jag. Dessa funderingar går jag och bär på när jag arbetar...
 
 
 
 
Och varken som personal eller anhörig behöver man veta vilka sorts känslor som väcks - man behöver bara "finnas" där. Hålla en hand, ge en kram och bara vara med i känslan. 
 
känslor, livet | | Kommentera |

nedräkning...

På söndag lyfter planet ner mot Spanien och min klimatvård som jag skrev om i mitt förra inlägg (<--länk). Idag jobbar jag mitt sista kvällspass på flera veckor och imorgon fredag är sista dagen jag jobbar innan resan. Så nu börjar nedräkningen på allvar. Jag har packat men vet med mig själv att jag kommer att packa om minst en gång i helgen. Det är alltid något som jag redan packat ner som jag kommer finna onödigt och något annat som åker ner i resväskan istället. Det här med att det är 2 arbetspass kvar stressar mig lite eftersom det känns som om det är en del som jag måste hinna med på jobbet innan jag åker - men jag ska försöka släppa det. Jag har faktiskt kollegor som kan ta över mina arbetsområden! Jag måste inte klara allt. Det är faktiskt en av fördelarna med att arbeta inom vården, vi är fler som har samma ansvarsområde och vi ska alltid "ta över" efter det förra arbetspasset. Ikväll när jag kommer så tar ju jag och min kollega över efter dagpasset och ikväll så tar nattpersonalen över efter oss - och så rullar det på inom vården. Varje "arbetslag" (oavsett tid på dygnet) tar över efter det förra "arbetslaget" och liksom fortsätter med det som det förra "arbetslaget" kanske inte hann med. Ja men ni förstår hur jag menar eller hur?
 
Så nu är det 4 dagar kvar innan resan och jag känner mig ganska lugn. Faktum är att resfebern nästan har släppt och det har att göra med att jag nu nästan har fixat allt inför resan. Försäkringskassan är nästan klar, räkningarna lägger jag in i helgen, packningen är (nästan) klar, jobbet sköter sig självt, transport till Arlanda är fixad, fickpengar växlade och biljetterna utskriva. Ja så ni ser det mesta är färdigt. Så nu snart kan jag liksom luta mig tillbaka och bara ta det lugnt.
 
Dessa bilder är från minklimatvårdsresa 2013.
Även dessa bilder är från 2013.
 
haha bjuder på denna roliga bild, den är från en häftig båtresa jag och några vänner som jag lärde känna 2013 tog en av kvällarna då 2013 i Spanien... 
 
Nu när dagarna rusar iväg här hemma inför resan så slår det mig att dagarna kommer rusa iväg lika fort där nere. De 4 veckorna där nere kommer gå sjukt fort - i alla fall ibland. Vissa dagar där nere kommer gå långsamt (de dagar som hemlängtan till familjen kommer - för ja såklart kommer de dagarna) eller de dagar som själen kommer ikapp och saknade eller sorgen över något/någon kommer och jag blir ledsen och låg där nere (för ja jag vet att de dagarna också kommer där nere det gör de alltid - det är som om själen kommer ikapp när jag får ta hand om bara mig själv). Men för det mesta kommer dagarna att rusa iväg även där nere i Spanien...
Benalmadena, Familj, klimatvård, reumatism | | En kommentar |

reumatism och mående...

Just nu har jag ont, väldigt ont till och med. Reumatismen känns ordentligt och det har den gjort länge nu. Låsningen i bröstkorgen/skulderbladen har blivit konstant - den känns hela tiden. Ibland har jag så ont runt bröstryggen/skulderbladen att jag mår fysiskt illa och idag på jobbet var en sådan dag. Som tur är har jag extra värktabletter på jobbet som jag idag fick lov att ta. Även höfterna strejkar och gör ont. Det "knäpper" i höger höft när jag går men jag har i alla fall inte börjat halta igen så den där kortisonsprutan som jag fick för några veckor sen har nog hjälpt en del. Jag vet att jag antagligen skulle behöva säga till mina kollegor de dagar som är extra svåra men jag har svårt för det. Jag jobbar på och biter ihop vilket så klart inte alltid är bra. Men jag anser att min reutism inte ska gå ut över mitt jobb - jag vill ju jobba. Vi är alla olika och det är så jag fungerar. Jag gör det jag ska på jobbet och det jag är inplanerad på sen går jag hem och lägger mig i soffan och tar igen mig. 
 
På söndag lyfter planet ner mot Spanien och min klimatvård (rehabilitering för min reumatism) och jag har då 4 veckor framför mig med behandlingar och träning. Faktiskt bävar jag lite för detta om jag ska vara helt ärlig. Det är ingen semester direkt att åka på dessa resor. Det är träning och behandlingar varje vardag 9.00 - 17.00 och jag vet att första veckan ja då är jag helt slut på kvällen. Även på helgerna blir det träning fast kanske inte i bassäng och så utan mer självträning så som promenader, lite träning i gymmet och kanske några längder simning i bassängen. Jag har packat ner många böcker för jag vet att på kvällen kommer jag bara orka läsa. Det sociala får komma senare när kroppen liksom vant sig och behandlingarna börjar hjälpa. Antagligen har jag en låsning i skulderpartiet - vilket jag ofta får - och den låsningen hoppas jag det går att "låsa upp" med hjälp av sjukgymnastik. Antagligen kommer huvudvärken som jag har varje dag att släppa då också. 
 
Värmen, träningen och behandlingarna brukar vara riktigt bra för mig och min onda kropp och jag brukar sen efter resan att klara vinterhalvåret ganska bra. Jag har inte varit sjukskriven för min reumatism på väldigt många år och det är så jag vill ha det. Jag vill inte behöva bli sjukskriven på grund av reumatismen och med hjälp av klimatvården så har jag klarat mig ganska bra i många år. Just nu känner jag att jag är på gränsen så det är verkligen bra att jag fick beviljad klimatvård i år, förra året fick jag avslag på min ansökan och det har känts. Nu hoppas jag som sagt att kroppen ska få må bra efter resan så att jag klarar vinterhalvåret bra. 
 
Och ja jag vet att även jag får gnälla och klaga ibland - men det ligger liksom inte för mig. Jag är en sån där som biter ihop och gnetar på! 
Benalmadena, Sjukdom, klimatvård, reumatism | | Kommentera |
Upp