uppdatering...

Vet ni, om man är riktigt hemsk och skriver på bloggen om hur ledsen och besviken man blev över att inte bli firad ordentligt på Morsdag så får man blommor och choklad av sin make och en hembakad chokladrulltårta av mellan dottern. Trevligt va? Så snart ska vi nog fika lite här hemma, ska bara sätta igång kaffebryggaren först.
Tack kära familjen :)


foto: jag


jag, en hemsk mamma....

Eftersom jag är en sådan hemsk mamma som bloggar öppet om min besvikelse över Morsdag så får jag idag en rulltårta med chokladfyllning bakad till mig. Tack kära dotter! Jag som är så hemska har också fått reda på att jag ska få något som inte har hunnit bli klart i slöjden, jag får det någon gång i slutet av veckan, kanske om det hinner bli klart (hade jag vetat det igår hade jag inte skrivit om min besvikelse, men nu fick jag reda på det idag, så ja inlägget får vara kvar).

Så eftersom jag är en sådan hemska mamma så lyckas jag få mina döttrar att få dåliga samvete över att dom inte "firade" sin mamma igår. Förlåt säger jag till dom, det var inte meningen att ni skulle få dåliga samvete.
Jag behövde bara få skriva av mig, som den hemska mamma och maka jag är så behövde jag lyfta på ventilen och pysa ur mig lite ledsamhet och visa min sårbarhet.

gårdagen...

Jag tänker inte börja ursäkta mitt inlägg igår, det blir bara larvigt, lika larvigt som om jag skulle ta bort det men jag vill förklara mig lite.

Jag står för att jag blev besviken, 1 utav 3 döttrar kom ihåg att det var Morsdag och ja det gör faktiskt lite ont. Ja visst är det ett kommersiellt jippo som handlarna tjänar massor av pengar på och alla sådana förklaringar. Självklart ska inte papporna/makarna köpa saker som sedan barnen ska ge sin mamma. Men eftersom barnen inte tjänar egna pengar så tycker jag faktiskt att pappan/maken kan ge barnen en summa att gå och handla för bara för att visa mamman sin uppskattning och kärlek, ja så larvig är jag.
Sen är det också så här att den här mamman är väl ändå mamma till makens/pappans barn, är det inget att fira tycker ni! Nej jag är inte min makes mamma (skulle aldrig falla mig in, han har en egen) men jag är mamma till hans 3 barn och det tycker jag betyder en hel del.



midsommar 1999! foto:jag

Kvällen igår ihop med min mamma blev väldigt mysig och lyckad. Bra teater, god mat och ett trevligt umgänge.

morsdag....

Morsdag började med att Mellantjejen väckte mig och sa att det var frukost. Hon hade lagat omelett till oss allihopa, de andra döttrarna hade dukat. Sen hade mellantjejen gjort kaffe och blåbärssmoothie.

Nu ikväll var jag på teater med min mamma, vi hade en mysig mor-dotterkväll. Vi såg Drottning Kristina på Stadsteater. Vi åt deras teatermeny innan i teaterbaren. Jättegod mat och jättebra teater.

Men jag är lite besviken på Morsdag dagen. Ingen tårta, inga små paket ingenting förutom frukost. Det kanske låter småsint/småaktigt men jag blev lite ledsen faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag brukar alltid fixa en massa inför Farsdag, köpa tårta och ge tjejerna pengar så att dom kan handla till sin pappa, men jag fick ingenting eller jo jag fick frukost. Så ja nu vet ni hur jag är, jag blir sur och ledsen när jag inte blir uppvaktad på Morsdag, sådan är jag....

träning och annat...

Det känns som om jag har kommit igång med träningen nu igen, äntligen. Den här veckan har jag varit ner 3 gånger och ska ner imorgon också. Jag orkade 20 minuter på crosstrainern idag vilket är rekord. Det känns i hela kroppen, men det känns på ett bra sett. Imorgon ska jag se om jag orkar längre, kanske ska försöka mig på 25 minuter. Sen måste jag ta tag i vikten igen, just nu står det helt still på viktfronten, det är bra att den inte går upp men den kunde gärna få gå ner om jag säger så. Men det står helt still. Men bara jag kommer igång med träningen ordentligt och får börja må bättre psykiskt så kanske vikten liksom hänger på, hoppas kan jag i alla fall göra. Jag vet allt det med att äta rätt och inte mer in än vad man förbränner och bla bla bla, lätt att säga men svårt att göra när man inte mår 100% bra.

Jag känner att vi börjar närma oss kärnan till allt det onda hos kuratorn nu. Sist jag var där så fick jag upp ögonen för andra saker inom mig som varit begravda länge. Nu vill jag bara kunna få prova dom där anitdepp tabletterna också så kanske jag kan få bukt med lite av problemen i alla fall, (ska bara lyckas få tag på läkaren). Jag vet att inte allt kommer klarna bara för att jag får medicin men jag är beredd att prova tabletter för att få må bättre. Jag har känt så här så länge nu att jag tror inte att jag har något att förlora på att testa tabletter i alla fall. Jag har provat KBT förut och endast det har inte hjälpt mig, jag behöver mer. Så prat med kurator och tabletter ihop kanske blir jättebra, vem vet, jag tror att det är värt att testa.


foto: H Söderström

prova-på-lektion...

Imorgon ska jag och min yngsta dotter åka iväg till Fryshuset. Hon ska få ha en prova-på-lektion imorgon med sina nya klasskamrater och nya lärare. Dom ska ha en musiklektion för hon har valt musik som inriktning och hon är så förväntansfull. Jag tror att det här kommer bli superbra för henne. Nya kompisar, ny skola och nya lärare till hösten, det är nästan så att hon önskar bort sommarlovet.

Hon har valt Musikinriktning och på deras hemsida står detta:

"I musikundervisningen får du möjlighet att allsidigt utveckla förmågan till musikaliskt skapande, inlevelse och uttryck. Vi tar dig med på en musikalisk resa under din tid på skolan. Tonvikten är på rock, pop och soul. Du får prova på att spela massor med olika slags musik både stilenligt och genom att göra egna versioner av låtar."

"Fryshusets grundskola 6-9 byggs utifrån stor kärlek till barn och ungdomar. Varje elev ska uppfylla kunskapsmålen och känna sig trygg, sedd och bekräftad. Dessutom vill vi att de ska utveckla nyfikenhet, handlingskraft och kommunikationskompetens. Därför arbetar vi med positiv förstärkning, individanpassning, en trygg och flexibel miljö, stort mentorsansvar för lärarna och med att involvera föräldrarna."



Singstar....

Här hemma körs det Singstar på hög volym med Kent. Kent släpper sitt Singstar imorgon men jag hade förbokat det på cdon.se, så idag kom det. Tjejerna har jätteroligt.


vardag....

Nu var det någon dag sedan som jag skrev här på bloggen. Jag har just nu inget att skriva om. Jag hade tänkt utveckla tiden på Karolinska lite, men det får vänta, jag orkar inte just nu. Idag är det besök hos kuratorn igen och tyvärr har jag inte varit hos läkaren ännu. Jag har lyckats få en telefontid på måndagkväll med läkaren, det var den tidigaste tiden jag kunde få. Synd att inte kuratorn kan skriva ut antidepptabletter. Det är ju hon som tycker att jag ska prova det så det vore ju skönt om jag fick börja med dom nu så snart som möjligt, men det vet vi ju alla hur det är med läkartider.


foto:jag

Just nu längtar jag tills vi får det varmt och skönt. Det här vädret som vi har nu är så jobbigt, ena dagen varmt och fint väder andra dagen grått, trist och kallt väder.

Buzzador....

Hämtade ut ett nytt paket från Buzzador igår, det innehöll nya flingor från WASA bröd.


foto:jag

Karolinska ja....

Vi har som sagt varit iväg till Karolinska idag eller ja Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Där Astrid Lindgrens Barnsjukhus ligger nu så låg förut Karolinska Barnsjukhuset, där låg jag mitt första år. När vi kom gående mot sjukhuset så sa jag till min dotter att titta där, på våning 9, där bodde jag mitt första år. Nehe sa hon, så länge kan man ju inte bo på sjukhus. Men jo så är det ju, jag låg på Karolinska mitt första levnadsår och mitt andra levnadsår så låg jag på S:t Görans Barnsjukhus. Det låter helt knasigt att man som barn bor sina första 2 år på sjukhus men så var det för mig, jag fick så klart komma hem på små permissioner lite då och då men annars bodde jag faktiskt på sjukhus tills jag var 2 år. Om detta har jag skrivit tidigare. I den lilla hissen på väg upp till barnreumatologen så såg vi att dom har forskning på plan 9 nu. Jag tror nog att den lilla hissen fanns där när jag var liten också. Mamma kommer säkert ihåg hur det kändes att åka den där lilla hissen upp på 9:an varje dag.


i det höga huset i bakgrunden "bodde" jag i 1 år. foto:jag

Det var dax för blodprover och så idag så vi satte och väntade på att ta dessa, köade i 1 timme och 15 minuter lite drygt. Tänk vad många olika människor man ser då man är på sjukhus.

mot Karolinska....

Snart bär det av mot Karolinska sjukhuset, eller ja egentligen Astrid Lindgrens Barnsjukhus, med mellandottern. Vi tror nog att nya medicinen har hjälpt lite mer än de förra, ska bli spännande att se blodprovssvaren och så. Sen gör nog mycket till att hon för ett tag sedan fick en ny säng så att hon sover mycket bättre och inte vaknar med ryggont lika ofta som förut. Det där med sängar är en hel vetenskap egentligen, det gäller verkligen att hitta en som passar just ens egna kropp. Återkommer senare.

regn, regn, regn....

Imorse vaknade vi till regn och det bara fortsätter att regna och regna. Kommer nog regna hela dagen. Vi som har haft det så fint nu i några dagar, precis när jag börjat vänja mig vid värmen och lyckats leta fram linnen och kortbyxor, ja då blir det regn.

Just nu är jag inne i en bloggsvacka, jag vet inte alls vad jag ska skriva om. Men så fort blogglusten kommer igen så återkommer jag direkt. Vem vet det kanske sker redan ikväll eller imorgon.

GRATTIS...

GRATTIS säger vi idag till äldsta dotterns pojkvän, han blir 17 år idag. Hipp Hipp Hurra!!!


bild:google

ny bebis....

Grattis vill jag säga till min mans lillebror och hans sambo till den nya familjemedlemmen. I tisdags kl: 04.46 så fick dom en liten son, eller ja liten och liten, han var 55 cm lång och vägde 4995 gr, så det var en rejäl gosse. Så då har väl jag blivit faster igen, eller är jag faster låter så konstigt, men ja faster är man väl när makens lillebror har fått barn. Dom har sedan tidigare en liten flicka som nu är 3,5 år lite drygt och så då nu en liten son. Grattis!
Jag ska skicka ner ett paket till dom idag med lite kläder, dom bor nere i Rockneby så det får bli att jag skickar paketet, lite långt att åka. Det var så gulligt att gå runt och leta bebiskläder nere på h&m igår, oj vad allt är gulligt och smått. Köpte också såklart en sak till den nyblivna storasystern. Och den nyblivna mamman får en stor påse med blandad choklad, tog ingen bild på den, men som nybliven mamma behöver man lite gott tycker jag. Sitta i soffan och äta choklad medan man ammar är inte helt fel. Banta kan man göra senare, eller hur?


kläder till bebisen.

kläder och hårspännen till storasyster.
foto:jag

varmt, har vi fått sommar...

Vad härligt varmt det är ute nu, har vi fått sommar tro. Nu kan man gå ute i shorts och linne och det är så skönt. Ska sätta mig nu och få lite färg ute på balkongen och dricka lite kaffe. Har börjat på del 2 i Jens Lapidus serie: Aldrig fucka upp. Ganska bra böcker faktiskt, det händer mycket hela tiden och det är spännande att läsa om det Stockholm som man själv aldrig ser, men man blir lite skrämd över hur det verkar vara. Visst det är en bok men antagligen stämmer ganska mycket, tyvärr.

Tyvärr är jag kroppsligt inne i en svacka, har ont hela tiden. Vill helst bara ligga i soffan men det fungerar ju inte. benen värker för varje steg jag tar så promenader blir det inte så mycket av just nu, tyvärr. Antagligen skulle jag må bra av att gå ut och promenera men värken i vaderna och låren sätter stopp. Det känns som om jag har feber hela tiden, kroppen liksom kokar....



foto:jag

leka sjuksyster...

Idag fick jag leka sjuksyster. Mellantjejen skulle ta bort ett födelsemärke idag, eller ja vi skulle träffa läkaren för att se om det enkelt kunde tas bort och han tyckte vi kunde ta bort det direkt. Så vi fick in på ett akutrum och en sjuksköterska dukade fram sterilpaket, bedövningsmedel och skalpell och lite annat. Men när sen läkaren kom in och skulle lägga bedövning och ta bort födelsemärket så var alla sjuksköterskor upptagna, så då sa han till mig att jag fick vara sjuksköterska idag. Så ja sagt och gjort, jag fick hålla kompresser som jag skulle torka bort blod med så han kunde se vart han skar, sen fick jag stå och trycka med kompressen ett tag så att det skulle sluta blöda. Sen ska nu födelsemärket skickas iväg på analys så hoppas vi på att allt är bra.


dumlekakor....

Mellantjejen ska sälja dumlekakor ihop med sin klass idag. Hon bakade en sats själv igår men vi insåg att det nog inte skulle räcka, så självklart ställer mamma upp och bakar lite till.

Dumlekakor (ca 24 stycken):
200 gr smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl 1 tsk bakpulver

ca: 12 dumlekolor

Blanda samman alla ingredienser förutom dumlekolorna, gärna i en matberedare. Låt sedan degen vila i ca: 30 minuter i kylskåpet.

Rulla små bollar av degen, 1 sats ger ungefär 24 kakor. Dela dumlekolorna på hälften och tryck ner dom i mitten av bollen, bollen lägger ni så klart i små formar först.
Ställ in plåten i ugnen på 175 grader i 10-15 minuter.


foto:jag

barnhemmet...

Såg precis klart på filmen Barnhemmet för andra gången. Jag trodde jag skulle kunna titta på den utan att bli rädd den här gången eftersom jag vet vad som händer och redan har sett den en gång. Men nej så blev det inte, jag hoppade, gömde mig lite och tycker fortfarande att den är otäck. Jag vet inte riktigt vad som är så otäckt med den, kanske för att det är barn med, jag vet inte. Men jag tycker den är obehaglig, den kryper under skinnet på mig. Så nu kommer jag ha mardrömmar i natt och jag kommer tycka att det är grymt otäckt att gå på toaletten i natt. Ni ska få se varför jag kommer tycka att det är otäckt att gå på toaletten i natt, kolla på fotot under. I våran hall ligger toaletten och i slutet av hallen så har vi en klädkammare med en glasdörr, på natten tycker jag att det är riktigt obehagligt att gå på toaletten för jag är så rädd för att det ska stå någon i klädkammardörren. Jag vet att det inte kommer göra det men själva känslan att det skulle kunna göra det finns inom mig. jag tycker alltid att det är lite otäckt att gå upp på natten just för den här klädkammardörren, men efter en skräckfilm blir det alltid ännu värre. I natt kanske jag ska väcka maken när jag ska gå på toaletten, eller vad tycker ni?


foto:jag

tandläkare och annat...

Nu börjar det bli mycket tjat om tandläkare här, jag ber om ursäkt för det, men det är vad som rör sig i mitt liv just nu. Var ju tillbaka hos tandläkaren idag för att slipa ner tanden lite, det gick bra men jag blir ju kallsvettig bara jag hör borren. När hon putsat/borrat klart var jag stel som en pinne och svettig som en trasa på ryggen, men det gick bra och det gjorde inte ont. Hon hade förresten haft möte med några kollegor idag angående min rotfyllda tand. Eftersom den är rotfylld redan och det såg lite "konstigt" ut på röntgenbilderna så ville hon inte rota i den, (haha vad rolig jag är). Och jag berättade för henne igår att jag väntar på en tid hos käkspecialisten ute hos Eastman, så hon tyckte jag skulle vänta tills jag blev kallad dit och då kunde dom se bättre med sina specialröntgen apparater vad som kunde göras. Och ute på Eastman så kan jag visst få tandvård för sjukvårdstaxa trodde hon och det skulle jag inte tack nej till, för då skulle ett tandläkarbesök kosta som ett läkarbesök och det blir stora skillnader i pengar det Jag skulle så klart höra av mig om jag fick tandvärk igen och då förhoppningsvis få en tid direkt, men jag ska försöka ringa Eastman imorgon och skynda på det hela. Sen när jag skulle betala så fick jag veta att jag hade någon tandvårdscheck som jag kunde utnyttja om jag vill, så klart gjorde jag det, så jag betalade 65 kr för besöket igår (det idag var gratis hon skulle slipat igår men hann inte), så ja priset var i alla fall överkomligt.

kaffe....

Här sitter jag utan kaffe med en smygande huvudvärk. Måste ta mig ner till affären så fort dom har öppnat, måste ha kaffe. Dricker just nu snabbkaffe men det kan inte mäta sig med "riktigt" kaffe som man brygger. Snabbkaffet är bara för att dämpa huvudvärken. Jag har helt enkelt abstinens! Abstinens av kaffe.

Igår hos tandläkaren så berättade jag om min reumatism så när jag nu ska rotfylla tanden igen så ska jag få ha som en kloss i munnen för att avlasta käkarna. Sen sa hon att det kan underlätta tandläkarrädslan också eftersom jag då inte behöver ligga och gapa i 1,5 timme utan jag kan slappna av i munnen och käkarna, klossen håller munnen öppen ändå. Ja det låter bra tycker jag. Jag frågade henne om bidrag från försäkringskassan också, jag har hört att man kan få det till tandläkarbesök om man har en kronisksjukdom som kan ge problem med käkar och tänder. Hon skulle kolla upp det till nästa gång. Jag ska ringa försäkringskassan också och kolla, så har vi gjort det båda två. Nu hoppas jag bara på att jag kommer att ha råd att fixa tänderna ordentligt den här gången och att den här förstående tandläkaren inte slutar mitt i behandlingarna. För den här tandläkaren kändes verkligen bra. Hon pratade också om bettskena, så det kommer det nog att bli. Men kostnaden för allt kommer inte bli att leka med. Men om jag nu kan lyckas gå hos den här tandläkaren och jag slipper känna mig rädd hos henne, då ska jag nog lyckas skramla fram pengar till alla tänder. För vilken lycka det skulle vara om alla tänder kunde bli lagade och fixade så att jag slipper den hemska tandvärken.


foto:jag

rotfyllning...

Jaha då har jag varit hos tandläkaren och det gick riktigt bra, hon var bra och lugn och lyssnade ordentligt. En röntgen av den onda tanden visade att en gammal rotfyllning från 2005 inte var ordentligt gjord, så den måste göras om. Inte roligt, men då förstår jag i alla fall varför jag till och från har tandvärk i just den tanden. Det ligger en inflammation under tanden nämligen. Så nu har jag en tid inbokad för en rotfyllning, usch. Imorgon ska jag tillbaka till henne och slipa ner lite av fyllningen på tanden eftersom den tog emot då jag biter ihop.

Påväg från tandläkaren så fastnade hissen, en av min värsta mardrömmar. Som tur var så var vi 2 i hissen så vi lugnade varandra. Hade jag suttit själv i hissen vet jag inte hur det hade slutat, jag kände hur jag höll på att få panik precis när hissen stannade, det liksom svartnade för ögonen och jag bara kände NEJ inte här. Hissen hos tandläkaren har inga fönster utan bara en tjock plåtdörr. Vi ringde på klockan som två idioter och fick prata med någon via högtalaren. Efter drygt 15 minuter så kom reparatörerna så vi fick klättra ut ur hissen. Så ja nu vet ju i alla fall jag vilken hiss jag aldrig mer ska åka med, jag kommer ta trapporna hedanefter, tyvärr ligger tandläkaren på 8:e våningen, så det får bli motion då när man ska dit.
Uppdatering: Jag kom på en sak till som hände i hissen. Då när vi stod där och pratade via högtalaren så fick vi reda på att samma hiss hade stannat i onsdags i förra veckan, tack för den liksom. Vi försökte fråga hur länge vi skulle bli sittande men fick bara till svar att det beror på vart reparatören befinner sig. Som tur var måste dom varit ganska nära eftersom vi kom ut efter 15 minuter. Men vilken tur att jag inte fastnade själv i hissen, jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle blivit då, jag som har fobier för trånga utrymmen. Jag har till och med svårt för att låsa om mig på små toaletter, men nuförtiden gör jag det, efter att ha kollat innan att låset fungerar med öppen dörr. vad knäpp man är med vissa saker....

Jag kom 5 minuter sent till kuratorn men hon hade som tur var inte ropat in mig ännu. Hon hade sammanställt mina svar på en anket som jag gjorde till förra gången och hon tycker att jag ska prova antidepresiva läkemedel, så nu ska jag ringa om en läkartid så att jag får träffa läkaren. Hon tyckte att det skulle vara bra om jag i alla fall provade antidepresiva läkemedel ett tag eftersom mina symtom på nedstämdhet var så pass höga och hade hållt i sig under så lång tid. Jag känner att det är helt okej, jag testar gärna det faktiskt. Jag orkar inte gå runt och må så här längre nu.


foto:jag

tandläkaren....

Snart är det dax att gå till tandläkaren. Jag har lite fjärilar i magen och känner mig lite orolig, men jag försöker intala mig att det kommer att gå bra. Klart det kommer att gå bra!

Sen ska jag till kuratorn, då får vi se om jag kan prata eller om jag är bedövad i hela munnen. Jag har försökt gjort hemläxan som jag fick, att skriva ner mina grundantagande om mig själv. Det var inte det lättaste att få ner, men jag har försökt i alla fall.

Ni får en uppdatering senare idag om hur det gick hos tandläkaren.


imorgon....

Imorgon ska jag alltså till tandläkaren och jag bävar inför det, men jag vet, jag måste få ordning på tänderna. Vi får väl se men kanske, om jag känner förtroende för tandläkaren, bokar jag in flera tider. Det skulle ju vara oerhört skönt att få alla tänder lagade och fixade, innan tandvärken slår till igen. Jag såg förresten att jag inte är ensam om tandläkarskräck och om att skriva om det på bloggen, igår skrev Alex Schulman om sin tandvärk och tandläkarskräck. Jag känner igen mig i en del av det han skriver, min tandläkarskräck kom sig absolut av en tandläkare som var helt opsykologisk när jag var barn.
- Tandläkaren ville inte ge mig bedövning för det var larvigt och bedövningen skulle göra mera ont än det lilla hon skulle borra sa hon till mig, men om det gjorde alltför ont så skulle jag säga till så skulle jag få bedövning. Det gjorde alltför ont och jag viftade med handen och när hon äntligen slutade borra, efter en evighet, så bad jag om bedövning för det ilade och värkte ända ner i käkbenet, men nej det fick jag inte för nu var det så lite kvar att borra att det var onödigt att ge mig bedövning tyckte hon. Jag skulle bara få gå runt med bedövad kind i onödan tyckte hon och fortsatte helt sonika att borra fast det gjorde jätteont. Tyvärr var inte detta en engångsföreteelse, den här tandläkaren gjorde alltid så här. Så ja jag vet vart rädslan kommer ifrån men det gör den inte mindre bara därför.

Imorgon är det också dax för kuratorn igen och det ser jag faktiskt fram emot. Jag tycker min kurator är bra och jag känner att det ger mig något att gå dit. Får se bara om jag kan prata ordentligt, jag ska vara hon tandläkaren 1 timme innan kuratorsbesöket och jag bara måste ha bedövning (nästan vad dom är gör), så vi får se hur det går med pratet imorgon.

På eftermiddagen sen ska jag gå med mellantjejen till läkaren för att kolla hennes födelsemärke och för att diskutera Gardasil. Ska prata med läkaren om ifall alla döttrarna kan få Gardasil.

Men sen blir då frågan hur jag ska få in Viktväktarna i allt det här imorgon. Kanske får jag helt enkelt gå en annan kväll den här veckan, ja så får jag nog göra.


foto:jag

dilemma....

Jag står inför ett dilemma. Jag uppfostrar mina döttrar till att de ska gå sina egna vägar, att våga stå upp för sig själva och vad dom är. Men nu vill en av döttrarna ha en "mysdräkt" som ser ut som en pyjamas med ett stort nallehuvud på som luva. Och jag kan bara inte förmå mig att beställa denna "nalledräkt" som jag kallar den och varje gång jag säger så blir dottern sur och arg. Men alltså mitt dilemma är just nu alltså detta: hur förhåller man sig till detta faktum av klädval som jag själv är oerhört skeptisk till  kontra att uppfostra självständiga modiga döttrar? Jag är rädd för att hon kommer bli mobbad om hon kommer gående med denna mysdräkt/pyjamas och jag vill verkligen förskona henne mot det. Själv säger hon att hon struntar i om hon blir retad eller mobbad för denna dräkt, gillar dom inte hennes kläder får dom väl låta bli att titta typ tycker hon. Samtidigt som jag känner en ovilja att se henne i dessa kläder så är jag ändå lite stolt över att hon vågar gå sin egna väg och skiter i andra. Men hur bra är det att alltid skita i vad andra tycker? Ibland kanske det är bra att falla in i normen, den vanliga ramen? Jäklar vad svårt det här är! När/Om hon läser det här nu kommer hon bli skit sur och arg på mig, men alltså jag måste få ur mig detta. Jag vet allvarligt talat inte hur jag/vi ska göra. Okej om hon bara hade denna nalledräkt hemma, då skulle jag vara helt okej med denna dräkt, men ute, nej jag varken vågar eller vill skicka ut henne i denna. vem vet vad tokiga människor kan få för sig att göra. Provocerade människor är inte att leka med. Jag vill inte få hem en sönderslagen dotter bara för att jag har låtit henne gå ut i denna nalledräkt....

bild:akinaiblog japan shop


sol och värme.....

Ute är det klarblå himmel och sol, + 20 grader och underbart väder. Och jag har inte kommit ut ännu. Ska ta mig en tur ner till centrum snart och handla lite.

Annars är det lite bättre med tanden, jag klarar mig nog till måndag då jag har fått en tandläkartid. Tandvärk tar verkligen knäcken på en. Men precis som tandvärk brukar jag ha i ryggen, jag känner igen smärtan precis, bara det att det sitter i tanden nu så ryggen känns inte av lika mycket just nu. Men precis samma sorts värk brukar jag alltså ha i ryggen. jag vet att jag flera gånger har försökt förklara min ryggvärk och då faktiskt sagt att det är som att ha tandvärk i ryggen och ja det stämmer precis, tyvärr. Antagligen är det någon nerv eller så i ryggen som värker tänker jag eftersom tandvärk brukar väl ha med nerver att göra. Men nu har jag i alla fall en röntgen av ryggen på gång, min reumatolog har skickat iväg en remiss, så nu väntar jag på en tid. Det kunde ta upp till 5 veckor sa min läkare så det är bara att vänta.

Nej nu ska jag gå ut i solen en liten stund.


foto:jag

kommentera...

Ni är väldigt dåliga på att kommentera :( och jag tappar läsare...

Vad vill ni läsa om här? Hur ska jag få tillbaka läsare?


idag ska jag....

Idag ska jag ringa tandläkaren, ska bara peppa mig själv lite till först. Jag vet att jag måste gå till tandläkaren och alla tjatar så förbannat om att jag måste gå dit, men det tar emot. Jag är rädd och jag skäms. Jag skäms för hur mina tänder ser ut, eftersom jag är rädd för tandläkaren så går jag inte gärna dit vilket börjar synas nu på mina tänder. Främst på tänderna långt bak i munnen, dom som jag biter ihop då jag sover. Och det är dessa sönderbitna och trasiga tänder som jag skäms för. Vad säger man till tandläkaren då han/hon undrar varför man inte har lagat dom tidigare, självklart säger man att man har tandläkarskräck, men även fast jag skulle berätta det så skulle jag skämmas. Tänderna är ju något som alla vet att man måste ta hand om, så är det bara. Och är man då tandläkarrädd och tycker att det är ytterst obehagligt att gå till tandläkaren, ja då går väl tänderna sönder. Det spelar ju ingen roll att jag borstar tänderna minst 2 gånger varje dag, sköter man inte underhållet på tänderna så går dom sönder.

Ja på den här bloggen får ni veta mycket om mig. Nu fick ni precis veta att jag är tandläkarrädd och att mina tänder håller på att falla sönder. Och att det är en sak som jag skäms för, jag skäms för att tänderna börjar falla isär.

På måndag ska jag till kuratorn igen. Det känns bra. Jag har en hemläxa som jag ska försöka göra, men jag har inte börjat på den ännu.
Jag ska säga hur mitt Grundtagande är, - hur är jag? - hur tror jag att jag är? -hur ser jag på mig själv? ja typ så. Ska försöka sätta mig med det nu. Ska bara läsa lite om Grundtagande först, så jag verkligen vet vad det är jag ska göra.

pizza....

Det blev pizza till middag men jag följde med och hämtade den. Tyckte inte riktigt att äldsta tjejen skulle behöva bära hem 5 pizzor ensam, eftersom ingen annan i familjen erbjöd sig att följa med så gjorde jag det, med tandvärk och allt. Ingen idé att tycka synd om sig själv när ingen annan tycker synd om en. Jag valde en Quattro Stagioni fast bad om att få den blandad, det är godast tycker jag när man får allt på hela pizzan och inte uppdelat i 4 olika smaker.


bild: google

Jag hade tänkt att jag skulle unna mig att äta upp hela pizzan idag, men jag orkade bara halva. Säkert lika bra det, annars går jag väl upp det ynka kilot som jag har lyckats gå ner.

dagsrapport...

Ja tandvärken håller i sig och jag ska verkligen försöka få en tandläkartid imorgon. Idag hade jag tänkt att jag skulle åka in akut till tandläkaren på St:Eriks akuttandvård men eftersom det är röddag idag så tar dom 50% extra, som OB-tillägg, så det blir väldigt dyrt. jag kan nog stå ut tills imorgon, tror jag.

Annars blir det bara en slappar dag idag. Jag ska inte göra något annat än att ligga i soffan och läsa tidningar och böcker. Jag är grymt sugen på pizza, så det skulle jag vilja ha till middag. Undra om jag kan få någon i familjen att vilja gå iväg och handla det lagom till middagen.

fick ett städryck...

Oj helt plötsligt fick jag ett städryck. Kanske för att döva smärtan från tandvärken eller jag vet inte. Har nu dammsugit överallt, skurat golven i alla rummen, tvättat en massa tvätt, bäddat rent och putsat köksfönsterna, oj oj inte riktigt likt mig.


tandvärk....

Vaknade imorse kl:04.40 av världens tandvärk och har inte sovit sedan dess. jag har varit uppe sedan dess, satt i soffan och läste till kl:7.00 då familjen gick upp. Jag vet inte om jag har tandvärk för att jag biter ihop tänderna så hårt under natten eller om det är något som behöver lagas. Eller ja lagas behövs det nog eftersom jag har sönderbitna tänder. Men jag är så rädd för att gå till tandläkaren. Känner mig så utblottad och rädd när jag ligger där i tandläkarstolen och gapar och någon rotar i min mun utan att jag har den minsta kontroll på läget. Jag brukar skylla på att jag inte går till tandläkaren för att det är så dyrt men det är inte den enda orsaken, visst är det vansinnigt dyrt att gå till tandläkaren men värst är nog min rädsla och känsla av utsatthet när jag tänker på tandläkare. Jag skulle nog behöva laga mycket i min mun men jag drar på det, in i det längsta drar jag på det. Endast då jag har en djävulsk tandvärk så att jag verkligen inte står ut mera kan jag tänka mig att gå till tandläkaren. Ibland kan jag önska att alla tänder togs bort och jag fick ha löständer, knasigt va. Hur kan man vilja ha löständer liksom, men jag avskyr att gå till tandläkaren och i min fantasi skulle det vara enklare att ha löständer. Jag vet att det inte är så men jag kan inte låta bli att tänka att det borde vara så. och tänk om alla tänder var borta, då slapp man ju få tandvärk, tänker jag. Nej fy så här kan jag inte hålla på, men jag kan inte komma ur rädslan. kanske ska prata med min kurator om den här rädslan. Vad den kan bottna i, för jag tror inte att den bara bottna i att jag fick laga tänder utan bedövning som barn bara för att tandläkaren sa att bedövningen gjorde ondare än borren. Haha vilken idiot, snacka om att hon ljög för mig.

Ni får inga bilder på mina tänder, ni får lite blomsterbilder istället och en bild på våran knasiga katt.


foto: jag

band of brothers...

Maken och jag har börjat titta på band of brothers igen. Vi har tittat på avsnitt 1 och 2 nu ikväll, fortsätter imorgon med flera.

Helst plötsligt slog det mig under tiden som jag tittade: tänk på våra killar/pojkar/söner/män får göra lumpen från att dom är 18 år och om det skulle bli krig så skulle dom få lov att gå ut i krig då som 18 åringar, men dom får inte som 18 åringar handla på systembolaget. Det är väl egentligen ganska sjukt, dom får kriga, alltså döda och bli dödade, men dom får inte köpa alkohol på systembolaget. Ja det var bara en tanke som slog mig, lite så där mitt i serien.


bild: google

utmaning....

Jag fick en utmaning av bloggarmorsan. Att lägga ut min 10:e bild från bloggstarten. Jag fuskar lite och går bara på mina utlagda foton, annars har jag inte riktigt koll på vilken som är den 10:e bilden då jag har så många julkalender bilder och så ibörjan. Så jag antar utmaningen med att lägga ut mitt 10:e foto.


foto: Erika
Det blev en fin julbild från i december 2009 när vi var på julmarkand i Vaxholm. Mellantjejen har tagit bilden.

Jag utmanar:
Lejonkvinnan

anci62

mittmirakel

fd ensamma mamman

malde

Tack bloggarmorsan det var en trevlig utmaning.

morgonbak...

Igår provade jag ett brödrecept som jag hittade hos söta saker, ett enkelt och gott bröd som bakas ut till små frallor. Jag bakade en omgång igår och dom bröden tog slut nästan direkt, receptet ger ca: 8 bullar och eftersom vi är 5 i familjen så kan ni förstå varför det tog slut så fort kanske. Igår kväll fick jag för mig att jag skulle prova att kalljäsa detta bröd över natten i kylskåpet, fråga mig inte varför, det var ett ryck som jag fick. Kikade runt lite på olika sidor om kalljäsning eftersom jag aldrig har provat det själv och bestämde mig för att prova. Receptet kan ni hitta hos söta saker, men ni får det här också.

Bröd:

- 25 gr jäst
- 3 dl vatten
- 1 tsk salt
- 1 msk olja
- 6 dl vetemjöl special
- uppvispat ägg
- vallmofrön

Rör ut jästen i ljummet vatten och tillsätt salt och olja. Arbeta in så mycket mjöl att degen släpper från kanterna. Låt jäsa övertäckt i 30 minuter. Baka ut till ca: 8 bullar och låt jäsa under bakduk ytterligare 30 minuter. Pensla sen bröden med uppvispat ägg och strö på vallmofrön. 250 grader i ugnen i ca: 10 minuter.

Igår gjorde jag hela receptet direkt och fick väldigt goda fina bullar till mellanmål, sen på kvällen gjorde jag allt till den sista jäsningen, då la jag mina utrullade bullar på ett stort fat och la gladpack/plast över och ställde in allt i kylskåpet över natten. Imorse tog jag ut mina bullar ur kylskåpet och lät dom jäsa lite i rumstemperatur medan ugnen blev varm, sen penslade jag bröden och hade på vallmofrön och gräddade dom i 10 minuter. Det blev väldigt gott och lyckat, härligt med bröddoften på morgonen och utan särskilt mycket jobb. Ända skillnaden vad jag kunde känna på att kalljäsa bröden var att ytan på bröden blev lite hårdare efter kalljäsningen, men det gjorde ingenting tyckte vi. Ni får en bild på de färdiga bröden, tyvärr kom jag ihåg kameran alltför sent, så ni får inga före och efter bilder.


foto:jag

'

'

idag har jag...

Idag gick jag upp med familjen och åt frukost, okej jag gick och la mig sen igen till 10.00 men ändå. Jag har slängt skräp i miljöstugan, fixat lite på balkongen, bakat bröd, fixat linser till dottern och ny synundersökning, köpt tvål och nu lagat middag. Ändå känns det som om jag inte har gjort någon nytta alls idag. Vad är det för fel på mig? Varför tycker jag inte att det jag gör duger?

måndag igen...

Ja då var det måndag igen och här går jag runt i lägenheten och har inget bättre för mig. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på idag. Jag skulle väl behöva städa, men usch jag orkar inte. Eller jo kanske, jag får se hur det blir med det. Sen ska jag väl ta en tur ner till centrum, måste beställa nya linser till äldsta dottern. Hon har bett mig om det länge nu, men jag tycker faktiskt att hon kan gå in till optikern själv och beställa ett par, men det gör hon inte, nej hon väntar tills det sista paret är helt utslitet och sen sms:ar hon i panik till mig att hon behöver nya. Ja så är det, så jag ska väl gå ner och fixa det idag, även fast jag tycker att hon kan fixa det själv, egentligen. Men sån är jag, jag säger att dom ska göra saker själva, sen gör dom inte det i tid och då tar jag över och slutför saken. Alltså så kan jag inte hålla på, jag vet, men jag gör så. Och eftersom jag bara går hemma, söker lite jobb över datorn bara, så känner jag att jag borde fixa sånt där.

Annars kommer väl dagen bara gå åt till att jag strosar runt här hemma och gör ingenting. jag kommer inte åka iväg och väga mig idag, har faktiskt inte råd just idag med det. Så jag få gott vänta till nästa måndag med vägningen. Nu har jag i alla fall börjat få lite bättre ordning på checklistan som man som viktväktare ska fylla i varje dag. Jag är jättedålig på att fylla i den, jag tycker att det är krångligt att räkna ut poäng och skriva varje dag, men ja då går jag heller inte ner så bra i vikt. Så nu har jag försökt ta tag i det där med checklistan, så får vi se om det märks på vikten sen nästa vecka.


foto:jag

personlighetstest...

Hittade en personlighetstest hos bloggarmorsan , känns som om svaret faktiskt stämmer ganska bra på mig.

Din personlighetstyp:

Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.

 

Testet kan du gör här.


du vet att du har tonåringar hemma om....

Jag hittad en sådan rolig liten lista hos åsonet så jag kände att jag ville göra en egen. Hennes handlar om att ha en snart 2-åring hemma, min handlar om att ha tonåringar hemma.

Du vet att du har tonåringar hemma om du:

- går och sover innan dina egna barn ens tänkt tanken på sömn.

- får "Vet inte" som svar på allt, från middagsförslag till vart ska du.

- aldrig ser botten av tvättunnan och misstänkt ofta tvättar rena kläder, (tonåringen har städat rummet och det är enklare att lägga kläder i tvättkorgen än i garderoben)

- måste väcka barnen minst 3 gånger innan dom ens tittar upp då det är skoldag och du blir förvånad om dom någon helgmorgon vaknar före dig.

- du lyssnar och tycker om musik du inte hade lyssnat på om de inte spelades i barnens rum på så hög volym.

- du sitter uppe vid köksbordet och väntar, dyngtrött, på att tonåringen ska komma hem.

- hittar likadana rum som nedan då du öppnar barnens dörrar.


foto:jag

köket...

Idag fick vi upp vägghyllorna/vägglisterna i köket. Det blev riktigt snyggt. Tack kära J för att du borrade ;)
Nu skulle vi bara behöva ny färg på väggarna, jag tycker inte riktigt om den där tapeten som vi har i köket. men jaja det duger som det är ett tag till i alla fall.




foto:jag

storsjöyran....

Mellantjejen vill hemskt gärna gå på Storsjöyran, med mig. Tänk va att hon vill åka på festival med mig, med sin mamma. Men inte sjutton kan hon och jag bo i tält med våra onda kroppar, vi skulle ju vara ledbrutna i flera dagar efter åt, så hur bor man då. Jag har inte bil och körkort, så bil kan vi inte åka dit och därför kan man inte sova i husvagn, tåg får vi nog ta dit till Östersund, men hur bor man där, billigt. Är det någon som läser här som vet vart man kan bo billigt i Östersund? Vill storasyster A kanske följa med och köra bil, ta med sig L eller S? Hihi försöka måste man i alla fall, eller hur syster...?

Jag skulle verkligen vilja åka på detta med min dotter, inte bara för att det är så många bra artister utan för att få göra något bara hon och jag. Tänk vilken känsla att få göra något sånt med sin dotter. Vi brukade gå på konserter ihop, mellantjejen och jag, innan hon var stor nog att gå själv och jag älskade det. Jag skulle gärna följa med fortfarande men jag får inte riktigt tror jag. Antagligen vill hon ha med mig på festival bara för att hon vet att hon inte får åka själv, men jag tänker prompt se det som att hon faktiskt vill åka med mig, så det så!



söndag...

Ja då är det söndag, igen. Veckorna bara rusar förbi känns det som. Men ja nu är det söndag och vad ska man hitta på då. Vi ska inte göra något tror jag, svärfar kommer över om en stund på en liten fika, sen gör vi ingenting. Vi skulle behöva städa, tvätta och panta tomglas, vi får se om jag/vi orkar göra det idag. Skulle vara skönt att få ordning här hemma lite gran. Och till miljöstugan skulle vi behöva gå flera omgångar med kassar med tidningar och skräp, blä. Det känns som om det blir en städarsöndag i alla fall.

Vad ska ni göra denna söndag?

sin city...

Har precis sett Sin City det är en j***a bra film tycker jag. Det är som 3 handlingar i 1 film. Den är snyggt inspelad, spännande, bra och annorlunda. Så nu är det bara att vänta på Sin City 2 som ska komma 2011 för den första filmen slutar på ett sett som gör mig lite tokig. Nu vill jag se fortsättningen, nu direkt...


ont det gör ont...

Imorse vaknade jag med huvudvärk igen som vanligt, har gjort det hela veckan och veckan innan dess också. Jag känner att huvudvärken kommer från ryggen och nacken och nu börjar jag faktiskt bli lite orolig. Jag känner mig grymt stel i ryggen och nacken värker och är stel och allt utmynnar i ont i käkarna och huvudet. Så varför jag börjar bli orolig: jag har diagnosen Psoriasis artrit och Beschterew. Beschterew är en reumatisk sjukdom som främst sätter sig i rygg och nacke.
"Lämnas sjukdomen obehandlad finns det risk för att smärta och stelhet sprider sig med inflammation i ländrygg, bröst- och halsrygg. Så småningom kan då nytt ben bildas mellan ledband och kotor samtidigt som kotornas hörn bryts ner. Bennybildningen och omvandlingen av ryggkotorna leder till att ryggens förmåga att böja sig minskar och försvinner och kroppen stelnar mer och mer till den kutande rygg som tidigare karakteriserade pelvospondylit."
Nu är ju inte jag obehandlad men jag har ju så satans ont, därför blir jag orolig. Jag ska till mina reumatolog i början av juni och jag måste då be henne om en ny röntgen av min rygg och nacke. Jag gjorde en sådan röntgen för några år sedan och då kunde man se små förändringar mellan kotorna men det var inga stora förändringar och dom var helt normala fick jag då höra, men nu har jag så mycket mera ont och jag har ont hela tiden. Ofta blir värken så påträngande och jobbig att jag får yrsel och illamående av värken och det kan väl ändå inte vara normalt, tycker jag.

Tiden på Teneriffa var ju jättebra för mig men sen kom jag hem och allt har blivit precis som vanligt igen. Smärtan är densamma om inte värre ibland och huvudvärken har blivit påtagligt försämrad. Stelheten i höfterna börjar också komma tillbaka, redan, och ibland känns det som om höfterna ska liksom hoppa ur led. I och för sig kan säkert huvudvärken och käkvärken även bero på min nuvarande psykiska hälsa, jag vet ju att jag biter ihop tänderna på nätterna och det gör säkert att huvudvärken blir värre såklart. Men jag vill verkligen inte få en stel rygg och nacke, som kan bli resultatet av Beschetrew.

Jag som förut har fått må bättre ganska länge (flera månader) efter utlandsvårderna som jag varit på innan känner inte alls igen det här. Jag har bara varit hemma i 4 veckor och mår redan nu lika illa som jag mådde innan jag åkte iväg, usch vart ska detta sluta tro...

nya saker händer...

Efter samtalet igår så händer det nya saker i mig. Jag känner att jag tänker på ett annat sätt. Jag vet att allt inte löser sig så snabbt och "enkelt" men jag märker faktiskt att det händer något inom mig.

Idag har jag pratat med min älskade storasyster över telefonen och det var ett mycket bra samtal. Vi har våra perioder då vi pratar med varandra ofta sen hamnar vi i perioder då vi pratar mera sällan. Just nu har vi nog en mellan period tror jag, vi hörs lite då och då men det känns alltid bra då vi hörs. Vi kan prata om allt. En av dom personer som jag verkligen kan prata med är min syster, henne kan jag vända mig till om allt. Jag vet att hon lyssnar, jag vet att hon alltid står kvar och jag vet att hon aldrig skulle byta ut mig. Hon kan också ge mig råd och uppmuntran då jag behöver det, men hon kommer aldrig med pekpinnar.

Jag har kommit på att jag nog alltid pratar bäst över telefonen, kanske är det för att jag inte ser den jag pratar med. Alla ord som kommer är just ord, jag slipper titta någon i ögonen och se tvivel, sorg, ilska m.m.
Nu när jag skriver det så känns det konstigt, varför är det enklare att prata över telefonen, visst vill man väl ha ögonkontakt med den man pratar med. Men nej, jag vill inte alltid det har jag insett. Vissa saker som jag behöver prata om gör så ont att det är enklare att ta det över telefonen just för att slippa ögonkontakten. Känslorna som finns i det man säger hörs ändå på rösten men jag slipper tvivlet, sorgen, ilskan, medlidandet i ögonen och också kroppsspråket. Jag kanske är väldigt ensam om det här med telefonprat, jag vet inte. Men det känns lite konstigt att dela med sig utav den här insikten, den känns lite tabu.
Ofta kan jag också tycka att det är mycket enklare att få ner mina känslor och tankar på papper, som ett brev, än att prata om dom....


bild: google

kuratorn igen...

Hur kan ett samtal på 50 minuter ge en så många insikter? Hur kan 50 minuter gå så himla fort? Hur kan små frågor och inflikningar i ett samtal få en att se så många nya saker?

Samtalet idag var väldigt bra och väldigt jobbigt, känner mig trött nu, precis som förra gången. Hon är lätt att prata med min kurator, det känns helt rätt att öppna sig för henne. Nu skulle jag nog bara behöva öppna mig lite mer för andra också. Jag kan inte gå runt och bära på allt själv som jag gör nu. Människor i min omgivning har ingen aning om hur jag mår om jag inte orkar och vågar öppna mig för dom. Varför har jag så svårt för att prata om hur jag mår med mina närmsta? Främst tänker jag på svårigheten jag har för att öppna mig för min älskade man. Om vi ska kunna mötas i allt det här så måste jag våga och orka öppna mig för honom, men på något konstigt sett så tar det emot. Och jag vet verkligen inte varför det tar emot. Kanske beror det på tiden, vi har/tar oss inte tid att bara sitta ner och prata. Och hur gör man det när man har jobb, barn och allt runt sig hela tiden som pockar på uppmärksamhet.

Och varför ska jag ha så svårt för att gråta? Till och med hos kuratorn så sväljer jag min gråt och sitter där istället och får bara mer och mer ont i halsen och jag känner mig bara mer och mer ledsen. Inte är det väl så farligt att gråta? Men jag har så svårt för det. Men har jag alltid haft det, eller har det kommit nu? Jag vet inte riktigt. Jag har nog alltid haft svårt för att gråta så att andra ser det, jag går gärna undan och gråter. Och hur bra är det egentligen! Är det inte bättre att våga visa sina tårar och sin "svaga" sida. Men inte är man väl svag för att man gråter? Det tycker verkligen inte jag, ändå har jag själv så svårt för just det.

Ibland när jag känner att jag behöver gråta så är jag så larvig att jag sätter på en film som jag vet att jag kommer gråta till. Som om det vore mera legitimt att gråta till en film. Och ibland när jag ser en film som jag vill gråta till så håller jag tårarna inom mig för att ingen ska se mina tårar. Hur dubbel och konstig får man vara egentligen?

Det kan inte vara lätt att leva med mig....

grus i munnen...

Imorse när jag vaknade hade jag en grym värk bak i hörntänderna och ut i käkarna och det kändes som om jag hade grus i munnen, jag måste ha bitit ihop något otroligt i natt. Jag vet att jag ofta biter ihop käkarna på nätterna för jag vaknar ofta med värk bak i hörntänderna och ut i käkarna men att ha tandgrus i munnen det hör inte till vanligheten. Ska jag nu lyckas bita sönder mina egna tänder också, dom som redan är så sköra. Eller det kanske är därför dom är så sköra, för att jag biter ihop dom hela nätterna.

samtal imorgon...

Imorgon så har jag samtal igen hos kuratorn och jag känner mig verkligen peppad för det faktiskt. Förra gången blev jag helt slut efteråt men samtidigt var det så skönt att få prata. Så jag hoppas att morgondagen blir lika bra. Jag har så mycket inom mig som behöver få komma ut har jag märkt, jag måste ha stängt ordentligt om allt förut och nu känner jag att det börjar glipa lite i locket. Det pyser ut lite då och då. Och att få tillgång att prata med en oberoende utbildad person som verkligen kan lyssna men samtidigt kan ge en andra infalls vinklar är verkligen guld värt tror jag. Det här är ett tillfälle som jag måste ta tillvara på, så nu kör jag bara på så får vi se hur det blir. Det lär ju inte bli sämre i alla fall.

Ni får en gammal dikt igen. Den här dikten tillägnar jag mig själv! Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv, jag kan inte alltid hjälpa alla andra först, jag måste prioritera även mig själv.


Att finnas för någon .

När du är trött och ledsen och livet blir alltför hårt,

Vill jag hjälpa dig att bära det som är jobbigt och svårt .

När du tvivlar på allt du ser och känner dig ensam

och svag,

Vill jag få dig att fatta; det kommer en ljusare dag .

När du inte orkar förklara och inte själv orkar stå,

Låt mig få gråta med dig, låt mig försöka förstå .

När alla andra försvunnit våga lita på mig.

Jag lovar att inte svika att alltid finnas hos dig

1990


moln inne, moln ute...

Idag är det moln ute och moln inne, känner mig allmänt less och vädret utanför är bara så trist.  Imorgon ska jag till Kuratorn för ett andra samtal, det ska bli skönt faktiskt. e´Det är ganska skönt att få gå dit och vräka ur sig allt även fast jag förra gången var helt slut efteråt så var det med en lättnad i bröstet som jag gick därifrån. Visst gör det ont att prata om saker och ting men samtidigt är det så skönt att få prata med någon som lyssnar och som är opartisk. Hon känner ju ingen av dom jag pratar om, hon känner inte ens mig, därför är det skönt att få prata med henne. Sen tyckte jag ju att hon var väldigt bra. Så vi får se hur djupt vi kommer imorgon, förra gången hann vi bara skrapa på ytan. Kanske blir det mest skrap på ytan imorgon också, men någon stans måste man ju börja.


Igår fick jag se en film som min äldsta dotter har gjort i skolan ihop med några klasskompisar. Dom är verkligen duktiga. Filmen skulle handla om alkohol och tjejerna hade verkligen fått till en bra film om alkoholens konsekvenser. Det var 4 filmer på cd-skivan som 4 olika grupper i klassen hade gjort och alla var jättebra. Dom är verkligen duktiga, dom både filmade bra och dom agerade verkligen jättebra framför kameran. En sak som jag reagerade på bara var att i 3 av 4 filmer så var det flickornas konsekvenser av alkohol som hade tagits upp och bara i 1 av 4 hade en pojkes konsekvens av alkohol tagits upp. I och för sig var dom flest tjejer i grupperna som hade filmat så det ligger ju dom närmst att ta upp sina egna konsekvenser, men det var bara en tanke som jag fick då jag såg allihopa filmerna. För visst finns det konsekvenser även för pojkar då de dricker alkohol?

På tal om döttrar, förra veckan så var jag på utvecklingssamtal med mellantjejen, hon sköter sig jättebra i skolan och fick bara beröm av läraren, så skönt tyckte jag. Men när jag går in i en skola, högstadium främst, så händer det något i mig. Jag känner mig bara så obstinat och liten och inte alls vuxen, jag blir tonåring på nytt känns det som, jag får verkligen lägga band på mig själv så att jag uppför mig som den vuxna mamman som jag faktiskt är.




foto:jag

Kan man bli annat än obstinat i en sån här miljö? Dotterns skåp var lite väl likt mitt då jag gick i högstadiet, stökigt och belamrat med allt möjligt. Hennes innehöll dock fler böcker än vad mitt gjorde kan jag berätta. Jag hade nog allt utom böcker i mitt skåp, böckerna lyckades jag tappa bort eller när jag väl tog hem dom så glömde jag dom hemma sen i flera veckor. Jag var nog ingen vidare duktig högstadieelev. Skolkade lite för ofta, var lite för uppkäftig mot lärarna och kanske till och med mot mina klasskompisar (förlåt om någon av er läser här) och under 8:an så var jag nog ens knappt där. Men som tur är så sköter sig mina döttrar i skolan.

IQ-test...

Nu är provet gjort och det kan ha gått precis hur som helst, jag har ingen aning och ingen känsla alls för hur det kan ha gått. 60 frågor var rena IQ-testet, mensa frågor med fyrkanter, cirklar och massa mönster, sen skulle man skriva om sina tidigare utbildningar och arbeten och sist ett personligt brev om varför man har sökt Socionomutbildningen. Vad ett IQ-test har med Socionomutbildningen att göra fattar jag faktiskt inte. Man kan ju vara super geniet på IQ-test men helt ute i socialsammanhang, eller man kan ha svårt med IQ-test och var jätte bra i sociala sammanhang. Då kan ju jag tycka att det vore bättre med socialkompetens om man ska bli Socionom än att vara IQ-geni, men det är bara min lilla åsikt.


bild: google

Testet med 60 frågor hade liknande uppgifter som ni ser på bilden över. Vad har det med Socionomutbildning att göra?

nu är det vår...

Jag kom precis hem från en lång promenad och nu är det verkligen vår ute. Det var varmt och skönt och överallt blommar det och knopparna fyller träden, tänk vad härligt det är med vår. Varje år blir jag lika glad och förundrad över våren, tänk att den faktiskt kommer varje år även fast vi i den värsta kylan och vintern inte riktigt tror det.

Jag tog en tur förbi där jag ska skriva provet ikväll så nu vet jag precis vart jag ska, tar bara drygt 30 minuter för mig att promenera dit.


här i det "gula" huset ska jag skriva prov ikväll.





foto: jag

Jag undrar en sak som kanske någon av er kan svara på. Vissa vitsippor är liksom rosa på baksidan och vissa vitsippor är helt vita, hur kommer det sig? Jag tror att man på bilden ovan kan se en antydan till rosa bak på vitsippornas blad, men alla vitsippor har inte detta rosa och det är därför jag nu undrar om någon vet varför det är så...

prov...

Ikväll ska jag iväg på prov, antagningsprov till Socionomlinjen, hjälp vad nervös jag är. Det känns just nu som om jag inte kommer kunna någonting, jag har ju ingen aning om vad det kommer för frågor. Jag försökte kolla lite med hon som skickade ut "inbjudningarna" om hur man skulle kunna förbereda sig inför provet men hon sa bara att man kan inte förbereda sig för deras prov. Man ska kryssa i frågor och sen skriva svar på andra frågor och inga utav frågorna kunde man förbereda sig på, utan man skulle bara skriva vad man "trodde" eller "tyckte" och göra det bästa man kan av provet och svaren. Så ja, jag får gå dit och göra mitt allra bästa, sen är det bara att vänta och se vad dom tycker.


bild: google

+1,1 kg...

Jaha okej det blev +1,1 kg idag på vågen. Jag blev inte direkt förvånad, jag har inte vägt mig på 14 dagar och jag har slarvat, så förklaringen till viktuppgången är solklar. Men lite kan jag väl få skylla på mina Jeans, jag hade nämligen mina jeans på mig när jag vägde mig och det har jag aldrig haft förut utan jag brukar ha typ tights och en topp bara när jag ska väga mig. Så snälla, visst kan man få skylla lite på jeansen, dom väger säkert minst 1 kg, minst...
Men det blev en långpromenad idag till vägningen. ca, 30 minuter sammanlagt dit och 30 minuter sammanlagt hem, så 1 timmes promenad är ganska okej.

Annars är jag supernervös inför morgonkvällen, då ska jag på mitt prov inför min ansökan till Socionomutbildningen. Och jag är så nervös nu, hjälp.... Hur ska det gå? Vad kommer jag få för frågor? Kommer jag ens att hitta dit, i tid?

Så nu får det nog bli en film snart med en skål popcorn, måste ju trösta mig för viktuppgången, hahaha, skoja bara.
Pulp Fiction på blueray blir det.

måndag igen...

Ja men då var det måndag igen då, helgen har verkligen bara rusat iväg. Jag tycker inte jag har gjort något vettigt alls under helgen men ändå försvann den fort.

Ikväll bär det av till vägning i Tumba hos vv, så nu hoppas jag på att vågen är lite snäll mot mig.

Sen ska jag packa och skicka Tradera grejer, har haft lite ute  som var slutdatum på igår, så nu väntar jag på att pengarna ska komma in på kontot så att jag kan packa och skicka. 2 paket är redan iväg, vissa är väldigt snabba och duktiga på att betala direkt.

Men jag uppdaterar er med viktminskningen (om det blir någon) ikväll. Ha det bra till dess.

det stora blå...

Vi har precis sett klart den fina filmen Det stora blå. Jag tycker i och för sig att det är otäckt med dykscener, jag vet inte riktigt varför men det liksom kryper i mig när dom dyker. Fast okej, ibland när dom fridök så lämnade jag faktiskt rummet ett tag. Jag kan inte med det där att vara under vatten så länge och på dessa djup. Men den här filmen var så fin. Den kan jag verkligen rekommendera er att se, jag vet att det är en gammal film, men den är  fortfarande sevärd.


bild: google

balkongen...

Idag lyser solen från en klarblå himmel och nu är det väl ändå vår.

Idag tog jag en promenad till Plantagen och inhandlade lite blommor till balkonglådorna. Köpte och 3 st Blomstertobak som ska få vara ute på balkongen dom också.


foto:jag

I eftermiddag ska jag ner och träna med mamma, det var ett tag sedan jag var ner på gymmet nu, säkert 1 vecka sedan tror jag. Jag har inte haft ork och lust att gå ner dit, men nu måste jag dit igen, det här duger inte. Latmasken tar ett tag om mig så snabbt, så nu måste jag driva bort latmasken igen.....

Helgen har rusat förbi precis som vanligt. Dagarna bara går och jag hinner inte grubbla så mycket, det är ganska skönt faktiskt. Jag har märkt att jag grubblar mest då jag är ensam hemma, alltså på vardags dagarna. Inte så konstigt kanske, så fungerar vi säkert lite allihopa. I sin ensamhet så är det så mycket enklare att grubbla, medan om man har hela familjen hemma så går tiden till så mycket annat än ensamhet.

trött...

Men alltså hur trött kan man bli av att åka till IKEA? Jag är helt slut, skulle kunna gå och sova redan nu. Men det är ju lördagskväll så lite längre får jag nog lov att hålla mig vaken.


foto: H Söderström

ikea...

Igår lovade jag min mellantjej att vi skulle åka till IKEA idag, så ja sagt och gjort så gjorde vi det. Vi tog t-banan och bussen och på IKEA var det ganska lugnt vi hittade allt och lite till av de vi skulle ha och betalade och tog oss hem. Hemresan blev väl mindre rolig eftersom vissa av IKEA´s grejer liksom inte går ner varken i deras blå påsar eller pappåsar, så ja vi skulle då på bussen och sen på t-banan med kassar och påsar och lite lös saker och det var inte riktigt så lätt som man kanske först tror att det ska vara. Till råga på allt så vaknade jag med en väldig nack- och huvudvärk imorse som då inte precis blev bättre av allt detta bärande. Som tur var så kom min kära make/dotterns pappa och mötte oss vid t-banan, så vi slapp i alla fall att bära hem allt själva från t-banan. Och ja, under resan hem så förbannade jag mig själv flera gånger för att jag aldrig har fixat det j***a körkortet! Tänk vad livet vore enkelt med denna lapp...

Men nu är vi hemma igen, jag har en lycklig dotter som fixar i sitt rum och ja, vad gör man inte för sina barn.

RSS 2.0