en väldigt god gurka...

Ja den egenodlade gurkan var väldigt mycket godare och inte lika vattnig som den köpta. Det syns också en rejäl skillnad på "fruktköttet", den hemodlade är väldigt mycket fastare och "köttigare" medan den köpta mest innehåller vatten och kärnor. Se bildbevis nedanför...




foto:jag

Den hemodlade är den med lite kärnor och mycket "gurkkött" - haha kan man säga så tro...
Den köpta har mest "kärnor" och lite "gurkkött".

första skörden av gurka...

Första skörden av gurka är nu gjord...


foto:jag

Den översta gurkan är en helt vanlig köpt gurka, den undre är vår egna balkongodlade gurka.
Idag får vi se om det är skillnad på smak... fortsättning följer.


foto:jag

ätstörningar som fortfarande ger sig till känna...

Jag märker att så fort jag försöker gå ner i vikt så börjar min gamla ätstörning göra sig påmind. Ångesten över en eventuell utebliven träning, ångesten över vilken mat jag äter och ångesten över att inte gå ner i vikt fort nog kommer direkt när jag försöker gå ner i vikt. Som nybliven vuxen lyckades jag skapa mig en ätstörning som jag inte tror att någon visste om, då. Jag hade precis flyttat hemifrån och bodde själv så vad jag gjorde var liksom bara min ensak. Om jag valde bort maten så märkte ingen det, om jag hetsåt och sedan gick och kräktes upp den så märkte ingen det och om jag tränade stenhårt innan jag somnade så märkte ingen det. Jag gjorde allt detta. En dåvarande jobbarkompis och jag peppade varandra att bli smalare och "snyggare" varje gång vi jobbade tillsammans vilket var nästan varje arbetspass. Och ja vi tyckte båda två att det var helt normalt att kräkas efter maten...

Så jag lyckades skapa en sorts bulimi där och då, och den lever jag till viss mån med fortfarande. För varje gång som jag försöker ta tag i min vikt och banta så känner jag hur tankarna och ångesten smyger sig på, samma känslor och tankar som jag hade då. Det var min älskade man som lyckades få mig att inse att kräkas efter maten inte var någon bra idé. Jag höll på att ramla dit direkt efter att jag hade ammat färdigt min/vår äldsta dotter och han upptäckte det, som tur var. Och han räddade mig kan jag nog säga, för hade han inte reagerat så hade jag fortsatt. Visst - jag hade kanske varit smal nu men till vilket pris och vad hade jag fört över till mina döttrar om jag gjort detta.


Så här såg jag ut när jag träffade min älskade man. Jättesmal men så osund (egentligen) för allt jag tänkte på var att bli smalare och det var väldigt lite mat som fick stanna kvar i min mage.

Jag vet att min man och mina barn älskar mig precis så som jag är nu. Alldeles för rund i kroppen med minst 15-20 kg för mycket. Men jag älskar inte mig själv när jag ser ut så här som jag gör nu. Så vad ska jag göra? Jag vet att jag kan få riktigt stora problem om jag börjar "banta" för tankarna ligger där bak i huvudet nästan hela tiden. Jag tänker väldigt ofta, för ofta, på hur jag och andra ser ut. Jag skäms över att jag ofta tänker på hur andra ser ut för vad har jag med det att göra. Jag måste försöka få bort de här tankarna på något sett, men jag vet faktiskt inte hur. Jag har försökt med terapi men det hjälper inte eller ja det hjälpte inte då - kanske kan det hjälpa nu jag vet inte. För ja jag vill bli av med några/många kilon men jag vill INTE falla tillbaka i mina gamla tankemönster kring mat och träning. Tack Yohanna för att du fick mig att våga skriva det här inlägget efter ditt inlägg idag så bara kände jag att jag behövde få ur mig det här, nu.


Det finns inte så många bilder på mig så som jag ser ut nu, men jag visar er denna...

är man gammal då...

När ens äldsta dotter åker iväg med pojkvän och kompisar på Emmabodafestival, är man gammal då?

Hon fyller 18 år om några veckor, tänk att hon har vart så här liten...



...och nu är så här fin.


gurkor och chili...

Nu börjar den första gurkan verkligen att se ut som en gurka och chilin växer.




foto:jag

Några av tomaterna blåste av i natt, så nu får de ligga på balkongbordet så kanske de mognar i alla fall, vi får se.


foto:jag

Annars går mina tankar nu till Norge, vårt grannland som är i sorg. En så fruktansvärd händelse som utspelade sig där nu under helgen. Det känns ofattbart och väldigt skrämmande. Mina tankar går till alla anhöriga, familjer och vänner som så plötsligt blev drabbade av sorg...

jobbet tar all min tid och ork...

Just nu tar jobbet all min tid och ork, jag orkar inte blogga ordentligt och jag orkar inte kommentera andras/era bloggar längre. Så det kanske bli lite glest mellan inläggen här just nu ett tag framöver och kommentarer på andra bloggar kommer nog vara lika med noll ett tag. Att jobba 100% inom äldreomsorgen tar all min energi och kraft just nu. Så de "riktiga" inläggen här hos mig kommer kanske om några veckor...

Just nu åker jag till jobbet och ger allt och sedan åker jag hem och äter och sover...


foto:jag

chili, tomater och gurkor...

Nu är det verkligen på gång ute på balkongen, chili, tomater och gurkor.Allt finns där nu och bara väntar på att få mogna i solen, så nu vill jag ha ordentligt med sol så att mina plantor får må riktigt bra.




och luktärter som doftar ljuvligt. alla foton:jag

på jobbet...

Idag på jobbet så hittade jag en stackars död fågel. Jag skulle bara ut på den ena balkongen och ta lite luft så låg den där, helt död med en massa fjädrar runt sig. Så jag fick sätta på mig handskar och få upp fågeln i en plastpåse och nej jag begravde den inte (fanns inte riktigt tid till det) utan fågeln fick faktiskt lov att hamna med de vanliga sjukhussoporna. Hemskt men sant. Den måste nog ha flugit in i fönstret tror jag. Jag har en bild men maken min tyckte att den var så äcklig så jag lägger inte upp den här.


rösta gärna...

Ni får gärna gå in och rösta på min bild som jag tävlar med i PC för alla´s sommartävling.

Rösta här

eller här.

tröttdag...

Igår hade jag en sådan där trött dag igen. Det känns just nu som om de kommer oftare och det kanske har med jobbet att göra. Jag var som tur var ledig igår så det gjorde inte så mycket att dagen gick i sömnens täcken. Jag sov nästan hela dagen. Men har ändå lyckats sova i natt.

Nu ska jag snart iväg och jobba, går på en schemarad som är på 100% idag, det känns faktiskt ganska tungt. Jag hoppas att jag orkar. Jag hoppas att jag orkar vara lika engagerad och trevlig mot alla de boende som jag brukar vara, men 100% är lite väl mycket för mig. Jag känner det redan nu. Men eftersom jag måste ha ett sommarjobb så får jag helt enkelt gilla läget, hade jag inte tagit den här raden så hade jag kanske inte kunnat få någon sommarjobb under dessa veckor, så är det ju. Men det ska nog gå, fyra veckor handlar det om, sedan blir det operation och förhoppningsvis vila innan skolan börjar den 26 augusti.


foto:jag

Jag har suttit och lagt in lite musik i min nya telefon och det är väldigt bra ljud i den faktiskt. Jag är helt kär i min nya telefon den är så fin. Jag som alltid bara haft gamla telefoner utan några finesser alls älskar denna, här kan jag lyssna på musik, vara uppkopplad, använda GPS och massor av fler saker (haha jag kan till och med ringa med den).

måste leka lite...

Maken kom hem med en leksak till mig så jag måste leka lite nu, återkommer senare.

Jaha ni vill se leksaken, ja okej.


foto:jag


varför ska de alltid...

Igår kväll/natt hade jag så svårt att somna. Jag låg och vände och vred på mig fram till kl:4 imorse. Hundra tankar for genom huvudet men nu kan jag knappt minnas en enda. Men eftersom jag somnade så sent så hade jag tänkt jag skulle få sova ut idag, det regnar ändå och jag har inget inplanerat. Men fick jag sova ut, nej. Kl:7 började de väsnas här utanför, igen. Det är inte direkt första morgonen denna sommar som jag vaknar av allt oväsen utanför. Och jag vet inte riktigt vad de gör faktiskt. Jag kan inte se vad de gör från sovrumsfönstret, men jag vet att de håller på att gräva ner några nya soptunnor, men det ska väl inte ta hela sommaren kan jag tycka. Hur svårt kan det vara att få ner dessa tunnor på bara några dagar, måste de hålla på i veckor. Det är så fruktansvärt irriterande att inte få bestämma själv hur länge man ska få sova...

Idag kommer äntligen mannen min hem. Han har varit uppe i Bollnäs/Rengsjö och hjälp sina föräldrar med veden. Ett helt lass, typ 25 kubik, skulle kapas, sågas, huggas och sedan staplas in i vedboden. Nu är det gjort och han kommer hem snart. Ska bli skönt att få se honom igen efter 12 dagar.




foto:jag

Och nu har det äntligen kommit en liten chili på chiliplantan.


foto:jag

nej, tyvärr...

Nej, tyvärr. Det blir ingen mammabloggkryssning för min del i år.
Blev avrådd på sjukhuset idag att åka, dels på grund av smärta och blödningsrisk som kan hålla i sig i upp till 2-3 veckor efter operationen och dels för att allmäntillståndet försämras ett tag efter.

Jag ska inte bara operera bort halsmandlarna utan det ska även fixas lite med mina ärr på luftrören och sedan ska även stämbanden få sig en "make-over" fick jag veta idag. Så det blir en tre-i-en operation. Och jag kommer få sova kvar minst en natt men säkert två trodde narkosläkaren, allt för att de ska ha ordentlig kontroll på att det läker som det ska och att jag mår så bra som möjligt efteråt.


filmtajm...

Kvällen blev bättre, huvudvärken är lindrigare och vi har haft filmtajm. Jag och tjejerna har sett på Förortsungar och Rännstensungar.

Båda filmerna är bra fast vi väljer nog Förortsungar, den är mer modern och känns mer aktuell så klart, men Rännstensungar har sin charm den med.




foto:jag

ingen bra dag idag...

Idag har det inte varit en bra dag, vaknade med huvudvärk som har hållt i sig hela dagen och känt mig ledsen och arg hela dagen. Bråkade på barnen när jag tyckte de hjälpte till för lite men blev bara ledsen av det och började gråta istället. Det fick i och för sig igång dom, det är inte ofta de ser sin mamma gråta. Men det kändes ändå inte bättre, det är inte direkt kul att hota sina barn med gråt. Men ibland orkar man bara inte mer, det finns en gräns även hos mammor. Och min gräns var nådd idag.

Jag har försökt vila lite men huvudvärken sitter kvar och har vandrat ner i ryggen nu, så hela ryggraden gör ont och jag är inte precis gladare efter vilan. Nej idag skulle jag kanske inte ens ha gått upp...

Nu ska jag sätta mig vid tv:n och se om det finns något att titta på, lite kaffe ska jag göra också innan.


De här glassarna minns jag mycket väl, 1984, då var jag 12 år.
Bild lånad från Aftonbladet/bildserie.

trevliga tidningsartiklar...

Vissa tidningsartiklar får mig att le och må bra. När jag var på jobbet förra veckan så läste jag senaste Kommunalarbetaren och där hittade jag en helt underbar artikel. Den handlade om ett äldreboende som arbetar ihop med traktens raggare, utflykter anordnas både sommar och vinter och de äldre får cruisa fram i stora fina amerikanare. Eftersom amerikanarna är så stora så kunde till och med de rullstolsbundna, de som måste använda lift, följa med. Liften kördes ut på parkeringen och så hjälpte personalen till att lyfta den rullstolsbundne till rätta. Denna artikel gjorde mig verkligen glad, det är ju så där det ska vara. Det är så man ska ta hand om våra äldre, den äldre generation som har byggt upp vårt land. Inte ska vi gömma dom inomhus och inte låta de komma ut, nej mer utflykter till alla äldre.




foto:jag

Vi pratade lite om det här under ett kvällspass jag och några arbetskamrater. Tänk om det fanns en handikappbuss som var kopplad till avdelningen eller Stortorps äldrecentrum, då skulle man kunna ta ett gäng boende och åka till något fint ställe och ha utflykt, eller ta handikappbussen bort till Trångsunds Värdshus och låta de äta och dricka gott, eller bara åka runt och se på stan som de flesta boende är uppväxta i. Det vore verkligen fint...

nu blommar det...

Nu blommar det för fullt på balkongen.


Krassen blommar och klättrar.


Och luktärterna klättrar utanför balkongen.


tomaterna är översållade med både blommor och små tomater.


Och gurkorna är på gång, likaså chilin...


Vädret har varit molnigt, regnigt och soligt samtidigt idag. Konstigt väder...
alla foton:jag

tack...

Tack för alla goda råd angående kryssningen.
Ja det lutar åt att jag måste avboka, men jag får fundera fram till torsdag kväll, så jag funderar vidare och pratar lite med läkaren när jag ska dit på torsdag för narkoskoll och annat.
Så tar jag det slutgiltiga beslutet då.


foto:jag

jag har fått problem...

Jag har fått ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa.
Några dagar innan mammabloggkryssningen så ska jag operera bort halsmandlarna och även operera bort lite ärrbildningar på luftrören.
Jag vet att en operation efter halsmandlarna kan göra ont i upp till två veckor efter operationen och att ta bort ärrvävnader i luftrören har jag gjort två gånger förut och dessa två gånger har jag tappat rösten i två-tre veckor och även svullnat upp i halsen. Så jag vet inte om jag ens är kapabel till att åka på kryssning. Känns inte helt skoj att åka på kryssning om man inte mår bra och inte har någon röst.

Men hur ska jag göra?
Ska jag boka av kryssningen redan nu?
Eller ska jag vänta till efter operationen och se hur jag mår?

Hur skulle ni ha gjort???
Snälla hjälp mig med tips och råd...


tänk om ens älskade blev...



Tänk om ens älskade blev sjuk eller skadad, hur mycket skulle man själv orka? Självklart skulle de flesta av oss göra allt som vi förmådde och kunde, men kanske skulle inte den fysiska styrkan finnas där för att ha den älskade boende hemma.
Tankarna kommer när man arbetar med äldre människor som är sjuka och ibland dementa. Hur mycket skulle man själv orka hjälpa sin älskade, då när man själv kanske är gammal och sjuk (sjukare)? Och hur hemskt skulle det inte vara att behöva se sin älskade försvinna in i demensdimman? Eller skulle man orka byta blöja på sin älskade som man har levt ett intimt liv med hela sitt vuxna liv? Skulle man fysiskt orka hjälpa sin älskade på toaletten, till sängen eller vart det nu kan tänkas vara?

Från det en till det andra:
Det här som har uppdagats på ett äldreboende är så fruktansvärt, jag förstår inte alls hur man kan vara hårdhänt och dum mot de boende. Visst är det ibland jobbigt och krävande att sköta äldre och dementa men att ta till hårdhandskarna kan aldrig försvaras eller förlåtas, men ibland kan det kanske förklaras. Den bristande personalstyrkan som gör att man jobbar i motvind vid varje pass med andan i halsen, det faktum att nästan all personal inom äldrevården är kvinnor och faktiskt fysiskt svagare än vissa av de boende, dåligt betalt och knappt någon positiv respons på allt arbete som läggs ner på arbetet. Ja det kan vara en liten del av förklaringen till att det hos vissa vuxna kan brista. Likväl som en del vuxna kan brista när barnen är för jobbiga, krävande eller tjatiga så kan vissa vuxna brista när det är för jobbigt, krävande och tungt på arbetet dag ut och dag in.

En annan sak som jag har tänkt på i och med de där artiklarna är faktumet att de är dementa. Dementa lever ibland i dimmornas och barndomens land och det är inte alltid så säkert att dessa :ajajaj... betyder att det gör ont just nu, utan det kan ha gjort ont för mycket länge sedan. Ibland säger de aj innan man ens hunnit röra vid dom, som av en ren reflex eller vad man ska kalla det. Ja det var en liten tanke bara som jag hade... Och som anhörig kanske man inte alltid är så insatt i den äldres sjukdom eller barndom. (detta skriver jag absolut inte för att bortförklara dåligt bemötande, tro inte det)

minns ni min vinst...

Minns ni vinsten/smakpåsen som jag fick med posten från Yohanna i Las Palmas?


foto:jag

Det var mycket smått och gott i den, t.ex kryddblandning för att göra sin egna Mojo-sås.

Nu har jag testat att blanda till den och det blev underbart gott, det passade väldigt bra till färskpotatis.
Jag har blandat "på känn" eftersom det inte står några mått på förpackningarna, bara vad man ska blanda i. Man ska blanda med vatten, vinäger, olja och salt (men alltså inga mått). Så jag har blandat lite - smakat av, hällt på lite mer av något - smakat av, och så har jag gjort tills den blivit så som jag vill ha den och minns den.

Idag blandade jag både mojo-röd och mojo-grön:






alla foton:jag

Nu får såserna stå och "smaka till sig" lite så får vi se om något mer ska i sedan innan middagen ikväll.
Tack snälla Yohanna för att jag fick chansen att testa dessa "kryddblandningar".
Kanske får du in en beställning på några askar utav mig sedan...

tävling...

Grattis säger jag till Mormormu-bloggen som idag fyller två år.

Jag är med och tävlar om ett hemligt paket...


bild lånad från Mormormu´s blogg.

Var med och tävla du med...

orolig mamma och tonåringar....

Ja jag erkänner, jag är en grymt orolig mamma. Jag ser faror överallt känns det som, så fort mina tonårsdöttrar är ute så finns oron där. Jag vet att dom (tonårsdöttrarna) tycker att jag överdriver men jag kan inte rå för det. Jag vill t.ex veta när de kommer hem (ja de har så klart en senaste tid), ungefär vart de är och ja jag vill veta om de tänker sova över hos pojkvänner. Jag vill inte bara ta det för givet att de ska sova där, jag vill veta. För jag har en känsla av att om jag inte vet att de ska sova över så kommer det kanske hända något just den kvällen som jag inte riktigt vet vart de är och då vet jag kanske inte ens att det hänt något förens jätte sent efter. Oj hängde ni med i mitt konstiga resonemang?

Självklart är det våra (mina och makens) regler som gäller så länge barnen bor hemma men ibland vill de tumma lite på reglerna och visst vem gjorde inte det som tonåring. Men jag vill veta om de ska äta hemma eller borta (i tid), om det ska sova hemma eller borta (i tid), om de har missat bussen eller t-banan (i tid). Ja jag vill helt enkelt veta lite vart de är och vad de gör.

Kanske är jag så här orolig bara för att jag var som jag var när jag var tonåring. Stackars min mamma säger jag nu. Inte fanns det mobiler och grejer då heller i mitten av 80-talet. Hon måste ju ha klättrat på väggarna av oro ibland när jag inte kom hem i tid och inte hörde av mig (i tid). Allt kommer väl tillbaka till en kanske...

Mina tjejer säger att det är så lugnt ute, men nej det är det inte - jag vet. Jag vet vad man som tonårstjej kan råka ut för, tyvärr vet jag det - allt för väl. Och jag vill inte att mina döttrar ska behöva vara med om samma saker, jag vill bespara dom det. De behöver väl inte göra om alla mina misstag om jag kan försöka förhindra dom, eller? Jag vet att alla måste få göra sina egna misstag, men dom behöver väl inte göra om mina. Åh den här oron som sliter i magen när de är ute om natten, kommer den någonsin försvinna tro...

Uppdatering: Och när tjejerna är hemma här med pojkvännerna så är jag orolig att något ska hända pojkvännen när de sen ska ta sig hem.


Jag som 14 åring...

en tur ner till centrum och vuxenpoäng...

En promenad ner till centrum i värmen kan verkligen bli en trevlig tur. Jag lyckades få med mig mina två yngsta tjejer och det hör inte till vanligheten att den yngsta vill följa med, men idag gick det. Vi gick runt och trängdes med alla andra som skulle lördagshandla men det gjorde inget. Vi pratade, skojade och planerade middagar och hade det trevligt. Så ville yngsta in på en skivbutik så dit gick vi såklart och kikade lite. Då hittade mellan tjejen ett spel: Vuxenpoäng, hur vuxen är du egentligen? och ja vi kom fram till att jag nog inte är så vuxen. Det låg ett litet "frågehäfte" bredvid som hon läste ifrån och så skulle jag svara och ja det var inte många frågor som jag var så vuxen på, men äsch jag bjuder på det. Jag kan vara fjantig, barnslig och vuxen - helt beroende på vart och med vilka jag är. Varför ska man alltid behöva vara så trist och "vuxen" bara för att man till åldern är vuxen?

Jag ska nog ta och köpa det där spelet när min lön kommer nu i juli, det verkade vara ett riktigt roligt spel. Det fanns en massa andra roliga spel också: Helballa 80-talet, Lingon, lådvin och långkalsonger, Idiotkunskaper. Kanske blir det mer än ett spel...


bild lånad från tingbloggen

filmer man vill se om och om igen...

Igår hade jag, min syster och hennes ena dotter en konversation på FB om vilka filmer man vill se om och om igen. Jag letade nämligen efter Gökboet för jag ville så gärna se den igen. Till slut så hittade jag den med originaltiteln: One flow over the cuckoo´s nest och jag som i flera dagar har gått igenom våra dvd-hyllor i på jakt efter "gökboet". Så ikväll ska jag se den.

Men i alla fall så kom vi på flera filmer som vi gärna ser på igen lite då och då:

Gökboet
8 mile
Döda poeters sällskap
The green mile

....och många fler.

Vilken/vilka filmer ser ni gärna på igen?


bild lånad från google

gurkor på balkongen...

Nu får gurkplantan även "växa" i taket, jag har satt upp ett snöre till den att växa på och jag har stöttat upp hela gurkplantan med fler snören, både här och där. Den kommer nog bli väldigt tung när gurkorna växer till sig sen.




foton:jag

Och äntligen så blommar min chili, det var verkligen på tiden. Jags ka försöka fota blommorna imorgon tror jag.


foto:jag

Och tomatplantorna är fulla av små gröna tomater.


foto:jag

Imorgon är jag ledig och det ska bli så skönt, det känns som om det var länge sedan som jag var ledig från jobbet en lördag. Det har blivit väldigt många helger nu i rad...
Men jag är så oerhört glad över att jag har ett extrajobb, jag kan bara inte tänka på hur sommaren hade blivit annars, om jag inte hade haft extrajobb. Då hade det verkligen vart tomt i plånboken.

boktips...

Boktips igen...

Nu har jag läst ut Peter Pans Hemlighet av: Mikael Katz Krefelds


foto:jag

Vilken bok, en riktigt otäck historia som blir en bladvändare. 2 dagar tog det mig att läsa den, det gick inte att lägga den ifrån sig. Jag läste för sent på natten, jag läste på rasten och hemma på kvällen. Jag sträckläste helt enkelt. En bra intrig som blir så otäck och som sedan slutar så ja otillfredsställt, man ha en bok till efter denna, en del två. Helt klart mycket läsvärd.
4,5 av 5, bara för att slutet gör mig så otillfredsställd och frågande.

Men jag har en fråga eller kanske tanke. Nu har jag läst ganska många deckare efter varandra och nästan alla deckare nu för tiden handlar om pedofili. Har någon annan av er också tänkt på det? Eller har det alltid varit så? Just nu känns det som om var och varannan deckardebut har pedofili som grund...

ministrutar...

Vi köpte glass på ICA, ministrutar hette dom...




foton:jag

...och ja de var verkligen mini. Fast väldigt goda och faktiskt helt lagom till en kopp kaffe.

äntligen...

Så var äntligen värmen och solen tillbaka igen, nu hoppas jag den stannar ett tag. Jag har suttit ute på balkongen och solat lite idag, det blev riktigt hett där ute ett tag. Jag lyckades till och med bränna smalbenen lite så nu hettar det och svider lite på smalbenen, måste hitta min flaska med eftersolkräm...

Jag skulle ju försöka visa er hur min balkong ser ut utifrån, jag fotade igår, men det syns inte så där jättemycket, inte så mycket som jag trodde i alla fall. Men nu slår snart luktärtorna ut så då kanske det blir ändå mer färgglatt där.




Vår balkong är den som är högst upp, på 3:e våningen. foto:jag

boktips *2...

Nu kommer två boktips på raken här.

Först ut är: Sockerdöden av Unni Lindell.


foto:jag

En ganska bra bok som helt klart är läsvärd. Men jag tyckte den var lite väl seg, det tog lång tid innan det blev riktigt spännande. En lång transportsträcka till den spännande delen. Men jag gillar hennes böcker och polisen Cato Isaksen. Betyg 3,5 av 5 får den av mig. Det låga betyget mest på grund av den långa transportsträckan till det spännande...

Andra boken är: Helgonet av: Carina Gerhardsen


foto:jag

En mycket spännande och otäck bok som griper tag om läsaren (mig) från första sidan. Ingenstans blir boken långrandig eller tråkig, det är svårt att lägga den ifrån sig helt enkelt. En otroligt bra intrig som verkligen omkullkastas och slutet gör att man nu bara väntar och längtar efter att nästa bok i hammabyserien ska komma ut, vilket väl lär dröja minst ett år eftersom denna bok är relativt nyutgiven. Jag gillar den här bokserien, hammabyserien, det är ett spännande gäng poliser, alltid bra och kluriga intriger och de rör sig på min sida om stan, södra förorterna till Stockholm. Betyg 5 av 5 faktiskt, den var mycket bra. Precis så som en bra deckare ska vara.

en liten historia...

Jag bara måste berätta en liten historia angående en bild som jag visade för ett tag sedan i ett inlägg.



Vår dotter E pysslade och fixade en massa med sina dockor då hon var liten. Det skulle matas, badas, kläs på och nattas. Allt detta gjordes med stor inlevelse. Men så var det den här saken med nattningen av dockan, hon bäddade så fint i docksängen och dockan skulle nattas av henne, då hon liksom fick för sig att hon skulle provligga i dockans säng. Detta gjordes många gånger, hon provlåg docksängen ofta. Om ni tittar ordentligt på bilden så ser ni att bottenplattan på docksängen är förstärkt med buntband. Det var nämligen så att botten ramlade ur varje gång hon lade sig i docksängen och detta resulterade i att hon blev väldigt förbannad och grät av ilska. Så hennes snälla pappa förstärkte helt enkelt docksängens botten med en hel massa buntband. Så kunde hon då ligga där, i den trånga docksängen och provligga sin egna bäddning. En kväll somnade hon till och med där i den lilla docksängen och vi fick försiktigt lägga över henne i hennes egna säng, den som står bredvid på fotot.


foto:jag

ja det var historien om när E fick sin docksäng förstärkt i botten....


vi blir invaderde...

Ja vi blir snart invaderade, av gurkplantor. Nu växer gurkplantorna som bara den, högt upp i taket är dom och många gurkor blir det. Om alla gurkor blir stora och mogna så kommer jag snart kunna ställa mig och sälja gurkor på torget. Om jag säger så här: nästa år planterar jag kanske bara en gurkplanta och jag kommer ställa lådan på golvet så att gurkplantan har mer rum att växa uppåt på. Men det här är första gången som jag testar att plantera gurka så jag är helt nybörjare på detta och har alltså tre gurkplantor och lådan står på ett bord bara för att jag inte trodde att de skulle bli så himla höga... Men det blir många gurkor och just nu är dom ungefär (minst) 5-6 cm långa.


foto:jag

Även tomaterna har växt sedan sist jag visade dom. Dom gillade visst att få byta plats och nu börjar det äntligen bli lite små tomatkart på plantorna.


foto:jag

Och sist men inte minst. Vi kommer nog snart att ha husets vackraste balkong. Krassen och luktärtorna har letat sig ut genom gallret och blommar nu även på utsidan av balkongräcket. Jag ska försöka ta med kameran imorgon och ta ett ordentligt foto så ska ni få se hur det ser ut utifrån.


Jag försökte fota lite ovanifrån med kameran runt halsen och i ett krampaktigt grepp bara för att ni ska få se lite hur fint det blivit. foto:jag

en riktig innedag...

Idag blir det en härligt slö dag, en riktigt innedag. Det är mulet och svalt ute så jag känner ingen stress av att behöva vara ute, utan jag lunkar fram här hemma och läser lite och ska snart försöka vika all tvätt, igen. Vår rentvätt har en tendens att hamna på hög, i IKEA-påsar och denna hög bara växer och växer tills jag (det är nästan alltid jag) orkar vika den.

Jobbet igår tog på mina krafter. Det är tur att jag bara jobbar tre pass denna veckan och att jag har ledigt nästa vecka. Jag vet att jag är dumsnäll ibland, jag är snäll mot andra så att det går ut över mig själv. Ett pass på 12 timmar var absolut inte bra. Idag värker ryggen och jag somnade som en klubbad säl mitt i Metallica konserten igår. Men idag ska jag försöka att bara tänka på mig, ja och familjen. För sluta tänka på familjen kan jag bara inte göra. Men jag ska inte städa eller fixa en massa utan bara försöka vara, förutom tvätten som faktiskt håller på att ta över vardagsrummet. Jag vet att jag måste försöka tänka mer på mig själv, men jag behöver pengarna som det här jobbet ger mig och det handlar bara om  sex veckor i sommar, sedan blir det endast helger igen. De extra fem timmarna som jag jobbade igår ger ändock ett tillskott i plånboken på drygt 800 kr med OB och allt (kanske till och med lite mer med semestertillägget som räknas in).

Just nu läser jag Helgonet, fjärde delen i hammabyserien. jag gillar den här polisserien, kanske mycket på grund av att de är runt här i mina trakter som det utspelar sig. På södra sidan av Stockholms förorter. I den här boken är det runt i Älvsjö - Långbro (än så länge).

En recension av Sockerdöden kommer framåt kvällen.

Vad är detta för blomma?

Är det någon som vet vad det här är för blomma? Jag fick två lökar på Trädgårdsmässan (men har glömt vad de hette) och detta är resultatet ur en av dom. foto:jag

vilken helg...

Vilken helg. Jag är helt slut. Hela helgen har varit lite smått kaotisk på jobbet, många av de boende har varit oroliga och då smittar det av sig på de övriga boende, så alla blir smått oroliga. Och idag skulle jag jobba 7-14 men så var det en som ringde sig sjuk vid 11-tiden så efter många telefonsamtal för att försöka få in någon extra så ställde jag till slut upp. Det var ingen som kunde komma in med så kort varsel och det kändes helt fel att låta dom vara en kort hela kvällen så jag beslutade att jag kunde vara kvar till 19. Det gick. Men kanske inte så mycket mer än så. Jag kommer fundera både en och två gånger innan jag ställer upp på ett sådant jobbpass igen. 12 timmar på jobbet är lång tid. Nu är jag helt slut och som tur är så har jag ledig dag imorgon.

Nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på Metallica med maken. Får se om jag håller mig vaken under hela konserten.


smakpåse från Las palmas...

Vinsten med smaker från las Palmas har kommit.
Tack snälla Yohanna.


foto:jag

Det var mycket smått och gott där i påsen. Honungsrom, mojo kryddor, nötter, chokladpinnar (som yngsta dottern frågade så snällt om hon kunde få) och lite olika bakverk. Åh så gott det ska bli att smaka allt detta. Nästa gång vi äter grillat ska jag röra ihop Mojo såser.

vart tog juni vägen...

Så var det då 1 juli igår och juni har bara rusat iväg, vart tar månaderna vägen. Just nu känns det som om det går lite för fort faktiskt. Jag hinner inte riktigt med. Jag har inte ens hunnit bada ute än i år, det är nästan skandal. Men så blir det väl när man jobbar och när barnen börjar bli stora. Inte vill dom gå till stranden med mamma inte. Nej ska dom till stranden så är det med pojkvän och kompisar och jag är inte direkt en sådan som går iväg till stranden själv. Men jag måste försöka få med mig min yngsta ner nästa vecka, då jobbar jag kortvecka så om vädret vill visa sig från sin bästa sida så kanske vi lyckas komma iväg, yngsta och jag.

Ja visst var det jag och mina döttrar på bilden i förra inlägget, taget för drygt 12 år sedan.
De platta persikorna köpte jag nere på Konsumbutiken, men jag har sett de  även på ICA och Hemköp, i alla fall här hemma i Farsta.

Ja det är jobb idag igen, känns som om jag inte gör så mycket annat just nu. Och ja så är det nog. Jobbar man 5-6 dagar i veckan, kvällar blandat med dagar - vardag och helg, så känns de där lediga dagarna som väldigt snabbt överstökade. Men jag trivs otroligt bra på mitt (extra)jobb. Nu har jag kommit in i rutinerna och jag känner (igen) alla boende till och med till namn. Det är faktiskt inte helt lätt att lära sig alla namnen när det är 24 boende, varav hälften är växelboende så var 14:e dag bor de hemma och så kommer det in nya växelboende. Igår hade jag med mig den där tidningen som jag skrev om här och det uppskattades verkligen. Tänk att så små gester kan betyda så mycket.


Krassen livar verkligen upp balkongen med sina vackra färger. foto:jag

det finns nog inget bättre....

Finns det något bättre än att se sina döttrar lyckliga tro?



Grattis Erika till platsen på Kulturama - Foto.




RSS 2.0