jag börjar redan planera...

OM drygt 1,5 månad så åker jag iväg på min klimatvård på 4 veckor. Det blir mycket träning och det kommer vara ganska varmt, så jag har redan börjat planera min packning. Jag vet att jag är lite knäpp men så här gör jag alltid när jag ska iväg en längre stund. Sen börjar jag packa snart (jag vet hur jag själv fungerar) och så kommer jag hinna packa om och packa upp några gånger innan jag reser iväg. 
 
Det är lika bra att börja skriva en lista redan nu...
 
Länk till senaste klimatvårdsresan (<--länk) och inför resan hade jag resfeber även då (<--länk)
 
Men man ska ha med sig kläder som ska fungera vardag och helg och vara lagom svala och sen tillkommer träningskläder - flera par behövs eftersom man tränar flera pass per dag och blir rejält svettig i värmen (det blir ganska mycket tvättande hur man än gör - och badkläder gånger fler måste också packas ner eftersom det ofta är 2 bassängpass per dag och att sätta på sig blöta badkläder är ingen hit direkt. Så det ska packas för en resa på 4 veckor som inte är en semesterresa utan så mycket mer. På helgen då vi är lediga så åker man ibland på en utflykt eller så kanske man går iväg och äter ute ett gäng och då vill man ha kläder som passar för det. Ja men ni hör ju - resfebern har nog börjat smyga sig på. Jag brukar alltid lyckas packa något plagg för mycket men oftast så är packningen ganska bra faktiskt. Och ja jag vet att man kan handla allt vid resmålet men pengar kan man ha till roligare saker än att inhandla sådant som man glömt packa ner...
 
Resan denna gång går till Spanien men jag har några gånger fått resa till Teneriffa (<--länk) 

det här med vikt...

RÄKNA UT DITT BMI (<--länk)  Ditt BMI är :27,81 Du kan vara överviktig.

Din idealvikt är: 49,48 Den övre gränsen är: 56,98 Den nedre gränsen är: 42,18

När jag räknar ut mitt bmi så blir jag faktiskt rädd. Enligt bmi ska jag alltså väga 49,48 kg för att hamna på "idealvikt" - den vikten låg jag på när jag var 20 år och hade en grav ätstörning! Jag kan lova er att då mådde jag allt annat än bra! Och enligt bmi ska min lägsta vikt vara 42,18 kg då kan jag lova er att då skulle jag må riktigt dåligt - när jag hade som gravast ätstörning så vägde jag 46-47 kg ungefär...
Och enligt bmi är jag idag alltså ÖVERVIKTIG eftersom mitt bmi ligger på 27,81. Jag är äntligen efter många "viktresor" faktiskt nöjd med min kropp idag. 
Som säkert många av mina vänner vet så är jag inget stort fan av just bmi då jag anser att den mätmetoden är missvisande - tyvärr använder sig sjukvården av denna metod. Sjukvården använder sig av bmi även då det gäller barn vilket jag anser är helt förkastligt.

Jag trodde att jag var ganska "tyst" med mina klagomål angående min vikt när mina döttrar var mindre, jag trodde faktiskt INTE att jag förde över min egna vikthets på mina barn då jag aldrig har ansett att deras vikt varit viktig. Mina döttrar är precis lika bra hur de än ser ut! Jag trodde faktiskt att jag spred en sund och bra "bild" till mina döttrar men så fel jag haft. Men nu med facit i hand så förstår jag ju att om jag som mamma inte anser att jag själv är värd lika mycket om jag väger mer så förs ju det såklart över på mina barn, så är det ju tyvärr. Men jag har aldrig varit den där mamman som stått och nypt mig själv i midjan och klagat eller struntat i att gå till stranden på sommaren för att jag känt mig tjock - jag har haft bikinin på och gått till stranden iaf eftersom döttrarna velat gå dit (men nej jag har inte känt mig bekväm och det har väl såklart döttrarna märkt av fast jag inte trodde det). Nu när mina döttrar är vuxna så förstår jag att min vikthets spred sig till döttrarna trots att det aldrig var min mening. Jag skulle om jag kunde ta bort allt vad vikthets heter från mina döttrar för det är för jäkligt att vi kvinnor (det är faktiskt främst vi kvinnor som hetsar om vår egna vikt) ska behöva gå runt och må dåligt dagligen över en siffra på vågen. Tänk så mycket roligare vi kunde ha det om vi kunde få lov att trivas i våra kroppar - hur våra kroppar än ser ut. 

   

 Bilderna ovanför kommer från senaste numret av Amelia. 

Men jag tycker faktiskt att det är lite läskigt att om jag ska ligga på "rätt" bmi så ska jag ligga på en vikt som jag låg på när jag hade ätstörningar och mådde allt annat än bra. 

 

 

Vikt och motion, livet | | Kommentera |

2 år idag...

Idag för två år sedan hade jag precis gjort min GBP operation, kämpade säkert med att få i mig vätska just nu för 2 år sedan. Många undrar säkert varför jag gjorde en operation, jag får ofta höra: "men så stor var du ju inte", "jag minns inte dig som så tjock", "hade du verkligen testat att banta innan" ja och andra liknande saker. Nej jag var kanske inte SÅ stor, men det räckte för mig. Jag kände mig kolosal! Jag hade testat allt i bantningsväg och ingenting fungerade, faktiskt ingenting. Jag kanske gick ner några kilon men gick upp dom lika snabbt igen och gärna några kilo extra. Så där höll jag på i flera år och till slut fick jag nog. Jag kände inte igen mig själv när jag såg mig i en spegel. Jag kände mig stor, tjock, ful och jag var så trött hela tiden och hade konstant värk i kroppen och då inte "bara" reumatisk värk nej kroppen värkte av alla överviktskilon. Nu när jag gått ner 32 kilo så har jag faktiskt kunnat sluta med mina starka värktabletter, jag tog Tradolan 150 mg två gånger om dagen förut vilket jag alltså inte gör nu längre. Och jag är faktiskt glad att jag vågade ta steget och be om hjälp! För det ska ni veta, att gå iväg till läkaren och be om hjälp med sin fetma det är inte helt lätt. Man går till läkaren och säger typ: "hej jag är så tjock och jag fixar inte det här själv, snälla kan du hjälpa mig - kan du skriva en remiss till mig för en fetmaoperation". Och så får man stå där "med mössan i hand" och hoppas på att läkaren faktiskt ska skriva en remiss... Men jag vågade och jag vann kan man nog säga, för så bra som jag mår nu idag var det länge sen jag mådde.
 
det här är jag någon månad innan operationen. 
Stor, tjock och trött. 
 
Nu orkar jag träna ordentligt (eller ja oftast iaf), jag orkar ta långpromenader och jag mår bra. Jag kan äta allt i begränsad mängd och jag känner mig inte längre stor, tjock, fet och ful. Jag känner igen mig själv när jag går förbi en spegel och vet ni det är guld värt. 
 
Här är jag för någon månad sen. 
Pigg, glad och ganska tillfreds med mig själv.
 
 
GBP, Vikt och motion | | 5 kommentarer |
Upp