madredetres

Jag tror blogglusten försvann samtidigt som "sommarlovet" kom med jobb och aktiviteter. Ska försöka ta mig i kragen och uppdatera lite här men allt känns så trist att skriva om. Jag jobbar som sagt - just nu nere på demensavdelningen och där ska jag vara sen hela midsommarhelgen - men det känns okej. Jag är ledig hela två veckor i sommar det är mer än vad jag var ledig förra sommaren.

1:a juli så ska jag och min yngsta dotter ta oss ner till Göteborg och bo på hotell 3 nätter. Det ska bli bara hennes dagar. Vi ska göra det hon vill göra, så det blir Liseberg, Universum, Fiskekörka m.m. kanske kan jag få åka en tur till Älvsborgs fästning... Vi får se, vi tar dagarna som de kommer och gör det hon vill och vad vädret tillåter. Det ska bli riktigt härligt, jag längtar riktigt mycket. Vi två behöver "egentid".

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa och fota lite så kanske jag uppdaterar er senare hur balkongen börjar ta form.

När klockan ringde i morse kl:05:45 så trodde jag först inte att det var sant - det som tillslut fick upp mig var vetskapen om att jag skulle få sluta tidigt. Jag kände mig helt död. De frågade till och med på jobbet om jag var trött och det brukar inte ske - jag brukar nog piggna på mig under färden till jobbet. Men med två studentfirande efter varandra och allt fix som har vart innan dotterns student så var jag helt slut. Imorgon är jag ledig och jag kommer inte jobba om de ringer efter mig. Jag behöver få vara bara hemma.

Hela kroppen värker och fötterna/vristerna är värst - det kan jag nog skylla de nya skorna för. Jag lyckades ha de nya skorna nästan hela studentkvällen men gårdagens studentmiddag fick bli i platta tygskor eftersom jag trodde fötterna skulle gå av annars.

Har fått lite strödagar på jobbet nu innan - förhoppningsvis - sommarschemat startar. Är just nu lite less på mitt arbete eftersom jag fortfarande inte har fått något sommarschema och eftersom veckorna som jag blivit lovade tycks ändras både hit och dit. Visst jag skulle gärna vara hemma och ledig hela sommaren om jag bara kunde - men här ställer ekonomin till det lite. Så nu när skolan är slut och jag ska "sommarjobba" så vill jag gärna veta hur, när, vart jag ska jobba. Ska jag jobba midsommar - vara ledig midsommar? Ja jag har ingen aning just nu och snart känns det som om jag skiter i detta. Men det går ju inte. Det är ju bara att "gilla läget" och vänta - för jag behöver ju som sagt jobba.

Återkommer nog fler gånger i detta ämne - tyvärr.

Jag har väldigt svårt för att både ta emot komplimanger och kritik vilket är ganska jobbigt och trist faktiskt. Det vore ganska skönt om man kunde ta åt sig av en trevlig komplimang eller ta till sig en saklig kritik utan att ta åt sig och ta det personligt och bli ledsen.

Jag fick i alla fall en riktigt fin komplimang idag på jobbet. Jag har nu börjat jobba mer och mer nere på Demensavdelningen - förut har det varit Korttidsboendet jag vart på och är fortfarande ibland. Men nu är jag alltså mer och mer nere och jobbar med de dementa, jag har ingen demensutbildning utan tar de boende med sunt förnuft och en hel del tanke på hur jag gjorde med döttrarna när de var små. De dementa beter sig ofta som barn faktiskt.

Oj nu "flummade" jag ut - det var ju det där med komplimangen. Jo det var en arbetskamrat som sa till mig att hon hade blivit så glad när hon sett mitt namn i schemapärmen. Hon hade blivit så glad sa hon för att hon gillade att arbeta med mig för jag lyckades alltid ta det så lugnt, jag stressade visst aldrig upp mig och jag tycks alltid veta vad jag ska göra - jag "ser" vad som ska göras och gör det sa hon. Och ja det har hon nog faktiskt rätt i. Jag brukar aldrig stressa upp mig på jobbet, hur mycket det än blir. Kanske beror det på alla år inom vården som jag har i bagaget, jag vet att om man stressar upp sig så brukar det oftast bara bli värre. Bättre då att ta det lugnt och bara jobba på, sakta men säkert. Och att "se" vad som ska göras, jo det gör jag, ofta handlar detta om disk, tvätt eller bara allmänna vardagssaker som ska göras och det är klart jag ser och gör dom.
Samma arbetskamrat kom sedan senare idag och berättade att en annan arbetskamrat hade sagt till henne: Åh Marie-Louise måste vi vara rädda om och hålla hårt i, hon är ju så himla bra med de boende och är så lugn och bra och jobba med. Hon tyckte jag kunde behöva få höra att de var andra nere på demensavdelningen som var nöjda med mig. Och vad det värmer att få detta beröm. Men just när jag fick berömmet så visste jag inte vad jag skulle säga utan började prata bort det med att inte är väl jag så bra och bla, bla, bla.... Nästa gång ska jag försöka säga bara: Tack!

Jag märker i och för sig att jag har ett lugnt handlag med de äldre och framförallt de dementa, jag står ut med att svara på samma fråga flera gånger i rad och jag lyckas ofta lirka med dom så att de tar sina mediciner, äter upp sin mat, går på toaletten eller vad det nu är. Detta tror jag faktiskt att jag kan tacka min fina döttrar för. För hur många gånger har jag inte som mamma fått lov att svara på samma fråga tusen gånger och fått lirka så att de skulle göra så som jag ville. Vad är det? Varför då? När ska vi gå/åka/äta/m.m.? Ja alla ni med barn vet jag talar om.

I helgen är det jobbhelg så uppsatsen får "ligga" till sig tills på måndag. Men jag har kommit ganska långt känner jag. Sex sidor skrivna kanske lika mycket kvar men just nu känns det ganska lugnt. Ska väl om jag hinner läsa lite mer i helgen om kvinnorna på Birka och dess handel - men det löser sig. Har fått in lite tabeller i uppsatsen också så det ser just nu ganska snyggt ut....

Ja vår tvättmaskin gick ju sönder igår, mitt under en tvätt. Lagom surt liksom när man har maskinen full med blöt tvätt. Så jag fick logga in på Familjebostäders hemsida och boka tvättstugan. Jag hade tur och fick ett snabbpass nästan direkt. Två maskiner med tillhörande torktumlare som man får ha i 1,5 timme.

Jag har jobbhelg och jobbade på en annan avdelning idag - det gick jättebra men fy vad trött jag är nu. Även om själva jobbet var precis det samma fast i ett lugnare tempo så är jag helt slut, beror nog på att man ska lära sig nya boendes namn och att hitta på en ny avdelning. Imorgon blir det kvällspass på samma avdelning så imorgonbitti får jag sova.

Armen känns tyvärr inte bättre, det gör fortfarande ont när jag ska räta ut armen och idag är den blå/lila.

Efter en hel dag med värkande kropp i skolan med en tenta som skulle in idag eller rättare sagt i natt är jag ganska slut nu. Men nu är tentan genomläst, korrigerad och justerad och alla referenser ligger rätt så nu är den inskickad. Nu kan jag inte göra någonting mer med den. Nu är det upp till läraren att bedöma mina kunskaper om vetenskap och teori runt det arkeologiska ämnet. Det känns faktiskt riktigt skönt att ha fått iväg den nu. Den här gången var det inte lika jobbigt att skicka iväg den som det har vart andra gånger som jag har skickat iväg tentor - kanske var jag verkligen klar med den här.

Så nu ska jag ta helg. Och nej vi får inget sportlov vi som studerar på högskola/universitet - men ack vad jag skulle behöva ett. Men på måndag blir det nya tag när B-uppsatsen ska påbörjas. Nu ska jag ta mig ett glas vin och lägga mig i ett hett bad tror jag. Trevlig helg alla läsare - jag återkommer med nya krafter imorgon...