minnen via foton...

Jag sitter och går igenom massor av fotoalbum. jag ska scanna in foton så att vi alla får fina minnen av pappa/morfar/svärfar... Och vilka minnen som dyker upp, vackra roliga busiga minnen som är fångade på bild.
 
 
 
Min storasyster och jag har vart ute i kolonin nu varje dag med mamma.
Jag vet att hon behöver oss och vi behöver henne.
 
vi har lagat/grillat lunch och middag ihop.
En kväll gjorde vi grillade havskräftor, så gott.
För mitt i all sorg måste man ju faktiskt äta och varför då inte äta gott...
 
 
men så många minnen vi iallafall har fångade på bild.
Det är verkligen guld värt att ha alla dessa foton.
 
natten då min pappa dog var himlen så otroligt vacker.
så det var en vacker himmel han färdades över <3
 
Nu ska mannen min och jag ta en tur ut till kolonin för att olja lite bord och fixa lite.
Ha en fin söndag alla <3
 
 
Familj, livet | | 4 kommentarer |

Hur kan livet bara...

Hur kan livet bara fortgå som om inget hänt när en närstående dött? Vardagen löper på som vanligt, livet går vidare och väckarklockan ringer som vanligt varje morgon...

livet | | 6 kommentarer |

när man vet att inget mer finns...

När man vet att inget mer finns att göra, när alla livsuppehållande åtgärder "dragits in", när varje minut, kvart, timme har betydelse - ja då stannar livet upp och tar en paus och det är konstigt hur livet kan fortsätta som "om inget hänt" för alla andra människor runt om kring. Det är konstigt att klockan kan fortsätta gå och livet fortsätta...
 
Jag tror inte riktigt att jag ännu har förstått att min pappa snart inte finns mer. Han är min (styv)pappa men han har funnits i mitt liv de senaste 32 åren. Jag var 8 år då när de möttes och blev kära <3 Så nästan hela mitt liv har han funnits där och stöttat, hjälpt och funnits nära - och snart finns han inte mer. Det är ofattbart.
 
Så nu är vi där i vägskälet till döden - det där hemska ordet som man helst vill slippa ta i sin mun. Döden som skrämmer och gör så ont närmar sig nu obarmhärtigt med stormsteg...
 
Jag ordnade så att mamma och pappa fick en dubbelsäng nu de sista nätterna.
Man måste få ligga nära när ens närstående är så sjuk.
Känna värmen och kroppskontakten...
 
mycket kaffe går det åt under vaktiden...
 
det var skönt att vädret inte var alltför bra!
 
Ja jag behövde få skriva av mig det jobbiga - att livet nu faktiskt förändras rejält för många av oss. Att livet aldrig mer blir som förr...
Familj, känslor, livet | | 13 kommentarer |
Upp