har gjort en lista nu...

Som sagt den 23/1-17 så ska jag till läkaren och nu måste jag försöka få den här hostan och allt det andra med mina luftrör att undersökas ordentligt. Jag fick ett svar på fb angående mitt förra inlägg angående Twar och ja det var intressant läsning och något som jag måste försöka få utrett. Men faktum är att jag nog faktiskt även måste be om en allergiutredning då mina luftrörsbesvär faktiskt blivit värre de sista åren och ja vi blev ju med hund för några år sedan. Jag vill inte - och har inte alls velat - se ett samband med detta men jag måste nog faktiskt erkänna för mig själv att risken finns. Att jag kanske är allergisk mot våra älskade husdjur. Det känns hemskt men jag måste utreda det och se hur det blir. 
 
Men ja det är med Twar vet jag att jag och kollegan som länkade under mitt förra inlägg faktiskt pratade om för över något år sedan redan - men jag hade helt glömt bort det. 
 
Och ja allergi mot djur är inte helt osannolikt - jag har aldrig förut levt med en hund så jag har aldrig vetat om jag kanske är allergisk. Detta måste iaf kollas upp. 
 
Men så nu har jag en lista där jag skriver upp allt som jag kommer på att jag måste ta upp med läkaren då när jag ska dit. För har jag ingen lista då lär jag glömma hälften av allt det jag funderar på...
 
 
Gosiga Java <3
 
    
 
  
 
 

inte bara gnäll...

Nej den här bloggen ska inte bara innehålla gnäll - det har blivit lite mycket av den varan på sista tiden märkte jag. Jag har ju många saker i höst/vinter att se fram emot. En härlig Bloggmiddag nu i oktober som jag verkligen längtar efter, yngsta dottern som snart fyller 18 år och som vi såklart ska fira ordentligt, en tur upp till Umeå för att hälsa på min älskade mellandotter i november och sedan avslutningskonserten med KENT den 17 december. Så ja jag har saker att se fram emot och vara lycklig över. 
 
Och idag tog jag en välbehövlig långpromenad med Java. Sol, hög fin höstluft och natur var nog precis vad vi båda behövde idag. 
 
 
Sol, natur och hög fin höstluft var precis vad vi behövde idag. Nu sover Java och jag har börjat baka - energin är åter tankad.
 
Java fann himmelriket ute i skogen idag - en hel hög med pinnar. 
 
 
Självklart valde hon den längsta och kämpade tappert med att hämta den då jag kastade.
 
 

veterinärbesök och funderingar...

Vår hund Java har varit hos veterinären igen och jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara om vår sjukvård för människor såg likadan ut som veterinärvården för djur. De enda fasta kostnaden som jag som djurägare kan läsa mig till på veterinärens hemsida är vad själva veterinärbesöket kommer att kost men på detta besök så tillkommer allt möjligt som jag som djurägare inte har en aning om innan jag kommer in i undersökningsrummet. 
 
Som idag t.ex Java opererade bort en misstänkt knöl för drygt en vecka sedan och igår tyckte jag det började se irriterat och kanske till och med infekterat ut i operationssåret, jag ringde då veterinären och fick en tid idag. Jag frågade igår i telefonen om inte detta besöket skulle liksom ingå i operationskostnaderna som vi betalade för drygt en vecka sedan. Nja det gjorde det nog inte fick jag till svar, det får du prata med veterinären om blev svaret. Och såklart ska inte Java gå runt med en sårinfektion så vi måste ju gå till veterinären för att kolla upp detta. Så väl på plats då idag så kikar veterinären på såret och bedömer att det måste rengöras ordentligt innan hon kan kika på det ordentligt så då kommer en djurskötare in och rengör såret grundligt och sedan kikar veterinären på det igen och bedömer att det är infekterat. Då vill hon ta en sårodling och jag frågar innan hon gör detta hur mycket det kommer att kosta. 1000 kr får jag till svar - så hade jag inte frågat innan sårodlingen vad den skulle kosta så hade hon helt enkelt tagit en sårodling på Java utan att berätta för mig vad undersökningen skulle kosta.Till detta tillkommer även en återbesöksavgift och en avgift för sårtvätten - så nej detta besöket "ingick" inte som en uppföljning av operationen trots att det helt klart är en komplikation av operationen. Helt galet anser jag. Nu har vi som tur är en djurförsäkring som går in och täcker upp kostnaderna som överstiger vår självrisk - eller ja vi betalar 15% på allt som överstiger självrisken - men vi ska ju ligga ute med dessa pengar innan djurförsäkringen går in och betalar tillbaka pengar till oss. 
 
Historien runt hur veterinären betedde sig när vi skulle operera bort Javas misstänkta knöl är en annan historia men den innehåller inga ordentliga prisuppgifter och ett ganska barskt och dåligt bemötande mot mig som djurägare. Idag var iallafall veterinärens bemötande väldigt mycket bättre måste jag säga men bara denna oron över att man som djurägare inte vet vad ett veterinärbesök ska kosta kan ju få en att som djurägare att knappt våga ta sitt djur till veterinären. Nu gör ju vi djurägare det iallafall eftersom vi vill våra djur det bästa men att stå hos veterinären och inte veta om man kommer kunna betala besöket när man ska gå därifrån är inte roligt. Detta med priserna och att aldrig veta vad veterinärkostnaderna ska sluta på gör nog att många av oss drar sig för att ta våra djur till veterinären om det inte är absolut nödvändigt. Rutinbesök för att kontrollera den allmänna hälsan på vårt djur vet man ju aldrig vad slutbeloppet hamnar på känns det som.
 
Men tänk om sjukvården för oss människor skulle vara likadan som för våra djur. Vi går till läkaren med en misstänk halsfluss eller kanske en öroninflammation (ja eller vad som helst som får oss att söka läkarvård) och betalar ett besökspris till läkaren men sen under besöket så tillkommer kostnader på halsprov, blodprov, kontroll av blodtrycket och kanske även en koll av öronen mm - sen går man ut från läkaren och ska betala och vad slutsumman landar på vet man aldrig riktigt. Ja jag vet att sjukvården ser ut precis så här i vissa länder och jag är väldigt glad att vår sjukvård inte ser ut så - men för vården av våra djur ser det ut precis så. Vi som djurägare vet aldrig vad slutsumman kommer att sluta på när vi besöker en veterinär med våra djur... Sen tillkommer läkemedelskostnader som inte ingår i något högkostnadsskydd.
 
  

Äntligen vår

Så underbart att solen och vårvärmen kommit. Tänk vad lite sol kan göra med humöret. 




Hundpromenaderna blir så mycket skönare nu när solen visar sig igen. 


livet med hund...

Nu har vi haft Java i drygt 9 månader och nu börjar vi nog bli lite vana hundägare tror jag. Många promenader har det blivit i både vått, torrt och snö och jag kan väl bara säga att Java älskar snö. Eller ja hon älskar nog alla årstider och alla väder (förutom ösregn då kanske) men när snön kom så blev Java helt överlycklig. Hon hoppade i snön, hon bökade i snön och hon lekte verkligen i snön och att jaga snöbollar som man kastar är superskoj tycker Java. 
 
det är inte alltid helt eneklt att fånga denna vackra dam på bild...
 
det blir många speciella bilder för att få en riktigt bra...
 
 
att jaga, hämta och bita på pinnar (ju större desto bättre) har blivit en ny favorit när jag är ute med Java, när Java är ute med husse duger visst inga pinnar alls...
 
och ja Java är drottning över sin förort - bara så ni vet.
Här blickar hon ut över sina nya ägor!

snön som föll och en glad hund...

Igår fick vi snö (fast idag har den töat bort) och Java verkligen älskar snö. Vi har ju aldrig haft henne under vintern så vi visste ju inte hur hon skulle reagera på snön men hon älskade den och åt den mer än gärna. 
 
igårkväll när snön precis fallit 
 
vadå om jag äter snö? Jo kanske lite... 
Javas blick där på sista fotot är så härligt.
 
att leka i snön var verkligen roligt tyckte Java. 

hundmässan Stockholm.

I lördags fick jag en julklapp av Martina - inträdet till Hundmässan som var på Älvjsömässan/Stockholm. Vad glad jag blev när hon skickade mig ett meddelande om det. Jag hade uppdaterat på FB att det var så synd att jag ej kunde komma iväg på hundmässan - så här nära inpå jul gick det inte ekonomiskt. Men så glad jag blev då när jag fick inträdet som en för tidig julklapp.
 
 
 
Och tänk vad man kan ändra intressen. För något år sedan hade jag väl aldrig ens kommit på tanken att gå på hundmässa och nu tyckte jag det var jätteroligt. Det fanns massor av utställare som jag kunde prata med och fråga lite saker om. Och sen var det tävlingar i dressyr (heter det så tro när det är hundar) och massa annat.
 
 
Jag hade en riktigt trevlig och mysig lördag bland alla utställare och hundar. 
 
 
 
jag kom hem med massor av prova-på påsar med hundmat och annat smått och gott.
Lite till katten fick jag med mig hem också.
 
Vilka fina vänner jag har känner jag <3 
Jag har inte så många vänner men dom jag har är verkligen guld värda.
Tack Martina och ni andra som förgyller mitt liv.
Ni vet vilka ni är <3
 
 

tänk att man kan...

Nu har Java bott hos oss i snart 3 månader (eller kanske närmare 2,5 månad) och jösses vad vi älskar henne. Tänk att man kan älska någon så högt redan efter bara några månader. Det känns ju som om vi alltid haft henne liksom. Morgonpromenaderna har blivit rutin och är (fortfarande kanske jag måste skriva för jag vet inte hur jag känner sen i vinter när snöstormarna yr) sköna och ganska mysiga. Vi (mannen och jag) delar på rastningarna men går också väldigt många gemensamma promenader nu med Java något som vi nog nästan aldrig gjort. Faktiskt inte ens när våra döttrar var små var vi så "duktiga" på att gå ut och promenera ihop. Vi tog oftast promenaderna ensamma med barnen - mest faktiskt för att den andra skulle få ha lite egentid hemma, vilket man som småbarnsförälder behöver ibland mitt i vardagen med jobb och allt. Men ja nu går vi alltså på gemensamma promenader och det är så mysigt.
 
Våra döttrar skakar lite på huvudet och fnittrar åt oss. Ja de skrattar till och med högt ibland för att de tycker att vi är så "fjantiga" och "pjoskiga"... Men jag brukar alltid svara då: att har man tagit på sig ett ansvar om en hund så ska man ta hela det ansvaret också! Då ser man till att ge hunden det bästa, så det så. Precis som man gör när man tar hand om sina barn... De frågar oss om vi skaffat en "ny" bebis i form av en hund. Och ja jag erkänner lite rätt har dom ju. Vi har nu igen leksaker liggandes överallt här hemma - ja precis så där som det var när döttrarna var små. Fast nu är det alltså hundleksaker som ligger överallt. Och istället för att stå vid barnmatshyllan så står vi vid hundmatshyllan (och ja okej kattmatshyllan till katten Misse) och kollar mat, väljer mat, testar lite mat ja typ så där som man gör när ens lilla barn ska börja testa smakportioner. Men ja visst är Java en vuxen hund som redan har sina matvanor - hon äter helst våra rester! Men ibland så passar inte vår mat henne så då behövs det ju något annat - för nej att endast äta torrfoder är inget för den här lilla damen.
 
 
 
 
Och tänk att så mycket kärlek och vilja kan rymmas i en sådan liten kropp. Java vet verkligen vad hon vill och hon visar det ordentligt. 
 
Tack min fin vän Solveig för att du gav oss chansen att få bli Javas nya familj.
Tack för att du trodde på oss <3
Du kan aldrig ana vad Java betyder för oss alla här hemma <3
 

hundböcker och funderingar...

Eftersom vi nu är med hund så måste vi ju lära oss så mycket vi bara kan om hundar. Jag har alltså nu beställt några hundböcker som jag hoppas kommer snart. En bok handlar om hundens beteende, en om hundens språk och en var nog mer allmänt om hundar och en om sjukdomar och hur man vårdar hundar. Ja många böcker blev det men sån är jag. Ska jag nu lära mig något så ska jag lära mig typ "allt" jag bara kan. Jag går liksom all-in... Finns inget lagom eller mellanting!
 
Men några funderingar som jag har som någon av mina läsare kanske kan ge mig svar på är följande:
 
- varför rullar sig hundar med sådan förkärlek i illaluktande högar (bajs, döda djur m.m.) när man är ute och går? Igår rullade sig Java i en död mus som låg på vägen och innan jag hann reagera så hade hon rullat sig ganska rejält... Lagom mysigt liksom.
 
- varför följer Java mig runt i hela lägenheten? Hon borde ju veta nu att jag kommer tillbaka. Om hon ligger och sover i vardagsrummet och jag bara ska hämta en sak eller snabbt gå toa så följer hon efter som en svans/skugga. Varför? Varför kan hon inte komma till ro och bara ligga kvar och vänta?
 
- Varför skäller Java bara på vissa hundar vi möter utomhus? Hon skäller absolut inte på alla hundar men på vissa hundar skäller hon jämt. Jag (vi) försöker lära henne att inte skälla på andra hundar för bor man i en förort så möter man ganska många hundar ute och det går liksom inte att skälla på allt och alla... Hur ska man förstå detta beteende att hon bara skäller på vissa hundar? Det spelar ingen roll om det är en hane eller hona - hon skäller på vissa hanar och honor och vissa hanar och honor skäller hon aldrig på. 
 
Jag som ni förstår snurrar tankarna just nu mest kring hundar och deras beteenden. Jag hoppas att böckerna som jag beställt ska ge mig (oss) lite hjälp på vägen. 
 
Och nej det är inte så att det är några problem att Java följer mig runt i lägenheten - men jag skulle gärna vilja att hon kom till ro och liksom bara vilade/sov utan att vara uppmärksam på mig hela tiden. Och klart hon måste få skälla ibland - men klart jag funderar på varför bara vissa hundar blir utskällda. Och ja det är säkert något mycket smart i det där att rulla sig i äckliga saker - men det är lagom trevligt med en hund som rullat sig i en död mus liksom. Så snälla inga pekpinnar nu - jag bara ställer några frågor som ni gärna får svara på om ni kan. 
 
Java på promenad.

promenader med hund förgyller...

Ja det här med hundpromenader - finns det något trevligare egentligen. Okej när det är kallt, snöstorm, regnoväder m.m. så är det ju inte allt för skoj att ge sig ut på hundpromenader (kan jag tänka mig - visar sig i höst/vinter) men nu på sommaren när det är fint väder och uppehåll så är det så härligt. Idag var jag och mannen min på långpromenad med Java, vi gick till Farstanäset (<--länk) och promenerade där ute i skogen. 7,6 km blev det idag och både vi och hunden var rejält nöjda efter den promenaden. Militärbron (<--länk) är en härligt fin träbro som byggdes upp igen 1998, originalbron byggdes 1914...
 
så vacker natur vi har typ runt husknuten...
 
det finns mycket mer natur runt Farsta än jag tänkt på förut...
 
leksaken följde med - hade vi satt runkeeper på java hade vi kommit upp i över milen.
 
solen sken, myggorna ven i skogen, fåglarna kvittrade och energidepån fylldes på rejält.
 
Nu ska vi försöka hitta lite bra promenadkartor över Farsta så kan vi ut och testa olika promenadstråk sen. Imorgon blir det Farstanäset igen om vädret tillåter (vilket jag verkligen hoppas) då svänger vi höger efter bron istället för vänster som vi gjorde idag så får vi vart vi hamnar då. 

jag går på promenad...

Nu med en hund i huset blir det många - och ibland långa - promenader. Jag/vi har upptäckt nya fina ställen att promenera på i vår förort. 
 
före och efter trimning. 
 
proomenad ut till Ågesta via militärbron...
 
runstenen som finns vid Farsta gård och Farsta gård...
 
Java och gammelmatte i kolonistugan...
 

saker jag inte trodde...

Ja det här med att bli med hund. Många saker i livet tar en rejäl vändning när man blir hundägare. Idag skrev jag en lite rolig uppdatering på FB om saker som jag inte trodde att jag skulle göra för bara några veckor sedan. 
 
"för några veckor sedan trodde jag väl inte riktigt att jag skulle:
- ta en promenad innan jag åker till jobbet en tidig morgon (men vad gör man inte för sin hund)...
- ha en full hopknuten hundbajspåse i fickan bara för att jag slarvigt nog tog med mig för få hundbajspåsar när jag gick ut (och Java kanske behöver bajsa igen)...
- småprata med helt okända människor jag möter ute på hundpromenader...
- etc, etc, ....
- stoppa ner handen i hundmaten för att "visa" att maten är god...
Ja man blir nog lite knäpp och knasig när man blir med hund"
 
För ja precis så där är det ju. Inte trodde väl jag att jag skulle gå upp tidigare en jobbdag när jag börjar kl:7.00 för att gå ut med hunden - men det gör man ju när har hund, för hundens skull. Och alla andra knasiga saker man gör.
Det är ungefär som när man blir förälder för första gången - nästan allt kretsar kring det nya livet man har här hemma. Alla foton blir på hunden...
 
Tur jag inte hade FB, Instagram och blogg när mina döttrar var små för då skulle jag ha lagt upp bilder typ hela tiden på dom, vilket jag sen kanske hade ångrat när de blev större - eller kanske hade dom blivit störda över det och blivit arga på mig. Ibland kan jag tycka nämligen att barn överexponeras på FB, Instagram och bloggar - man ska alltid tänka på att barnen blir större/äldre och att de kanske inte tycker att det är lika roligt som mamma (och pappa) att visa upp allt i bild och text på internet... Självklart gör man som man själv vill på sin egna sida (fb, instagram, blogg) och jag dömmer ingen som lägger ut bilder på sina barn - det är en högst personlig reflektion jag delade med mig av nu. Jag själv skulle nog kunnat ångrat ett och annat inlägg om jag haft tillgång till dessa socialakanaler då mina döttrar var små.
 
 för vem kan motstå att fota den här sötnosen.

 

landet bytt mot förorten...

Ja nu har Java flyttat hem till oss på riktigt. Idag var Java och jag hem till Solveig ute i Rosersberg för lite snack, lunch och hundtrimning. Med oss hem fick vi en hel hög med koppel, två regnställ till Java, leksak och en hundsäng plus ett supergulligt kort som Emil skrivit och ritat så fint till Java - så nu känns det på riktigt detta. Nu har jag alltså fått se hur Java levde förut, det är verkligen landet. Stora skogar, ängar, grusvägar och gräsmattor att springa runt på - inte så konstigt alltså att Java luktade och luktade runt omkring här när hon kom, allt var ju så nytt och så många andra hundar som promenerar här var ganska ovant för hennes del. Även asfalten, övergångsställena, ljuden och allt annat som skiljer en förort från landet var nytt för henne. Men som tur är vande hon sig fort och det finns skog och ängar även här som vi går till på dagliga promenader. 
 
Rosersberg - gröna ängar, skog och grusvägar...
 
Farsta - asfalt, skog, trappor och spännande dofter...
 
Nu ska vi bara få in bra rutiner när jag börjar jobba vid midsommar. Som tur är så är vi fler här hemma som går ut med Java så det kommer ju gå superbra även det. 

livet med Java...

Nu börjar vi alla komma in i rutinerna kring i att ha hund. Många promenader blir det och ibland (ofta) ganska långa sådana. Detta kommer väl gå upp och ner beroende på jobb, väder, sjukdom m.m. men promenader blir det ju såklart när man har hund. 
 
 
Vi (jag och Java) har snittat på 5 mil i veckan nu de två veckor Java bott hos oss - alltså då är det mina promenader jag tar med Java (ibland själv ibland ihop med maken). Detta blir såklart olika sen beroende på hur jag jobbar, men då går någon annan ut med Java istället för mig såklart. 
 
bada och jaga fåglar var väldigt skoj.
 
Idag var vi (Java och jag) upp och hälsade på min mormor. Så roligt det var att se hur alla äldre sken upp när Java kom och mormor blev så glad. Åh Marie-Louise har du blivit med hund, frågade mormor mig. Vad mysigt för er, fortsatte hon sen. Och ja det är ju mysigt med hund. Ja jobbigt också men väldigt mysigt. Aldrig trodde jag väl att jag skulle dra på mig kläder kl:6.00 - 7.00 på morgonen för att ta med en hund ut på kissrunda. Nej det trodde jag faktiskt inte om mig själv, men jo det gör jag nu...
 
hälsar på hos mormor. 
 
Java gjorde en av kartongerna som stod i hallen till sin ganska direkt när hon kom. Ibland tar hon dock kattens lilla låda och kryper ner i. 
Men den stora kartongen bäddar hon i varje kväll och sovar där på nätterna.
 
Så just nu kretsar livet här hemma hos oss runt denna nya familjemedlem, vår nya hund Java. Och ju fler dagar som går ju vanare blir vi med varandra... Ni lär få läsa mycket om våra bravader.

vår familj har fått tillökning...

Vi har fått tillökning i familjen - vi har blivit med hund och vi är så lyckliga. Vi har fått äran att få ha Java på "långlån" - denna fina mest underbara Java som är en Amerikansk Cocker Spaniel . Java är ju en vuxen hund vilket faktiskt passar oss perfekt som första hund. Hon är redan rumsren, har inget busigt/trotsigt valpbeteende och hon går väldigt bra ihop med barn och katter. Java har bott och uppfostrats av Solveig och hennes fina familj men nu med flytt och allt så fick vi alltså äran att få ha kvar Java. Nu ska Java vänja sig ordentligt med vår familj, våra vanor och vi med henne och hennes vanor. Vi kommer så klart träna tillsammans så att vi passar varandra. Det är skillnad för en hund att bo på landet eller att bo i en förort. Här i förorten luktar det annan hund överallt och Java luktar och luktar och luktar (vilket hon såklart ska göra), vi möter andra hundar på varje promenad (detta måste vi öva lite på) och vi ska få in tiderna ordentligt för när rastningen passar oss och Java bäst. Vi övar på att åka kommunalt för det kommer vi ju göra en del eftersom vi inte har bil m.m. Men mest av allt har vi skoj och mysigt. Det är en stor ära att få ansvaret att ta över någons hund. Solveig min vän jag hoppas du förstår hur glada vi är över att få ha Java här hos oss. 
 
denna söta amris-tjej bor alltså hemma hos oss nu <3
 
nej alla hundpromenader kommer inte ske i vackert väder...

hundvakt...

Mina 2 veckor som hundvakt är imorgon till ända - Java ska hem till sin riktiga matte (mamma) och jag återgår till livet utan hund. För ett tag iaf - för jag har bestämt mig nu jag (vi) ska ha hund. Förhoppningsvis snart. Det kommer bli så tomt utan denna härliga lilla hund här hemma och jag kan prata för hela familjen när jag säger att vi kommer att sakna Java - allihopa.
 
så många fina promenader vi haft
 
och nya ställen i förorten har vi hittat riktiga oaser.
 
men att försöka sitta på marken och fånga denna ljuvligt spralliga hund på bild - ja det är lättare sagt än gjort...
som ni ser bevis på här ovanför.

balkongen tar fart och Melker är kvar...

Nu växer det rejält ute på balkongen. Gurkorna, tomaterna och chilin har börjat komma ordentligt, allt blommar och bär "frukt".


massor av smågurkor som ska få växa till sig
och tomaterna blommar för fullt.

Sen är vi fortfarande hundvakt.
Så det blir fortfarande hundpromenader.




börjar detta bli en...

... hundblogg tro?
Just nu handlar alla uppdateringar om hunden Melker känns det som.
Men det är inte så mycket annat som händer just nu -
- Melker och jobb.
Fast imorgon åker jag och min yngsta till Göteborg och roar oss.
Efter det ska ni kanske få lite andra uppdateringar än om hunden...


det är väl bara hundägare som är ute vid 5 på morgonen...


idag under lunchpromenaden.


efteråt vilade Melker och katten Misse låg ovanför och spanade.


igår fick Melker duscha/bada. Han gillade verkligen det.
Så nu doftar han lite bättre och pälsen är lite burrigare.

allt rullar på...

Allt rullar på med hundvaktandet och jobbet.
Men jag orkar inte blogga så mycket - tyvärr.
Är ganska slut när jag kommer hem från jobbet.
Men nu ska jag jobba imorgon sen är jag ledig sex dagar och då åker jag och min yngsta dotter ner till Göteborg några dagar.
Jag tror vi längtar lika mycket båda två.


I morse gick vi ut tidigt, redan 04.15 var vi ute - hunden och jag.
Melker började busa runt med katten Misse vid 4 så jag tyckte det var lika bra att han fick komma ut en stund.
Väldigt tidigt men båda han och jag somnade om sedan.

På jobbet fick de boende fika ute på balkongen idag.
Och så gick vi lite promenader ute i det fina vädret.


här har vi fikastund <3

Det är så mysigt att ha hund att jag på allvar funderar på om vi ska skaffa en hund sen.
Min yngsta dotter som har AS älskar verkligen Melker och hon vill ha en mops om vi nu skaffar hund.
Eftersom hon skiner upp så mycket när Melker är i närheten så känns det ganska rätt att skaffa hund.
Vi ska "bara" läsa in oss på raser - så vi vet vilken som kommer passa oss - och spara pengar såklart.
Men som det känns nu så lutar det åt att det blir en mops.

hundvakt och promenad i regnet...

Nu är mellandottern - och vi andra - hundvakt till söta Melker på riktigt.
Yngsta dottern är inte den som följer med ut i vanliga fall utan tjat -
- och verkligen inte när det regnar.
Men idag följde hon glatt med för Melker skulle ju gå ut.



Den här fulsöta hunden har verkligen funnit sin kompis här hemma.
Han "spelar" gärna med dottern och vad är väl bättre än en spelkompis.

Så ja vi får nog lov att skaffa hund tror jag.
Yngsta vill absolut ha en mops så ja vi lär börja leta mops snart.
Någon av er som vet någon bra uppfödare av mopsar?
och hur kollar man att uppfödaren är okej och bra?

Tidigare inlägg
RSS 2.0