Gott Nytt År......






bilder: google

Nyårsafton....

Ja då var det Nyårsafton idag då. Jag tänker inte skriva något om året som gått, orkar inte det faktiskt, sen tror jag inte så många skulle orka/vilja läsa om mitt gångna år. Men imorgon är det alltså 2010, ganska skönt med ett nytt år. Jag gillar nya år, man vet inte riktigt vad dom kommer med, men nytt och fräscht känns det i alla fall. Jag ska försöka göra 2010 bättre än 2009 i alla fall, det är det enda jag kommer lova som nyårslöfte.

Ikväll firar vi bara familjen. Äldsta dottern ska fira med sin pojkväns familj, det känns lite konstigt men jag är glad för hennes skull. Mellan dottern ska äta middag hemma men sen gå ut med sina kompisar, så då kommer vi sitta här och vara lite oroliga, men det är klart hon ska vara med sina kompisar. Minsta dottern kommer vara hemma med oss hela kvällen. Så det blir vi 3, vi ska äta gott, kolla på tv och kanske spela något spel. Bara ta hand om varandra och ha det lugnt skönt och mysigt. Kanske går vi ut på tolvslaget kanske gör vi det inte, vi får se. Om inte annat så kan vi se fyrverkerierna från balkongen. Det kommer nog bli en ruskigt kall natt, så balkongen blir nog inte helt fel.

14 dagar kvar till äventyret och nu börjar jag bli lite nervös. Jag har längtat så länge efter detta och nu ska det äntligen ske, underbart. Jag lovar att ni kommer få veta vad äventyret består av, men ni får vänta lite till. Underbart kommer det bli i alla fall, det kan jag lova. Och välbehövligt också för den delen.

Ja Gott Nytt År till er alla från mig och God fortsättning på det nya året. Kram

foto: Erika Heidling

Helt slut....

I morse var jag helt slut när jag vaknade, och det var inte av nattliga bravader, utan av en dröm. Jag drömde fram på småtimmarna att min man och jag fick 5-lingar! 3 pojkar och 2 flickor, namnen har jag glömt men dom fanns i drömmen, och jäklar vad vi fick jobba. Jag blir helt slut bara jag tänker på det. Vad betyder sådana här drömmar egentligen? Jag vet ju att jag inte ska ha 5-lingar, jag ska inte ha några flera barn alls eftersom jag är steriliserad, men vad an denna dröm. Vi hade alltså helt plötsligt 8 barn här hemma i våran fina stora 5:a (hahaha), och vi fick plats konstigt nog. Men hela drömmen så var det matning, byte av blöjor, matning igen, nattning och allt vad bebisar har med sig. Men vi var inte ut en enda gång, vi var bara i våran lägenhet hela drömmen. Det går inte riktigt att återskapa drömmen men jag är i alla fall helt slut nu idag, för i natt då var jag 8-barns mor, det ni!


bild: google

Uppfostran av barn...

Att uppfostra barn kan vara väldigt svårt, det kan bli ännu svårare då man är två vuxna om det. Jag kan tycka en sak i egenskap av att vara mamma men som min make i hans egenskap av pappa kan tycka helt annorlunda om.
Då måste vi försöka prata ihop oss om vilken linje vi ska följa. Vad är okej och vad är inte okej och då kan det spåra ut rejält. Bara det här med att vi har 3 döttrar, jag som mamma kan ju då relatera till hur min tonårstid var, både på gott och ont, men jag förstår tjejerna ganska väl. Jag känner igen känslorna som kommer, pojkvänner som tar upp tid, den stora kärleken som är viktigast i livet just då, allt runt omkring försvinner för kärleken. Och jag känner igen det så väl eftersom jag faktiskt har varit där i det dilemmat för flera år sedan. Maken däremot har minnen av att ha varit tonårspojken med allt vad det innebar. Han vet hur pojkar tänker, det vet inte jag som kvinna. Här brukar vi komma ifrån den första diskussionen och det blir en ny diskussion i diskussionen.

P-piller tex, äldsta dottern har fixat p-piller och har berättat det för mig, jag trodde att hon sagt något till sin kära pappa men så var det visst inte. Då kom diskussionen om detta, varför hade jag inte berättat det för honom, han har väl precis samma rätt som mig att få veta. Jo visst, men ska jag då skvallra på min dotter. Ja det kanske är så jag måste göra för att hålla husfriden intakt. Men jag vill ändå att mina kära döttrar ska ha förtroende för mig, det dom säger till mig i förtroende ska stanna hos mig. Där kommer dilemmat. Dilemmat är också att en mamma ser sina döttrar på ett sätt och en pappa ser sina döttrar på ett annat sett. Där måste man som föräldrar försöka länka samman en attityd som håller för oss alla.


Äventyret....

Nu är det 17 dagar kvar till vårat äventyr, å vad jag längtar. Det är nog precis vad jag behöver.

Pratade också idag med en kvinna på Vintersol angående min rehabiliteringresa, antagligen kommer jag att få åka i mars. Men det är visst många som vill resa i mars så håller på att få ihop alla grupper ordentligt. Men det slutliga beskedet skulle jag få senast nästa vecka. Det ska bli så skönt att få rehabilitering, den här hösten och vintern har gått hårt åt på min kropp. Just nu har jag så ont, mest i benen, att jag helst skulle vilja ligga i sängen hela dagen. Det är tur man är så envis, annars hade jag bara legat ner hela dagarna. men envisheten drar upp mig och får iväg mig, ut och till affären.

Just det, jag klarade julhelgen med endast +0,5 kg (enligt vågen hemma) och det kan jag säga är en bedrift. För hos svärmor blir man bjuden på mat och fika nästan hela tiden :)

Tågresan...

Igår kväll åkte vi tåg hem, Bollnäs - Stockholm. Det började med att det var drygt 20 minuter försenat, men det hade vi räknat med eftersom det var så mycket snö, men sen resan, oj vad trötta vi var när vi kom hem. Direkt när vi stiger på så hör vi två barn som "väsnas" men vi tänker inte så mycket mer på det då, vi ska ju hitta våra platser och få undan vårat bagage och så, men sen, ja det blev 3 timmar med nonstop "väsnandes" från dessa 2 barn.

Storebror, 12-13 år och Lillasyster, 6-7 år lät konstant i 3 timmar, mamman som sitter en liten bit ifrån säger inte till en enda gång. Visst hon var säkert jättetrött eftersom dom hade åkt tåg i några timmar redan när vi klev på men ändå, jag fattar inte riktigt varför man låter sina barn störa en hel tågvagn. Det kan inte heller vara så roligt för barnen tänker jag eftersom alla i vagnen blängde surt på dessa barn hela tiden. Och ja, jag är väl typiskt svensk, jag sa inte till en enda gång, jag orkade bara inte, jag tycker att det är föräldrarnas ansvar eller den vuxna som har ansvaret för barnet/barnen att säga ifrån, för visst märker man att barnen stör. Plus att storebror hela tiden fick höra från mamman att han skulle ta hand om sin lillasyster så att hon var glad, kunde inte mamman ha gjort det istället. Det blev så mycket man retade sig på till slut att det var inte klokt. Det var inte bara 2 barn som störde, det blev något mer av det hela, allt som rörde dom blev irriterande till slut, även när dom hade roligt och skrattade, bara för att inte mamman kunde stoppa i tid. Jag tycker det är så tråkigt när det blir så där för jag vill inte bli sån, jag vill inte sitta och reta upp mig på 2 små barn som egentligen bara gör det bästa av sin situation, men det blir så jobbigt att sitta trångt i en tågvagn med konstant tjatter och skrik och gråt och skratt, allt som låter från dom barnen blir liksom jobbigt till slut och jag vill inte bli sån att jag tycker det, men jag tycker så. Jag tycker synd om dessa barn, för jag tror inte riktigt att dom förstår att dom stör och gör alla irriterade, dom försöker bara få sin resa att gå. Och när det blir så det är ju då vi vuxna måste gå in och säga ifrån, men jag som utomstående vuxen orkade bara inte det i går, jag orkade inte få sura svar av en trött mamma som inte orkade med sina egna barn. Och på något sett skäms jag lite över att jag bara blev sur och inte sa ifrån.

De sista 10 minutrarna på tågresan började mamman att bry sig, hon satte sig med dottern i knät och skulle börja klä på henne för dom skulle ju snart gå av, hela tiden fick dottern höra hur jobbig hon var och hur tjurig hon var, roligt för den lilla flickan att få höra det hela tiden. Det hade väl varit bättre om mamman hade brytt sig om barnen hela resan för då hade nog inte dottern blivit lika jobbig och tjurig kan jag tänka mig. Och stackars storebror fick skäll för att han hade gjort lillasyster så grinig och sur, jaha tack för den liksom, här hade han haft hand om sin lillasyster hela resan och så får han bara skäll för det.

När vi väl kom hem vid 23.30 var vi helt färdiga. Vi bara rasade ihop och blev sura på varandra och orkade inte göra någonting hemma.

(Mina barn skulle aldrig hålla på så där, dom störde inte när dom var yngre heller, för dom visste. Vi sa till dom i tid om dom började störa, plus att vi hade alltid med oss saker till dom som kunde roa sig med. Det har dom nu också, mp3 och tidningar, så fixar man resan ganska bra faktiskt.)

Promenader i snön....

Promenaderna som jag tog varje dag ute i bilder.


Min mellan dotter testade sparken, gick väl så där. Fast roligt hade vi.

Mellan dottern med hunden.

Här är min promenadvän, Erik, en Samojed hund. Så himla fin och gosig hund.

Backen precis utanför huset.

Det är skönt att gosa lite när man har kommit in och fått torka lite. Alla foton tagna av mig.

Min jul i bilder....

Så här såg det ut där jag firade jul.


Lillstugan där min man och jag sov, huset är svärföräldrarnas. Barnen sov i huset med farmor och farfar.



Brasa inomhus och marshaller utomhus och jätte mycket snö. Det var en mysig Jul.

Alla foto är tagna av mig.

Hemåt...

Snart bär det av hemåt igen, ska bli skönt att komma hem, borta bra men hemma bäst :)
Kom precis hem från en promenad med hunden. Jag har passat på att gå ut med hunden varje dag, ibland flera gånger, idag blev det den sista rundan för denna gång. Nästa gång vi kommer hit är det nog sommar.

Skriver mer när jag är hemma, då ska ni få se lite bilder också.

Handla...

Idag har vi vart in till staden och handlat. Dollar store, Rusta, Albert och Herbert, Karlssons och några fler, vi hittade väl egentligen bara massa små krafs. Men lite "nyttigt" också, shampoo, balsam och andra hårgrejer för en billig peng, lördagsgodis till barnen och Dietorelle coffie godisar till mig. Bilder kommer nog imorgon.

Hundpromend...

Det blev en härlig promenad med hunden idag också, drygt 1 timme var vi ute. Sprang lite och gick ordentligt fort, jag var helt svettig när jag kom in igen. Ska se om jag får låna hunden på en tur ikväll också. Då kanske jag i alla fall slipper gå upp i vikt av att fira jul här hos min kära svärföräldrar¨. Det blir ganska mycket fika och mat, men jag försöker hålla igen. Jag testar taktiken som M pratade om på senaste viktväktarmötet jag var på, varannan godis varanna en clementin. Och jag tar bara av det fikabrödet som jag vet är gott, jag slösar inga kalorier på sådant som bara är så där halv gott, utan ska jag nu unna mig fikabröd då ska det vara gott fikabröd. Min svärmor gör alltid struvor till jul och det är min favorit av alla kakor, säkert dom fetaste av de alla, men jag unnar mig 1 om dagen, njuter riktigt när jag äter dom. Skulle jag bara få välja en enda kaka som jag fick äta hela livet så skulle det bli struvor, helt klart.

Nej nu ska jag ner och kika på tv med döttrarna, sen blir det nog en promenad senare ikväll.
Ha en fortsatt trevlig julhelg. Bilder kommer senare, har ingen kabel till kameran med mig.

Nyss hemkommen från en promenad med hunden på drygt 30 minuter. Oj svattigt blir det, det är en stor hund som gärna springer och inte mig emot, jag hänger på. Mysigt. Det är nästan så jag skulle vilja ha en hund själv. Men det är inte mycket fritid man får då om man skaffar en hund, så det måste man tänka på ordentligt innan man skaffar en. Men låna en hund så här för promender gör jag gärna. Både motion och mys. Det är så fint att gå nu med all snö och alla fina ljus folk har i sina fönster.

GOD JUL !

Julafton. Ja då var dagen som alla väntat på då äntligen här. Yngsta dotterns första fråga när jag väckte henne i morse var: får jag öppna en julklapp? och ja det fick hon. Nu har vi ätit julfrukost och snart ska jag nog in i duschen. Sen blir det mat, tv, julklappar och säkert mera mat.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt GOD JUL med trevligt umgänge och kanske någon fin lite julklapp.

Julklappar för i år:
Från maken en jätte snygga klocka som jag hade önskat mig och en korg från Body Shop, korgen därifrån är lite av en traditon. Jag har fått en korg därifrån varje julafton sedan våran första jul ihop, alltid ny doft och jag tror vi är inne på korg nr: 18. Tänk att vi har firat jul ihop i 18 år, det är länge det :)
Fån äldsta dottern fick jag ett presentkort på H&M.
Från mellan dottern fick maken och jag ett jätte fint fotoalbum med bilder som dottern tagit det senaste året.
Fån yngsta dottern fick jag en fin ljusstake, som har plats för både ett tjockt ljus och ett vanligt ljus samtidigt.
Från mamma och I, en pocket guide bok om äventyret som kommer. 21 dagar kvar till äventyret börjar!
Från Svärföräldrarna fick jag nya boken av Unni Lindell: Mörkermannen och en bok med recept på Meze från Turkiet skriven av Camilla Thulin.

Nu är det kväll och det blir nog tv hela kvällen tror jag. Jag har i alla fall tagit en timmes promenad med hunden.

Julförberedelser...

Nu håller vi på med julförberedelser. Tjejerna bakar och fixar. Bilder kommer upp senare :)
Imorgon är det Julafton, vad fort det har gått. December har bara rusat förbi.
Nedräkningen fortgår, nu är det 22 dagar kvar till äventyret!

Revbensspjällen är klara och snart blir det en skinkmacka som belöning för alla förberedelser.

Stockholms Lokaltrafik.....

Ja vad ska man säga, Stockholms lokaltrafik klarar inte av snö och minusgrader. Jag skulle iväg på viktväktarmöte ute i Tumba idag, men kommunikationen fungerade inte som den skulle. Först stod jag drygt 10 minuter och väntade på bussen, då den inte dök upp och jag frös som bara den, så började jag att gå mot pendeltåget jag tog en busshållplats i taget för jag tänkte att bussen kanske skulle komma, men det gjorde den ju inte. Väl framme vid pendeltåget så var min avgång inställd och den som skulle gå efter försenad med minst 15 minuter. Så då gav jag upp. Jag skulle inte ha hunnit i tid även om det nästkommande tåget hade dykt upp, för sen skulle jag byta i Älvsjö och där var det säkert också förseningar och var det inte förseningar där så vet jag ändå inte riktigt när jag skulle ha dykt upp. 17.30 börjar invägningen och 18.00 börjar mötet. F*n säger jag bara, inget blir som man tänkt sig.

Men jag ska ställa mig på vågen hemma nu, skriva upp vikten ordentligt och ta mina mått, så har jag det att gå på nu när det blir jul och nyårs uppehåll på viktväktarna. Det ska nog gå ändå det här, bara jag ger mig f*n på det :)

Men det var tråkigt att missa mötet hos viktväktarna och det var tråkigt att inte få träffa mina nya vänner M, M och M.


Vårdresa...

I vår så har jag blivit beviljad en vårdresa för min reumatism, jag har inte fått exakt datum ännu men det kommer bli i vår. 4 härliga veckor på Teneriffa, Vintersol, där jag får bry mig om bara mig själv och min rehabilitering av min onda kropp.

Det här blir 3:e gången som jag får åka på rehabilitering för min reumatism. Jag får ofta frågan om hur jag kan lämna min familj i hela 4 veckor. Ja vad svarar man på det. Jag åker dit för att jag ska få må bättre, självklart längtar jag efter min familj när jag är iväg, men jag vet också att jag blir en mycket trevligare och bättre mamma och maka efter att ha varit iväg på dessa resor. Min familj vet också att dessa resor gör mig gott och dom unnar mig att åka iväg och ta hand om mig själv.

Sen är det ingen semester man åker iväg på. Barnen skulle inte tycka det var roligt att vara med och maken skulle nog bara känna sig ivägen. Måndag - Fredag så är det träning, sjukgymnastik, gruppträning, bassängträning m.m. från morgon till sen eftermiddag. På kvällen sen är man ganska mör och trött och jag brukar somna väldigt gott runt kl: 22 ungefär. På helgerna, lördag och söndag, har man ledigt. Då finns det tid för shopping, utflykter, stranden, vila och umgänge. Oftast hittar man några som man trivs bra med i gruppen så man umgås lite och delar erfarenheter med varandra.

Men visst är det underbart att få komma iväg på en sådan här resa, jag är verkligen lycklig över att jag ska få åka i vår. Man slipper laga mat, städa, väcka, plocka och fixa i 4 veckor. Den enda man tar hand om när man är iväg är sig själv. Det är lyx för en 3-barnsmor att bara få rå om sig själv, det ska jag inte sticka under stol med.






bilder från: Vintersol.com

4:e advent....

Oj jag glömde skriva om våran 4:e advent igår. Vi hade lilla julafton hemma hos min mamma och I. Mysigt var det. God mat och trevligt sällskap. Mammas jansson, alltså jag säger bara det, hon gör den bästa janssonsfrästelsen som finns. Men eftersom jag kör viktväktarna så fick det bli en liten portion. Sen var det mammas underbara vitlöksströmming och romströmming, även där tog jag en mindre portion än vad jag brukar göra. Sen var det revbensspjällen, mmm, så gott. Men jag hoppade över köttbullarna, prinskorven, rödbetssalladen och ägghalvorna med räkor och majonäs. Sen hade mamma gjort en super fräsch sallad som var underbart god, med blodapelsin i. Den fyllde jag ut med :)




Idag bär det av till viktväktarna i Tumba för vägning och möte. Jag tror nog att vågen kommer stå still denna veckan, för jag har inte riktigt skött mig. Jag har stressat lite för mycket och det har blivit lite för många snabbmåltider bestående av mackor. Men skärpning nu. Visst nu kommer julen med allt vad det innebär, men det innebär också mindre stress och mera lagad mat för min del. Jag ska försöka undvika bakverken som vi kommer bli bjudna på och godiset som eventuellt kommer kokas. Men det finns en buffert på 49 points i veckan, så jag kan faktiskt unna mig lite och sen ska jag ta mig en riktigt lång och skön promenad varje dag nu under julledigheten, så då kan jag promenera in några flera points.




foto: Erika Heidling

Nedräkning...

Nedräkningen till äventyret har börjat. 25 dagar kvar...
Det är knappt så jag kan fatta det, här har vi väntat och längtat i snart 1 år och nu är vi snart där. Helt otroligt faktiskt. Nu ska vi bara mysa oss igenom jul och nyårshelgerna sen kommer äventyret. Och vad äventyret är, ja det får ni reda på när vi närmar oss :)

Räkna ut points på ett recept?....

Är det någon som vet hur man räknar ut points på ett recept som inte är från viktväktarna?
Jag gjorde som sagt en hasselnötskaka igår helt utan fett som blev jätte god, nu skulle jag vilja veta pointsvärdet på 1 bit av denna.

Om jag skriver ner receptet så kanske någon kan hjälpa mig?

Nötkaka:

2,5 dl hasselnötskärnor
1 msk vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
3 ägg
2 dl strösocker

Mal nötterna, blanda i mjöl och bakpulver. Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner äggsmeten i nötblandningen.

Smörj och bröa/ strö malda hasselnötter i en sockerkaksform, ca: 1 1/4 liter stor form.

175 grader långt ner i ugnen i ca: 45 minuter. Känn med en sticka så kakan inte är för kladdig.

Jag vet inte riktigt hur många bitar denna kaka ger, men jag tyckte att det räckte med en liten bit, så i alla fall 8-12 bitar per form (närmare 12 tror jag man får ut).

Uppdatering: Nja den var väl inte så där jätte snäll points mässigt den där kakan. Hasselnötterna var ena riktiga points slukare, vilket dom som är vanare viktväktare än vad jag är säkert redan visste. Om man gör bitarna små så att man får ut ca, 12 bitar ur kakan, så blir 1 bit ungefär 6 points (om jag har räknat rätt vill säga).

Julstök...

Idag julstökar vi, jag började förmiddagen med att göra köttbullar på drygt 2 kg köttfärs, det tog sin lilla stund men det är det väl värt när man sen får äta julköttbullarna. Vi ska ha lilla julafton hemma hos min mamma och I imorgon, så då ska lite köttbullar med dit.



Sen hade jag lovat att gör nötkakor. Jag har aldrig bakat nötkakor själv förut utan bara hjälpt till som barn. men nu gjorde jag dom själv. Jag har alltid tagit nötkakorna där hasselnöten har lossnat, jag vet inte men jag har aldrig riktigt tyckt att det passar med en hård nöt mitt i allt det mjuka och goda. Så eftersom jag gjorde kakorna i år så gjorde jag hälften med en hasselnöt mitt i och hälften utan nöt i. Men jag måste säga att dom med nöt i är mycket snyggare. Men jag tror att jag kommer tycka dom utan nöt är godare.



Sen har jag hittat ett recept på hasselnötskaka utan fett, den testar jag nu att baka, den ska bli som en sockerkaka. Vi får se om den blir god och om den blir så fin som den var på bilden bredvid receptet.
Uppdatering: Nötkakan utan fett blev jätte god, så saftig och fin. Makalöst härlig nötsmak, jag ska nog försöka ränka ut pointsen på den kakan, det borde väl bli ganska lågt med tanke på att det inte är något fett i? I och för sig är hasselnötter feta, men inte som smör.

Snö...

Jag hade tänkt visa foton från min dag inne i stan, men kameran ville inte fungera ute i kylan. Det stod att den hade lågta batteri, så tyvärr blev det inga foton från Medborgarplatsen med omnejd.
Men när jag sen hade kommit hem och packat upp varorna och kikade på kameran igen så fungerade den alldeles utmärkt. Så det blev lite foton på min vy från balkongen och på en liten katt som idag vågade sig lite längre ut i snön på balkongen.


Vägen utanför huset.

Våran gård.

Barnen leker i snön och bygger snökojor.

Lilla katten vågar sig längre ut i dag, men tycker att det här med snö är lite läskigt.

Så hon smiter in i värmen och tryggheten igen ganska fort.
Foton av: Marie-Louise

Denna morgon...

Imorse hade vi en helt tvärtom morgon mot igår. Alla var på bra humör och kom upp ordentlig, kan det kanske bero på att det är sista dagen innan jullovet idag... Eller kanske för att jag gick upp lite tidigare och tände ljus i köket och dukade fram frukosten och satte igång kaffebryggaren innan alla andra hade kommit upp, så dom kom upp till ett trevligt varmt kök. Om jag bara orkade fixa så varje morgon :) men det gör jag tyvärr inte, för vissa mornar vill min onda kropp bara ligga kvar under täcket och försvinna bort från allt vad smärta heter.
Det känns i alla fall väldigt bra idag eftersom morgonen började så bra. Tänk vad en morgon kan göra med en. En hel dag kan bli förstörd om morgonen har gått åt pipan, men en hel dag kan också känna mysig och bra om morgonen har varit bra och lugn.

Nu ska jag iväg in till stan och kika på de sista julklapparna och hämta lite medicin på apoteket. Sen blir det nog en lång promenad inne i stan för att kolla allt julpynt, tror jag.

Jag hoppas att ni också får en fin och trevlig dag idag.


Morgonstund har guld i mun, inte......

Den här morgonen var inte rolig. Vi är lite lagom morgontrötta i den här familjen vilket ofta resulterar i bråk och tjurigheter. Ofta får jag säga till säkert 4 gångar innan döttrarna ens kommer upp ur sina varma sköna sängar, varpå detta tjat leder till sura döttrar. Men om jag inte tjatade så skulle dom ligga kvar i sina varma sköna sängar och försova sig, vilket jag som en god mor inte kan acceptera, eftersom det i slutändan skulle bli skolk och lärarna skulle ringa hem till mig och undra vart döttrarna höll hus. Jag har varit med om detta en gång nämligen, det var när jag fortfarande jobbade och hade en jättetidig morgon på jobbet, barnen skulle gå upp själva och det resulterade i ett telefonsamtal från en lärare som undrade vart en av döttrarna var. Det vill jag inte vara med om igen, verkligen inte nu då jag ändå är hemma på morgonen och faktiskt kan se till så att dom kommer upp och iväg ordentligt. Men så klart blir dom oerhört trötta på mig som tjatar nästan varje morgon. Men skulle dom komma upp direkt jag väckte dom så skulle jag slippa tjata och morgonen skulle bli mycket trevligare, så vi har ett moment 22 här hemma varje morgon.



Så jag får kanske köpa ett helt gäng med väckarklockor till dom i julklapp. För det verkar inte räcka med 1 var, som dom har nu.

Onsdag är lika med spruta....

Jaha då var det onsdag idag igen och här hemma betyder det att jag/mamma tar sin spruta i magen. jag får ett speciellt läkemedel mot min reumatism som är i sprutform, Enbrel. Jag är nog inne på min 4:e månad nu och känner faktiskt att det hjälper. Det gör inte riktigt lika ont varje dag nu, utan nu svänger det mer, vissa dagar känns det okej andra känns det inte okej. Men det är en förbättring mot innan jag fick börja med Enbrel.

Men okej, varje onsdag morgon så tar jag fram min spruta ur kylskåpet, den måste förvaras i kylskåpet, och sen ställer jag äggklockan på 15 minuter bara för att slippa spruta in alldeles kall vätska i magen. Sen ringer klockan och då lämnar mina barn köket, dom tycker inte om att mamma tar sprutor. Sen tvättar jag lite på huden och greppar tag i en "valk" och stoppar in nålen sen är det bara att långsamt spruta in all medicin. Inget konstigt, inget farligt, bara lite ont och sen är det klart för den här veckan. Samma procedur nästa onsdag...


Reklam....

Den här reklamen gillar jag verkligen. Det är så självklart att även sjuka barn har kvar sin fantasi och vill leka. Det är alla barns rättighet att kunna leka, om det så bara blir en saga i mammas eller pappas knä för att man är för sjuk för att orka "leka", så är leken viktig för alla barn. Den här reklamen får mig att minnas en gång när min mellantjej var riktigt sjuk och vi fick lov att åka in till barnsjukhuset med henne.

Hon hade varit lite sjuk under några dagar, hon var nog lite drygt 2 år och hade fått dagisbaciller. (På den här tiden var rutschkanor det absolut bästa hon visste, hon ville alltid åka rutschkana.) Men en kväll, stora syster hade redan somnat och vi försökte få även lilla syster att somna, kunde hon inte sluta gråta och hosta och febern bara steg. När klockan var runt 22 på kvällen så hade febern stigit så pass mycket att den nu låg på runt 40 grader och lillskruttan bara hostade och hostade. Vi blev rädda och kände att det här ansvaret vågade vi inte ta längre vi ville få sjukvårds hjälp för våran lilla tjej. Jag ringde till det närmaste barnsjukhusets sjukvårdsrådgivning. Där sa att vi kunde komma in om vi ville,klart vi ville, å så skönt det var att höra vi skulle få lite hjälp med detta febriga barn. Eftersom vi varken har körkort eller bil min man eller jag så ringde jag, säkert halvt panikslagen, och bad min styvpappa om hjälp med skjuts. Skjuts in till barnsjukhuset fick vi och kvar hemma satt en orolig pappa med en sovande stora syster.

Så kommer vi då till sjukhuset och blir inskrivna och får gå till väntrummet. Precis när vi stiger in i väntrummet så skiner dottern upp och vill ner från min famn. Hon har sett en gul fin rutschkana som hon bara måste åka. Springande tar hon sig fram till rutschkanan och tar dom 4 trappstegen upp och sätter sig tillrätta högst uppe ( det var en sån där liten plastrutschkana) och där sitter hon. Lilla gumman, hon bara sitter där och ser så olycklig ut och börjar hosta så det piper i luftrören på henne. Hon orkar inte åka ner för rutschkanan och hon ser så ledsen ut där hon sitter högst upp i rutschkanan, det som skulle bli så roligt blev nu bara jobbigt. Jag fick hjälpa henne att åka ner och sen satte vi oss med en bok och läste lite istället. Vilda bebin blir det, men dottern orkar inte ens skratta åt alla tokigheter som händer i boken. Efter ett tag får vi då äntligen komma in till läkaren. Han tycker att dottern ser pigg ut, och jag bara står där och vet inte riktigt vad jag ska säga, känner mig lite dum kommer jag ihåg. Men så början han lyssna på lungor och kika i öronen och då blir det fart. Han ropar in en sköterska och ber henne hämta Ventoline och alvedon och penicillin stolpiller. Dottern hade lunginflammation och öroninflammation och doktorn tyckte att det lät som förkylningsastma, men var inte riktigt säker på grund av lunginflammationen. Så får hon då andas syrgas som dom sen i en behållare bredvid fyller med Ventoline , sen ger hon dottern ett stolpiller alvedon och ett stolpiller med penicillin, dom ville börja med penicillinet direkt.

Dottern får nu lättare att andas och efter bara en kräkning, då allt slem som fastnat i lungorna lossnar, så kommer hon till ro och somnar äntligen. jag lägger ner henne försiktigt i vagnen och tassar ut i väntrummet där jag förut såg en telefon, och ringer hem till den oroliga pappan och talar om läget, så kan han då tillslut somna han med. Själv sitter jag i detta lilla vita kala rum hela natten och lyssnar på dotterns andetag och vågar inte för en sekund sluta lyssna. Jag ignorera tröttheten utan sitter där på en hård stol och räknar munspatlar, ni vet sådana där som man kikar i halsen med, som står i en rostfri skål. 16 munspatlar står det där och jag räknar dom och om igen. Nybörjare som jag var så hade varken med mig något att läsa eller att dricka. men ändå känner jag en värme och en lycka av att sitta där i detta kala vita rum, för nu har äntligen dottern fått hjälp och jag hör hon andas mycket lättare.

Vid 7 tiden på morgonen så kommer det in en gullig sjuksköterska med kaffe och en macka till mig och strax efter det blir vi utskrivna och jag kan ringa efter skjuts igen. Ja det här var nog en av mina första akutbesökshistorier i mitt mammaliv, men tyvärr ska det komma fler efter den här, men det visste jag inte då.



Snö...

Äntligen har vi fått snö, det var inte en dag för tidigt. Drygt 1 vecka kvar till jul och snö. Nu har julkänslan infunnit sig äntligen.


Våran lilla katt vågade sig ut på balkongen i snön. Men usch det var inte mysigt tyckte hon, hon ville in på en gång, så jag fick knappt någon bild ens på henne. Men några blev det i alla fall. Men attans vad hon jamade och tittade på mig lite surt, hon undrade nog varför jag stod där ute i kylan med husses skor på fötterna och fotade.






Morgonen som varit...

Ja då har man suttit här igen, framför datorn, och kikat på sina auktioner på Tradera. Idag tog jag det mycket lugnare än sist, har lagt till ett vinnarmail (tack M för tipset) och väntar nu på att köparna hör av sig till mig eller att jag ser att pengarna är på kontot. Sen blir det till att packa paket och beställa frakt och gå iväg med alla paketen. Det blev en bra auktion idag, fickpengar lagom till jul, det sitter inte ett dugg fel.

Sen har jag själv vunnit 2 auktioner som jag ska betala idag och ytterligare några budar jag fortfarande på. Jag kan inte säga vad det är för saker ännu eftersom det är julklappar som jag försöker införskaffa. Men imorgon vet jag om jag har vunnit ytterligare en julklapp, så håll tummarna nu för att den blir min.

Nu ska jag sätta mig i köket med en tidning och lite kaffe och smaka på en bars som jag köpte igår på vv. Jag hoppas att den är lika god som den ser ut att vara.

Viktväktarna....

Idag var det som sagt viktväktardag. Jag har använt viktväktarna förut och det är effektivt. Jag behöver i och för sig gå på mötena för att det ska fungera, jag måste väl ha piskan över ryggen inför vägningen, man vill väl inte skämmas....
Men jag har denna vecka gått ner -0,4 kg och det får jag lov att vara nöjd med.

Dagen...

Nu har jag packat Tradera varor hela morgonen, nej så illa blev det inte, det blev 5 paket att packa in. Det var några köpare som handlade flera saker av mig så jag packade det i samma paket såklart till dom köparna. Dom är nu inlämnade hos mitt ombud och borde alltså snart vara iväg på sin färd till sina nya ägare.

Ikväll blir det möte på Viktväktarna. Spännande att se om jag har gått ner något den här veckan. Uppdatering om det kommer.

3:e Advent....

Nu är dom första Tradera auktionerna avklarade. Det blev lite stressigt på slutet, jag vet inte riktigt varför, men ny som jag är på Tradera så tänkte jag att jag skulle svara köparen direkt med mail om pris och konto och så och då blev det lite stressigt när alla köp så klart blev klara nästan samtidigt. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde som jag gjorde, jag hade lugnt kunnat sitta och kolla på avslutade köp och sedan när allt varit klart börjat skicka mail till dom som vunnit i min egna takt, men nybörjare som jag är så gjorde jag lite fel första gången ( för mig själv, jag hade inte behövt stressa). Men det blev lite pengar som jag hoppas landar på kontot inom dom närmsta dagarna, lagom till jul :)
Men på tisdag då ligger buden ännu högre så då får vi vart det slutar :)

Sen har jag då bakat idag också. Jag gjorde aldrig saffransbullarna igår, jag orkade helt enkelt inte. Min rygg värkte och mjölet var nästan slut. Jag orkade inte ner till affären för att köpa mjöl så jag sms:ade äldsta dottern om hon kunde köpa mjöl på vägen hem, jo visst det kunde hon. Kruxet var bara att hon kom hem kl: 00.01 i natt och då hade jag ingen lust att baka. Men idag blev det bakning. Och sen åkte jag till min mamma och I och träffade min gamla mormor.



Min kära mormor är 86 år och hon behöver lite bullar. Hon har blivit så tunn, nästan som en liten fågelunge är hon, mager och krokig. Så jag packade ner massor av bullar och kakor och åkte dit med det, så nu har mormor bullar att fylla frysen med, så kan hon ta fram en bulle till fikat varje dag. Sen har hon blivit så ostadig stackars lilla mormor så den här veckan har hon ramlat 2 gånger. Jag minns min mormor som en stadig kvinna med båda fötterna på jorden, men nu är hon skröplig. När hon står rakt upp så ser hon ut som lutande tornet i Pisa, hon liksom kantrar bakåt. Och värktabletter vill hon inte ta, fast hon har ont i revbenen efter fallen, men tillslut så fick jag henne att gå med på att prova att ta alvedon i alla fall. Och se där blev det inte lite bättre efter någon timme, så nu har hon lovat mig att hon ska ta alvedon morgon-middag-kväll i några dagar så att hon kan få äta och hosta och allt vardagligt ordentligt utan att revbenen ska göra alltför ont. Sen om revbenen inte blir bättre på några dagar så ska min mamma ta med sig mormor till doktorn. Mormor har såklart en doktor som hon går till, men om revbenen inte blir bättre kanske hon måste åka in till sjukhuset för att röntga dom. Men nu har hon lite bullar att mumsa på så kanske hon får en godare jul i alla fall <3 Kära lilla mormor, vad jag älskar den kvinnan, hon som alltid har funnits där i hela mitt liv.

Uppdatering...

Det måste ha varit en dundermedicin dottern fick igår av sin läkare. Hon har nu tagit 3 doser och redan i morse efter 2:a dosen sa hon att det kändes mycket bättre i kroppen. Ja eller sa och sa, jag fick lov att fråga henne några gånger hur det kändes och efter ett tag kröp det fram att hon inte hade så ont längre. Så nu ska hon ta den här medicinen tills vi får träffa läkaren efter nyårshelgerna, så kanske hon får klara den här vintern utan allt för stora problem med kroppen, det vore ju bara så skönt om det fick bli så.

Bullar...

Idag bakas det bullar här hemma igen, den här gången ska jag ge bort dom. Jag ska hem till min mamma och I imorgon och då får jag träffa min lilla mormor som är 86 år. Nu är det som så att min mormor äter lite dåligt så jag tänkte ta med mig några påsar med bullar till henne så att hon kan fylla frysen och sen har hon bullar till eftermiddagsfikat ett tag framöver. Sen tar jag med mig några påsar till I också, han behöver också gödas lite.


foto Marie-Louise

Kanelbullar blir det med riven mandelmassa i. Sen ska jag baka en sats med saffransbullar också, måste bara ta mig till affären och köpa lite mera mjöl först. För nu när det är Lucia imorogn och snart jul så behövar både dom och vi ha Lussebullar hemma. Dom kommer jag också ha riven mandelmassa i för det blir så himla gott och saftigt när man har det i bullarna.


Foto Marie-Louise

Det blev 3 "butterkakor" också, fast utan vaniljkräm i för det hade jag ingen hemma.

Okej....

Alltså Tradera är mitt gift, jag kan inte sluta att gå in där och kika hela tiden just nu. Mina auktioner stiger i värde hela tiden och dom är slut först på söndagkväll så det ska bli spännande att se vad det hela slutar på. Igår budade jag på en vinterjacka till äldsta dottern som hon hade hittat där på Tradera och som hon ville ha och idag vann vi auktionen. Tror ni hon blev glad? Så nu skajag bara föra över pengar till den berörda parten sen ska hon väl ha sin jacka i nästa vecka förhoppningsvis.

Äntligen...

Nu har jag lyckats få tag på dotterns doktor och hon ska få prova en ny medicin under jul och nyår, sen ska vi få en besökstid till efter nyårshelgerna. Skönt! Så nu väntar jag bara på att medicinen ska komma in som e-recept så att vi kan kila ner på ett apotek och hämta ut dom. Det skulle vara så skönt om hon kunde få börja ta dom redan idag.


Melissa Horn....

Jag har inte hunnit skirva om min nya favorit ännu, Melissa Horn. Å vilka texter hon har och vilken fin röst. Jag lyssnar på henne i mp3 varje gång jag är ute och promenerar och ryser av välbehag. Texterna träffar mitt i hjärtat och ibaland blir man bara lycklig medan man ibland bara blir tårögd och helt tagen av hennes texter.


Det här är min favorit just nu. Fast jag gillar alla hennes låtar, hennes texter är så fina, men den här går rakt in i hjärtat just nu.

Smycken...

Idag ska jag hem till min vän A och kika på hennes fina smycken. Jag har hittat ett halsband på hennes fina hemsida
som jag vill prova. Passar det på mig så köper jag det såklart. Kika gärna in på hennes hemsida ni kommer inte bli besvikna, där finns det massor av fina smycken. Det finns något för alla där, jag skulle kunna förköpa mig på smycken i alla fall. Uppdatering blir det senare med eventuella köp :)

Hur det än blir med köpet så blir det en trevlig fika med en god vän och det betyder också mycket.

Uppdatering: Det blev 2 halsband till mig, bilder kommer senare och sen köpte jag 2 julklappar också.




Sen i eftermiddag blir det telefonkö igen, fick inte tag på dotterns läkare i förrgår och inte i sköterskorna i går, så idag måste jag prova igen. Nu börjar jag bli riktigt arg, ska det vara så svårt att få hjälp.

Jippi...

Jag vann min första auktion på Tradera idag, min första auktion någonsin. jag betalar 256 kr för kappan inklusiv frakt. Jag är så nöjd, nu hoppas jag bara att den passa ordentligt ;).


Men bara om min älskade väntar....



Jag kan inte riktigt välja vilken version som är bäst,dom har något visst allihopa. Men den med Nationalteatern är ju den första som jag hörde redan som barn, dom andra har jag bara hört några gånger. Men texten är så underbar att jag tror inte man kan göra den dåligt....


Djupa andetag....

Jag föddes lite för tidigt, ca, 2 veckor, 1972, min mamma blev igångsatt på sjukhuset för det hade räknats ut att hon hade gått över tiden, vilket min mamma motsatte sig men dom ville inte lyssna på henne, deras beräkning var den man skulle gå efter. På den här tiden gjordes inga ultraljud utan man gick bara på den beräknade sista mensen och barnmorskan räknade då ut att jag hade legat för länge i min mammas mage, vilket visade sig inte stämma, jag hade legat ungefär 1 månad mindre än vad dom trodde.
Så min mamma blev inlagd med dropp för att sätta igång förlossning och ut kom sedan jag, liten och tunn. Oj, hon skulle nog legat kvar en stund till, säger barnmorskan direkt när hon ser mig, men då var det för sent jag var redan ute och mycket liten. Jag var 46 cm lång och vägde 2670 gr, alltså långtifrån överburen kan tyckas.
Direkt efter födelsen var allt till synes bra men inom loppet av 2 timmar så får jag problem med andningen. Jag lyckas inte ta ordentliga andetag och jag blir då slapp i kroppen och är blek i huden, andningen sker under mycket stor a svårigheter och jag grymtar och hela bröstkorgen sjunker in när jag försöker andas. Jag har fått en sjukdom som heter IRDS, mina lungalveoler kan inte hålla sig ute då jag andas in utan lungorna faller ihop och det reulterar i andnöd (enkelt förklarat). Nu blir det fart på sjukhuspersonalen, dom skickar mig i ambulans till närmast barnsjukhus, pappa kör efter i sin egna bil och stackars mamma ligger kvar på förlossningen utan barn och ingen riktig information om vad som sker.
Jag får direkt syrgas och läggs sedan i kuvös men det hjälper inte riktigt utan jag får en CPAP, där andas man i övertryck. Då detta inte heller hjälper helt och fullt så blir jag trakeotomerad, man gör ett snitt direkt i halsen och för in ett rör vilket man sedan andas genom. Innan detta utfördes så försöker man intubera mig men misslyckas flera gånger och på grund av att jag var allt för trångt i min lilla hals och man använder en alltför grov slang. Jag får i och med detta sår på mina stämband och luftrör som sedan läker till ärr och ärrfickor och detta kommer följa mig hela livet genom att ärren jag har på stämbanden gör att jag är ständigt hes och "låter" då jag andas.

Jag får sen ligga i 2 år på sjukhus med trakeotomi och kommer bara hem på korta permissioner. Man försöker ta bort trakeotomin ett flertal gånger men det lyckas inte ordentligt. Läkaren jag har då säger till mina föräldrar att jag nog kommer få ha trakeotomin kanske hela livet, för mina luftrör är allt för trånga för att jag ska kunna klara av att andas själv utan hjälp. Men vid 1 års ålder får jag en ny läkare som vill testa en helt ny sak på mig, han frågar mina föräldrar och dom går med på det. Han provar med att lite i taget öka trakeotomiröret i min hals så att mina luftrör vidgar sig lite i taget. Detta sker under 1 års tid och man ökar rörets tjocklek med ytterst liten diameter varje gång, allt för att mina luft rör ska "vänja" sig vid att bli lite större. Detta lyckas och jag kommer hem, fri från min trakeotomi, vid 2 års ålder. Vilken otrolig tur att min gamla avdelning skulle sommarstänga, annars hade jag aldrig fått denna nya läkare och jag hade kanske haft trakeotomi fortfarande och jag kan inte tänka mig vilket liv jag då skulle fått. Det är en skrämmande tanke.

Men allt detta har gjort att jag har haft svårt för att ta djupa andetag, jag har bara andats ner till revbenen inte med magen och detta har resulterat i att jag fort blir andfådd och flåsig. Men nu har jag fått lite hjälp med att lära mig andas, låter inte klokt att lära sig det när man är 37 år men så är det, så nu kan jag ta djupa andetag med hela magen. Detta har lett till att jag nu för första gången i mitt liv kan jogga utan att bli alltför andfådd, nu är det kroppen som tar emot och inte andningen. Förut har jag haft problem att ens springa till bussen några meter, jag har sen suttit på bussen och flåsat och varit andfådd i flera minuter och jag har skämts för det, eftersom det hörs väldig väl när jag andas så har det verkligen låtit när jag varit andfådd och det har varit väldigt jobbigt. Inte ens som barn eller tonåring då jag var ung och smal kunde jag springa ordentligt. Jag har alltid trott att jag kan springa och hoppa och leka ordentligt men att jag har haft dålig kondition, men nu vet jag. Med facit i handen så vet jag att detta har berott på att jag ej har kunnat ta djupa andetag. Vilken insikt att få som 37 åring! Inte riktigt klokt egentligen att ingen utav alla dessa läkare som jag under åren har träffat har tagit detta på allvar och kontrollerat hur djupt jag har kunnat andas.

Jag har också under hela min uppväxt fått stå till svars för varför jag låter när jag andas och varför jag alltid är hes och det är en jobbig fråga än idag faktiskt. Men som barn och tonåring har jag lidigt över dessa frågor, som tonåring svarade jag nog något argt tillbaka men det har känts i hjärtat att alltid behöva förklara sig, varför jag låter som jag gör. Den värsta meningen jag någonsin hört var nog när jag var drygt 16 år och en kompis till mig säger: att det låter som om jag ska dö när jag andas och att hon är orolig varje gång hon är med mig för hon skulle inte kunna höra skillnad på om jag skulle dö på riktigt eller om det bara var som jag lät, sa hon. Å det gjorde ont och det gör ont än idag att tänka på. Tänk att en mening som hon säkert inte ens minns att hon har sagt kan sätta sådana spår i mitt hjärta! Att inte människor bara kan låta en få vara som man är utan att ställa klumpiga frågor. Jag har också ett ärr på halsen efter trakeotomin som syns klart och tydligt, lysande rött, och detta ärr har jag fått förklara till förbannelse. Nu idag kan jag faktiskt känna mig lite stolt över detta ärr för utan det vore jag inte jag men det har tagit sin tid att komma dit. Idag kan jag till och med använda halsband och känna mig fin i det, det har jag inte riktigt gjort förut.

När jag tänker på att jag var 2 år när jag fick flytta hem från sjukhuset så är det så svårt att förstå, jag har 3 egna barn och jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om jag inte haft dom hemma utan på sjukhus deras första 2 år i deras liv, helt enkelt fruktansvärt. Men en liten rolig sak att berätta i allt detta är att jag var 2 år ungefär första gången som jag fick bada badkar och jag var livrädd. Eftersom man inte ska bada med trakeotomi så fick jag väl bara bada i balja kan jag tänka mig på sjukhus, så väl hemma skulle jag äntligen få bara badkar och blev livrädd och lyckades bajsa i badvattnet där min förväntansfulla storasyster satt och ville bada med sin nyss hemkomna lillasyster. Ja behöver jag säga att hon inte ville bada med mig mera efter det.

bild Google

Rättelse: Igångsättningen räckte inte utan en förlossningsläkare kom in och tog hål på fosterhinnorna och tvingade ut mig. Det var denna förlossningsläkare som sen sa: hon borde nog fått stanna lite längre där inne. Sen var jag några vändor hem men blev sjuk och fick trakiotomin när jag var några veckor gammal. Läs kommentarerna för att få en bättre förklaring av min kära mamma. Tack mamma för att du finns, jag älskar dig nu och för alltid!

Riktiga superbloggar....

Här kommer ett tips från mig om 3 superbloggar. Jag läser dom varje dag och blir alldeles varm i kroppen. Helt underbara föräldrar verkar alla föräldraparen vara och vilka stjärnor till barn, jag blir berörd ända in i djupaste själen. Jag vet vad det betyder att ha barn eftersom jag har 3 egna, men denna värld har jag ingen aning om eller hade kanske jag ska skriva för nu har dessa bloggare gläntat på dörren in i sina världar för mig och alla andra som läser deras bloggar så nu kan jag och alla andra förstå lite bättre. Deras värme bara forsar ut ur skärmen och man blir varm och lycklig över att det finns sådan värme i vårat kalla land. 2 av bloggarna skrivs av barnens mammor, bloggarna heter cpmamma och honungspojken.
Jag följer också en blogg som en pappa skriver, bloggen heter hejaabbe och där får man följa Abbe och hans familj. Dessa bloggar är varma, roliga och läsvärda. Läs och bli berörd och varm och glad .....


Jag fattar inte riktigt....

Det här fattar jag inte riktigt, hur kan han vara offret? Det är inte han som måste bo i ett hönshus utan han sitter där med en släktgård och mår bra, ändå säger han att han är offret i det här. Har människan inget vett i kroppen, det måste han väl förstå att man inte kan låta en kvinna bo i ett hönshus, vad gud nu än har sagt. Och om gud nu finns så tror jag inte att han/hon skulle gå med på att låta en kvinna bo i ett hönshus bara för att han/hon vill ha en släktgård. Vad jag vet så är gud ingen fysisk person som behöver en släktgård eller ens ett litet hus, så hur kan det komma sig att han skyller på att gud har sagt till honom att han ska ha släktgården och om gud säger till honom att lämna tillbaka släktgården ja då ska han göra det. Bedragare har det väl alltid funnits och en del av dom använder sig av gud som alibi, men någon måtta måste det väl ändå vara. Det borde vara straffbart att få luras på det här sättet. Men jag måste också tillägga att jag blir lite nyfiken på hela den här grejen, vad sa han för att lura till sig släktgårde. Jo jag vet dom skulle göra ett ungdomshus av det, men hur kunde hon gå med på att lämna över det medans hon levde? Och vart bor hon nu, för inte bor hon väl i hönshuset?

"Leo Hartikainen beskriver sig som en av Gud utsedd herde och församlingsmedlemmarna är hans får.
- Får måste beskyddas, fostras och klippas. Gör de fel säger jag till dem. Det är det som är kärlek." utdrag ur artikeln Expressen 9/12-09.

Ja det måste vara trevligt att tillhöra hans "kyrka". Att bli liknad vid ett får är väl det alla männiksor vill bli, eller?

Hittade även detta angående denna sekt, för det är väl det sånt här kallas. För mig som icke troende ter sig detta som helt tokigt och absurt, hur kan man vilja bli lurad i gudsnamn, eller känner dom sig inte lurade först. Ja jag vet inte alls, jag tycker bara att det borde vara straffbart att "luras".



Bild: google

Inte min dag....

Okej det är inte min dag idag, först kom jag såklart inte fram på telefontiden, så imorgon kommer jag ringa till ett par sköterskor och vara ganska arg. Nu måste dom faktiskt hjälpa oss, annars får jag väl ta dottern in till Astrid Lindgrens akutmottagning för att få träffa en reumatolog så hon får lite bättre medicin. Åh jag är så arg på dessa telefontider som man inte lyckas komma fram på!

Sen efter att jag hade varit hos min sjukgymnast så skulle jag gå till Nordea och sätta in småpengar på mitt konto. Jaha kommer dit och måste ta en nummer lapp för automaten som fanns ute i banklokalen förut som man bara hällde ner sina mynt i var borttagen. Köar i nästan 1 timme och när jag kommer fram och säger mitt ärende frågar han om dom ligger i rör. Nej för jag hade inga rör hemma, dom har ju alltid haft en myntmaskin. Nej det har dom inte längre, så ska man sätta in småpengar så ska dom ner i rör och rören måste vara helt fyllda och ville jag fixa det nu skulle jag ta en NY kölapp. Åh jag trodde jag skulle bli tokig. Så nu sitter jag här med småmynt i en påse och en hel radda rör och måste nu fylla dom för att sen imorgon gå tillbaka till banken, för jag bara vägrade köa en gång till idag, det där var droppen idag.


Telefonkö.....

Det är inte roligt att hamna i telefonkö hos läkare, jag måste få tag på mellandotterns läkare eftersom hon behöver bättre mediciner mot sin reumatiska värk,men hamnar i kö hela tiden och sen är telefontiden slut. Försökte ringa sköterskorna igår men dom kunde inte hjälpa mig, dom kunde inte ens lämna en lapp till läkaren om att han kunde kolla dotterns medicin och om han ville ringa upp mig, nej jag skulle försöka med dagens telefontid istället, igen.

Hos min reumatolog kan man alltid ringa in till sköterskorna och lämna meddelande till läkaren, snabbt och smidigt för alla parter. Behöver man prata med läkaren så får man en tid som hon ringer upp på, mycket bra. Då blir det aldrig dessa problem med att man försöker få tag på en läkare i snart 1 vecka utan att lyckas, utan sköterskorna ser till att meddelandet kommer fram till läkaren.

Men här sitter jag nu i telefonkö och vet att jag snart måste lägga på, igen, för att hinna till tunnelbanan så att jag kommer i tid till min sjukgymnast, ååå så frustreande. Hoppas nu bara på att han svarar snart så att dottern kan få hjälp med sina mediciner och kanske kan få mindre ont så att hon i alla fall kan sova bättre och klara av skolan nu innan jullovet.


Beroende....

Okej jag erkänner, jag är beroende, av Tradera! Jag har lagt in en hel del grejer nu på Tradera och jag har liksom blivit beroende av att gå in där och kika, jag har säkert vart in 10 gånger bara idag. Får väl se sen om det är lika roligt när aktionerna är klara och jag kanske tjänar penagar eller kanske inte, det visar sig. Men jag har några bud som ligger redan nu så några kronor kommer jag i alla fall få, blir det inte mer än några kronor så är det i alla fall bättre än ingenting vilket grejerna ger när dom står här hemma och dammar och tar plats. Men oj så roligt det är att lägga in grejer. Jag skojade med familjen idag och sa att dom skulle inte bli förvånade om dom kom hem en dag och rummen var helt tomma, då har bara mamma lekt på Tradera :)

Jag har märkt sen jag började lägga in på Tradera, ja vad är det 2 dagar sedan :), att jag kikar på allt runt mig och tänker liksom ifall det skulle fungera på Tradera och använder vi verkligen den här och ja den här kan jag försöka sälja. Skulle vara roligt att höra från något annat Tradera fans om dom blev likadana i början, för just nu känner jag mig lite knäpp faktiskt. Men vad sa dom i barnprogrammet när vi var små: Allt går att sälja med mördande reklam! Fast jag såg nu att det inte var från ett barnprogram på 1970-talet som jag trodde det kom ifrån utan från en låttext från andra världskriget. Men jag har ett svagt minne av att Ville Valle och Viktor använde sig av den frasen, men jag kan så klart ha fel. Ville Valle och Viktor var ett av mina absoluta favoritprogram när jag var barn tillsammans med Trolltider och Kåldolmar och kalsipper. Ja av dessa barnprograms favoriter så går det nog med rätta att utläsa att jag är uppvuxen i en vänstervriden familj ;) fast det kanske kommer en längre utläggning om det i ett annat inlägg :). Jag använder fortfarande endel fraser där ifrån och mina barn bara skakar på huvudet, fast nuförtiden har dom lärt sig vart vissa av mina fraser kommer ifrån, men i början, ja har man sett en fågelholk så kan ni tänka er hur mina barn såg ut i början.

Sen har familjen väldigt roligt åt mina poäng räkningar i och med Viktväktarna. Va sa, minstingen, får du poäng varje gång du äter? ja men så kan väl också se på det hela. Eller när jag fixade matlådan och skrapade ner lite extra ost i lådan från gratängformen, skrapar du ner poäng?, sa maken.... Ja dom har allt lite roligt åt mig och mina nya hobbysar, Tradera och Viktväktarna, men har jag tur så kommer jag både tjäna pengar och gå ner i vikt. Ja kan det egentligen bli bättre än så?

På söndag kväll, alltså Lucia kvällen, får jag se hur många aktioner som går vägen, spänningen är olidlig, hahaha. Och jag kommer väl gå familjen på nerverna innan första rundan är klar.



Bilder: Google



Promenad....

Propoints hos viktväktarna verkar jätte bra, känns som om det är lätt att förstå och många poäng har man. Sitter och läser in mig på materialet som jag fick igår. Så det är bara att förlja schemat och sen hoppas på att vågen visar minus på måndag.

Jag skulle verkligen behöva gå ut på en promenad men vädret lockar inte alls, där emot lockar datorn. Jag får leta fram lite varma kläder och sen ge mig ut, ska bara ta en mugg kaffe till så jag vaknar ordentligt. Jag vet ju hur skönt det är med en promenad bara jag väl kommer ut, efteråt så mår jag så mycket bättre både till kropp och själ.


gårdagens middag i bilder.....



foto: Erika Heidling

Viktväktarna....

Ja idag var det då dax för inskrivning på Viktväktarna, inskrivningsvikten var inte någon överraskning men den var inte rolig om jag säger så. Många kilon för mycket har det blivit. Men nu kör vi! Nu lägger jag det gamla bakom mig och satsar på det nya lättare livet. Det var ett mycket bra möte och invägningen gick bra, ja förutom min höga vikt då, så nu har jag en pärm här hemma med bra information som jag ska sätta mig och läsa nu med en mugg the.

Nästa måndag är det dax igen, då hoppas jag att jag har råd att köpa den nya kokboken och startpaketet som verkar vara så bra att ha.

Just det jag ska ta mina kroppsmått idag också så att jag har lite mått att gå efter, om det nu skulle bli så att vågen står still så kanske måtten har krymt, eller något sånt. Jag ska i alla fall ta och mäta dom och skriva upp dom nu ikväll eller kanske imorgon bitti, får se vad jag orkar med nu ikväll.

Spännande .....

3 av mina 11 objekt på Tradera har det börjat budas på, så spännande. Nu hoppas jag bara på att budpriset går upp lite under dessa 6 dagar som är kvar för det vore trist att sälja ett par oanvända skor för 1 kr, men har man gett sig in i leken får man leken tåla. Jag är helt ny på Tradera så jag vet inte riktigt än hur man ska göra med utropspriser och liknande men jag lär mig, det här var den första aktionen någonsin för mig så jag följde Traderas råd om hur man lyckas med sin försäljning så det återstå att se om deras råd var bra eller inte. Men spännande är det i alla fall.

Tradera .....

För första gången i mitt liv har jag nu lagt in saker till försäljning på Tradera, så nu är det väl bara till att hålla tummarna för att det ska gå att sälja i alla fall något av alla objekt som jag la in.

Tex, denna har jag lagt in till försäljning och dessa har jag lagt in. Det ska bli spännande att se om jag kommer tjäna något på detta, det har bara stått här hemma och samlat damm, skorna är inte ens använda.

Imorgon kväll bär det av till Tumba för att skriva in mig på Viktväktarna. Där ska jag träffa 2 bloggkompisar som redan är aktiva viktväktare, den ena arbetar med det och den andra går redan där, så imorgon då börjar jag Viktväkta på allvar. Jag har försökt hemma själv i drygt 2 veckor men jag tycker inte riktigt att det fungerar. Jag tror att jag behöver det där extra med att man ska väga sig borta och sen behöver jag nog mötena och informationen. Mer om det imorgon kväll när jag kommit hem därifrån.



foto: Erika Heidling

2:a Advent ....

Ja då var vi inne på 2:a advent redan, hjälp vad fort det går snart är det julafton vart tar dagarna vägen egentligen.

Snart ska vi gå hem till mamma och Ingvar och bli bjudna på middag, det var länge sedan vi åt middag ihop och det ska bli så trevligt att umgås över en bit mat och hinna prata lite. Sen blir det nog adventsfika efter maten.

Fortfarande har vi ingen snö utanför förnstret, bara regn och grå himmel. Lite snö skulle pigg upp och göra allt lite ljusare, bara nu när vi i början av veckan hade frost ute på gatan så lyste det upp i mörkret men nu är det bara grått och trist igen. Bilder frånmiddagen och adventsfikat kommer nog senare, tror nog att mellan tjejen tar med sig kameran till sin mormor och morfar och fotar allt som kommer i hennes väg =)


Döttrar 2 .....

Jag är så stolt över mina döttrar dom är underbara.
Min äldsta dotter hjälper mig med bloggens design, det kommer bli ny design snart igen för den nuvarande blev lite färglös, hon ska bara få tid först och jag ska bara lista ut hur jag vill ha den. Hon är jätteduktig på bloggdesign och hon brukar få hjälpa sina vänner med att fixa designen på deras bloggar och nu hjälper hon mig, bara så underbart.
Min mellan dotter låter mig använda hennes bilder här i min blogg, hon är så fantastiskt duktig på att fota att man ibland blir helt mållös när man ser hennes bilder. Hon funderar på att söka fotolinje när hon ska välja Gymnasium om drygt 2 år, så jag bara hoppas på att vi ska hitta ett bra gymnasium med den inriktningen så att hon kan få gå vidare med denna passion hon har för fotandet.
Min yngsta dotter (hon har ingen blogg som jag kan länka till) hon är helt såld på allt som har med Japan att göra. Hon sitter just nu i sitt rum och lär sig Japanska bara för att hon tycker att det är roligt. Hon är oerhört språkbegåvad, när hon var drygt 5 år så lärde hon sig att läsa alldeles av sig själv bara för att hon tyckte det var så jobbigt att behöva vänta på godnattsagan. Hennes högsta önskan just nu är få bli utbytesstudent i Japan när hon har åldern inne.



foto: Erika Heidling

Vaxholm ......

Idag tog vi en tur till Vaxholm och kikade på deras julmarknad och var in och tittade på StorStugans 100 års Jubileum. Svärfar stod och sålde korv på julmarknaden, pengarna gick till Lions och svärmor träffade vi uppe på Storstugan. Tyvärr var vädret väldigt trist, det var blött mörkt och regnigt, men vi hade trevligt i alla fall.



På Storstugan träffade jag en av mina äldsta väninnor, vi är barndomskamrater och lärde känna varandra när våra pappor arbetade tillsammans.  Vi har inte hörts av på bra länge, säkert flera år, det har liksom inte blivit av tiden bara rinner iväg för oss. Men nu ska vi försöka skärpa till oss och ses lite ibland, en fika på stan emellanåt räcker. Tyvärr berättade hon endel tråkigheter som hon råkat ut för på sista tiden och det var mindre kul att höra. Vad man missar saker när man inte tar sig tid att höra av sig till sina vänner. Jag måste verkligen bli bättre på att höra av mig, tiden måste helt enkelt finnas där för att ringa upp mina nära och kära ibland. 


foton : Erika Heidling

Nu blir det lördagsmys med blomkål, brocolli, morötter och vitkål tillsammans med lite dipp och Cola zero. Kanske hör jag av mig lite senare vi får se.

Strömavbrott....

Jag satt här vid min dator och tänkte skriva ett inlägg för drygt 2 timmar sedan men det blev inget inlägg det blev strömavbrott. Hela lägenheten blev svart och när jag kikade ut i trapphuset var det helt mörkt där med. Så hör jag brandkårens sirener väldigt nära och börjar känna mig lite orolig, kollar ut genom sovrumsfönstret och där på parkeringen kommer det en brandbil med sirener och ljus på och jag ser även att hela höghuset mittemot ät helt mörklagt. Hemtelefonen fungerade inte så jag letade fram mobilen och ringde till hyresvärden, där fick jag till svar att jag skulle ringa Fortum för att kolla vad som hänt. Men hur skulle jag kunna ringa Fortum när jag inte har dator eller något att leta telefonnummer i? Nej vi har inga telefonkataloger, vi struntade i att bära upp några sist kanske inte helt smart men så är det. Så jag ringde husvärden, jag har som tur var dessa nummer inlagda i mobilen. Han sa att Fortum hade fått något fel som berör stora delar av Farsta och det var redan felanmält så vad vi kunde göra sa han var att vänta. Jag ser hur brandmännen går i porten bredvid med sina ficklampor och tycks leta efter något sen går en av brandmännen ut till bilen och ringer. Jag hör så klart inte vad som sägs men han pratar bra länge sen går han in igen med ficklampan i högsta hugg. Då kommer jag på att mina döttrar säkert snart slutar skolan så jag skickar ett sms till dom där jag skriver att vi har strömavbrott och att dom ska ringa mig när dom är på väg hem så att jag kan möta dom i porten med en ficklampa. Bara ca 5 minuter senare får jag svar från mellan tjejen att hon snart är hemma. Jag kilar då ner med ficklampan och passar på att kolla parkeringen också. Nu har brandbilen åkt och vi går upp i trapphuset i skenet av ficklampan. Vi testar att släcka ficklampan när vi är högst upp bara för att se hur mörkt det verkligen är och ja det var kolsvart, vi såg inte ens handen framför oss.

Men nu efter ungefär 2 timmar så har vi ström igen, så skönt. Men herregud så sårbar man är utan ström. Jag hade precis innan strömavbrottet tänkt fixa lunch till mig men det gick inte så bra, det fick bli smörgås idag för varken spis eller mikro fungerade ju. Hemtelefonen fungerade inte eftersom den inte fick ström så det är tur att man har mobiltelefoner. Vad man är beroende av ström, egentligen är det lite läskigt att allt hemma i lägenheten är strömberoende. Det var tur att det bara höll i sig i drygt 2 timmar, skulle strömavbrottet hållit i sig längre ja då hade ju maten i kylen börjat vissna och maten i frysen börjar tina och här står man som ett pucko och kan ingenting göra när man inte har ström. Jo visst nu är det något så när kallt att maten hade fått flytta ut på balkongen om det hade dragit ut väldigt på tiden, jag vet att den klarar sig länge om man inte öppnar kylskåps dörren och frysen, men ändå vad beroende vi är av ström.  Vi som bor i stan och varken har vedspis eller kakelugn eller stormkök (jag vet att man borde ha ett men vi har inget) vi blir helt strandsatta när strömmen inte fungerar, det är tur för oss att strömavbrotten brukar vara korta.

Men nu ska jag börja fixa iordning maten för den ska stå och puttra ett tag för att bli riktigt god. Vi ska ha köttfärs fyllda paprikor och jag vill att köttfärsen puttrar en stund så att smakerna riktigt kommer fram ur kryddor och allt.

Döttrar....

Vad skulle man göra utan sina döttrar? Nu har min äldsta dotter hjälpt mig att fixa till min bloggdesign, tack kära dotter. Det blev jätte fint tycker jag, hon ska visst fixa lite mera imorgon :) eftersom det blev så sent nu och det är skola imorgon.

.

Följ min blogg med bloglovin

Viktväktarna....

Jag funderar på att börja gå på viktväktarmöten, kanske inte varje vecka men varannan vecka i alla fall. Jag skulle då vilja gå hos Fd ensamma mamman som håller i viktväktarklasser. Problemet är att jag bor i Farsta och hon har sina klasser i Tullinge, Rönninge och någonstans till som jag har glömt, men det är ganska långt för mig att åka eftersom jag åker kommunalt. Frågan jag ställer mig är hur jag lättast åker kommunalt till hennes klasser här ifrån Farsta? Har ni som läser här några bra tips? Jag kan tänka mig att det blir Pendeltåg med byte och sen kanske buss, eller är jag helt ute och cyklar? Alla som känner mig vet att mitt lokalsinne inte är det bästa, därför behöver jag tips på bästa och snabbaste resväg. Jag tror nämligen att jag kommer lyckas bättre med min viktnedgång om jag kommer iväg på klasserna och väger mig "borta" och får ta del av all bra information som jag vet att dom har.

Sen har jag en fundering på hur jag går tillväga om jag nu börjar gå på viktväktarklasser och sen i vår åker bort 4 veckor, är jag då fortfarande inskriven när jag kommer hem eller måste jag skriva in mig igen tro. Jag har fått en rehabiliteringsresa till Spanien för min reumatism i vår och den är på 4 veckor, riktigt när i vår vet jag inte men jag tror mars/april.

Idag....

Idag har jag fixardag här hemma, tvättar och viker tvätt, dammsuger och bakar bullar och har precis vispat ihop pannkakssmeten som vi ska ha efter middagens soppa (eller okej jag ska inte ha pannkakor men dom andra) så nu får den stå i kylen och dra till sig lite, det blir så mycket lättare att grädda pannkakorna då om den får stå en stund. Kanelbullar ska det bli idag tror jag om jag inte får för mig att riva ned mandelmassa i bullarna för då blir det väl "Mandelbullar" eller vad man nu ska kalla dom för. Jag ska i alla fall fylla frysen med bullar så att vi har nu runt advent och så, och visst kommer det bli lussebullar också, men det gjorde vi ju i helgen så nu behövs lite andra bullar. Alltid skönt att ha bullar i frysen om det kommer fikagäster. Jag vet att det inte är så smart att baka bullar när man kör med viktväktarna, men bullar hör inte riktigt till mitt matproblem, jag kan låta bullarna vara. Mitt största matproblem är nog mackor och godis....

Nej nu ringde köksklockan så nu ska här knådas och kavlas och fixas. Vi hörs senare.


Tips...

Jag tänkte ge er ett tips på en alternativ julkalender, den heter Lättvikt och är så rolig. Helt min humor, tror jag i alla fall, jag har bara sett 2 avsnitt som ni förstår.

SVT´s julkalender vet jag inte vad jag tycker om för jag såg inte gårdagens och bara lite av dagens avsnitt, men enligt mina döttrarså är den inte rolig alls. Nu är ju dom ganska stora i och för sig och julkalendern riktar sig väl främst till små barn, men ändå. Var inte julkalenderna bättre förr?
Tänk bara Trolltider, Teskedsgumman, Sunes jul m.m. dom var roliga och bra julkalendrar tycker jag. Eller kanske tycker jag bara det för att jag var barn när dom gick, eller ja jag var inte barn när Sunes jul gick, men mina barn var små då och vi såg varje avsnitt tillsammans.

/bilder Google

Promenad.....

Promenaden imorse blev kall, jag glömde såklart mössa och vantar men hade som tur var luva på munkjackan så det gick bra ändå. Jag gick min timme utefter sjön vid Sköndal och imorse var det så vackert när frosten låg över allt och andedräkten riktigt pustade ur allas munnar. Nu börjar jag känna igen en del som promenerar samtidigt som mig, många är ju ute med sina hundar men en hel del möter jag som är ute och joggar eller bara promenerar. Jag har nu fått in en vana på morgonen att jag väcker familjen vid 7 tiden, dukar fram frukost och äter med familjen sen när alla har gått till skola och jobb drar jag på mig träningskläderna och går min runda. Jag har lagt in min runda på IForm´s hemsida och har fått rundan uppmätt till 5,7 km så den morgonrundan är jag ganska nöjd över att jag faktiskt tar nästan varje morgon till och med på helgen. På helgen går jag upp vid 9 tiden och smyger mig ut på min timslånga promenad innan dom andra har vaknat, riktigt skönt är det, sen brukar jag fixa iordning frukost efter duchen och väcka familjen.


+/- 0 kg ......

Första veckan med Viktväktarna visade +/- o kg på vågen, så gick det med det, inte ens ett enda litet hekto minus. Men det är väl bara att fortsätta och köra på, snart borde det väl få synas på vågen. Jag tycker att kvällarna är så himla svåra att viktväkta på, jag blir alltid sugen på något på kvällen och ett äpple eller liknande duger liksom inte. Frukost, lunch, mellanmål och middag går jättebra att följa men sen kommer kvällen och mitt sug efter att äta något gott blir outhärdligt, jag fattar inte riktigt grejen med att jag just blir så ofantligt sugen på något gott på kvällen. Jag har försökt ignorera känslan, jag har försökt dricka vatten för att se om suget försvinner om jag kanske bara egentligen var törstig, jag har försökt att bara äta frukt men ändå är suget efter något att äta kvar. Har jag "points" kvar att äta av så brukar jag ta mig en smörgås på grovt bröd med något bra pålägg och det stillar faktiskt suget. Så kanske är det så att jag måste ta ett mellanmål på kvällstid också för att klara kvällssuget men hur gör jag då om mina "points" är slut? Kanske ska jag ta ett kvällsmellanmål även om "pointsen" är slut bara för att slippa detta sug efter något på kvällstid, jag kikar i skafferiet och kylskåpet flera gånger per kväll bara för att varje gång inse att det inte finns något bra att äta där.

Eftersom jag har man och 3 barn så kan jag inte plocka bort och slänga allt gott som kan tänkas finnas i kylskåpet eller skafferiet. Visst dom stöttar mig och vill verkligen att jag ska lyckas och dom köper inte hem en massa onyttigt strunt, men lördagsgodis och helgmys får dom faktiskt ha även fast jag inte ska äta av det och ibland blir det väl tyvärr över av detta helgmys (okej det borde jag säkert slänga eftersom det blivit över). Det är sånt som jag hittar under mina kvällsrundor, jag har inte fallit i fällan ännu och ätit upp det, men det lockar när det ligger där i skåpen. Att det ska vara så himla svårt det här med vikten. Problemet för mig blir också att när jag viktväktar så tänker jag nästan bara på mat, det cirklar i huvudet hela tiden vad jag får och inte får äta och det stör mig. Jag skulle vilja bli så där cool som en del personer är som bara äter när dom är hungriga och som inte går runt och tänker på mat hela tiden, dom har helt enkelt inte tid att fundera på mat 24/7, haha finns dom ens på riktigt dessa coola personer?

Bion.....

Filmen var så bra, lika bra som 1:an, jag hade god lust att bara gå till kassan och köpa biljetter till 3:an direkt efter, men dom andra var inte med på det. Måste bara se 3:an snart. Millenium trologin är så bra! Faktiskt så tycker jag filmerna är bättre än böckerna. Böckerna kunde bli lite långrandiga med alldeles för mycket tomt "prat" om allt och ingenting, men filmerna har action från början till slut.

/bild SF

Men så kommer man hem efter en glad och lyckad kväll till, ja vadå, massa disk och ingen hängd tvätt och allmänt bara trist och mitt humör som var så bra bara skönk i botten direkt. Ibland blir jag bara så trött och less!

Ikväll....

Ikväll blir det bio med mamma och stroasyster och en vän, vi ska se "Flickan som lekte med elden", sen ska vi nog försöka se "Luftslottet som sprängdes" innan jul. Vi såg "Män som hatar kvinnor" i våras, men sen så har vi inte lyckats få till att se del 2 i tid, men ikväll så, då blir det av och jag hoppas att vi nu mitt i julstöket och luciafiranden kan lyckas boka in del 3 också. Jag har läst alla 3 böckerna av Stieg Larsson och jag tycker dom är bra, dom var spännande, ganska lättlästa och det var ett bra driv i dom. Fösta boken var bättre än filmen tyckte jag men filmen var klart sevärd, så vi får se vad jag nu tycker om del 2.

Men innan bion så blir det middag ute på restaurang, vilken har vi inte bestämt än men det blir någon som ligger i närheten av Medborgarplatsen, eftersom det är på Medborgarplatsens biograf som vi ska se filmen.
Uppdatering: Det blev mat på Orkide Thai Restaurang och jag kan varmt rekomendera er att äta där. Det var underbart god mat, bra service och trevlig miljö.

/bilder SF

RSS 2.0