jaha hur blev det med träningen...

Jag skulle ju börja träna igen, klarade några pass nere på SATS och kände mig verkligen på gång. Men som kom långveckan på jobbet som alltid innebär mycket jobb och (väldigt) lite ork efter jobbet - fritid finns tyvärr inte den veckan. All min kraft går till jobbet den veckan sen orkar inte min reumatiska kropp mer. Så den veckan låg träningen nere. Men nu den här veckan skulle jag köra på igen hade jag tänkt men nej då vaknar jag med världens förkylning och feber - som jag i och för sig känt av i kroppen sen i helgen som var men nu bröt den alltså ut. 
Och en annan sak som dök upp i och med att jag började träna var acne, hela pannan är full av acne och ja så blir det alltid i början när jag kör igång med träning. Det spelar ingen roll hur ordentligt jag tvättar ansiktet, hur bra jag äter eller vad jag än gör - när jag startar upp träningen ordentligt så kommer alltid denna acne de första veckorna. 
Jösses jag skulle kunna tro att jag var 14 år när jag ser mitt ansikte i spegeln och inte 44 år som är min rätta ålder. 
 
Just det en sak till som jag glömt berätta om. Nu är äntligen min ansökan om klimatvård för min reumatism inskickad av läkaren så nu kan jag bara vänta och hoppas på att få den godkänd. 
 
 
Träning, jobb, livet | | Kommentera |

att lyssna på kroppen och att känna sig nöjd...

Trots att jag nyligen var iväg på utlandsvård för min reumatism så värker kroppen just nu. Det är nog hösten och kylan som ställer till det, det brukar vara det. Egentligen skulle jag behöva komma iväg och träna för jag vet att det är bra för min kropp. Men när kroppen värker och tröttheten är ett faktum så finns inte träningslusten där. Det tar emot att gå iväg att träna. De senaste dagarna har jag även allt oftare haft yrsel och det stör mig otroligt mycket. På fredag ska jag på återbesök 2-års besöket efter min GBP och då ska jag ta upp det här med yrseln, för det känns som om det kanske finns ett samband mellan operationen och min yrsel. Kanske har jag järnbrist eller något annat. En sak som stör mig - och som egentligen inte borde störa mig alls eftersom jag faktiskt egentligen är nöjd med min vikt nu - är att jag knappt gått ner någonting det senaste året. Tyvärr är det så här att har man en gång haft en ätstörning och viktproblem (viktfixering) så lever det kvar inom en typ hela tiden och just nu känner jag en lätt ångest över att ha stått still i vikt i över ett år. Självklart är det bra att stå still i vikt, att vara viktstabil, men just nu känner jag att jag skulle velat gått ner några kilo till tills återbesöket. Jag vet att känslan inte är helt rimlig och jag försöker verkligen intala mig att min vikt är precis där den ska vara, men just nu har jag det svårt att känna mig nöjd. Kanske har det med tröttheten, värken och det allmänna "kaoset" att göra. Jag har några "före" och "efter" bilder som jag tittar på ibland. Jag behöver dessa bilder ibland för att verkligen "se" att jag nuförtiden faktiskt är normalviktig och inte längre tjock... Jag brukar inte skriva inlägg där jag klagar på min vikt och kropp men idag kände jag att jag behövde få ur mig dessa tankar. Genom att få ner tankarna i skrift kanske jag kan komma underfund med vad de egentligen bottnar i nämligen. Ibland måste man "blotta" sig för att komma ett steg närmare svaret... Jag menar jag är ju inte korkad och jag ser ju att det hänt massor med min kropp och vikt. Men inom mig känner jag mig inte nöjd just nu! Men som sagt jag tror att min känsla egentligen bottnar sig i något annat och det är den orsaken jag måste finna nu. Varför känner jag mig inte nöjd med mig själv? Och varför tror jag att skulle känna mig bättre om vågen visade några andra siffror?
GBP, Sjukdom, Träning | | En kommentar |

promenader med hund förgyller...

Ja det här med hundpromenader - finns det något trevligare egentligen. Okej när det är kallt, snöstorm, regnoväder m.m. så är det ju inte allt för skoj att ge sig ut på hundpromenader (kan jag tänka mig - visar sig i höst/vinter) men nu på sommaren när det är fint väder och uppehåll så är det så härligt. Idag var jag och mannen min på långpromenad med Java, vi gick till Farstanäset (<--länk) och promenerade där ute i skogen. 7,6 km blev det idag och både vi och hunden var rejält nöjda efter den promenaden. Militärbron (<--länk) är en härligt fin träbro som byggdes upp igen 1998, originalbron byggdes 1914...
 
så vacker natur vi har typ runt husknuten...
 
det finns mycket mer natur runt Farsta än jag tänkt på förut...
 
leksaken följde med - hade vi satt runkeeper på java hade vi kommit upp i över milen.
 
solen sken, myggorna ven i skogen, fåglarna kvittrade och energidepån fylldes på rejält.
 
Nu ska vi försöka hitta lite bra promenadkartor över Farsta så kan vi ut och testa olika promenadstråk sen. Imorgon blir det Farstanäset igen om vädret tillåter (vilket jag verkligen hoppas) då svänger vi höger efter bron istället för vänster som vi gjorde idag så får vi vart vi hamnar då. 
Familj, Träning, Vikt och motion, djur | | En kommentar |
Upp