jaha hur blev det med träningen...

Jag skulle ju börja träna igen, klarade några pass nere på SATS och kände mig verkligen på gång. Men som kom långveckan på jobbet som alltid innebär mycket jobb och (väldigt) lite ork efter jobbet - fritid finns tyvärr inte den veckan. All min kraft går till jobbet den veckan sen orkar inte min reumatiska kropp mer. Så den veckan låg träningen nere. Men nu den här veckan skulle jag köra på igen hade jag tänkt men nej då vaknar jag med världens förkylning och feber - som jag i och för sig känt av i kroppen sen i helgen som var men nu bröt den alltså ut. 
Och en annan sak som dök upp i och med att jag började träna var acne, hela pannan är full av acne och ja så blir det alltid i början när jag kör igång med träning. Det spelar ingen roll hur ordentligt jag tvättar ansiktet, hur bra jag äter eller vad jag än gör - när jag startar upp träningen ordentligt så kommer alltid denna acne de första veckorna. 
Jösses jag skulle kunna tro att jag var 14 år när jag ser mitt ansikte i spegeln och inte 44 år som är min rätta ålder. 
 
Just det en sak till som jag glömt berätta om. Nu är äntligen min ansökan om klimatvård för min reumatism inskickad av läkaren så nu kan jag bara vänta och hoppas på att få den godkänd. 
 
 

att lyssna på kroppen och att känna sig nöjd...

Trots att jag nyligen var iväg på utlandsvård för min reumatism så värker kroppen just nu. Det är nog hösten och kylan som ställer till det, det brukar vara det. Egentligen skulle jag behöva komma iväg och träna för jag vet att det är bra för min kropp. Men när kroppen värker och tröttheten är ett faktum så finns inte träningslusten där. Det tar emot att gå iväg att träna. De senaste dagarna har jag även allt oftare haft yrsel och det stör mig otroligt mycket. På fredag ska jag på återbesök 2-års besöket efter min GBP och då ska jag ta upp det här med yrseln, för det känns som om det kanske finns ett samband mellan operationen och min yrsel. Kanske har jag järnbrist eller något annat. En sak som stör mig - och som egentligen inte borde störa mig alls eftersom jag faktiskt egentligen är nöjd med min vikt nu - är att jag knappt gått ner någonting det senaste året. Tyvärr är det så här att har man en gång haft en ätstörning och viktproblem (viktfixering) så lever det kvar inom en typ hela tiden och just nu känner jag en lätt ångest över att ha stått still i vikt i över ett år. Självklart är det bra att stå still i vikt, att vara viktstabil, men just nu känner jag att jag skulle velat gått ner några kilo till tills återbesöket. Jag vet att känslan inte är helt rimlig och jag försöker verkligen intala mig att min vikt är precis där den ska vara, men just nu har jag det svårt att känna mig nöjd. Kanske har det med tröttheten, värken och det allmänna "kaoset" att göra. Jag har några "före" och "efter" bilder som jag tittar på ibland. Jag behöver dessa bilder ibland för att verkligen "se" att jag nuförtiden faktiskt är normalviktig och inte längre tjock... Jag brukar inte skriva inlägg där jag klagar på min vikt och kropp men idag kände jag att jag behövde få ur mig dessa tankar. Genom att få ner tankarna i skrift kanske jag kan komma underfund med vad de egentligen bottnar i nämligen. Ibland måste man "blotta" sig för att komma ett steg närmare svaret... Jag menar jag är ju inte korkad och jag ser ju att det hänt massor med min kropp och vikt. Men inom mig känner jag mig inte nöjd just nu! Men som sagt jag tror att min känsla egentligen bottnar sig i något annat och det är den orsaken jag måste finna nu. Varför känner jag mig inte nöjd med mig själv? Och varför tror jag att skulle känna mig bättre om vågen visade några andra siffror?

promenader med hund förgyller...

Ja det här med hundpromenader - finns det något trevligare egentligen. Okej när det är kallt, snöstorm, regnoväder m.m. så är det ju inte allt för skoj att ge sig ut på hundpromenader (kan jag tänka mig - visar sig i höst/vinter) men nu på sommaren när det är fint väder och uppehåll så är det så härligt. Idag var jag och mannen min på långpromenad med Java, vi gick till Farstanäset (<--länk) och promenerade där ute i skogen. 7,6 km blev det idag och både vi och hunden var rejält nöjda efter den promenaden. Militärbron (<--länk) är en härligt fin träbro som byggdes upp igen 1998, originalbron byggdes 1914...
 
så vacker natur vi har typ runt husknuten...
 
det finns mycket mer natur runt Farsta än jag tänkt på förut...
 
leksaken följde med - hade vi satt runkeeper på java hade vi kommit upp i över milen.
 
solen sken, myggorna ven i skogen, fåglarna kvittrade och energidepån fylldes på rejält.
 
Nu ska vi försöka hitta lite bra promenadkartor över Farsta så kan vi ut och testa olika promenadstråk sen. Imorgon blir det Farstanäset igen om vädret tillåter (vilket jag verkligen hoppas) då svänger vi höger efter bron istället för vänster som vi gjorde idag så får vi vart vi hamnar då. 

promenad och brödbak...

Ja som ni vet så älskar jag att baka bröd. För mig är det avkopplande och rofyllt att baka. Så idag satte jag en deg för att kunna baka ut surdegsbaugetter och medan den jäste så passade jag på att ta mig ner för lite blodprovstagning och sen en promenad nere vid sjön. Det är verkligen en av fördelarna med att baka med surdeg - när degen ska jäsa så hinner man göra massor av andra saker. Och skulle man inte orka baka ut den kan man ställa in den i kylen över natten - det förstör liksom inte degen utan då går den bara ner i viloläge. Perfekt alltså.
 
blodprovtagning och promenad medan degen jäste.
 
runt husknuten har jag vacker natur att promenera i.
 
det är lite lättare att motionera ute i vacker natur.
 
Men jag kunde inte nöja mig med en deg idag så jag testade att bara "dra-isär-bröd" eller "pull apart bread" som jag hittade i senaste numret av Tidningen Hembakat. Och så blev det en omgång med surdegsbröd (med solrosfrön hade jag i) som jag fått recept av från min älskade syster. 
 
ett roligt "brytbröd" som jag testade idag.
Hade lite äppelmos i också så de blev lite extra saftigt. 
 
min fina Kenwood som jag fick av min vän Solveig får jobba hårt här hemma. 
Det är så smidigt att baka bröd i Kenwood, den gör ju liksom allt jobb åt mig.
Spelar ingen roll om degen ska knådas 10-12 minuter det fixar Kenwood utan problem. 
Bara att ställa timern på mobilen så får maskinen sköta jobbet.

dags att ta tag i träningen...

Ja men okej när man har en egen crosstrainer som står så där fint i vardagsrummet så finns det egentligen ingenting att skylla på när det kommer till att inte hinna träna. Jag har nämligen vart ytterst dålig med träningen nu i några månader och jag har intalat mig själv att jag inte riktigt hinner nu när jag jobbar så pass mycket... Nej jag vet den ursäkten håller inte. Så nu har jag påbörjat användandet av crosstrainern igen - jag kan ju till och med träna medan jag ser på tv liksom. 
 
iaf några pass/vecka ska jag väl få till....
 
Jag har även öppnat boken om träning för nyblivna mammor som jag själv gav bort i julas men som liksom "råkade" bli kvar här hemma.... Nej jag är inte nybliven mamma (inte hon som ville ha och fick boken i julklapp heller) men bra magövningar är nog aldrig fel. Nybliven mamma eller ej. Så nu kör jag ett magpass per dag - ja jag har faktiskt lyckats genomföra 3 pass 3 dagar i rad. Nu ska denna vanan bara fortsättas med... I dag tog det emot att köra magpasset men jag gjorde det iaf och så här efteråt känns det ju bra att jag genomförde det!
 
så får vi se om det blir en utvärdering av boken sen...
 

tänk vad lite sol kan göra...

Idag efter att jag bakat bröd och knäckebröd så kände jag att jag behövde en promenad ute i solen. Tänk vad lite sol och solsken kan göra med ens humör. Det blev en ganska lång promenad med en liten vilopaus/tankepaus på mitt lilla "tillflyktsställe". Precis vad jag behövde idag kände jag. Sitta där i lugn och ro och blicka ut över vattnet, lugnet och "bara vara" här och nu. Lite bra musik i öronen gjorde det hela perfekt. 
 
den här platsen fann jag för några år sedan när livet var rejält upp och ner. 
Hit går jag ibland bara för att få vara...
 
Naturen när den är som vackrast...
 
Solljus, blänkande vatten och solsken... 
 Tänk vad solen och ljuset gör med våra humör (eller ja iaf med mitt).
En lång promenad, solljus och bra musik laddade mina batterier för fullt. 
 
Och runt knuten vid porten blommar detta vackra. 
Vårblommor är nog bland det vackraste blommor jag vet. 
 
7,13 km blev rundan idag...

löpträning utomhus...

I och med att jag slutade skolan och skrev in mig på arbetsförmedlingen så bestämde jag mig för att jag måste spara in på lite saker. Så träningskortet på SATS var en sak som fick avvecklas - det kändes lite väl dyrt och eftersom jag just nu inte ens vet om jag har a-kassa att vänta så måste jag spara. Men träna vill jag göra så nu blir det utomhusträning. Löpträning har jag valt - eller jag varvar löpning med snabb promenad, orkar inte springa hela rundan än men det kanske kommer. 
 
Imorgon ska jag gå till Stadium och inhandla en bra "magtränare" - ungefär som en medicinboll men ändå inte. Äsch bild kommer när den är inhandlad. För löpträning måste ju varvas med annan träning och visst jag måste spara in på utgifter men en träningsgrej för 299 kr kommer jag "kosta" på mig. Så det så!
 
Men så jag har alltså löptränat nu några gånger - har nog blivit ungefär 3 gånger i veckan sista veckorna. Och idag blev det första löppasset i snö. Jag skulle behöva ett par bra löpskor som fixar snöunderlag men ja det var ju det där med pengar... Får se hur vi löser det helt enkelt.
 
 
löprundorna blir på mellan 3-4 km!
 
och alltså det är ju så vackert ute ibland att man bara måste pausa Runkeeper och fota lite.
Själen mår bra utav det!
 
bilder från dagens runda i snön.
 
fast åka skridskor redan nu när isen precis har lagt sig - nej det skulle inte jag våga.
Fast dessa skridskoåkare hade isdubbar och sånt där "spett" som de kunde känna med, så de åkte nog säkert.
Men jag skulle aldrig våga...
 
 

viktnedgång - vad gör det med personligheten...

Ni som följt mig ett tag nu vet ju att jag gjorde en GBP i november 2012, jag skäms inte det minsta för att jag tog hjälp med min viktnedgång genom en operation. Jag hade provat allt! Och jag trivdes inte alls i min allt för stora kropp. Jag var trött - jag hade ont överallt - mitt självförtroende låg i höjd med fotknölarna - jag var ofta sjuk/hade infektioner m.m. Nu 10 månader senare har jag gått ner lite drygt 28 kg (28,5 kg kanske) och jag mår så mycket bättre nu! Jag har fortfarande ont i kroppen på grund av min reumatism men det känns ändå lättare nu än innan då när alla kilon tyngde ner också - jag har fått tillbaka lite av mitt självförtroende - jag är mycket piggare - och jag mår så mycket bättre!
 
nästan exakt 1 år mellan bilderna
 
Men inom mig är jag precis densamma - ja förutom självförtroendet då. Men jag är samma M-L fortfarande även utan den där extra vikten. Och det hoppas jag att alla förstår! Bara för att man förlorar x antal kilon så förändras man inte inombords - likadant är det ju åt andra hållet, du blir inte en annan bara för att du går upp i vikt. Om man då inte betänker detta med självförtroendet som ställde till med problem för mig. Jag trodde inte mycket om mig själv... Jag har svårt att "se" att jag är bra fortfarande - men jag gillar faktiskt i alla fall det jag ser i spegeln nu och det är ganska stort för mig.
 
jag börjar till och med få lite muskler.
 
idag gillar jag det jag ser i spegeln!
Lite sorgligt är det iaf att det knappt finns några foton på mig som tjock -
jag flydde kameran som pesten...
Men det finns några och det är bra -
för då kan även jag se den stora skillnad som sker med mig och min kropp.
 
Men inom mig är jag fortfarande densamma - glöm inte det!

jag har vågat mig in...

De senaste gångerna som jag vart och tränat har jag vågat mig in i "träningshörnet" -
där de fria vikterna och skivstängerna finns.
Och ja det kändes som ett ganska stort steg -
att våga gå från styrkemaskinerna till fria vikter.
 
jag har börjat köra knäböj med stång så att rumpan ska få lite muskler på sig.
 
och wow en liten armmuskel börjat synas!
 
och magen får sig en riktig genomkörare varje gympass.
 
 

snart går årets kryssning...

om två veckor går årets mammabloggkryssning!
Nästnästa helg drar vi iväg ett helt gäng bloggande mammor.
Jag delar hytt med min vän Solveig -
vi lär få så skoj!
 
Eftersom jag lyckades vara en av de 50 första som bokade kryssningen så fick jag en trevlig överraskning i brevlådan i början av sommaren.
En superbra solmousse.
Tyvärr har jag jobbat lite väl mycket i sommar så jag har faktiskt inte testat moussen än -
men lyckas det bli fint väder nu under min ledighet så lovar jag att testa den!
 
tack MGroup och Proderm för presenten.
 
Nu när ledigheten är här så har jag tagit tag i träningen igen.
Var ner på gymmet idag och körde ett pass, så skönt!
Nu ska träningsrutinerna in i livet igen!
 
Lite bilder på mig i olika träningssammanhang.
 
Min vän Ewa tyckte att jag skulle börja le på mina Instagrambilder -
så nu övar jag på det, att le inför kameran.
Jag är superdålig på att le "på beställning" och framför kameror.
Men de översta bilderna tog jag på gymmet i onsdags och de blev ju ganska bra...
 
Så nu ska jag träna mig på att le framför kameran innan jag far iväg på kryssning.
 
Mammabloggkryssningen är snart...
 

när jag bestämt mig så kör jag...

Jag sov riktigt risigt i natt och i morse, vaknade vid kl:5 och insåg att jag glömt ta mina värktabletter och det blir liksom aldrig helt bra när jag råkar glömma dom. Så jag "pallrade" mig upp och stapplade ut i köket (och ja jag stapplade verkligen ut det värkte i hela kroppen) för att ta mina värktabletter och sen satte jag mig i soffan en stund för att låta tabletterna värka. Men det tog tid så jag hann med en tidig frukost ute på balkongen innan jag kände att jag kunde lägga mig igen. Och jag lyckades faktiskt somna om i någon timme men vaknade sen av en riktigt jobbig och ångestframkallande dröm, så det var bara att gå upp. Tog en andra frukost även den på balkongen och kände att kroppen mådde ganska bra, jag fick lust att röra på mig. Jag vet ju att värken i framförallt ryggen blir "snällare" om jag rör på mig.
 
Vi har lyckoödlor ute på balkongen... 
 
Så jag drog på mig mina träningskläder och gav mig ut på en PW som sen blev en blandad PW/löprunda. 5,13 km på 47 minuter var helt okej om man tänker på vilken värme det var ute. När jag kom hem var jag helt slut och genomsvettig - kanske inte den bästa tiden på dagen för en löprunda/träningsrunda men jag är lite så att när jag bestämt mig så kör jag. Jag inväntar inte kvällen för ett pass (om jag inte måste på grund av arbete/studier/familj) utan jag kör på när jag får lust och då kan det bli mitt på dagen i gassande solsken. Det konstiga är att jag nu tycker det är så skönt och befriande att springa det trodde jag aldrig skulle ske, jag har alltid tänkt att springa fy tusan det gör jag bara inte - men nu bara gör jag det och det är riktigt skönt dessutom!
 
jag tog trapporna i dubbla kliv upp och ner tre gånger!
 
Ja jag har träningsshorts - så skönt att slippa långbyxor ibland.
Men det trodde jag inte förra sommaren att jag skulle kunna ha i år!
Och dom känns riktigt bra dessutom och jag tycker de sitter riktigt bra!
 
Det här sitter långt inne men jag tänkte ge er en före och en efter bild, det är drygt 7,5 månader mellan bilderna. Den första före bilden är före min GBP-operation (innan jag startade dieten inför operationen) och den andra efter bilden är tagen för drygt 1 månad sen nere på Sats Farsta.
 
börjar bli dags att dra på sig den där bikinin igen och ta en bild med den på...
Det har jag glömt nu i flera veckor/månader.
I början tog jag en bild varje vecka med bikinin på, det var en bra motivation att riktigt se förändringen som skedde med kroppen - men det är nog dags nu igen...
För jag inte riktigt "se" förändringen IRL utan måste ha det på bild - kontigt nog...
 
 
 

promenader och tankar...

Emelie och jag tog oss ut på en promenad i förrgår, vi skulle bara ta en liten rund - det slutade med 12,4 km på 2 timmar och 15 minuter. Och jag promenerade i korta träningsbyxor typ shorts - det hade jag aldrig trott att jag skulle göra för 1 år sen och inte skavde låren heller - det är typ lycka! Först tänkte vi att vi skulle ut och gå lite sen visste vi inte riktigt vart vi skulle så jag föreslog Stortorp för dit är det ju drygt 2,5 km men när vi väl var där så kändes det för lite så vi sa att okej vi går 5 km sen vänder vi hem då blir det en promenad på 1 mil. Men när vi gått 5 km så var vi så nära Skogås att vi liksom bara fortsatte gå och sen när vi kom till gränsen till Skogås vände vi och gick nästan samma väg hem igen och det resulterade i en runda på 12,4 km.
 
 
när till och med jag börjar tycka att jag ser okej ut känns det skönt!
bjuder på en bild på "muffinsmidjan" också ;)
Vi hittade en stor "trappa" i skogen som vi gick upp och ner för...
 
Saknaden av min pappa, mannens svärfar och barnens morfar börjar landa lite hos oss alla nu.
Igår drack Emelie kaffe ur "morfarkoppen" och att diska den idag känns lite speciellt.
Morfar gillade nämligen inte att dricka kaffe ur mugg som alla vi andra utan han ville dricka kaffe ur kopp,
så när morfar var här hade vi en kopp långt upp i skåpet som tappat "örat" och allt som vi tog fram till morfar så han kunde fika ur kopp...
Det är "morfarkoppen".
 
 
Jag var med mamma på Skogskyrkogården igår för att "välja" ut gravplats och det blev nästan precis den plats som hon sett ut förut - det blir en riktigt fin plats under en stor fin björk.
 
jag tycker Skogskyrkogården är så magisk och rofylld.
 
Jag sitter och scannar in foton också i datorn, tar några bilder per kväll och ska fixa så alla barn, barnbarn och min mamma får ett varsitt usb-minne fullt med fina, roliga, härliga och livsnödvändiga ,minnen. Jag önskar så att alla som säger" nej jag vill inte vara med på bild" tänker om och låter sig fotas lite då och då och inte bara hamnar bakom kameran. För vet ni: dessa minnen i form av foton är ovärderliga för oss alla. Inte tänker man på hur en älskad make/pappa/svärfar/morfar ser ut på fotona - nej vi minns tillfället fotot togs och vi minns den man som han var! Så i år ska iaf jag låta mig fotas mer av mina nära och kära för den dag som jag inte finns mer vill jag att det ska finnas foton och minnen utav mig - från både vardag och fest. För det är även de vardagliga fotona som väcker mest minnen tycker jag, så klart minns man "festerna" och kalasen också men det är de vardagliga fotona som väcker mest minnen hos iaf mig!
 
minnen av "vardagliga"händelser!
Övernattning hos mormor & morfar, luciafiranden, odling och skördning på kolonilotten (ej kolonistugan) mm.
dessa minnen är viktiga för oss alla <3
 
 

livet rullar på...

Ja livet rullar på i sin vanliga takt och jag har tagit upp träningen igen efter mer än en veckas "vila". Jag försöker att promenera bort till jobbet vilket blir en promenad på ca, 25 minuter och 2,5 km, ibland promenerar jag även hem och minst 2 pass på gymmet per vecka försöker jag få in.
 
träningen på sats blir mest styrketräning - för att "tajta" till kroppen.
 
sen blir det promenader ute i sommaren.
 
gårdagens förmiddagspromenad blev full av vackra blommor.
 
Nästa vecka är jag ledig och det ska bli riktigt skönt. Då ska jag försöka "ta hand om" mig själv lite mer. Det behövs känner jag.
 Nästa inlägg ska nog få handla om mitt andningshål i livet - balkongen.
Där växer det ordentligt nu och de första jordgubbarna har kunnat sködas...
 
det blommar i chilin, paprikan, tomaterna, gurkorna - ja allt blommar just nu.

morgonpromenader, parkteater och ovisshet...

Morgonpromenaderna fortsätter jag med nästan varje morgon även fast Java inte är kvar här hemma längre, men det är riktigt skönt att gå ut på morgonen och promenera då har man sen klarat av sin dagliga träning - om man inte gör som jag och går till Sats och kör ett pass sen också. Men som reumatiker måste man passa på när kroppen känns okej och är samarbetsvillig. Vissa dagar fungerar kroppen inte alls och då måste jag ta det lugnt så de dagar som kroppen samarbetar får jag lov att passa på.
 
 
det är så svårt att försöka fota sig själv... Men dessa blev ganska bra.
 
Igår var jag och min äldsta dotter ner till Farsta badet för att till på Parkteatern Kåldolmar och Kalsipper. Åh vad bra den var. Jag vill se den igen! Dom hade verkligen gjort den bra, samma historia/saga som förut men med mer "gung" i musiken. Musiken gick i reggaetoner - "Club Killers gör reggae, ska, rock steady, punk och calypso av Nationalteaterns välkända låtar" står det på parkteaterns hemsida. 
 
 
 
Och ja vi lever i en ovisshet fortfarande. Min (styv)pappa är fortfarande riktigt sjuk och vi vet inte hur detta kommer att sluta. Men förhoppningsvis får han snart komma hem med sjukvård i hemmet så att han slipper ligga inlagd på sjukhus...
 
 

söndagsträning är bästa träningen...

Att glida ner till Sats på en söndagsförmiddag och köra ett söndagspass
är verkligen så skönt.
Jag tror nästan att jag tycker att det är veckans bästa pass!
Varför vet jag inte riktigt och det är inte så att jag kör samma pass varje söndag -
jag gillar helt enkelt bara söndagsträningen.
 
haha jag bjuder på dessa bilder idag
Jag tror faktiskt bara att det är mina älskade döttrar som kan få mig att le på riktigt -
så där riktigt ordentligt, stort och fånigt!
Tack Emelie för det roliga träningspasset idag <3
 
Idag följde äldsta dottern med ner och körde ett pass med mig så jag passade på att be henne fota mig
"in action"!
 
magen fick sig en riktig genomkörare och sen "hängde" jag ut ryggen lite i ribbstolen.
 
bjuder även på dessa idag...
Ibland bara måste man fåna sig!

träningen går framåt - på riktigt...

Träningen går verkligen framåt nu. Jag är så nöjd över vad jag presterar. Jag har börjat springa ute någon/några gånger per vecka och jag fortsätter gå iväg till SATS ungefär 2-3 gånger i vecka. PÅ SATS blir det löpning på löpband, styrketräning och ibland något roligt gruppass.
 
haha jag är svindålig på att le på foton...
 
det känns som det går bra nu.
 
Sen måste jag i helgen göra en ny rensning i min garderob. Jeansen som för några veckor sedan var supertajta är nu för stora och går att få av och på utan att ens knäppa upp dom och tröjor och annat som satt bra för några veckor sedan är nu som tält... Det är ju en trevlig syssla - att få rensa ur för stora kläder. Det knepiga blir bara - vad ska jag sätta på mig nu. Jag måste investera i lite nya kläder nu tror jag allt. Jag har dragit lite på det där med att inhandla kläder eftersom jag ärvt så mycket bra kläder av mina älskade döttrar men nu är det nog dags att "unna" sig lite nytt.
 
ja dom är lite stora nu kanske....

det blev visst en kvällsrunda...

Äldsta dottern och jag satt/låg och bara slötittade på tv i soffan när hon säger (säkert mest på skoj) "ska vi inte ge oss ut och springa lite?" "Visst" sa jag och reste mig upp direkt, drog av mig nattlinnet och på med träningskläderna - "äh okej" fick jag till svar...
 
Sagt och gjort vi gav oss ut på en löprunda och det blev sammanlagt 3,69 km för mig (något längre för dottern då hon tog en liten extra sväng). Helt okej runda - verkligen om man betänker att vi annars bara hade legat och slöat i soffan. Det lär inte vara sista gången vi ger oss ut ihop. I och för sig fick dottern "vänta" in mig ibland då jag behövde gå snabbt istället för att springa så jag kunde få andas lite - men jag tror hon tyckte det var helt okej i alla fall.
 
Nu en dusch senare och lite stretching så lär jag somna ovaggad...
 
 

RSS 2.0