Äventyret....

Nu är det 17 dagar kvar till vårat äventyr, å vad jag längtar. Det är nog precis vad jag behöver.

Pratade också idag med en kvinna på Vintersol angående min rehabiliteringresa, antagligen kommer jag att få åka i mars. Men det är visst många som vill resa i mars så håller på att få ihop alla grupper ordentligt. Men det slutliga beskedet skulle jag få senast nästa vecka. Det ska bli så skönt att få rehabilitering, den här hösten och vintern har gått hårt åt på min kropp. Just nu har jag så ont, mest i benen, att jag helst skulle vilja ligga i sängen hela dagen. Det är tur man är så envis, annars hade jag bara legat ner hela dagarna. men envisheten drar upp mig och får iväg mig, ut och till affären.

Just det, jag klarade julhelgen med endast +0,5 kg (enligt vågen hemma) och det kan jag säga är en bedrift. För hos svärmor blir man bjuden på mat och fika nästan hela tiden :)
Sjukdom | |
#1 - - Lejonkvinnan:

Duktiga du! Själv har jag slarvat och vågar inte ställa mig på vågen!!

Vart ska ert äventyr bära i väg tro....... :)

#2 - - Marie-Louise:

Ja äventyret, tids nog får ni veta ;)

Jag måste ju få er att stanna kvar här på bloggen, dom få läsare jag har. Så lite hålla er på halster kanske håller er kvar, tänker jag ;)

#3 - - Marie-Louise:

Men så mycket kan jag säga att vi har längtat och fixat för detta i drygt 1 år ungefär. Och nu är det 17 dagar kvar :D och jag längtar så jag nästan spricker, hihihi.....

#4 - - Spiderchick:

haha jag skrattade åt din beskrivning av morgonen när man har tonårs barn... =) kan inte tänka mig att lilleman någonsin kommer bli så stor! =)

#5 - - Marie-Louise:

Spiderchick: Nej man tror inte att dom små bebisarna ska bli så stora, men ack det blir dom ;)

Tänk dig om 15 år, målbrottet och moppe ;)Det känns avlägset, men det går så fort :)

Upp