läkarbesök...

Läkarbesök. Ja snart ska jag gå. Det känns nervöst på något sett, som om jag inte har någon rätt att gå dit, så dålig är jag väl inte, hör jag en röst säga inne i huvudet. Men hur dålig ska man vara för att få hjälp, ja inte vet jag. Hur länge ska man känna sig nere och less innan man bör söka hjälp, ja inte vet jag. Jag gör ett försök nu idag i alla fall, hoppas bara att läkaren lyssnar på mig och att jag lyckas få ur mig allt. Jag vet hur det brukar bli hos läkaren, innan mötet så vet jag precis vad jag ska säga, sen sitter jag där och vet inte alls vad jag ska säga. Ofta känns det som om jag kommer in till läkaren med mössan i handen och liksom ber om att få vara sjuk, men så är det ju inte, men känslan finns där. Och hur ska någon annan kunna förstå hur man egentligen mår?


foto:jag
Jag tycker om den här bilden, fast jag vet inte riktigt varför jag tycker om den...
livet | |
#1 - - 2barnspappan:

Du får gör som jag gjorde.

Jag skrev ner allt på en lapp, sträckte över den till min psykolog. På så sätt missades ingenting!

Hoppas det går bra för dig idag, håller tummarna!

Kram

#2 - - Anki:

Så där kände jag också innan jag kom i väg det är precis som om man inte vill erkänna ens för sej själv att man är sjuk! Lycka till min vän.

Upp