17 år sedan...fortsättning....

Ja den 20 augusti 1993 kom hon då äntligen våran älskade dotter efter mycket arbete och smärta. På grund av det illaluktande fostervattnet fick jag penicillin i 10 dagar och genom amningen så fick min lilla tjej också penicillin, läkaren tyckte det var bra att hon fick i sig lite penicillin från mig för eventuellt hade hon fått lite vatten i lungorna. Men apgarskalan var 10 för henne på en gång och det är visst väldigt ovanligt vid kejsarsnitt har jag fått veta.

Efter våran pärs nere på förlossningen så ska vi då äntligen få åka upp till BB-avdelningen, den lilla nya familjen. Jag var så trött och ville helst bara få sova. Men när vi rullar ut från hissen så står hela släkten där och väntar på oss. Det var min mamma, styvpappa, storasyster med make och 3 barn, svärmor och svärfar och alla har dom oroligt följt dramatiken hemifrån. Mamma ringde förlossningen flera gånger för att se hur det var med mig tills hon inte vågade ringa mera på grund av sin oro, då lät hon min storasyster ringa istället. Dom hade alla varit så oroliga för mig och det blivande barnet. 4 dygn på förlossningen hör inte till vanligheten riktigt. Just då var jag mest trött och irriterad över att dom alla stod där och väntade på oss men nu i efterhand är jag glad, tacksam och rörd. Vilken kärlek dom kom med där allihopa och vilken oro dom hade levt med i flera dagar.

Vi blev kvar på BB i 6 dagar, jag fick feber och blodtrycket ville inte riktigt gå ner ordentligt. Huvudvärken hade jag kvar i nästan 2 veckor och vätskan som jag hade samlat på mig i kroppen försvann sakta men säkert under den första månaden. Men vi fick vara tillsammans på BB hela tidenden lilla familjen, maken min fick en säng inrullad till sig så att vi kunde bo ihop inne på ett enkelrummet.

förlossningar | |
#1 - - soffie:

va fint av din familj att komma även att du va så slut,

vilken tur att ni fick vara tillsammans hela familjen annars blir det lätt långtråkigt att vara på sjukhus,

må gott

#2 - - emelie:

tur att jag fortfarande inte luktar gammalt fostervatten ;)

#3 - - Marie-Louise:

Emelie*: Ha ha det gjorde du inte då heller för din pappa tvättade dig så fint och bra. Så när jag fick träffa dig så var du ren och fin och luktade bebis. En underbar doft kan jag lova :) Puss & Kram min kära dotter.



Sofia: Ja visst var det fint, men just då tyckte jag inte det om jag ska vara ärlig.

#4 - - Åsa:

Åh, va kul att läsa om!

#5 - - Lotta:

Vilken tur att allt gick bra till slut. Som sagt, fyra dygn på bb, det suger.

:-)

#6 - - Camilla:

Vilken tur att allt gick bra.

17 år....tänk vad tiden går.

God morgon!

#7 - - Agneta:

förstår att du inte uppskattade gesten just då men att du nu kan se hur mycket oro och kärlek de öste över er sedan

#8 - - inger stark:

puss älskling, nu blev jag gråtig

#9 - - Inger Maryissa:

Jo, födseln av sitt barn är något man minns...

Men du fick det ganska jobbigt, med kejsarsnitt, och febern osv.

Skönt att allting gick så bra och det är tur det finns pennicillin.

jag hade själv en lätt förlossning,

men tydligen fanns delar av modekakan kvar och jag fick hög feber och det gjorde ont även om läkaren bara petade på magen.

Men jag fick medicin och de la mig i ett rum med öppna fönster för att få ner febern, och sedan blev jag friskt igen.

Härligt det du berättar att din lilla familj fick vara tillsammans de dagarna nu var på BB,

och att din make även fick en säng inrullad så han kunde sova där också.

Tror inte det var så i börjar av 70-talet då min dotter föddes.

Men fäder fick i alla fall vara med på förlossningarna.

och jag fick ha min dotter hos mig på dagarna

Upp