madredetres - att få vara ett par och inte föräldrar....

att få vara ett par och inte föräldrar....

Att resa bort med min man var verkligen välbehövligt. Vi har som alla andra par haft upp och ner gångar i vårat förhållande och denna resa har verkligen varit perfekt för oss. Vi hittade tillbaka till varandra. Jag hittade den mannen som jag en gång blev så kär i! Helt underbart att under 1 veckas tid bara få vara vuxna, bara få vara ett par och INTE föräldrar. Slippa allt tjat och gnat som tär så på ett förhållande.

Min man och jag träffades för snart 18 år sedan. Vi sågs på en fest på Täby Park Hotel. Eller han såg mig :)

Så här började det:

Min bästa kompis G hade tjatat på mig under några veckor att jag skulle följa med på en stor fest som SL höll i på Täby Park Hotel. Till slut gick jag med på att gå, mitt motstånd till denna fest grundade sig i att jag skulle jobba helgen. Jag jobbade under denna period på SÖS ortopeden och skulle alltså jobba denna helg. Hon övertalade mig genom att lova mig skjuts in till SÖS sen på söndags eftermiddagen (jag skulle gå på mitt pass kl:13.00). Okej jag gick med på att följa med och det ångrar jag absolut inte idag. Tänk om jag hade stått på mig och fortsatt sagt nej, då hade jag kanske aldrig träffat min kära man och våra barn kanske inte hade funnits, konstiga hemska tanke. Ett litet val som man gör i livet kan bli så stort och betydelsefullt.

Väl på plats bjöds vi på mycket mat och dryck, alltför mycket dryck till min lilla kroppshydda kan jag lova. Under dansen senare på kvällen så blev jag uppbjuden och dansade i godan ro med en kavaljer. Helt plötsligt blir hela dansgolvet svart och bara en spotlight lyser direkt på mig. Jag blir lite smått förvirrad och min danskavaljer försvinner lika fort som en avlöning. Då hör jag hur det asgarvas uppe från balkongen på våningen över (svårt att förklara hur det såg ut) och där står min bästa vän G med min blivande make och hans bästa vän H. Min blivande make var på denna fest ljus och ljud ansvarig, DJ som han var, och hade bestämt att den där tjejen, jag, skulle han ha :) Jag skämdes något enormt och sprang iväg upp till dom 1 våning upp och dom hade jätte roligt åt mig. Skrattade som aldrig förr. Vi blev i alla fall presenterade utav min vän G och sen fortsatte kvällen. Jag hade som sagt druckit lite väl mycket, på den tiden var jag liten och nätt, så jag var ganska berusad. Jag skulle ha sovit hos G men det föll sig inte riktigt så och jag tyckte då att jag kunde åka nattbuss från Täby till Örby, inte så smart. Det tyckte inte min blivande man heller så han erbjöd sig att dela sitt hotellrum med mig, helt oskyldigt. Han sov på soffan och jag på sängen. Men när jag mitt i natten började må lite väl illa så hjälpte han mig. Kanske var det redan då jag insåg vilken underbart bra man du var/är. Inga inviter eller liknande, du bara hjälpte mig och sen var det inget mera med det.

Efter detta fortsatte vi att ses alla fyra och undan för undan växte min kärlek till denna underbara man. Vi blev ett par i juni (tror jag det var) och redan i december det året var jag gravid.

Två år efter i januari döptes våran dotter och helgen efter gifte vi oss. Eftersom vi hade en sådan liten dotter, 4 månader var hon, så åkte vi aldrig på någon bröllopsresa. 1,5 år efter kom våran andra dotter och ytterligare 3 år efter kom våran tredje dotter. Lyckan var total. Men så klart allt gick ganska fort och småbarnsåren låg tätt efter varandra så någonstans i detta tappade vi nog bort varandra lite, som par. Vi såg varandra mera bara som föräldrar och var ganska så tjuriga och griniga på varandra till och från.

Men nu äntligen tog vi oss tid och råd och åkte iväg på en väldigt försenad bröllopsresa, 16 år sent för att vara exakt. Och vi hade inte kunnat valt bättre. Nu har vi hittat tillbaka till varandra som ett par och jag är så innerligt tacksam för att just han är min make och livskamrat. Äntligen återupptäckte jag det som jag för flera år sedan fastnade för hon min man.