tragedier för alla inblandade....
Jag känner ingen utav dessa 2 unga män personligen, jag känner den enas mamma men inte den andras.
Jag har inga personliga band kopplade till dessa 2 unga män, men jag känner ändå smärta och sorg. Jag känner ångesten som river, klumpen i magen som växer och empatin för mina medmänniskor som just nu måste genomlida det värsta man kan behöva genomlida som förälder, familj, nära anhörig eller vän.
Jag har 3 egna barn och den största mardrömmen en förälder bär runt på hela livet är att förlora sitt/sina barn. För två föräldrapar har detta oerhört hemska hänt, nu. Deras värld har rasta samman och kommer aldrig mer bli sig riktigt lik. De har överlevt sitt barn och det är en sak som ingen förälder ska behöva uppleva. Mina tankar går idag till dessa föräldrar och familjer och alla de som levt nära runt dessa 2 unga män.
2 kvällar nu under loppet av 48 timmar har jag sett uppdateringarna som ploppat upp på Facebook. De första trevande, sökande, letande inläggen, sen mer och mer panik i inläggen och till sist det slutgiltiga när de vet vad som hänt. Jag har känt oron, paniken och sorgen som beskrivs i bara några få ord.
foto:jag
Så det var som du fruktade och befarade!
Så oerhört tragiskt!
Sänder tankar och kramar!