tragedier för alla inblandade....

2 unga män har inom 48 timmar omkommit, 2 unga män som precis skulle ta det stora klivet in i vuxenvärlden, 2 unga män med framtiden framför sig och ett helt liv kvar....

Jag känner ingen utav dessa 2 unga män personligen, jag känner den enas mamma men inte den andras.
Jag har inga personliga band kopplade till dessa 2 unga män, men jag känner ändå smärta och sorg. Jag känner ångesten som river, klumpen i magen som växer och empatin för mina medmänniskor som just nu måste genomlida det värsta man kan behöva genomlida som förälder, familj, nära anhörig eller vän.

Jag har 3 egna barn och den största mardrömmen en förälder bär runt på hela livet är att förlora sitt/sina barn. För två föräldrapar har detta oerhört hemska hänt, nu. Deras värld har rasta samman och kommer aldrig mer bli sig riktigt lik. De har överlevt sitt barn och det är en sak som ingen förälder ska behöva uppleva. Mina tankar går idag till dessa föräldrar och familjer och alla de som levt nära runt dessa 2 unga män.

2 kvällar nu under loppet av 48 timmar har jag sett uppdateringarna som ploppat upp på Facebook. De första trevande, sökande, letande inläggen, sen mer och mer panik i inläggen och till sist det slutgiltiga när de vet vad som hänt. Jag har känt oron, paniken och sorgen som beskrivs i bara några få ord.


foto:jag

livet | |
#1 - - Ann Catrine:

Så det var som du fruktade och befarade!

Så oerhört tragiskt!



Sänder tankar och kramar!

#2 - - Agneta:

så oerhört ledsamt att två familjer för alltid fattas varsin medlem, ett tomrum och ett sår som man aldrig kommer över.

var rädda om varandra varje minut vi har tillsammans, man vet aldrig vad som framtiden bär med sig

kram

#3 - - Helena:

Oerhört tragiskt när sånt händer.

Livet är grymt ibland.

Stor kram!

#4 - - Sand mellan tårna:

Fy så hemskt! Livet kan vara bra grymt ibland och det finns ingen fim och reson i vissa saker som händer.

#5 - - Synnöve:

Det är tragiskt när det inträffar. Två familjer med en medlem mindre för alltid.

Vet inte helt vad som händt. Inte viktigt heller.

Sänder varma tankar.

Kram.

#6 - - Kristina:

Så sorgligt. Det går nog aldrig att föreställa sig hur det skulle kännas att förlora ett barn. Blotta tanken gör så ont att jag hellre skjuter det ifrån mig. Men när sådana tragiska händelser inträffar inser jag hur viktigt det är att leva för dagen och uppskatta det jag har och ALDRIG någonsin ta något för givet.

#7 - - E:

Så fruktansvärt och så sorgligt att det är svårt att uttrycka för det blir enbart banalt...Men som andra skriver, man ska aldrig någonsin ta något för givet.



SOm när vi höll på att förlora Nora, man klarar en graviditet och förlossning och andas ut, men det är nu det börjar...

Upp