Ibland när jag tänker på min första förlossning och de nästkommande så känns det som om det hade kunnat utspela sig på typ 1800-talet eller något liknande, men det utspelade sig i mitten av 1990-talet. Att det i mitten av 1990-talet fungerar så på en förlossning är helt otroligt. De lyssnade inte på mig alls, den födande kvinnan. Nu kan ni läsa om en liknande berättelse inne på min väns nya blogg. Det är f*n helt otroligt hur slarvigt de (personalen på förlossningen) har betett sig, i våra fall.
Nu kan man ju se det som att vi ska vara glada för att vi fick friska barn och det lovar jag er att det är vi, men det ska inte gå till så här i vår tid. I min väns fall slutade det med en stroke, i mitt fall slutade det med ett katastrofsnitt och en rejäl infektion för både mig och min dotter.
Snart kanske jag skriver om min 3:e och sista förlossning, ska bara få tid att skriva ner det.

Jag och mina underbara döttrar, dagen efter min sista/3:e förlossning.
Hallå, är här inne och snokar ibland, men är dålig på att kommentera. Hu, vad jag känner igen mig i beskrivningen ang förlossningar. Jag har fött på 2000-talet, men har fått tjata en hel del för att få som jag vill.. Båda förl har gått bra, fast dåligt.. Någon gång ska jag få upp mina berättelser på bloggen.. Den sista är färdigskriven, fast jag minns inte så mycket själv..