orolig mamma och tonåringar....

Ja jag erkänner, jag är en grymt orolig mamma. Jag ser faror överallt känns det som, så fort mina tonårsdöttrar är ute så finns oron där. Jag vet att dom (tonårsdöttrarna) tycker att jag överdriver men jag kan inte rå för det. Jag vill t.ex veta när de kommer hem (ja de har så klart en senaste tid), ungefär vart de är och ja jag vill veta om de tänker sova över hos pojkvänner. Jag vill inte bara ta det för givet att de ska sova där, jag vill veta. För jag har en känsla av att om jag inte vet att de ska sova över så kommer det kanske hända något just den kvällen som jag inte riktigt vet vart de är och då vet jag kanske inte ens att det hänt något förens jätte sent efter. Oj hängde ni med i mitt konstiga resonemang?

Självklart är det våra (mina och makens) regler som gäller så länge barnen bor hemma men ibland vill de tumma lite på reglerna och visst vem gjorde inte det som tonåring. Men jag vill veta om de ska äta hemma eller borta (i tid), om det ska sova hemma eller borta (i tid), om de har missat bussen eller t-banan (i tid). Ja jag vill helt enkelt veta lite vart de är och vad de gör.

Kanske är jag så här orolig bara för att jag var som jag var när jag var tonåring. Stackars min mamma säger jag nu. Inte fanns det mobiler och grejer då heller i mitten av 80-talet. Hon måste ju ha klättrat på väggarna av oro ibland när jag inte kom hem i tid och inte hörde av mig (i tid). Allt kommer väl tillbaka till en kanske...

Mina tjejer säger att det är så lugnt ute, men nej det är det inte - jag vet. Jag vet vad man som tonårstjej kan råka ut för, tyvärr vet jag det - allt för väl. Och jag vill inte att mina döttrar ska behöva vara med om samma saker, jag vill bespara dom det. De behöver väl inte göra om alla mina misstag om jag kan försöka förhindra dom, eller? Jag vet att alla måste få göra sina egna misstag, men dom behöver väl inte göra om mina. Åh den här oron som sliter i magen när de är ute om natten, kommer den någonsin försvinna tro...

Uppdatering: Och när tjejerna är hemma här med pojkvännerna så är jag orolig att något ska hända pojkvännen när de sen ska ta sig hem.


Jag som 14 åring...
Familj | |
#1 - - erika:

http://youtu.be/PIb6AZdTr-A

#2 - - Marie-Louise:

Erika: Jo jag vet ;) men det gör inte en mamma mindre orolig... Kram sötnos

#3 - - Nett:

Nog är det lite skillnad på då och nu.. Själva oron lär ju inte försvinna, och som mamma lär man nog alltid vara orolig. Kram

#4 - - Tommy:

Sv: Ännu har semestern inte börjat, men om 14 dagar så:-)

#5 - - Gun:

Oj ja, jag förstår dig till 100%, orolig är man, det bara är så. Så småningom blir barnen äldre, tiden går, man vänjer sig och märker att det går bra, och så till slut kan man slappna av lite mer, det är så skönt. :)

#6 - - soffie:

tycker jag känne rigen det där men jag känner mej mer orolig för sonen å det beror på att han är med fel gäng,Men när dottern är ute på kvällarna så vill jag med veta var hon är,tycker vi oroliga mammor är bra mammor:)

kramen å vilken cooling ,röker du nu med eller va det en tonårsgrej?

kram

#7 - - Karin:

Visst är det väl hemskt?

Jag är ju också tonårsmamma, och min unge har dessutom diabetes...

Har dock lyckats lugna ned mig lite sista året, trots att hon hamnat i koma flera gånger hemma (som tur är!!!) i år.

Fattar inte hur det går till, men jag tror jag börjat inse att det inte hjälper ett dugg att oroa sig. - Det blir bara värre då. :/

#8 - - Pia:

Jag förstår helt och fullt vad du menar även om mina barn inte är tonåringar ännu...

Tack, kakorna var jättegoda. Finns några kvar, kom och hjälp mig äta upp dem. ;)

#9 - - Pia:

Jag förstår helt och fullt vad du menar även om mina barn inte är tonåringar ännu...

Tack, kakorna var jättegoda. Finns några kvar, kom och hjälp mig äta upp dem. ;)

#10 - - Diana:

Jag kan tänka mig att man är orolig, världen känns så mycket farligare nu än då (haha, fasiken vad gammal jag låter). Sen vet man ju vad man själv gjorde som ung och det oroar ju inte mindre... :)

#11 - - Barnens Hjältar:

Klart man vill veta var de är, det vill nog alla. Jag tycker inte du är hönsigare än normalt. Då är jag med det i så fall.

#12 - - sophie - Vi 3 mot världen:

Haha ja, annat kan man inte säga! ;) ha fortsatt trevlig kväll! kramis :)

#13 - - Anonym:

Ja nu vet man vad ens stackars föräldrar fick gå igenom...nu finns ju i alla fall mobiltelefonerna...

#14 - - ejmis:

Sa jag då... ;)

#15 - - Marie:

Been there, done that!!

Tre av mina döttrar har gått igenom tonårstiden, två har sitt kvar. Shit, det känns jobbigt när man vet vad det innebär!!

Kram♥

#16 - - Sandra - Tävla om en tjusig ljuslykta!:

Var med och tävla om en tjusig ljuslykta :)

Http://Kacan.blogg.se/2011/july/tavling.html



Kika in och se om den intresserar dig, annars får jag önska dig en trevlig söndagskväll :)

#17 - - Fnulan:

Hahhahaha men hjärtat, kortet säger ju varför du är rädd, du var nog allt en hulligan själv och är rädd att barnen dina är samma kaliber ;)

Nej skoja bara, klart man är orolig!!!! Ska man vara, men man kan inte ha kontroll TYVÄRR!!!

#18 - - Lotta:

Känner så väl igen det du skriver. Men den där oron finns där nog alltid mer eller mindre. Man vill ju skydda sina barn mot allt ont som finns.



Kram

#19 - - Susanne P:

Självklart att man vill veta och man är ju sig själv närmast... ;)

Kram

#20 - - Husfrun:

Jag är lika dan. Nu är ju mina barn fortfarande förhållandevis små, men självklart finns det en oro i allt... en sund oro tycker jag. Man ska ställa krav så länge man också ger frihet :)

Kram.

#21 - - Mona:

Vilken tuffing! :)

Kram

#22 - - sweetmama:

Vilken tuff bild på dig som tonåring!!!



Jag förstår precis hur du menar. Har ju själv tonårsdöttrar. Det jag däremot tycker är svårt är när de är över 18 och tycker at de bestämmer själva. Men nu har jag försökt säga att det handlar inte om ålder, tid sova borta eller hemma. Utan något kan även hända mig eller någon annan när de är borta och då vill jag veta var jag får tag i dom. Det gick hem ;)

#23 - - Ann Catrine:

Kan lova dig,

man slutar aldrig oroa sig!

Nu har jag börjat med oro inför allt som

barnbarnen kan råka ut för...

OCH min mamma, OCH sonen, OCH döttrarna

OCH mågarna...

Den ende jag INTE oroar mig för är... mig själv!



Kram!!

#24 - - Trolda:

Ja, det är väl vår Mammors lott här i Livet! Jag oroar mig REDAN för mycket också...och då är ju linus ständigt i min NÄRVARO! Jag kan bara tänka mig tonårstiden...huuuuu...kommer väl inte sova en blund ;-)



Trolda - kramar =D

#25 - - Yohanna i Las Palmas:

Jag oroar mig redan för hur det ska bli när de blir tonåringar. Själv så vet man ju hur man var, helt aningslös. Och så ser man hur världen är idag och då blir jag ju inte lugnare.

Som du skriver så vill man ju inte att de ska göra om samma misstag som man själv men sorgligt nog så verkar det som om de måste göra det.

Tufft, mest för mammorna som oroar sig. Tonåringarna bara roar sig ju, TILLS det händer något...

Som tonåring TROR man ju att man klarar allt. Men som mamma så VET man vad som kan hända och att mna inte klarar allt.

Men men. Det är väl så det ska vara antar jag.,

Jag oroar mig i alla fall och jag har mitt kvar....längtar inte.

Hälsningar

Yohanna



PS Kul att ni tycker om såserna. Har inte provat dem än men om de är så bra som du skriver så måste jag nog det. Brukar göra egen och den blir ju bästa ;) DS

Upp