madredetres - sos... -hjälp det brinner!

sos... -hjälp det brinner!

Ja vi fick en händelserik eftermiddag hos oss. Jag satt här i lugn och ro vid min datorn när jag plötsligt känner att det börjar lukta rök, som om någon eldade papper. Så jag hojtar lite till mina döttrar och undrar vad de håller på med, kan de sluta leka med elden. Va svarar dom, vi gör ingenting. Då går jag ut i köket och ser hur det ryker utanför balkongen, jag tittar ner och ser att det kommer från grannarna under oss. Jag tänker att de kanske har bränt någon mat eller så och håller på och vädrar så jag går en trappa ner och ringer på deras dörr. Jag tänker att ifall de har bränt mat så är det bättre/snällare att fråga först innan jag ringer brandkåren. Jag har själv råkat bränna mat och popcorn och behövt vädra och då faktiskt varit orolig att grannarna ska ringa just brandkåren. Men det är ingen som öppnar fast jag ringer på flera gånger så jag kikar även in i brevinkastet men ser bara rök och att det luktar just eld.

Då bestämmer jag mig! Jag går upp och ringer 112, ett nummer som jag knappt har behövt ringa någon gång, som tur är. När jag kommer fram vilket jag gjorde nästan direkt får jag berätta vad som hänt och vart det hänt, så jag berättar om röken, lukten och att jag har varit nere och ringt på. Okej gå ner till porten och visa brandmännen rätt säger han som svarat. Så det gör jag och efter bara en liten stund så hör jag dom, sirenerna, det låter för fullt och två stora brandbilar, en ambulans och en polisbil rullar in på parkeringen. Hjälp tänker jag snabbt, hoppas nu att jag inte har falsklarmat, det vore pinsamt. Ja så får jag då visa vart det ryker och två brandmän följer med upp i trappen för att att ringa på dörren. Ingen öppnar nu heller och de kikar in i brevinkastet precis som jag gjorde innan. Men de ser att det står en bensindunk innanför dörren, vilket jag inte ens noterade, så nu blir det bråttom. Dom bankar på dörren och ringer som galningar, då säger jag till dom att deras balkongdörr är öppen. Okej vad bra då får vi gå in den vägen. Så klättrar de upp till balkongen med en lös stege, brandbilen kommer inte in på vår gård just nu eftersom de håller på att gräver ner nya soptunnor precis vid gårdsinfarten (smart, mycket smart att placera dom där, inte). De går in och ser att det har torrkokat mat på spisen som de enkelt kan släcka och dra undan spisen. Och precis när de låser upp dörren inifrån så kommer grannarna hem.

Oj jag kan tänka mig skräcken. Tänk att komma hem precis när en brandman öppnar din ytterdörr. Det var ingen som hade varit hemma och de hade glömt maten på spisen, fy så läskigt. Eller det hade varit en man hemma verkade det som men som sov och han vägrade att följa med ambulanskillarna, men att han kunde sova när jag och sedan brandmännen ringde på dörren och bankade, ja han hade nog tur som inte blev medvetslös av röken. Men diskussionen som de förde med ambulanskillarna och polisen hörde jag bara lite av genom trappen innan jag stängde min dörr och lät de vara ifred. Jag kan inte med ro stå kvar och lyssna på skvaller så jag kollar bara med brandkillen om allt är lugnt, om jag kan gå hem och bara vädra ut doften, vilket jag kan intygar han.

Brandmannen sa även till mig att det var tur att jag hade ringt när jag ringde, hade det gått 5-10 minuter till så hade det börjat brinna upp i fläkten och då hade det spridit sig rejält, t. ex upp till oss.

Jag skulle sedan ganska direkt efteråt åka iväg för att tacka av en kvinna som gick i pension idag, mer om det senare, så jag åkte hemifrån och mina döttrar var ensamma hemma. Vilket var helt okej för dom, jag frågade minst tio gånger om jag verkligen kunde åka, vilket jag skulle tyckte dom. Då precis när jag hade gått så kommer grannkvinnan upp och ringer på och tackar så hemskt mycket att vi hade ringt brandkåren. Hon var så tacksam att hon nästan inte visste vad hon skulle säga, berättade min äldsta dotter. Phu, vilken tur ändå, att jag ringde och att allt gick bra....

foto:jag