Igår jobbade jag igen, kväll. Och vilken kväll. När jag slutade 21.00 var jag helt slut - helt färdig. Inte bara fysiskt - för jag är van att gå och stå ( och lyfta ) mycket på jobbet - utan även psykiskt. I och med att en boende var orolig och skrek efter hjälp mest hela tiden och inget av allt vi försökte göra hjälpte så blev så klart fler boende oroliga, vissa stängde in sig på sina rum och ville inte ens komma ut och fika. Jag bjöd på fika på rummet istället och det uppskattades tror jag. Men när man är hjälplös och inte kan hjälpa någon hur mycket man än försöker så blir man tillslut helt slut. Man orkar inte mer. Jag var hemma 21.30 och försökte vara uppe en stund och kolla på tv med mannen min men det gick inte jag var för "trött" för det. Efter en riktigt jobbig arbetskväll är det svårt att varva ner men somnade gjorde jag nog direkt faktiskt men sedan har jag vaknat i natt med de mest konstiga och läskiga drömmar. Det är nog hjärnan som arbetar om allt som man har varit med om under dagen/kvällen.
Sedan när jag imorse sett att alla döttrarna kommit iväg till skolan ordentligt - med frukost i magen - så gick jag och lade mig igen och sov till 11.00. Oj så lång sovmorgon det blev men ack så välbehövlig. Nu ska jag klä på mig och bege mig ner till centrum för att handla hem lite mat. Jag hoppas på att helghandeln inte har börjat riktigt ännu men det har den nog, jag kommer nog få trängas och bli irriterad.
Men det ligger väldigt vackert mitt arbete. Ibland kan jag stanna upp och bara njuta av utsikten och hämta lite extra kraft. Tyvärr är det svårt just nu att hinna komma ut med någon boende på en promenad.
Hoppas du känner dig piggare snart, förstår att sånt kan hänga kvar!