tvångstankar...

Igår skrev Fnulan om tvångstankar och jag skrev ner en av mina i hennes kommentarsfält - kom sedan på att den tvångstanken kan ju bli ett helt blogginlägg...

Jag har en tvångstanke när det gäller små utrymmen och offentligt så kommer dessa tvångstankar oftast om jag måste gå på en offentlig toalett:

Jag har en tvångstanke om att dörren ska gå i baklås på en offentlig toalett och att jag ska bli fast där inne och att inga ska höra mig ropa. Det tog många år innan jag ens vågade gå på dessa toaletter, jag kunde hålla mig i evigheter bara för att slippa gå på toa och låsa om mig - men när min äldsta dotter blev så pass stor att hon behövde få kissa när vi var ute så fick jag svälja tvångstanken och gå på offentliga toaletter med henne och sedan med de två yngre döttrarna. Men jag låser fortfarande helst inte, är jag med någon som jag känner så ber jag oftast att dom ska vakta dörren så att jag slipper låsa. Och måste jag väl låsa så "provlåser" jag först med dörren öppen för att se om låset fungerar och sedan sitter jag som på nålar tills jag är klar. Om någon råkar ta i handtaget och försöka öppna när jag sitter där inne så blir jag ännu mer nervös för då får jag för mig att låset ska ha hakat upp sig i och med att handtaget drogs ner. En knasig grej till: jag spolar aldrig på toaletten innan jag har låst upp dörren - jag har fått för mig att om jag spolar när dörren har gått upp så blir jag inte inlåst. Nu när jag skriver det här så inser jag hur knasigt det verkligen är - men jag vet att jag kommer göra likadant även nästa gång som jag går på toaletten offentligt - för jag kan inte låta bli helt enkelt.

Även hissar har jag lite jobbigt med. Vissa hissar "känner" jag och då är det inga problem men är det en "ny" hiss som jag ska åka med så tycker jag att det är hemskt jobbigt att åka den. Men på grund av min reumatisk sjukdom så tar jag hissen endå för kroppen pallar inte alltid att ta trapporna...


bilder lånade från google
livet | |
#1 - - Lejonkvinnan:

Trånga utrymmen hatar jag också, men det är framförallt sådana med lågt till tak. Har mardrömmar ibland att jag ska hälsa på barnen och att de bor i små utrymmen som man får krypa/åla sig in i.



Det där med toaskräck har jag inte, men Fyran har. Han vågar inte gå på toaletter han inte känner för han är rädd för spolknappar och för att det låter när han spolar :)



Sedan har jag emofobi eller vad det heter också, jag är sjukt rädd för allt vad spya och kräkningar heter.

Och möss! Kan inte se dom på tv ens.



Kram

#2 - - carola:

min psykolog jobbar med kpt, jag har tidigare gått kbt.

Min psykolog brinner för det här, nyfiken och hjärtligt intresserad.

För mig är det som att gå till skolan, jag är nyfiken och lär mig nytt hela tiden.

spännande...

#3 - - Yohanna i Las Palmas:

Tvångstankar, ja, det är nog många som har dem. Och sätter jag mig ner och funderar så hittar jag dem säkert hos mig också. Fast man lär sig leva med dem och de blir liksom lite osynliga.



Hälsningar

Yohanna

#4 - - Ama de casa:

Jag går heller helst inte på offentliga toaletter, men inte pga tvångstankar. Jag vill helst "känna" toaletten (ungefär som du och hissar).

Hmmm... När jag tänker efter så är det nog en liten tvångstanke där i alla fall...

:-)

#5 - - Fnulan:

Skönt att inte vara ensam, man känner sig lite normalare då =)

#6 - - Åsa:

Åha, min tvångstanke är tvärtom. Min är att den inte ska vara låst fast jag har låst så någon annan ska komma och rycka upp dörren. Det gör att när jag sitter på toan så drar jag i handtaget typ hela tiden för att försäkra mig om att dörren faktiskt ÄR låst.



haha, kul bild! "om toaletten är låst är den upptagen" no shit liksom!

#7 - - Anna:

hahahaha! Gillar toalettskylten :D



// Anna

Upp