madredetres

Ja hur ska man börja, hur ska man kunna få ner detta så att det låter rätt och riktigt? Hur ska jag formulera mig så att ni förstår? Knepigt blir det, men jag försöker.

Hotellfrukost - en sak man/jag längtar efter när jag väl bor på hotell. Trötta och lite slitna så går vi, Ewa och jag, ner till frukostmatsalen och möts direkt av ett stort kaos. Det är fullt överallt - alla platser är upptagna och ingen hotellpersonal syns till som kan vara behjälpliga med extra stolar eller liknande. Vi lyckas till slut att krångla oss längst in i matsalen där det faktiskt - döm om vår förvåning - finns lediga platser vid ett bord så vi sätter oss så klart där. Men får direkt höra att dessa platser är "bokade", hela bordet är "bokat" och de andra kommer "snart" - säger två stackars barn som sitter vid detta stora bord själva. Jaja säger vi, vi ska bara äta lite snabbt så går vi sen. Då dyker pappan i familjen upp och han blir så förbannad över att vi sitter där - på hans "bokade" platser. Han ska minsann sitta där med hela sin familj/släkt för de träffas minsann aldrig och nu ska dom äntligen få äta frukost ihop. Men hans familj/släkt har inte kommit än så vi sitter kvar, lite sura men bestämda över att vi faktiskt också måste få äta frukost sittande. Pappan börjar nu ringa från sin mobil för att kontrollera när hans familj/släkt ska komma och vi hör då att de kommer från mässan (som inhyste Jehovasvittnen denna helg) och alltså inte ens är gäster på hotellet.

Här måste jag göra ett inlägg riktat mot hotellet Rica Talk hotell - hur kan det komma sig att ni som hotell tar in betalande frukostgäster (utifrån) när inte ens era egna hotellgäster får ordentlig plats? Är det inte hotellets gäster som först och främst ska få ordentlig plats vid sin frukost? Borde det inte vara så att man tar in betalande frukostgäster utifrån (för vi hotellgäster har också faktiskt betalt för vår frukost) vid mån av plats? Detta förstörde faktiskt avslutet på ett riktigt trevligt dygn.

Men vi återgår till frukostmarodörerna. Pappan lägger på och säger till mig att dom andra kommer nu, dom står och betalar, så ni måste flytta på er det här är vårt bord - vi betalar faktiskt för vår frukost och vi träffar aldrig varandra. Vi betalar också för vår frukost svarar jag och ja vi träffar inte heller varandra så ofta, så nej vi sitter kvar. Under dessa utspel från pappans sida så är vi, Ewa och jag, aldrig tillsammans vid bordet, vi är och hämtar frukost och kaffe i omgångar - för att slippa behöva bli av med våra platser. Så denna pappa skäller bara på oss en och en, när vi sitter där båda två säger han inte ett knyst utan blänger bara på oss. Men våra bloggvänner vid bordet bakom hör denna diskussion som vi för så de säger till oss att vi kan ta våra stolar och sätta oss vid deras bord istället, dom kan dra ihop sig. Så det gör vi såklart. Vi tar våra stolar och byter bord och då får vi onda ögon kastade mot oss. Vi har ju tagit deras stolar!

Till saken hör också att Ewa har frågat personalen om man verkligen får "boka/hålla" ett helt bord och NEJ det får man inte! Här kan man ju kanske tycka att hotellets personal skulle kunna infinna sig och tala om detta för denna pappa men det gör de alltså inte. Utan det är vi som får framföra detta till pappan att man inte får boka plats och han blir då bara argare på oss för att vi ens lagt oss i detta med "hans" bord.

Under den resterande frukosten så försöker vi såklart ha trevligt men vi har brännande blickar och pekande fingrar emot oss hela tiden. Familjen/släkten som nu äntligen sitter vid samma bord (de fick nya stolar av personalen) sitter och blänger och pekar på oss hela frukosten igenom. Man kan ju som hotellgäst undra lite också varför det inte togs fram några extra stolar till oss - hotellets gäster - när det så uppenbart var helt överfullt i matsalen? Är det kanske så att de utifrån betalande gästerna är "viktigare" för hotellet än vad vi hotellgäster är?

Denna incidens gjorde att vi, Ewa och jag, helt tappade sugen på att äta en stor och härlig hotellfrukost. Vi nöjde oss med det som vi redan plockat ihop på vår tallrik och visst de enda som blir lidande utav detta är ju vi själva. Men ibland tappar man lusten att ens tillgodose sitt egna behov... (ni får inte ens en bild på frukosten - för det finns ingen).