madredetres

Idag kom det upp en tråd på en FB-grupp som jag är med i där frågan var: Får barn ADHD av att se för mycket på tv som små? Ja alltså vad ska man svara på det liksom. Vore det så "enkelt" så skulle väl alla föräldrar stänga av tv:n fortare än kvickt - eller. Och skulle inte alla (nästan) barn ha en ADHD diagnos idag då eftersom tv och dator är mer regel än undantag hemma hos de flesta familjer. 

 

När ens barn ska utredas för en (eller flera) npf-diagnoser så ska föräldrarna svara på en hel massa frågor. Även barnet ska så klart svara på en massa frågor och genomgå en massa tester. Men jag tänkte nog här försöka peka lite mer på vilka sorts frågor föräldrarna får.

 

Det är en hel del frågor som handlar om mamman och barnet nämligen. Jag kan förstå att många av frågorna är relevanta när en utredning ska göras - men det blir på samma gång ett skuldbeläggande av mamman. 

Några av frågorna lyder: hur var graviditeten? hur var förlossningen? hur länge ammades barnet? när började barnet med annan mat än amning? om det finns syskon: hur var syskonens graviditet/förlossning/amning?

Båda föräldrarna blir så klart utfrågade samtidigt och många frågor vänder sig även till pappan: hur har ni det hemma? regler för barnet? inga regler för barnet? finns det syskon? när började barnet krypa/sitta/gå? när började barnet prata? m.m. m.m. Många av frågorna är så klart helt relevanta men de är väldigt jobbiga att få. Man känner sig ifrågasatt och lite lätt kränkt som förälder under utredningen (eller jag gjorde det iaf). 

 

Ofta blir man som förälder skuldbelagd om man har ett barn med en npf-diagnos = neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Om/när inte skolan fungerar så skylls det ofta på föräldrarna. Ser föräldrarna verkligen till att barnet försöker komma iväg till skolan varje dag? Har ni verkligen tillräckligt med regler och rutiner hemma för att skolgången ska fungera? Eller har ni kanske för mycket regler och rutiner som ställer till det för ert barn? Hur man än gör så blir man ifrågasatt som förälder. Som förälder gör man allt som finns i ens makt för att ens barn ska få må bra och leva ett bra liv. Men som förälder till ett barn med en npf-diagnos blir man ofta ifrågasatt och skuldbelagd. Detta vet jag att fler föräldrar kan vittna om - jag är inte ensam om att tycka detta tyvärr.