nöjen med stora barn... Necronomicon.
När barnen var små så gick vi och såg det som dom gillade då så som Alfons Åberg, Bamse, Junibacken m.m. Det var riktigt mysigt att gå på men kanske inte direkt mitt förstahandsval om jag ska vara helt ärlig. När barnen är små så är det dom som bestämmer (så klart) vad man ska gå och se - på bio, teater, museum m.m.
Nu när barnen är stora så märker man att de dom vill de vill även jag se. Att "roa" sig ihop med sina stora barn är en helt annan sak än att "roa" sig med barnen när de är små. I november gick jag på Melissa Horn med mina två äldsta döttrar och min mamma och sen gick jag och min mellandotter på Lars Winnerbäck - musiksmak som vi alla gillar alltså.
Innan teatern gick vi och åt och det blev Kinamat på New Peking City. Jag fick äta till barnpris vilket var riktigt bra för jag orkade inte ens äta upp hela barnportionen, hade känts lite surt att behöva ta in en hel portion med massor av mat som sen bara skulle ha slängts. Eftersom vi skulle på teater kunde jag ju inte direkt ta med mig resterna...
Igår gick jag och min yngsta dotter på skräckmusikalen Necronomicon på Elverket! Den var riktigt bra tyckte vi båda. Jag kom över denna föreställning av en slump, en av mina ungdomsvänner på FB skrev att hon skulle se den med sin man och när jag klickade mig vidare på länken hon lagt upp kände jag direkt att den där ville jag se med min yngsta. Så jag klickade in mig och lyckades få biljetter direkt. Min yngsta dotter älskar skräck och science fiction så den här skräckmusikalen var helt i hennes smak. Bra musik var det också - tyckte vi nog båda två.
I början fick vi alla ståut med väggarna i ett stort rum som var fullt med gamla sjukhussängar och sängar för bältesläggningar. Lite kusligt och väldigt coolt och speciellt kändes det.
Inte direkt den "vanliga" typen av teater som en gått på förut.
Musiken var riktigt bra (sången kanske mindre bra ibland) och effekterna var enkla men skrämmande.
Att sitta i en helt nedsläckt salong (vilket skedde några gånger) kan verkligen kännas skrämmande...
Och med hjälp av ljud och musik byggdes spänningen och handlingen upp.
Så ja att få gå på nöjen med sina stora barn är verkligen en helt annan sak mot att gå på nöjen med sina små barn. Jag känner en oerhörd värme och kärlek för att mina döttrar faktiskt vill gå på roliga saker med mig <3 Det känns fint för mammahjärtat.
När vi gick därifrån började kyrkklockan ringa i klocktornet till Hedvig Eleonora kyrka.
och nej inte den vanliga ringningen för att klockan slog 21.00 utan mer som klockspel/musik som hämtat från musikalen vi nyss sett.
Ja jag förstår att det säkert var ett beställningsjobb för att vi teaterbesökare som gick förbi där skulle reagera.
Men just där och då var inte det precis vår första tanke.
Nej vi blev faktiskt både skrämda och fascinerade.
En spännande och lite skrämmande upplevelse som jag fick dela med min yngsta dotter!
Vilken upplevelse!
Kram