promenader och tankar...
Emelie och jag tog oss ut på en promenad i förrgår, vi skulle bara ta en liten rund - det slutade med 12,4 km på 2 timmar och 15 minuter. Och jag promenerade i korta träningsbyxor typ shorts - det hade jag aldrig trott att jag skulle göra för 1 år sen och inte skavde låren heller - det är typ lycka! Först tänkte vi att vi skulle ut och gå lite sen visste vi inte riktigt vart vi skulle så jag föreslog Stortorp för dit är det ju drygt 2,5 km men när vi väl var där så kändes det för lite så vi sa att okej vi går 5 km sen vänder vi hem då blir det en promenad på 1 mil. Men när vi gått 5 km så var vi så nära Skogås att vi liksom bara fortsatte gå och sen när vi kom till gränsen till Skogås vände vi och gick nästan samma väg hem igen och det resulterade i en runda på 12,4 km.
när till och med jag börjar tycka att jag ser okej ut känns det skönt!
bjuder på en bild på "muffinsmidjan" också ;)
Saknaden av min pappa, mannens svärfar och barnens morfar börjar landa lite hos oss alla nu.
Igår drack Emelie kaffe ur "morfarkoppen" och att diska den idag känns lite speciellt.
Morfar gillade nämligen inte att dricka kaffe ur mugg som alla vi andra utan han ville dricka kaffe ur kopp,
så när morfar var här hade vi en kopp långt upp i skåpet som tappat "örat" och allt som vi tog fram till morfar så han kunde fika ur kopp...
Det är "morfarkoppen".
Jag var med mamma på Skogskyrkogården igår för att "välja" ut gravplats och det blev nästan precis den plats som hon sett ut förut - det blir en riktigt fin plats under en stor fin björk.
jag tycker Skogskyrkogården är så magisk och rofylld.
Jag sitter och scannar in foton också i datorn, tar några bilder per kväll och ska fixa så alla barn, barnbarn och min mamma får ett varsitt usb-minne fullt med fina, roliga, härliga och livsnödvändiga ,minnen. Jag önskar så att alla som säger" nej jag vill inte vara med på bild" tänker om och låter sig fotas lite då och då och inte bara hamnar bakom kameran. För vet ni: dessa minnen i form av foton är ovärderliga för oss alla. Inte tänker man på hur en älskad make/pappa/svärfar/morfar ser ut på fotona - nej vi minns tillfället fotot togs och vi minns den man som han var! Så i år ska iaf jag låta mig fotas mer av mina nära och kära för den dag som jag inte finns mer vill jag att det ska finnas foton och minnen utav mig - från både vardag och fest. För det är även de vardagliga fotona som väcker mest minnen tycker jag, så klart minns man "festerna" och kalasen också men det är de vardagliga fotona som väcker mest minnen hos iaf mig!
minnen av "vardagliga"händelser!
Övernattning hos mormor & morfar, luciafiranden, odling och skördning på kolonilotten (ej kolonistugan) mm.
dessa minnen är viktiga för oss alla <3
Bra jobbat!
Man börjar se resultat så du är på rätt väg!