madredetres

Det är när man öppnar sig och visar sig sårbar som ens riktiga vänner visar sig. Jag är välsignad med riktigt goda vänner och jag känner en enorm tacksamhet över detta. Faktum är att utan bloggen hade jag inte träffat många av er. Ni vet vilka ni är - ni fina vänner som visar sådan medmänsklighet och värme.

 

När jag jobbade i helgen fick jag höra av en arbetskamrat att: "du är alltid så pigg, glad och hjälpsam" och "det är alltid så trevligt att arbeta ihop med dig för du är så mjuk och go med de boende och du stressar aldrig". Vad glad jag blev över att höra de orden, ibland behöver man liksom få höra att man är bra. Jag gör alltid mitt absolut bästa när jag är på jobbet. Jag har inte bara de boende att ta hänsyn till utan även arbetskamrater och anhöriga till de boende behöver omtanke, hänsyn och värme. Jag försöker verkligen alltid att "se" helheten av mitt arbete och jag tror faktiskt att jag oftast lyckas med det. Jag är en vänlig person som har nära till ett leende, en klapp på kinden, ett lyssnande öra eller en hand om någon vill hålla i - faktiskt är det inget som jag tycker är svårt att ge det sker sig naturligt för mig att visa den sidan. 

 

Men jag tror att jag ibland har lite (väldigt) svårt för att ta emot vänlighet och omtanke. Jag tror ofta att jag då är "skyldig" den som ger mig vänlighet och omtanke något tillbaka, att jag liksom inte bara kan få den vänligheten och omtanken just för att jag är en vän. Knepigt det där faktiskt. Jag vet inte alls varför jag känner så men det är en känsla som liksom ligger där och lurar. Om någon ger mig något så är jag helt övertygad om att denna någon vill ha något i gengäld - vilket faktiskt inte alls alltid är fallet. Ibland ger någon mig vänlighet och omtanke på samma grunder som jag ger vänlighet och omtanke - liksom bara för att man vill och för att man tycker om personen i fråga. Jag tror jag behöver öva lite mer på det här att ta emot vänlighet! 

 

Och jag ska försöka bli mycket bättre på att berätta för mina arbetskamrater när de är bra, för det är viktigt att få höra det när man jobbar. Att man gör ett bra jobb! Att man är bra på det man gör. Jag brukar i och för sig faktiskt alltid säga: tack för idag eller tack det där gjorde VI bra, när jag avslutar ett arbetspass och jag vet att mina arbetskamrater uppskattar det. Men jag ska försöka bli bättre på att bara ge den där lilla extra uppmuntran ibland också. För i helgen kände jag själv hur skönt det var att faktiskt få höra att jag var bra på det jag gör och att någon faktiskt gillar att jobba med just mig!