livet som en berg-och-dal-bana...

Livet är lite som en berg-och-dal-bana det går verkligen upp och ner typ hela tiden. Man får ibland reda på saker som hänt någon i ens närhet som gör att man liksom rasar nedåt och man vet inte riktigt hur man på bästa sätt ska hjälpa till och om man kan hjälpa till. Ibland räcker det kanske med att bara finnas där och att den andra har vetskap om att man finns där när det behövs. Jag känner mig rätt otillräcklig ofta tycker jag. Även om jag vet att jag ju gör allt som står i min makt för att hjälpa andra så känns det inte alltid gott nog känner jag, fast det säkert är det - gott nog alltså. Men känslan av otillräcklighet gnager inom mig. Helst skulle jag ju vilja att alla i min närhet mådde bra hela tiden jämt, att de aldrig skulle behöva vara med om något svårt, tungt, jobbigt eller ledsamt. Om jag fick välja skulle jag ju ta alla dom känslorna själv istället men jag vet ju att livet inte fungerar så. Men visst vore det ganska skönt ibland om livet fungerade så? Om man kunde bära andras sorger liksom...
Fast jag vet ju att jag gör det som står i min makt att göra så gott det bara går och kanske är det gott nog...
Jag hoppas det iaf...

Kommentarer
Inger Stark

Älskling, det vet jag att du gör! Tänk på det! jag vet inte vad det handlar om men du vet att jag finns här och orkar ta emot.

2014-11-11 @ 18:39:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0