7/12 arkeolog mitt drömyrke...

Jag har alltid, eller så länge jag kan komma ihåg, drömt om att bli arkeolog men aldrig trott att JAG skulle kunna bli det. Självförtroendet har hindrat mig - för inte kan väl jag läsa på högskola och få en högskoleutbildning. Men nu är jag på gång. Nu finns chansen att drömyrket blir verklighet. Nu ska jag satsa allt jag kan på att drömmen ska bli sann.

Jag har aldrig drömt om att gräva fram någon enorm skatt eller velat vara som Indiana Jones, jag vill inte heller bli en dödgrävare som en del skämtsamt säger att man är om man är arkeolog. Nej jag vill gräva fram berättelser om våra förfäder.

Min dröm är att hitta pärlor, keramikskärvor, boplatser, leksaker och liknande. Att få en inblick i hur människorna levde här före oss. Vilka skillnader och vilka likheter fanns i deras samhälle kontra vårat samhälle? Hur behandlades kvinnor och barn? Hur växlade årstiderna? Vad gjorde/hur levde kvinnorna och barnen när männen var ute på jakt eller ute i krig? Hur behandlade man de äldre i samhället förr? Hur behandlades barnen? Sådant skulle jag vilja få reda på, vardagssaker skulle jag vilja gräva ut. Eftersom skriftspråket inte fanns under forntiden så får man tolka detta i fynden man finner.

Ett stort problem för mig med att bli arkeolog är min mörkrädsla och min klaustrofobi. Jag klarar inte av trånga gångar eller trånga schakt och jag är enormt mörkrädd i vissa situationer. Kommer jag klara av att sitta i en museikällare och forska? Kan jag gräva ut trånga gravar eller liknande? Kan jag stänga och låsa en mörk källare efter arbetets slut om det ligger skelettdelar i askar runt i kring mig? Ja jag vet inte och kanske är det detta som kommer stoppa mig. Kanske är det detta som gör att jag väljer en annan inriktning i mitt yrkesval. Jag vet också att man som arkeolog får svårt att finna arbeten, kanske kan bredden i den här utbildningen hjälpa mig med detta. Kanske kan jag arbeta som arkeolog när det finns arbetstillfällen och sedan arbeta på t.ex. museum resten av tiden.

Men drömmen finns där, jag vill bli arkeolog, jag ska bli arkeolog. Mörkrädsla och klaustrofobi får inte hindra mig i min dröm, jag ska klara detta. Jag har bestämt mig för det, jag får väl "forska" om hur ofta man är i mörka källare eller i trånga schakt.

Någon av er som läser här kanske vet, hur är det med mörker och instängdhet när man är arkeolog?


Svenska lämningar, runsten, hällristning och en gravhög.



Egyptiska lämningar, Karnak och Memnons Stoder.
julkalender | |
#1 - - Lotta:

Så spännande att få läsa och utbilda sig till det som man drömt om. Med all säkerhet så kommer du efter hand även kunna finna dig i de miljöer som nu är ett hinder för dig. Om du vill! Det finns hjälp att få. Innerst inne så vet du att det här inte får bli ett hinder för dig, för nu är du på G. Skulle det nu vara så att det inte löser sig med just de som du inte vill eller kan, så finner du lösning på det då, när problemet dyker upp. Njut nu av din utbildning, lär dig allt du kan och så ska du se att du kommer att bli en av de bästa kurseleverna som någonsin gått den här utbildningen. OCH...vem vill vara utan den bästa!

Kram

#2 - - Daniel:

Bara go for it!

Å fobier eller rädslor kan man jobba bort. Far nog enkelt bort när man väl är i yrket så att säga, tror jag.

#3 - - carina:

Så spännande och intressant det ska vara! Och det är klart att du kommer över dina fobier :))

Kramar

#4 - - Lilitha:

Ja, det fanns faktiskt en tid då jag funderade på att utbilda mig till arkelog...men det bidde aldrig så. Jag utbildade mig oxå sent i livet, men min väg blev till lärare i stället... So-lärare..å där finns ju lite av arkelogi i både historian, geografin , samhälle och religion.



När jag var yngre älskade jag att åka runt och leta efter runstenar och gamla gravfält. Det gav mig nån slags konstig healing och energi.



När jag var i Egypten så var vi ju förtåss och kikade på Karnak och pyramiderna... Och att gå in i en pyramid var lite jobbigt tycker jag. Trångt och mörkt. Tror inte jag skulle våga in i en i dag då jag utvecklat lite av klaustrofobi genom åren...tråkigt.



Verkligen intressant att komma in till dig å läsa i din blogg. Om du har tur så kanske det blir så att när du väl står där inför ett objekt som är trångt och mörkt....så kanske nyfikenheten och äventyrslusten tar över dina fobier... Hoppas det.



Sv: Vilka underbara barndomsjular ni hade med mamma som kommer med tända ljus å pepparkakor...

kraaam Lilitha

#5 - - Svorskan:

Jag kan tänka mig att det är ett otroligt spännande yrke.

Sv: Rainforest café är speciellt roligt om man har små barn. Det finns "regnskog" med gorillor, apor, elefanter etc och medan man äter kommer det "åskväder" och elefanterna börjar bröla. Väldigt annorlunda. Vissa barn blir rädd. Man sitter ju mitt i det hela.

#6 - - Fnulan:

Jag hade dött!!! Jag klarar inte av att va instängd i täcket... Jag förstår dig precis men du måste ju komma över det vännen!!



sv: Ja visst va det bra.. Min sambo bjöd ut en försöljare en gång, då small HAN på luren snabbt (säljaren var en han alltså ;))

#7 - - Nett:

Verkligen spännande det där, synd att det finns vissa hinder för dig, men jag anar att det måste finnas andra arkeologer som har samma problem.

#8 - - Petra:

Jag vet inte hur dte är med mörker och så men jag tycker det är kul att du ger dig efter din dröm

#9 - - Camilla:

Spännande!

Du har rätt!

Mörkrädsla och klaustrofobi får inte hindra dig.

Go girl!

Kram på dig!

#10 - - soffie:

va spännande å tror du inte att din rädsla förvinner om du skulle vara på en stor utgrävning då kanske du övervinner din rädsla för du inte vill missa ett dugg av det som ni kommer hitta,

spännande för dej hoppas du fixar det så din dröm slår in så du blir arkeolog:)

kram

#11 - - puzzelkvinnan:

Jag har sagt det förr,jag är avis...........

Men det tog en annan väg för mig,så nu har jag släppt det.........Kämpa på .........

#12 - - Eva:

Du kan vara lugn. Under mina cirka fem år som arkeolog var jag aldrig i något trångt utrymme, ska ha varit Bajamajorna i så fall. Oftast har det varit stora, öppna och avverkade ytor så fobin som eventuellt kan vara aktuell är i så fall torgskräck och rädsla för insekter och annat i skogen :) Mörker har inte heller varit ett problem, man måste ju kunna se för att gräva så man får sluta om det blir för mörkt. En grävning var det jättebråttom med och så hade vi strålkastare för att kunna jobba längre (detta var i december).



Så fortsätt jobba på din dröm, inga trånga eller mörka utrymmen i sikte.

Upp