morgonpromenader, parkteater och ovisshet...
Morgonpromenaderna fortsätter jag med nästan varje morgon även fast Java inte är kvar här hemma längre, men det är riktigt skönt att gå ut på morgonen och promenera då har man sen klarat av sin dagliga träning - om man inte gör som jag och går till Sats och kör ett pass sen också. Men som reumatiker måste man passa på när kroppen känns okej och är samarbetsvillig. Vissa dagar fungerar kroppen inte alls och då måste jag ta det lugnt så de dagar som kroppen samarbetar får jag lov att passa på.
det är så svårt att försöka fota sig själv... Men dessa blev ganska bra.
Igår var jag och min äldsta dotter ner till Farsta badet för att till på Parkteatern Kåldolmar och Kalsipper. Åh vad bra den var. Jag vill se den igen! Dom hade verkligen gjort den bra, samma historia/saga som förut men med mer "gung" i musiken. Musiken gick i reggaetoner - "Club Killers gör reggae, ska, rock steady, punk och calypso av Nationalteaterns välkända låtar" står det på parkteaterns hemsida.
Och ja vi lever i en ovisshet fortfarande. Min (styv)pappa är fortfarande riktigt sjuk och vi vet inte hur detta kommer att sluta. Men förhoppningsvis får han snart komma hem med sjukvård i hemmet så att han slipper ligga inlagd på sjukhus...
det kom ett paket med posten...
Idag fick jag en paketavi från posten -
och paket var från Redville.
I paketet fick jag Absolut Torr våtservetter och
och en ask med tamponger.
Dessa tampongaskar är perfekta att ha liggandes i handväskan/träningsväskan/skolväskan så har man alltid tamponger till hands vid behov.
Jag testade nu ikväll Absolut Torr våtservetter.
Dom sved lite på händerna då jag använde dom och det sved lite under armarna när jag använde dom -
men jag hoppas (och vet) att det fungerar.
Jag har testat Absolut Torr dab-on förut och jag vet att min hud reagerar med sveda först men att det relativt snabbt går över och att det sedan ger god effekt.
Nu kan man beställa dessa två produkter till ett bra pris hos Apotea.se
Tack Redville och Absolut Torr för att jag får testa dessa produkter
balkongen är snart överväxt...
Min oas - balkongen - är snart överväxt. Jag får nog snart inte plats där ute. Men så brukar det bli på somrarna här hemma. Och jag tycker det är riktigt mysigt med massor av olika växter på balkongen. Vad de övriga familjemedlemmarna tycker vet jag inte riktigt... Men de får iaf äta hemodlade tomater, gurkor, chili, örter och massor av annat sen senare i år.
den fina zinkbaljan som är full av örtväxter och lavendel - som jag fick av fina Solveig som tack för hundvaktshjälpen - står nu fint på balkongen.
Lavendeln ska jag klippa ner lite och testa att baka lavendelkakor och göra lavendelsocker med.
tomater, gurkor, chili, örter, blommor m.m.
luktärtorna börjar nu slå ut för fullt.
I förrgår när Java fortfarande var här så öste regnet ner och jag kunde inte låta bli att fota Java då hon skulle behöva traska ut i regnet. Hon tycktes verkligen undra vad jag sysslade med - skulle vi verkligen ut i det där vädret? Och hallå kan man få bli insläppt direkt när man kommer till porten kanske?
hihi hon var bara för söt när hon undrade varför vi skulle ut i det där vädret...
det här myset kommer jag sakna.
hundvakt...
Mina 2 veckor som hundvakt är imorgon till ända - Java ska hem till sin riktiga matte (mamma) och jag återgår till livet utan hund. För ett tag iaf - för jag har bestämt mig nu jag (vi) ska ha hund. Förhoppningsvis snart. Det kommer bli så tomt utan denna härliga lilla hund här hemma och jag kan prata för hela familjen när jag säger att vi kommer att sakna Java - allihopa.
så många fina promenader vi haft
och nya ställen i förorten har vi hittat riktiga oaser.
men att försöka sitta på marken och fånga denna ljuvligt spralliga hund på bild - ja det är lättare sagt än gjort...
som ni ser bevis på här ovanför.
3 års högskolestudier avklarade...
3 års högskolestudier är idag avklarade, 180 hp (-15 hp eftersom c-uppsatsen inte är helt klar) är nu tagna. Känns lite konstigt faktiskt att dessa 3 år har gått nu - att Samtid och Kulturarvsprogrammet är avklarat. Dessa 3 år har gått oerhört fort, men har emellanåt vart oerhört slitiga. Jag har vart med på en arkeologisk utgrävning (<--länk) vilket nog var höjdpunkten av hela utbildningen om jag försöker summera alla år. Många hemtentor är skrivna, b-uppsatsen fick jag VG på och nu då C-uppsatsen kvar som jag ska försöka fixa nu i sommar.
utgrävning i Kilakastalen - Nyköping.
exkursioner och utflykter har genomförts.
Men nej jag har inte studerat klart än och nej jag har inget kulturjobb på gång än. Till hösten får vi se om jag kommer in på antingen Genusvetenskap eller Etnologi - jag har sökt båda. Nedan får ni en bildkavalkad över vad jag/vi gjort under dessa 3 år...
Gravfält, Gravrösen, Grav/stensättningar m.m.
Backsippor, Hällristningar, Klosterruiner
Ritläxor, natur, Runstenar
vacker natur, skeppssättningar/stensättningar/gravsättningar, boende under utgrävningen
Bilder från dagarna då vi var på arkeologiskutgrävning i Nyköping/Kilakastalen
när livet går upp och ner...
Just nu går livet upp och ner, vissa saker positiva vissa negativa som om vågskålen ska hållas jämn. Det här med skolan för min yngsta dotter verkar ordna sig, nu har jag skickat in alla de papper som jag kan fylla i nu ska rektorn (på den kommunala skolan fylla i sin del) fylla i sin del sen ska allt skickas in. Så jag hoppas att det till hösten blir bra med "skolgången" för min yngsta.
det är skönt när hela familjen blir involverad <3
Vi är fortfarande hundvakt till underbart söta och fina Java och jag älskar alla promenader som vi får ihop. Och ja vi kommer att skaffa hund snart, vi ska bara finna rätt ras och uppfödare. Skulle det bli så att Java får en kull så har vi tjingat en, så vi väntar och ser lite hur det blir med den saken. Annars finner vi en annan uppfödare. Skattepengarna som kommer in på kontot snart får alltså sparas till senare och då till en hund.
Till det negativa och ledsamma är att min (styv)pappa är dålig, väldigt dålig. Vi vet faktiskt i nuläget inte hur länge vi får ha kvar honom hos oss. Han har vart dålig till och från länge och han fick två nya transplanterade lungor för 8 år sedan, men när dessa bakslag kommer och slår till så är man ändå inte helt förberedd. Han har funnits i mitt liv i mer än 30 år och han har alltid funnits i mina barns liv, han är deras morfar - han är den som de ser som sin morfar och han betyder massor för mina döttrar. Och min älskade mamma <3 Ja hon vet att vi finns här bakom och stöttar och ställer upp, åker ut till kolonin om hon behöver och om inte annat så finns vi på telefon dygnet runt. Vi ska fixa detta mamma, jag lovar dig att vi finns här <3 Vi står här bredvid och hjälper dig genom detta! Så just nu lever vi i en ovisshet som vi inte riktigt vet hur länge vi kommer leva i...
Det blir nog bra...
Efter ett stort antal telefonsamtal så tycks det nu ordna sig för yngsta dottern och skolan. Det blir ett skolbyte till kommunalskola som sen skriver in henne på distansskola. Precis som vi vill. Nu ska allt bara skrivas på för art verkligen bli klart - men det sista telefonsamtalet kändes bra och jag tror faktiskt att det här kan bli bra - för oss alla.
Hundvakt är vi fortfarande till underbart söta Java, Solveigs vackra amris hund. Och ja jag är riktigt hundsugen nu, det lutar åt att det blir en hund här hemma bara vi finner rätt ras och kull. Jag kan absolut tänka mig en amris så vi får se, familjen vill ju ha en mops... Men det lär bli jag som tar de flesta promenaderna och sköter om den mest så jag borde väl få bestämma. Eller hur?
nu håller vi tummarna...
Ja men nu håller vi tummarna då för att allt ska lösa sig på bästa sätt och att vi kanske snart kan lämna ett kapitel i vårt liv bakom oss... Jag hoppas på ett positivt svar den här veckan, så håll tummarna är ni snälla.
Just nu är vi hundvakt till helt ljuvliga Java - Solveigs egna lilla solstråle, ni som har mig på Instagram och Twitter har nog inte missat att vi just nu "är med hund". Det blir många mysiga hundpromenader nu vilket är riktigt skönt och många "steg" blir det, jag använder mig av appen Moves som räknar mina steg och det är ganska skoj att se hur mycket man faktiskt går när man har hund.
det finns mycket att lukta och titta på ute i "betongdjungeln"
trappuppgångar är riktigt spännande -
och varje gång samma visa när vi ska hem igen:
-vi bor tre trappor upp men Java stannar vid varje "rätt" dörr fast fel våningsplan och vill gå in :)
och hon blir lika lycklig varje gång när hon äntligen hamnar rätt och jag låser upp dörren och hon får gå in <3
sen får man vara med och spela datorspel också vilket inte är helt fel...
och ibland hinner hon följa med in på toaletten och ligger då snällt och väntar -
hinner hon inte riktigt med in så sitter hon fint utanför och väntar <3
så kämpar vi vidare...
Ja så kämpar vi då vidare med att hitta en bra skola som ska passa vår yngsta dotter. Idag har jag mejlat runt till olika skolor för att kolla läget och för att få tips hur vi ska kunna gå vidare. Dottern vill helst läsa på en distansskola som finns inne i centrala Stockholm där blir eleverna inskriva via sina "egna" skolor (eller hemkommunen) så flyttas skolpengen dit med eleven - men hennes nuvarande skola vill inte "betala" för henne där. Lite märkligt kanske kan jag tycka eftersom om dottern byter skola så borde hennes skolpeng såklart följa med henne. Så nu hoppas vi på ett positivt svar från kommunen eller från "vår" kommunala skola som kanske skulle kunna skriva in henne för att sen kunna skriva in henne på distansskolan - det blir många turer i detta. Men vi kämpar vidare.
Just nu är det ganska mycket som ska försöka fixas och helst vill vi ha det fixat innan sommarlovet börjar - det vore det bästa. Så att vi alla kunde få veta hur hösten kommer bli. Vi har fått ett föräldrasamtal inbokt hos BUP i nästa vecka vilket känns bra för vi som föräldrar behöver hjälp och stöd i allt detta. Kanske kan BUP hjälpa oss med vart vi ska vända oss i alla olika frågor som vi har.
Jag ska även försöka få tag på "någon" på utbildningsförvaltningen idag också för att få lite mer "kött på benen" och kanske lite svar på vissa frågor som vi har. Kanske skulle jag även behöva ringa skolverket för att få lite svar, det är så svårt att veta vart man ska ringa för att få svar på det man undrar.
Tänk om man kunde få en skriftlig manual med från BB med allt man i framtiden kommer att undra...
tävling om en fin kaffekanna...
hos Dianasdrömmar.
mammaminglet i Norrköping...
Bloggevent nummer två i lördags var Mammaminglet i Norrköping.
Solveig och jag körde ner till Norrköping efter Loppieventet - eller okej Solveig körde jag satt bredvid.
Många bra utställare som sålde sina varor till bra priser, god mat, trevligt sällskap och mycket väntan kan nog sammanfatta minglet ganska bra.
maten var riktigt bra och god - men jag orkade inte allt, fick lämna kvar och förvånade mig själv igen...
Vi lyckades prata oss igenom den väntan som blev så kvällen blev trevlig och full av prat!
det var många goodiebags som skulle med hem på natten -
och tunga var dom...
mycket fint och användsbart fanns det i goodiebagsen.
Jag ska försöka fota bättre imorgon och iaf få med en del av alla sponsorer som sponsrat till dessa välfyllda goodiebags.
Bara tiden och ljuset är med mig imorgon så...
loppievent active&fun...
Igår började Solveig och jag med ett Loppievent Active&fun
Ett hotell som jag aldrig tänk på att besöka förut främst eftersom jag bor i Stockholm och jag inte "turistar" i min egna stad knasigt nog.
Det är egentligen något man borde börja göra mer, vara turist i sin egna stad.
Rica Hotel Stockholm har precis renoverats och fått en ansiktslyftning -
temat i hotellet är Stockholm.
I foajén möts du av Sergels Torgs golv och en stor tavla i vitt och silver som visar Stockholm i dess helhet.
Caféet är inspirerat av kvarteret Klara
Frukost och Lunch kan du inta på Stor Torget/Gamla stan (inomhus med utomhus känsla)
Vi fick en gratis frukost i goodiebagen så Solveig och jag ska snart få njuta av en frukost här på Stor Torget!
Vi fick också veta att allas vår Alfons Åberg fyller 40 år i år!
Grattis Alfons på födelsedagen.
Rica hotel har ett speciellt Alfons Åberg hotell som riktar sig till barnfamiljer.
Där kan man just nu boka in sig till specialpris hela familjen -
man kan välja all-inklusive standard eller all-inklusive deluxe
Vi hade blivit tillsagda att komma träningsklädda vilket vi alla gjorde.
Ett stort gäng med härliga bloggare kom i färgglada och snygga träningskläder.
Vi fick träna ihop med Leila Söderholm som driver en blogg på Amelia
Hon var verkligen helt underbar och så full av energi, hon fick oss alla att ta i och ha roligt.
Vi fick några "enkla" men effektiva "hemmaövningar" som vi kan göra lite när som helst hemma.
Viktväktarna var där också och informerade och bjöd på lunch.
Kyckling- eller tonfiskwraps och en riktigt god shots bjöd dom på.
När jag sent om sider kom hem i natt hade jag en hel del att bära hem.
Solveig och jag fortsatte nämligen ner till Norrköping för ett annat event - men mer om det i ett annat inlägg.
Tack till:
Viktväktarna , Rica Hotell, Footway, Mc Donalds, Oiidesign, Röhnisch, Bambino, Vitamin Well, Seba Med, Topp Hälsa , Amelia, Semper, Valio, Reztart och Loppi för ett trevligt och välplanerat event och en välfylld och fin goodiebag!
morsdag...
Idag firar vi Morsdag!
Jag har gratulerat min älskade mamma -
min starka underbara mamma.
Ni vet redan vår historia om sjukhusboende när jag var liten och så (om inte läs här)
Här är jag som liten och min fina mamma <3
Som jag älskar henne.
Ibland kommer de där känslorna bara över mig "åh vad jag älskar min mamma"
Utan min mamma vore jag halv.
Hon finns där i vått och torrt och hon stöttar och hjälper mig alltid i alla mina beslut!
Min mamma är min förebild för hur jag vill vara som mamma åt mina döttrar.
Jag hoppas innerligt att jag lyckats.
Men även jag är en mamma som blivit firad idag.
Utan mina döttrar vore jag också halv.
Jag skulle inte vilja leva utan dom - min underbara, fina och modiga flickor!
Mina underbara döttrar som nu börjar eller redan blivit vuxna kvinnor.
Jag önskar av hela mitt hjärta att mina döttrar ska få leva sina liv så som de vill leva -
att de ska få vara starka, kloka och underbara vuxna kvinnor -
precis som de alltid vart starka, kloka och underbara flickor!
loppievent och bloggmingel...
Idag ska jag snart ge mig iväg in till stan för att gå på Loppievent med Solveig.
I träningens och hälsans tecken ska eventet gå...
Återkommer imorgon med vad hur det blev.
Efter Loppieventet ger vi oss ner till Norrköping med bilen för att gå på
Där ska vi mingla, äta middag och glida runt och prata med andra bloggare
innan vi lastar bilen med goodiebags och kör mot Stockholm igen.
Återkommer imorgon.
Ha en fin dag och var rädda om varandra!
när det brinner i förorten...
Det pågår upplopp i våra Stockholmsförorter just nu. Många ungdomar är missnöjda med att det saknas arbeten och bra utbildningsmöjligheter - fast mest är de nog frustrerade och arga rent allmänt på sin sociala situation tror jag. De områden som just nu är extra utsatta av bilbränder, stenkastning och förstörelse är våra mest segregerade områden där sociala missförhållanden är stora. I två av dessa förorter är jag uppvuxen - Husby och Skogås. Min uppväxt var kantad av problem och det hade i princip kunnat slutat precis hur illa som helst. Om jag inte hade haft det där drivet och en mamma som kämpade för mig. Uppdatering: Jag ljög mig ofta helt blå för min mamma, hade hon vetat vad jag gjorde och vart jag var så hade jag absolut inte fått vara där och gjort allt det som jag gjorde. Men inte talade jag om det för mamma. Som barn/tonåring vet man precis hur man ska göra/säga för att få vara ute längre på kvällarna/nätterna. Och vem har inte ljugit för sina föräldrar? Men med detta inte sagt att allt detta är föräldrarnas fel! Tänk dig in i att behöva fly från ett krigsdrabbat land t. ex och så kommer du till ett land där du känner dig trygg och omhändertagen - men du lär dig inte språket, du kommer inte ut ordentligt i samhället, du umgås med dina landsmän (vilket vi svenskar oxå gärna gör om vi t. ex flyttar till Spanien). Nu ska du bygga upp ditt liv och ta hand om dina barn men minnena från kriget börjar spöka för dig, du vaknar kallsvettig med ångest över allt du behövt uppleva, du orkar knappt överleva dagen, bilder från krig och död hemsöker dig dygnets alla timmar... Hur ska du då kunna få en vardag att gå runt? Hur ska du orka kämpa för ditt/dina barn om du måste kämpa dig upp ur sängen varje dag? Denna ångest och vanmakt lever många svenska föräldrar med oxå dagligen - detta har inte endast med krig och flykt och göra. Må dåligt psykiskt kan få vem som helst på fall faktiskt...
Alla (de flesta) föräldrar älskar sina barn och skulle kunna gå genom eld för dom - men alla föräldrar har inte förmågan att kämpa och strida för sina barn tyvärr. Här måste då andra vuxna kunna kliva in, kanske en lärare i skolan, en granne, en vän ja vilken vuxen som helst egentligen. Finns inte dessa vuxna så finns tyvärr gängen som rekryterar unga människor. De lovar guld och gröna skogar bara du gör si eller så... Uppdatering: Det finns även föräldrar som är ensamstående som kanske har småsyskon hemma som måste passas. Hur ska dessa föräldrar kunna gå ut och "hämta hem" sina barn? Lämna småsyskonen ensamma hemma eller?
branden av en restaurang i Skogås - så här ser det ut idag.
Många höjer sina röster på t. ex FB och skriker efter att föräldrarna ska hålla koll på sina barn/ungdomar, att föräldrarna ska ta sitt ansvar. Att omyndiga barn ska hållas inne på nätterna. Visst kan jag till viss del hålla med dom, som förälder har man en skyldighet att "hålla koll" på sina barn/ungdomar. Men vad gör man om man kanske inte ens vet att ens barn är ute och förstör? Om ens barn sagt att jag hemma hos NN och spelar/ser på film/chillar? Om man faktiskt har ringt och kollat av med den andras föräldrar om de är där och fått ett ja men att ens barn sen drar vidare, kanske säger de till den andre föräldern att de drar hem till dig nu. Men så drar inte barnet hem utan ut på "stan"/"förortens gator". Hur ska du då kunna ha koll på vad ditt/dina barn gör? Ska du kanske montera in en GPS på barnet eller köra med mobilövervakning av barnets mobil? Ja jag vet inte - jag anser inte att det är en lösning. Jag skulle själv inte vilja bli övervakad via GPS eller mobilen... Jag skulle önska att vi vuxna blev lite mer vidsynta och såg problemet för vad det verkligen är, att vi inte lägger över alla problem på föräldrarna. Dessa problem är mer djupgående än vad vi kanske vid första anblicken tror oss veta. Men visst har även föräldrar ett ansvar i detta. Föräldrarna kan inte bli friskrivna från ansvaret helt det är inte det jag menar. Jag menar bara att vi kanske måste börja höja blicken och se utanför vår egna lilla box, alla lever inte livet precis så som vi gör. Alla har inte de förutsättningar i livet som vi har.
i natt brann det bilar i Farsta (förorten som jag bor i nu)
Men visst är det lite konstigt att man krossar fönster och bränner ner skolor, bibliotek, Husby Gård (ett K-märkt hus) som inhyser ett konstgalleri för ungdomar i Husby, grannens/pappas/moster/brorsans bilar, kvartersaffärer som ägs och drivs av grannen/pappa/moster/brorsan m.m. Man bränner ner sin egna bakgård så att säga och förstör inte bara för sig själv utan även för sina grannar, vänner och släktingar. Just detta är svårt att förklara faktiskt. På något sett vore det mer rationellt om dessa ungdomar drog i väg till en välmående förort och förstörde, för då skulle det inte förstöra för sig själv och sina egna släktingar/vänner/grannar - men nu fungerar man inte riktigt så när man är ung.
Vet ni det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst men jag avslutar nu. Jag hoppas nu bara att vi slipper fler upplopp i natt och i helgen, tyvärr tror jag inte riktigt på mina egna förhoppningar. Men jag önskar av hela mitt hjärta att jag har fel och att det ska vara lugnt nu...
